Startsidan  ▸  Texter  ▸  Teknikblogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

Ungdomarna är Socialdemokratins nya angreppsmål

Företagare kan beskattas precis hur hårt som helst, utan några konsekvenser. De kan inte hota med att rösta på någon annan, för de flesta har redan vänt socialismen ryggen. På samma sätt kan ”Generation Greta” angripas hur hårt som helst, utan att det kostar något, för även de har vänt socialismen ryggen.

När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor publicerade resultatet av skolvalet år 2022, så visade det sig att Moderaterna blev störst i 15 län. I resten blev Sverigedemokraterna störst. Socialdemokraterna blev inte det största partiet i något län.

Ungdomar gillar inte socialism. Ungdomar är bra på att producera memer (s.k. memes), som på Internet har utvecklats till humor bestående av en illustration och en mycket kort text. Satirisk och sarkastisk humor har ofta en måltavla, och när humorn är politisk, är mottagaren socialismen.

För att ungdomar gör memer och ungdomar ogillar socialism. Detta ger en värdefull öppning när det kommer till att skapa en yttre fiende att använda när man ska mobilisera sina väljare. Det är barnen som är onda! De skapar memer som riktar udden mot totalitär socialism, som de publicerar anonymt på nätet! Detta kan gynna Sverigedemokraterna, således är våra barn Sverigedemokraternas Hemliga Trollfabrik!

Nu finns inga skäl att diskutera samhällsproblemen, nu har socialisterna en fiende att enas mot.

Och i ljuset av hur effektiva memerna är, försöker socialistiska boomers ge tillbaka med samma medel.

Det blir riktigt svårt att skaka bort bilden av Steve Buscemi från 30 Rock från näthinnan.

Ett politiskt system som havererat, behöver en yttre fiende för att mobilisera, och inte ens nynazism från 1990-talet duger längre.

Men då har vi barnen. De är barnen som utgör SD:s trollfabrik! Visst får du sparken om du ägnar dig åt satir under ditt riktiga namn (såvida inte udden är högerriktad), men är du anonym ska du vara socialismen följsam.

Se även: Så gick det till när satir blev farligt

Så gick det till när satir blev farligt

Traditionellt har svensk vänster varit mästare på satir, kanske för att det både är enkelt och tacksamt att skapa humor som riktar udden uppåt i makthierarkin. Man kan förlöjliga makten, man kan håna den och man kan skapa karikatyrer. Men sedan en tid har det varit väldigt svårt för dem att få till något som är värt att dra på mungiporna åt. Kanske för att makten idag tillhör vänstern. De finns i alla institutioner, de innehar för det mesta regeringsmakten, och de har media på sin sida.

När de försöker skapa satir idag, handlar det om att förklara hur farligt det är att inte stå i deras läger. Det blir det bara krystat. Verklighetsförankringen är alldeles för svag, och fienden är inte makten utan det fria samhället.

På sociala medier tävlar efterblivna narcissister i godhetssignalering inför en publik som inser att deras satir har blivit kontraproduktiv. Samtidigt har unga högerkrigare blivit satirkonstens mästare. Därmed är satir farligt.

Myndigheten för psykologiskt försvar har gått ut och varnat för ”skratt som skadar”, TV4 ägnar hela två Kalla Fakta-program åt att man hittat 23 sociala mediekonton med anonyma avsändare som använder satir för att sprida ett narrativ som kan gynna Sverigedemokraterna. Personen som gjorde programmet, går ut X med att dessa konton förvisso inte kan kopplas till Sverigedemokraterna, men påminner om att satir är skitfarligt. För att det är enkelt att använda satir för att sparka uppåt, vilket numera är vänsterut.

Uppdatering 2024-05-23: Ungdomarna är Socialdemokratins nya angreppsmål

Därför vill vänstern sänka skatten och högern höja densamma

Anledningen till att de borgerliga vill beskatta arbetarna hårt, är att de borgerliga sitter i maktpositioner som är förmånstagare för skatten. Skattepengar går till styrande organ, ämbetsmän, präster och andra statliga institutioner.

Vänsterns motiv att hålla skatterna på låga nivåer, är att arbetarna gynnas av självbestämmanderätt över de pengar som de arbetar in. De skattepengar som faktiskt tas från arbetarna, skulle användas till det absolut nödvändigaste, så att inget slösas bort från den som egentligen äger pengarna – den som har arbetat.

Av den anledningen blev politiska partier som stod på arbetarnas sida väldigt populära, och för ungefär 100 år sedan påbörjades en maktförskjutning, där vänsterpolitiker tillträdde på höga poster i landet.

Idag är vänstern väl representerad på svenska myndigheter och statliga företag, mycket tack vare Socialdemokraternas tradition av politiska tillsättningar av högre tjänstemän, och viktiga statliga företag har bemannats med personer som har hjärtat till vänster.

Med vänsterpolitiker som förmånstagare för skattepengarna, är det nu intressant att övertyga arbetaren om att han inte alls är förmögen att förvalta sin inkomst, och att han gör bäst i att lämna ifrån sig så mycket som möjligt.

Nu talas det mer om ”tillsammans”, ”demokratisk kontroll” och ”gemenskap” än ”ekonomisk frihet”, ”självbestämmanderätt” och skattepengars låga verkningsgrad, eller om följderna som kommer av pengars låga verkningsgrad, som inflation och ökad import från låglöneländer.

Och cirkeln blir tillslut sluten när de borgerliga ser att antalet jobb minskar och företag flyttar utomlands, och därför vill sänka skattetrycket. Den skatt som tas ut, ska användas klokt på sådant som är nödvändigt för samhällets existens, så att företagen kan växa mot den internationella konkurrensen och så att kultur och media inte är beroende av att få bidrag från en stat.

En stat som gärna ställer villkor på bidragspengarna, så att kulturen inte riktigt blir fri och media inte riktigt blir opartisk och objektiv.

ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

Ikväll kl. 21:00 direktsänds Eurovision Song Contest (ESC) på SVT1. Klockan är blott 16:00, och det politiska spektaklet är redan i full blom.

Finsk public service, Yle, har stormats av demonstranter som vill att ESC inte ska sändas i Finland, för att Israel är med. Till skillnad från när Mathias Wåg attackerades, gick inte media ut med förövarnas politiska tillhörighet, men handlar det inte om nynazister så handlar det om någon som står i samma läger som nynazisterna.

Nederländernas artist, Joost Klein, har diskvalificerats från att delta i finalen. Media är även här väldigt förtegen om orsaken (”olämpligt beteende”) men rykten från närvarande säger att han använt våld mot en politisk motståndare, nämligen en israelisk kvinna som var där i egenskap av fotograf. Även där finns det skäl att misstänka nynazistiska motiv, lex Mathias Wåg. Nederländare på Twitter verkar åtminstone anse att det handlar om politik.

I övrigt har man lyckats jaga bort en företagare, en food truck, från evenemanget, och det ryktas även om att det finns malmöpolitiker som säger sig bojkotta evenemanget. Alltså, de politiker som ville ha tävlingen i sin stad från början! Borde inte politikerna i en stad som erhållit titeln ”antisemitismens huvudstad” veta om att Israel var med i tävlingen redan när de ville ha den till sin stad?

