Frågan om minareter med böneutrop har aktualiserats av det stundande riksdagsvalet i Sverige och imamen Kashif Virk går varm i sitt försvar av förekomsten av dessa. Sedan armbandsurets intågande i folkhemmet levererar böneutropen egentligen inte någon funktion, utan utropen har reducerats till ett kulturellt religiöst uttryck – man visar upp sin tro och sin religiösa tillhörighet för varandra och för samhället.
Jag som inte har någon religiös tillhörighet kan tycka att det är något fint i att våra gamla religiösa yttringar blandas ut med andras dito. Även om både kyrkklockor och minareter symboliserar människans sämsta sidor, så lever vi i ett mångfacetterat samhälle där grundprincipen är att leva och låta leva. Kashif Virk talar förvisso i egen sak, eftersom han är muslim. Men det är inte skäl nog för mig att misstänka att inte Virk är lika generös tillbaka och låter oss som ser yttrandefriheten som helig att svara på böneutropen genom att visa skyltar med Muhammedkarikatyrer och ropa att varken Gud eller Allah finns på riktigt. Det fria ordet och möjligheten att utmana religiösa uttryck är en fin svensk tradition, väl värd att värna om.
Jag är helt övertygad att Kashif Virk försvarar det lika intensivt som böneutropen.
Lämna ett svar