Jag fruktar att det finns skäl att återkomma i detta ämne.

Läs även: Malmö är Sveriges skamfläck!

Desinformation om vindkraft och fågellivet

Är vindkraft verkligen ofarligt för fåglar? Följande bild sprids fortfarande när det gäller kraftslagens farlighet för fåglar:

Kontot som delar denna bild på Threads, fireeye65, menar att vindkraften är ”långt ifrån det farligaste för fåglar”. Jag har tidigare bemött tanken att vindkraften är ofarligt för fågellivet eftersom 2,4 miljarder småfåglar äts upp av katter, i ett inlägg där jag ger min allmänna syn på vindkraftslaget.

”Bondkatter dödar pilfinkar. Vindkraftverken dödar färre havsörnar än katter dödar pilfinkar. Eftersom både pilfinkar och havsörnar är fåglar, är katter det stora problemet för fågellivet.”

Lösdrivande ägarlösa katter står för ungefär 70% av dessa byten, och dessa borde naturligtvis skjutas av. Men framför allt är nästan inga av kattens offer havsörnar. Tvärt om, havsörnar äter katter. Det är alltså inte helt säkert att katters jakt på småfåglar är någon vidare räddning för de större rovfåglar som vindkraften tar.

Det är dessutom något annat som inte stämmer med bilden. Handlar det om ”långt ifrån det farligaste energislaget för fåglar”? De andra posterna är inte kraftslag.

Hur många fåglar dör på grund av kärnkraften? Kärnkraften lyckas inte ens leva upp till de 150 mänskliga dödsfall per biljon kWh som vindkraften orsakar.

Man behöver därför skilja på vad som är klimatvänligt och vad som är miljövänligt. Vattenkraften är förödande för vandrande fiskar, men det är ett pris vi är beredda att betala för klimatvänlig el. Men vi kan inte, likt den rövare som fireeye65 försöker dra, säga att det kan accepteras för att övergödningen av östersjön är värre för fisklivet. Vi måste titta på den skada vattenkraft orsakar och ställa det mot värdet den skapar, och därmed avgöra om den är värd att satsa på.

Andra fiskar äter fisk, björnar äter fisk, till och med vargar kan äta lax, om än bara huvudet (för att undvika inälvsmask). Men dessa är inga kraftslag, de är rovdjur. I vardagligt tal brukar man anklagande säga ”hur kan du jämföra vindkraft med katter” eller ”vattenkraft med björnar”, men det är naturligtvis tillåtet att jämföra vad som helst med vad som helst. Det många försöker säga är att det kan finnas ett kategorifel i att ställa vindkraft mot katter eller vattenkraft mot björnar. I vardagligt tal: Äpplen och päron.

Malmö är Sveriges skamfläck!

Idag skriver Karina Cubilla i den vänsterextrema tidningen Arbetet om att det är Eurovision som gör Malmö otryggt, inte Malmö som gör Eurovision otryggt. Jag tänker inte ens länka till eländet, för det är en fruktansvärt cynisk text som jag inte vill driva trafik till, men vi förväntas alltså tänka att allt från tungt beväpnad polis till att judar blir utsatta för glåpord som ”judesvin” om de visar sig offentligt, inte har något med rasistiska medborgare att göra. Det är musikens fel!

Och Cubilla är inte den enda som påvisar ett värdelöst omdöme. Låt mig bjuda på två riktiga bottennapp!

Eric Saade lyckades smyga in en palestinasjal när han uppträdde i Eurovision Song Contest i tisdags. När han blev ifrågasatt för tilltaget så påstod han att han har palestinskt ursprung, vilket inte är sant. Han är född i Sverige av en svensk mor och har en far som är född och uppvuxen i Libanon, vars tidigare generationer är palestinska. Palestinsk islamism eller libanesisk islamism, spelar ingen större roll. Eric lär garanterat ha lärt sig tidigt att marknadsliberala demokratier, feminism och sekularism är något dåligt. Terrorism, teokrati och islamism är något fint. Det vi tillsammans har byggt upp i Sverige, över generationer, betyder inte ett skit för honom.

Att vifta med den röd-svart-grön-vita palestinaflaggan, som de tagit från den arabiska revolten, kanske var lite väl magstarkt även för Eric Saade, men hans budskap gick fram ändå.

Sen har vi de som, likt papegojor, rabblar upp terrororganisationen Hamas propaganda om folkmord och dödade civila. Om Israel lägger ned sina vapen, kommer de att utplånas. Massakern i Re’im 2023-10-07 som tog 364 civila israelers liv, är ett någorlunda aktuellt exempel. Om Palestina lägger ned sina vapen och släpper gisslan, blir det fred. Att Hamas nyttjar civila som mänskliga sköldar, är ett led i deras krigsföring, och det är en strategi som är återkommande hos terrororganisationer. Officiella siffror visar att antalet judar i arabvärlden har minskat med över 99% sedan Andra Världskrigets slut, och att antalet muslimer under samma period ökat med 1500%. Men folk bryr sig inte om officiella siffror, de bryr sig om Hamas. Så nog förekommer det ett folkmord, men inte så som terroristerna påstår. Nästan alla palestinier stöttar Hamas, och de få undantagen tenderar snarare vara mer extrema, inte mindre. Muslimska brödraskapet, IS eller Al-Shabab.

Ansvaret för varje dödat barn på Västbanken ligger på Palestina och deras företrädare Hamas, som missbrukat sin makt de senaste sexton åren.

Hamas i sin tur har stått på Adolf Hitlers sida i kriget, vilket förmodligen är en del av förklaringen bakom deras popularitet. Svensk vänster ställer sig i detta läger på grund av en förvirrad maktanalys, som endast bärs upp av en exceptionell utrikespolitisk inkompetens. Och det är just inkompetens som är en av de viktigaste förutsättningarna för att terroristorganisationens propaganda ska få fäste.

För vad betyder egentligen antalet civila dödsfall? Att Tyskland förlorade miljoner civila under Andra Världskriget är väl ett ganska svagt skäl för att England inte skulle gå in som motstånd mot nazisterna? Ansvaret för civila dödsfall föll på terrorstaten även den gången! Skulle inte Nazityskland ha varit en kolonial militärmakt, skulle vi slippa detta. Civila dödsfall är en fruktansvärd konsekvens av krig, men att civila dör under krig, legitimerar inte Hamas attentat mot civila judar, och är inte ett argument för att Nazityskland borde fått hållas. Om inte Palestina ville få bort mellanösterns enda demokrati, skulle vi slippa detta.

Men nu lever vi i en värld där Karina Cubilla vill få oss att tro att folk skriker ”judesvin” efter sina medmänniskor i Malmö inte beror på att det finns några problem med den islamistiska värdegrunden (och då har jag inte ens talat om synen på demokrati, yttrandefrihet, HBTQ, feminism eller sekularism), utan på Eurovision Song Contest, som för övrigt startades på 1950-talet för att ena Europa efter just Andra Världskriget. Den som påstår att sådana glåpord används för att man är arg på israeler, bör ställa sig frågan vilka israeler man är arg på? Den växande skaran av muslimer som bor där? Nej, det handlar såklart om judarna, även denna gång.

Uppdatering 2024-05-11: ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

Vad ska vi göra med det högerextrema SVT?

Dagens Arena klagar på att Sveriges Television är högerextrema.

”Aktuellts bevakning av första maj slutade som rena rama SD-teve. Det började som man kan förvänta sig när det kommer till public service. Lite klipp och några intervjuer från demonstrationstågen. Något om att Vänsterpartiet vill höja A-kassan och Socialdemokraterna vill göra det möjligt att utesluta odemokratiska länder ur EU.

Snabbt avverkat. Kanske lite väl rapsodiskt och kortfattat. Det kostar ju tid och pengar att ha team och bevaka på plats.

Men sedan bytte inslaget fokus. Vilket är logiskt. Det är viktigt att olika perspektiv lyfts fram. Men problemet var att det här blev ensidigt och tendentiöst, för att uttrycka det diplomatiskt.”

För att använda skribenten Håkan A. Bengtssons egna ord – ”rena rama SD-teve”. Jag som själv anser att SVT har slagsida åt vänster kan ibland tänka att det kommer från min politiska hemvist i det frihetliga och måttfulla lägret, men så är det inte. Den som anklagas för att vara högerextrem är högerextrem – därmed är SVT en högerextrem tv-kanal.

Det väcker frågan om hur samhället ska hantera media. Fri media, som inte tar emot något ekonomiskt bistånd från arbetarna, får onekligen göra precis vad de vill, rasism eller ej. Det är privilegiet som kommer med pressfriheten. Men SVT finansieras av skattebetalarna, vilket innebär att ett sändningsavtal reglerar vad de får och inte får göra, vad det får och inte får säga, och så vidare. Ändå finns det personer som envisas att kalla även statlig media för fri (som i frihet), vilket inte stämmer. Statlig media är fri (som i öl) för den som betraktar skattepengar som gratispengar, men definitivt inte fri (som i frihet), för den som faktiskt betalar skatten har också medbestämmanderätt och rätt till insyn.

Så när det visar sig att SVT har utvecklats till ett högerextremt näste, ska då de som ogillar högerextremism verkligen bara sitta och titta på?

Ett lösningsalternativ skulle kunna vara att göra sändningstillståndet ännu mera detaljerat. Staten måste reglera s.k. ”fri media” ännu hårdare, så att inte skattebetalarna känner att de finansierar högerextremism. Ett annat alternativ skulle vara att lägga ner svensk public service, och låta fri media (som i frihet) göra jobbet. För vem vill kasta skattepengar på en samling högerextremister?

För att vara seriös så tror jag att Håkan A. Bengtssons problem egentligen handlar om att han ser upp till SVT, och att han därför vill att SVT ska företräda hans åsikter. Som vänsterextremist, betraktar han ett S-vänligt SVT som högerextrent, medan jag som frihetlig och måttfull betraktar SVT som media med slagsida åt vänster. Men vill vi verkligen lösa problemet med (påstådd) statlig högerextremism, så tror jag mer på nedläggning än hårdare reglering.

Rikspolischef Petra Lundh tar till orda

Svenska poliser utnyttjas för att läcka hemlig information genom att gängkriminella inleder sexuella relationer med dem. Förmodligen är detta en konsekvens av att man sänkt kraven på polishögskolan. Skälet bakom sänkningen av kraven är att för få vill bli poliser, och den enda vettiga lösningen på det problemet (en skälig lön) är inte intressant i Sverige. Redan år 2022 berättade Aftonbladet om hur utbildningen förvandlats till hollywoodfilmen Polisskolan från 1984, med poliser som skäller ut folk de kört på, kallat misstänkta för horungar, anser att fylla ska hanteras genom skottlossning och som inte kan tanka en bil, med mera. Och sedan dess har som sagt Dagens Nyheter (DN) skrivit om hur poliser låter sig infiltreras genom dejtingappar.

Den första tanken som slår mig, är att säkerhetsprövningarna för blivande poliser behöver bli bättre. Den som har en personlighet som gör henne ”svag i köttet” kan ändå ha många andra yrken att välja på, men just polis är tveksamt. Särskilt i ett land som Sverige där kriminella grupperingar och drogkarteller, med starka finansiella intressen, som dessutom löser sina konflikter med handgranater och skjutvapen, bör poliser ha en viss mental mognad.

En av många som bör ställas på gatan och aldrig mer jobba i det offentliga, är rikspolischef Petra Lundh. När DN pratar med henne, låter hon nästan lite yrvaken inför tillståndet i den svenska polismyndigheten. Men en eftertänksam och träffsäker analys bjuder hon faktiskt på:

”Vi har varit naiva.”

Jag kan inte göra annat än att dela hennes uppfattning och berömma hennes förmåga att sätta ord på ett av de viktigaste problemen i myndighetssverige. Men från och med nu ser jag hellre att hon sköter en kassaapparat på Konsum än att hon har en chefsbefattning på en svensk myndighet. Särskilt när det handlar om något så ovanligt som en svensk myndighet som faktiskt behövs. Vi pratar faktiskt inte om Nämnden för hemslöjdsfrågor, Filminstitutet, Alkoholsortimentsnämnden eller Nämnden för statligt stöd till trossamfund, vi pratar om självaste polisen.

Efter nazistattacken, hur mår det politiska Sverige?

Vilka politiska aktörer gör intryck idag, och vem kommer att vinna?

Köttbullar i skolan, varje dag?

Ett medborgarförslag till Askersunds kommun vill att en skola ska servera köttbullar till lunch varje dag. Det skulle göra att fler elever äter riktig mat i stället för att smita iväg till kiosken för att ersätta lunchen med godis. Förslaget är kanske bra, men det säger något sorgligt om den svenska synen på barn och mat.

I Frankrike är den franska maten en del av den inhemska kulturen, och matkulturen ska gå i arv, bl.a. genom skollunchen. Där får barnen lära sig om olika rätter under en måltid som avslutas med en ostbit. Till maten serveras (numera alkoholfritt) vin.

I Sverige är skolmat bukfylla. Barnen ska tankas, så att de orkar med dagen.

Man ska över huvudet taget inte koppla ihop mat och kultur. Köttbullar påstås vara turkisk mat och jag har till och med mött irritation när jag erkände att mina barn fick traditionell svensk mat i stället för tacos på fredagskvällen.

Förr hade vi åtminstone kostcirkeln att förhålla oss till, men redan idag finns skolor som saknar skolbespisning, som i stället delar ut kuponger till McDonalds som skollunch. Och jag förstår att detta är ett enkelt sätt att få barn att äta riktigt mat, precis daglig servering av köttbullar är. Jag förstår också att en skola i fritt fall, inte precis bör prioritera Frankrikes mål om en bevarad matkultur. Medborgarförslaget är kanske inte så dumt, trots allt. Men det är sorgligt. En tragisk påminnelse om Sveriges ständigt sjunkande ambition.

Återigen, sex gamla argument

Jag skapar detta inlägg till signaturen Sara som kommenterat min syn på gudstro. Om du vill, är du välkommen att svara här eller i någon av de inlägg som är min förevändning att skriva denna text*. Detta inlägg tar upp de sex poänger hon gör i sin kommentar. Eftersom Sara pratar om Gud, inte om gudar eller övernaturliga väsen i allmänhet, så tänker jag också hålla mig till att svara om Gud, men min hållning i frågan om Guds existens gäller för alla övernaturliga och icke-existerande väsen, inte bara Gud, vilket jag utvecklar nedan. Min uppfattning av Saras poänger i fetstil nedan.

1. Jag försöker inte få dig att tro att gudar finns, endast förmedla att de som tror så, har rimliga skäl att göra det.

Jag försöker inte göra dig (eller någon annan) till ateist, endast förmedla att vi som inte tror avvaktar med att göra så till dess att dessa rimliga skäl delas med oss. Inte för att vi inte vill tro på något övernaturligt, utan för att vi är slavar under argumenten. Hur gärna jag än skulle vilja tro att Gud finns, är jag oförmögen att tro något som inte stämmer. Det är en fråga om vilken personlighet man har.

2. Det finns skäl att tro på Gud, de som tror har erfarenheter som ledde dem till att tro.

Alla har överväldigande upplevelser, men det är inte upplevelser som gör att upplevelser tillskrivs Gud – det är kultur. Vilken Gud du tror på, korrelerar (mest) med din födelseplats, inte med några vetenskapliga fynd.

3. Frågan om Guds existens kan inte besvaras inom ramarna för vad naturvetenskapen söker svar på.

Det stämmer. Naturvetenskapen är besvärad med det som finns, men allt från etnologi till evolutionspsykologi är också vetenskap, och där hittar vi de förklaringar som vi behöver för att förstå varför många tror på Gud. Skulle naturvetenskapen ha något att gå på, skulle gudstro vara tillgänglig även för oss som idag inte tror.

4. Argumenten som hävdar att Gud finns är filosofiska, historiska och anekdotiska.

Ja, vad annat finns att hämta? Jag vill påminna om att alla som försvarar en falsk verklighetsuppfattning är hänvisade till detta, inte bara den som tror på Gud. I meningarna efter lyfts tillskrivande av överväldigande upplevelser igen, vilket avhandlas i punkt 2.

5. Mina erfarenheter säger mig att mirakler inte finns, men mirakler kan finnas.

Fantastiska händelser kan givetvis vara något annat än det uppenbara: En gripande händelse som jag inte kan förklara. Men om det är något annat, vad är det som säger att Saras personliga alter ego som är den sanna förklaringen? Att hävda något sådant, är att hävda att frågan om Guds existens är en fråga för naturvetenskapen, eftersom Sara är en del av naturen, och den Gud hon tror på gör avtryck. Sara har själv bemött detta i punkt 2, så därför vill jag hänvisa till det alternativ hon själv presenterar i punkt 4, nämligen anekdoter – med en chans att erhålla filosofiskt och historiskt erkännande när vi kasserat all befintlig filosofi och historia. Idag svarar filosofi och historia snarare på varför man tror, inte på frågan om Guds existens, för det är inte bara naturvetenskap som måste förhålla sig till verkligheten, det måste all vetenskap göra, på olika sätt.

6. Verkligheten formas av vad man tror om den.

Poängen görs med hänvisning till att jag som naturalist tillhör en minoritet bland jordens befolkning, och att postmodernisterna har rätt i sin uppfattning. Men nej, vad man tror om verkligheten formas av kultur och psykologi. Om du vill bilda dig en uppfattning om hur verkligheten faktiskt är, måste du studera den. Återigen, Sara konstaterar att man inte kunde hitta Gud i verkligheten genom att studera verkligheten (punkt 3), vilket betyder att rimliga skäl saknas. Argumentet som lurar mellan raderna kallas ”God of the gaps” (”kunskapsluckornas gud”) och syftar till att lyfta sådant man inte begriper till sin egna förklaringsmodell, men i själva verket är det kulturella skäl som avgör att det är just Gud som tillskrivs det man inte begriper.

Apropå postmodernismen så brukar jag vara tydlig med ett önskemål:

Kan du formulera ett argument för att det finns älvor, som är så starkt att du själv skulle börja tro att det finns älvor på riktigt? Använd det argumentet när du pratar om Gud, för det argumentet är trovärdigt! Att säga att älvorna gömmer sig för naturvetenskapen, är ett argument mot deras existens, inte ett argument för deras existens.

*) Är det löjligt att tro på Gud? och Joel Halldorf har både rätt och fel, men ateism är ett koncept han inte förstår

Godhet är inte längre en del av lösningen på landets problem

Kriminaliteten i Sverige minskar, därför påstås det att Sverige aldrig varit tryggare. Kända kriminaldebattörer som Malena Ernman och Magnus Betnér har varit tongivande i vår förståelse kring vad som händer i det kriminella Sverige, men samtidigt har media börjat rapportera om personer som blir skjutna i huvudet inför sina barn. Vad är det Ernman och Betnér förstår som vi andra missar?

Det finns flera faktorer som kan spela in, varav två jag tycker mig ha identifierat är rapporteringen och förminskningen. Medierapporteringens karaktär påverkar bilden av det svenska tillståndet, och förminskningen av kriminalitet kan vara ett lättillgängligt försvar mot att behöva ändra uppfattning i en känslig fråga.

Den allmänna uppfattningen om kriminalitet baseras på vad media rapporterar. Om det antagandet stämmer, så spelar det roll att media inte längre lägger särskilt mycket tid på en cykelstöld. Blotta förekomsten av grova våldsbrott överskuggar allt annat, särskilt när våldsyttringen är så extrem som i mitt inledande exempel. Men något har förändrats i hur man rapporterar om grovt våld. På 80- och 90-talet genererade varje pistolmord krigsrubriker på förstasidorna i flera veckor, inte bara ett så extremt som det tidigare nämnda. Idag betraktas det som alarmism att göra mer än en notis av en dödlig uppgörelse med skjutvapen. Men det tillgrips fler cyklar än det skjuts ihjäl personer. I sin mest extrema form av mitt antagande kan ökad kriminalitet tolkas som minskad kriminalitet, om två färre fortkörningar växlas in mot ett pistolmord. Och minskad kriminalitet borde rimligtvis innebära att samhället i stort är tryggare.

Tanken att man har företrätt en politik man inte längre litar på, kan leda till en vilja att förminska allt som kan tolkas som en konsekvens av den politiken. När det började bubbla upp siffror som indikerade att vissa kulturer, företrädelsevis feministiska kulturer, var mindre benägna att begå vissa illgärningar som andra kulturer, företrädelsevis misogyna kulturer, var mer benägna att begå, var det många som behövde fundera. Har jag verkligen varit ärlig mot mig själv när jag röstar? Har politikerna verkligen varit ärliga mot mig med sina avsikter? Under resans gång har vi bl.a. avskaffat tjänstemannaansvaret, och det avskaffandet skedde inte av en slump, för vi har ett system som inte är kompatibelt med ansvarsavkrävande. Vi har till och med sett statsminister Stefan Löfven sitta i tv och säga att ”förr hade andra den kriminaliteten och nu har vi den” så att vi ska förstå att dåligt utfall inte handlar om dålig politik utan om hur mycket klockan är, och att vi ”inte såg det komma” så att vi ska förstå att konsekvenserna av förd politik var okänd.

Jag erkänner att det är lättare att peka på andra personers dåliga insatser än att föreslå konstruktiva lösningar, och jag gör mig skyldig till att peka på andras tillkortakommanden utan att leverera något lösningsförslag. Men om jag får önska något, så skulle det vara att de som tagit oss hit där vi är idag, skulle sluta skylla ifrån sig och istället börja rannsaka sig själva. Sina val, och sina bidrag. Dåliga beslut som fattas under föreställningen att man är god om man fattar dem, är lika dåliga som alla andra dåliga beslut. Självförhärligande är inte en del av lösningen.

Sociala medier för tänkande människor?

Jag försöker att prata vetenskap och politik på Twitter (X) och IRL (öga mot öga) istället för på Facebook, för både vetenskap och politik behöver ha en krattad manege. Om man skriver något politiskt på datoriserade kommunikationsplattformer som attraherat personer vars mest radikala uttalanden handlar om att ta kort på en maträtt (Facebook, Instagram), kommer du i bästa fall att mötas av personangrepp, men i värsta fall kommer du få din existens ifrågasatt, särskilt om du har marginaliserade åsikter. Stöter man på osakliga angrepp bör man blockera utan att svara. Personer med det beteendet är nästan alltid obstinata, och deras motiv är alltid att se bra ut inför gruppen, genom att visa att man vågar sätta ner foten när filterbubblan inte varit tät nog. Ingen vinner på att ge luft åt dessa intellektuella trafikolyckor.

Svara på angreppet, och premisserna anpassas för nästa angrepp. Tröttna och säg ifrån, och den som äger sidan kommer att identifiera ditt påhopp. Vad har du vunnit? Ingenting.

Gör ett avgörande inför dig själv om du sakligt ska förklara varför du blockar, eller blocka direkt. Ställ inga motfrågor, försvara dig inte – du kan inte vinna.

När man tittar på politiskt intresserade personers val av plattform att föra fram sitt budskap på, så måste man erkänna att Facebook faktiskt är en väldigt stor plattform för personer födda på 80-talet eller tidigare. Facebook har inte lyckats attrahera den yngre generationen mer än vad SVT har gjort, men till skillnad från det försvinnande SVT så har företaget som äger Facebook andra trick gömda i skjortärmen, som t.ex. WhatsApp. Och WhatsApp-generationen (”Generation Greta”) är färdiga med politik – de vet redan att valet står mellan SD eller M, så den politiska diskussionen kommer inte nå några större höjder på WhatsApp.

Så vad händer när man lämnat Twitter och fortfarande vill sprida ett politiskt budskap?

För det första så måste man förstå vem som lämnat Twitter. Plattformen är aldrig så populär bland genuint politikintresserade, men de som var trygga när en islamistisk oljeshejk ägde plattformen, blev väldigt stressade när en yttrandefrihetsvurmande marknadsliberal demokrat köpte plattformen. Alla ”boomers” finns på Facebook, men ett speciellt slags boomers har lämnat Twitter till förmån för Facebook. För min del är Facebook-konceptet med ”vänner” lite för intimt för att jag ska vara bekväm med att uttrycka politiska åsikter – för mig trumfar familjefriden sakfrågan. Men om jag vill göra mig hörd utanför min filterbubbla av yttrandefrihetsvurmare, som ändå inte har några invändningar mot min politik, så måste jag vända mig Facebook. Redan idag gör jag försiktiga inlägg som avslöjar min politiska vision, vilket faktiskt inte har varit särskilt problematiskt. Men att ge replik i en sakpolitisk debatt på Facebook, har alltid kommit till ett pris, och kommer alltid komma till ett pris, eftersom du talar till personer som aktivt sökt sig till en filterbubbla, och är beredda att angripa den som inte passar in, i syfte att se bra ut inför andra som sökt sig till samma filterbubbla.

Och blir du du arg av personangrepp, kommer du begå ett personangrepp, och då har du förlorat debatten till någon vars närvaro syftar till att se bra ut inför gruppen, genom att visa att man vågar sätta ner foten när filterbubblan inte varit tät nog. Så igen, ingen vinner på att ge luft åt dessa intellektuella trafikolyckor! Därför anser jag att personangrepp ska leda till blockering, och att politik hör hemma på sociala medier för tänkande människor, inte på sociala medier för matfotografer. Både vetenskap och politik behöver ha en krattad manege. För om man skriver något politiskt på datoriserade kommunikationsplattformer som attraherat personer vars mest radikala uttalanden handlar om att ta kort på en maträtt (Facebook, Instagram), kommer man i bästa fall att mötas av personangrepp, och det är det inte värt. Så jag lovar att gå fram försiktigt.

Jag skulle gärna se att den nya könslagen röstas ned

Den 17/4 röstar riksdagen igenom en ny könslag som innebär att en 16-åring (eller äldre) kan byta juridiskt kön efter ett läkarutlåtande om könsdysfori. Ett könsbyte innebär att man får ett nytt personnummer. Jag har lyssnat på argument från flera parter.

Först har vi kändisarna. Komikern David Sundin menar att det inte kommer att komma några negativa konsekvenser av den nya lagen, och att den individuella friheten att byta kön bör prioriteras. Jag uppskattar omsorgen om individens frihet.

Arbetsgivare som vill kunna göra utdrag från polisregistret inför anställning har klagat över att man kan byta personnummer, eftersom personnumret är kopplingen mellan en arbetssökande och dennes brottsstatistik. Jag kan uppskatta ambitionen att ha en hård koppling mellan en person och sina tidigare brott, men män som t.ex. förgriper sig på småbarn, kommer kunna säkra sin tillgång på småbarn ändå.

Det argument som vinner för mig är frågan om konformitet i vården. Att agera på självdiagnosen att man är född i fel kön, kan i vissa sällsynta fall leda till att patienten ångrar sig, och vi har sett exempel på att det samhälle som hyllar den som byter kön en gång, kan frysa ut den som byter kön en gång till. En person som transformerar från man till kvinna, måste vara lika stöttad och inkluderad om personen senare transformerar från kvinna till man.

En person som ångrar en transformation är inte en svikare, den är förmodligen bara en person som är osäker, eller i värsta fall en feldiagnostiserad person. Nu när lagen är på väg har förespråkare och motståndare fortfarande svårt att samtala sakligt, vilket må vara hänt, men det är förmodligen den som byter kön som verkligen behöver stöd. Även om det sker en gång för mycket.

Jag tänker inte hänga läpp om lagen går igenom, men jag skulle nog välja att rösta mot om jag vore riksdagsledamot. Fast som sådan röstar man inte efter sitt hjärta, utan efter partiet. Annars blir man utbytt.

Uppdatering 2024-04-08: Nio läkare (vara av två professorer) har etiska invändningar

Vi måste lösa försörjningen av programmerare

Bilder som genereras av en artificiell intelligens (AI) är fortfarande inte särskilt trovärdiga. De defekter som kameror skapar saknas i AI-genererade bilder. Defekter som är konsekvensen av dagens generativa AI, är fortfarande någorlunda tydliga. Inom en snar framtid kommer detta förmodligen vara löst, men då kommer vi få problem med identifiering av förfalskningar som måste lösas. Personligen är jag en entusiastisk användare av AI när jag skriver datorprogram, men jag inser att en lösning som automatisk kodgenerering skapar nya problem även inom detta område. Precis som när bilder genereras, så är misstagen subtila. Och när den automatiska kodgenereringen blir bättre, kommer misstagen bli mer subtila innan de försvinner. Jag fick erfara detta ytterligare en gång idag när jag byggde en grafikgenerator (en kodkomponent man kan ge instruktioner till för att tända och släcka bildelement/pixlar på datorskärmen).

Jag föreslog en skrivskyddad heltalsvariabel som hette _width, Microsoft Copilot kompletterade med dito som hette _height, och ett förslag på en byte[] (endimensionell byte-array). Förstår man syftet med variablerna (att beskriva en bilds bredd och höjd) borde förslaget istället vara byte[,] (en tvådimensionell byte-array). Eller så tänkte sig AI:n att jag skulle göra en mindre abstrakt minnesrepresentation, mer trogen hur grafikkortet hanterar data. Jag är imponerad, men ett litet tecken kan ha väldigt stora konsekvenser för en datorprogrammerare! Helt plötsligt förväntas jag veta vilken kontext AI:n tror att jag befinner mig i! När systemutveckling sköts av AI, kommer tempot öka. Vårt beroende av kod kommer att öka med den ökade tillgängligheten. Kravet på de personer som är inblandade i peer reviewing kommer att öka. Antalet reviewers kommer att öka. Kravet på olika testfunktioner (enhetstester, end-to-end-tester, regressionstester, med mera) kommer att öka.

Det blir som när bilar började produceras på löpande band för drygt 110 år sedan. Helt plötsligt blir bilen en överkomlig produkt för en större grupp, vilket ökar efterfrågan av produkten, och därmed behovet av kunniga arbetare som ska tillgodose behovet som egentligen skapades av tillgången. Om lilla Sverige ska vara med i matchen, behöver vi inte bara ett ännu vassare utbildningssystem, vi behöver ha tillräckligt många som faktiskt är intresserade av elektronisk databehandling. Mark King blev inte den virtuous han är bara för att han gick en kurs i hur man hanterar en el-bas, han var genuint intresserad av att lära sig spela, och han använde mycket ledig tid till att öva på att hantera instrumentet. Så på något vis behöver Sverige sälja in datorprogrammering till nya generationer på ett positivt sätt, annars kommer vi bli ersatta av AI. Gissningsvis utländsk sådan.

Vad kan vi egentligen veta om den historiske Jesus?

Idag hade jag förmånen att debattera bl.a. Per Ewert on vad vi egentligen kan säga om den historiske Jesus. Debatten finns inspelad på Facebook . Mycket nöje!

Den finns att betrakta här, och samtliga föreläsningar och debatter finns här.

Apropå fläskkött och upprättandet av rasregister i Sverige

Kommunals ordförande Malin Ragnegård menar att fackförbunden ska stå bakom att Sverige behöver ett rasregister för att motverka rasism. Jag anser att facken då går alldeles för långt åt fel håll. Ett rasregister har fler nackdelar än fördelar, och lagen ska ändå vara lika för alla medborgare, oavsett hudpigment. Tanken är fin, men dumheten överskuggar varenda spår av godhet. Enligt detta resonemang hade Nazisterna rätt, eftersom även de identifierade sig som goda, men man identifieras dessvärre av sina gärningar – även illgärningar. Att man gör ont i tron om att man är god, betyder inte att man egentligen är god, det betyder bara att man inget begriper. Att inget begripa är som bekant fackens paradgren.

Med det sagt, frågan om etnicitet är högaktuell på Twitter/X just nu. Centerpartiets (tillfällige, förmodar jag) partiledare Muharrem Demirok vädjade till folklighetspoäng genom att posera ätandes raggmunk. Givetvis upprör det känslor, helt i onödan, på grund av frånvaron av fläsk. Om du blir arg över att en muslim låtsas ha antagit en svensk kultur via raggmunk, är du inte bättre än de som förfäras över att svenskar låtsas fira Ramadan medan de demonstrativt äter fläsk. Båda sakerna är helt oproblematiska, för din rätt att äta fläsk är inte större än Demiroks rätt att avstå. För det är först när din kultur förväntas begränsa andra, som du inte längre är välkommen i Sverige – det är inte när du avstår fläsk. Eller gör narr av Islam. Eller bränner koranen. Muslimerna har samlat ihop till koranbränningarna, och de är knappast sekulära demokratiska muslimer som försöker döda poliser när så sker. Att vilja döda en polis vid åsynen av hädelse, kommer alltid att vara ett större problem än att äta raggmunk utan fläsk. Fläskätandet är garanterat inte ens Demiroks största problem.

Men åter till de intellektuella slaskhinkarna i Kommunal, som med god marginal gjort sig mer förtjänta av utvisning genom sitt senaste utspel, även om man faktiskt bortser från deras tragiska track reckord. Om de skulle ha fått sitt rasregister på plats, skulle raggmunken räcka för att kommendören skulle flytta honom från brun till vit? Och skulle det ens vara önskvärt? Låt alla ha sin egen frihet och sin egen kultur, men sätt dig inte på andra! Och ge inga pengar till Kommunal – du är en bättre människa än så!

”Högervridningen i SVT börjar framträda allt tydligare”

Häromdagen klagade Jan Guillou i Aftonbladet över SVT:s högervridning. Vad säger det om honom?

Medhåll var ingen bristvara, men från forskning vet vi att SVT har en slagsida åt vänster. De använder gärna vänsterns narrativ när de beskriver verkligheten. Det är inte marknaden som skapar jobb, det är Arbetsförmedlingen. Du påverkas av en socialdemokratisk statsbudget, du drabbas av en moderat statsbudget. Och så vidare. Som medborgare uppfattar du SVT som helt sakliga om du är en som gärna använder vänsterns narrativ när du förstår verkligheten. Andra, de som gärna använder högerns narrativ för att förstå vad som händer runtomkring dem, uppfattar SVT som vänster.

Jag är själv fullkomligt medveten om min politiska slagsida. Jag kan inte identifiera mig med svensk höger, särskilt inte om man slänger in totalitära högskattepartier som Sverigedemokraterna i leken. Jag är höger på ett sätt som gör mig till både Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas meningsmotståndare – jag är frihetlig och måttfull – gillar Moderaterna men tycker att de är för lite moderata och jag har kandiderat för Piratpartiet. Jag vill att individens frihet (ekonomisk, åsikts, med mera) är viktig och jag betraktar det gemensammas makt över individen som mer positiv om den är just måttfull. Jag tillhör ett slags höger som inte har någon representation i riksdagen, men jag vet om det. Och jag kan identifiera min egen slagsida.

Så när Jan Guillou skriver att ”högervridningen i SVT börjar framträda allt tydligare”, betyder det förmodligen bara att han själv är väldigt vänster. Och när personer som inte är lika långt ute på vänsterkanten som Guillou, typ en vanlig socialdemokrat, anser att SVT är neutrala, så handlar det nog om vanligt medhåll. Annars skulle man tvingas in i slutsatsen att personer till höger helt enkelt har fel när de betraktar SVT som vänster, när deras uppfattning om SVT:s vänstervridning har exakt samma grund som Guillous uppfattning om SVT:s högervridning.

Föräldrar brister i ansvaret att göra barnen till socialister

Fackets ansträngningar för att få bort Tesla från den svenska marknaden fortsätter, precis som rationaliseringarna av ansträngningarna. En av de som anstränger sig mest är Lennart som jag följer på Twitter. Jag följer honom för att jag tror att han på riktigt bjuder på hur socialister tänker. Jag är inte säker, men jag tror att han är på riktigt. Hans (i skrivande stund) senaste inlägg på Twitter lyder:

”Varför får jag känslan av att de här ungdomarna inte har en aning om kollektivavtal, föräldraförsäkring, äldreomsorg, fungerande socialtjänst och sånt som vi har sosseriet att tacka för? Vill dom stoppa kollektivavtalen?”

Inlägget är illustrerat med en samling ungdomar som bär t-shirts med texten ”Stoppa sosseriet”, och det är denna bild som Lennarts inlägg handlar om. Men så har Lennart även lagt till en bild som visar hur personer som arbetar på företag med kollektivavtal i snitt tjänar över 150 tusen kronor mer än personer som arbetar på företag som saknar kollektivavtal. Från bilden kan man utläsa att årlig löneförhöjning, reseersättning, avtalspension, ackordslön, med mera, inte förekommer på företag utan kollektivavtal (som t.ex. Tesla).

Motsatsen till kollektivavtal är ett individuellt anställningsavtal som tecknas utan facklig inblandning. Jag förväntas alltså tro att frågor om reseersättning inte får avhandlas av dessa avtal. Och det tror även fackligt folk. Jag har till och med varit med om att en person på arbetsplats med kollektivavtal, som valde att förhandla sina egna villkor, blivit trakasserad av facket för att hennes villkor var mycket bättre än alla andras!

Bland kommentarerna konstateras att föräldrar inte har uppfostrat ungdomarna till goda socialdemokrater, vilket får mig att tänka på resultatet av det senaste skolvalet. Socialdemokraterna lyckades bli det största partiet i hela 0 län, medan Moderaterna och Sverigedemokraterna fick nöja sig med att dela på de resterande 21 länen. Så om analysen om föräldrarna stämmer, så är svenska föräldrar riktigt dåliga på att göra socialister av sina barn. Tack och lov, om du frågar mig.

På samma tema:

Socialdemokraternas ovilja att betala skatt handlar om privilegier, inte principer (2024-03-02)
Socialdemokraterna öppnar för att avskaffa pressfriheten för att skydda Andersson (2024-02-17)
Facket vet inte vad frivillighet är (2023-11-18)
Hur resonerar IF Metalls medlemmar egentligen? (2022-12-02)
Partier bör finansieras genom medlemsavgiften allena (2022-08-14)
Det är viktigt att man får följa sin dröm, därför stöttar jag mina fiender (2022-02-09)
Är pigan ansluten till kollektivavtal? (2022-01-11)

2023 års siffror från Svenska kyrkan

Antalet aktiva inträden i Svenska kyrkan (SvK) har en tendens att öka och antalet aktiva utträden tenderar att minska. Ett aktivt inträde är en vuxen person som medvetet väljer att gå med i kyrkan, medan ett passivt inträde är t.ex. när en förmyndare bestämmer att en person ska vara medlem [sic]. Ett aktivt utträde är en vuxen person som väljer att gå ur, medan ett passivt utträde t.ex. ett dödsfall. Men ökningen av aktiva inträden och minskningen av aktiva utträden räcker inte för att medlemsminskningen ska avstanna.

Medlemsantalet från år 2022 har minskat från 5 563 351 till 5 484 319 år 2023, samtidigt som befolkningen har ökat från 10 521 556 till 10 550 054 (med reservation för att SvK faktiskt har bättre koll på vilka som är medlemmar i kyrkan än vad Statistiska Centralbyrån har koll på vilka som bor i Sverige). Men förändringen sedan 2005 är ungefär 1,5 miljoner upp när det gäller befolkning och lika mycket ner när det gäller medlemsantal.

Nettominskningen var alltså aningen högre i år.

Och så här ser förhållandet mellan befolkning och medlemmar ut när 2023 års siffror är med i ekvationen:

Vi får hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Här finns rapporten om 2022 års siffror.

Mark 7 on the divinity of Jesus

Mark 7 is a collection of anecdotes from the life of Jesus which aims to show that Jesus is divine. Jesus offers wise maxims mixed with miracles. This time Jesus chose to take his patient to the side when he performed his miracle. Jesus interest was to unselfishly give a man his hearing back. One can always speculate about the method. God himself probably could have brought the light into existence by mere thought, but he spoke light into existence. He could probably have brought light into existence through ritual dance, but he simply chose to speak light into existence. I see no reason to think Jesus had to have his fingers in the deaf man’s ears, but that this was the method he chose. But why did he choose it? Avoiding spitting and avoiding fingers in their ears gives a hygienic advantage. For what I can see, it would be better if Jesus for example put his hand on the deaf man’s forehead. Also, the method Jesus chose, could be mistaken for a method that would be chosen by contemporary charlatans. We don’t know what Jesus would have done today, but this story is probably in itself a haughty throat clearing, aimed at emphasizing an even more extravagant assertion: that Jesus is God. But we do not believe that Jesus is God because we have any reasonable grounds to believe so, we believe it because our parents believe so. And their parents in turn.

Intuitionen för att vinna en bil

I tv-programmet Let’s make a deal kunde man vinna en bil om man gissade rätt på frågan vilken dörr bilen var gömd bakom. Genom att tweaka parametrarna, blir uppgiften ganska enkel.

Socialdemokraterna var inte ärliga i NATO-frågan (heller)

Socialdemokraterna pratar gärna om förebyggande arbete, men de talar inte sanning. NATO-medlemskapet är ett typiskt exempel på hur man sossar sig fram i olika frågor. Man hänvisar aldrig till principer, men följer alltid det man (mer eller mindre framgångsrikt) uppfattar som aktuell opinion.

På kongressen 6/11 2021 sade dåvarande försvarsminister, socialdemokraten Peter Hultqvist, inte att det inte var aktuellt nu med ett NATO-medlemskap. Han lovade att aldrig skicka in någon ansökan om NATO-medlemskap. Skillnaden mellan att säga att det inte är aktuellt nu och att lova att aldrig medverka till medlemskap är inte så liten.

24/2 2022 gick Ryssland in i Ukraina (som inte är NATO-medlem).

8/3 2022 var NATO-medlemskap fortfarande inte aktuellt enligt Magdalena Andersson. Trots att det säkerhetspolitiska läget förändrades helt, knappt två veckor tidigare!

Idag kan läsa på Socialdemokraternas hemsida att man omprövade sin uppfattning 24/2 2022. Hultqvist talade inte sanning när han sa att inget kan ändra på Socialdemokraternas hållning i frågan, texten på deras hemsida talar inte sanning om när de ändrade uppfattning. Det var opinionens vändning i NATO-frågan som föranledde Socialdemokraternas vändning. Att de förstod det säkerhetspolitiska läget, är en lögn.

Så hur ska man jobba förebyggande? När man gång på gång behöver erkänna att man inte ser saker komma, kan man knappast inte förebygga något. Förebyggande arbete kan bedrivas av den som förstår vad som är på ingående – det kan absolut inte bedrivas av Socialdemokraterna (som till och med blev grundlurade av Hajen).

Socialdemokraternas ovilja att betala skatt handlar om privilegier, inte principer

Det har nätt och jämt gått några dagar sedan Socialdemokraterna angrep, misstänkliggjorde och hotade att lagstifta bort en meningsmotståndare, nämligen samhällsdebattören Henrik Jönsson. Eftersom han finansierar sin verksamhet med pengar han själv drar in och betalar skatt för, måste det vara något lurt med honom. Den enda finansiering som Socialdemokraterna själva kan komma över, är antingen skattebefriad genom särlagstiftning till Socialdemokraternas favör, eller bidrag från skattebetalarna eller facket (vars medlemsavgift är skattebefriad). Men tro inte att det handlar om lite pengar. Så här ser partiernas inkomst ut, enligt Dagens Arena:

Socialdemokraterna är inte bara den största bidragsmottagaren från skattebetalarna, de har även en skattefri lotteriverksamhet. Tittar man i partiets årsredovisning för år 2022 (vilket är den senaste som publicerats), handlar inkomsterna totalt om 326 miljoner kronor. Lite kommer från medlemsavgifter (vilket är den absolut minst tveksamma delen av Socialdemokraternas inkomster), och det finns lite andra (mer diskutabla) småinkomster.

Skattefria s.k. partilotterier är mycket viktig inkomst för partiet, även om de skulle ha störst inkomst även utan den. Skulle de behöva betala sin skatt, såsom Henrik Jönsson behöver göra, skulle den delen av inkomsten åtminstone halveras.

Så här säger partiet själva om skatter på sin hemsida: ”Socialdemokraterna vill att [/] skatteundandragande bekämpas” och att ”[s]katt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov”. Det verkar finnas en principiell invändning mot det system man själv profiterar på. Men tydligen finns det ett tydligt undantag från den invändningen. Partiet.

Anders Lindberg, som arbetar på en av Socialdemokraternas (bidragsfinansierade) tidningar (som förresten ger vinstavkastning till facket) använder ordet ”dråpslag” om att Socialdemokraterna beskattas, och han pratar i toner om att regeringen vill tysta oppositionen. Han har inga invändningar mot att Henrik Jönsson, som på det finansiella planet är en liten myra bredvid partiet, måste betala skatt. Jag har inte ens hört Lindberg klaga på att Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har öppnat för att lagstifta bort Jönsson.

Det verkar alltså inte handla om några principer, utan om att bevara egna privilegier. Man vill varken bli av med sina fördelar eller låta någon annan få samma lättnader. Men stämmer Lindbergs analys om att partiet kanske inte överlever om deras inkomster blir beskattade, tycker jag att det kan vara värt att prova. Med lite tur kommer Socialdemokraterna att krympa, och lämna plats för nya fräscha alternativ i politiken. Hur det än blir med den saken, behöver det svenska samhället en rejäl och grundlig avsossifiering.

Att vara socialdemokrat handlar om mer än ett parti

Socialdemokraterna är inte ett parti som andra, och socialdemokrater letar inte efter samma sak som andra partiers väljare. Socialdemokraterna byter aldrig ståndpunkt. Ena dagen har de alltid varit kärnkraftsmotståndare, andra dagen vill de bli partiet som garanterar utbyggnaden. Ena dagen lovar de att aldrig skicka in en medlemsansökan till NATO, andra dagen tar de äran för att Sveriges (kommande?) NATO-medlemskap. Ena dagen bygger man inga murar, andra dagen är den höga andelen invandrare den s.k. ”SD-regeringens” fel. Ena dagen dör naturen om bilbränsleskatten är för låg, andra dagen är det den s.k. ”SD-regeringens” fel att bränslepriserna är för höga. Tro inte för ett ögonblick att du är smartare än en socialdemokrat för att du har genomskådat deras doublespeak, för deras väljarkår är lika medveten som du om att de förs bakom ljuset. Skillnaden är att de vill ha det så.

Motiven kan variera. Det kan vara allt ifrån att man finner trygghet i förmynderi och att bli ”klappad på huvudet” av ”storebror” till att man tror att lögner och korruption är en del av spelets regler, och att det ser lika dant ut i alla partier. Men att Socialdemokraterna i egenskap av De Goda, åtminstone agerar för en god sak, nämligen Partiets väl. Den senaste historien handlar om A-traktorer. Eller kanske snarare om vem som ska bestämma reglerna som gäller för A-traktorer i Sverige.

När vi röstade för ett medlemskap i EU på 1990-talet så presenterades EU som en frihandelsunion. Naturligtvis var högern för ett medlemskap och vänstern var emot. Idag är EU än superstat, vars svindyra administration pumpar ut direktiv som medlemsländerna måste följa. Det har gjort EU betydligt mindre populär hos högern, men riktigt populär hos vänstern. Nyligen röstade Europaparlamentet för 16-årsgräns för att få föra fram en A-traktor. Utan att ta ställning till sakfrågan, är min invändning att vi har politiker närmre oss som är mer kapabla att fatta sådana beslut. Sveriges riksdag är ett sådant exempel.

Sveriges inflytande över Europaparlamentet är knappt 3%, så i praktiken är det de stora länderna som bestämmer där, så jag tänker inte klandra Socialdemokraterna för att de röstade för en åldershöjning på EU-nivå för A-traktorer. Jag tar inte ens ställning i frågan, jag råkar bara anse att Sverige ska vara en suverän stat som bestämmer sådant själv, via den demokratiska processen. Uppfattningen delar jag med den socialdemokratiska europaparlamentarikern Heléne Fritzon, som dessutom i sak tycker att 16-årsgränsen är något dåligt. Hon skriver på Twitter:

”Ett stort bakslag idag för ungdomar på svensk landsbygd! När Europaparlamentet röstar för att höja åldersgränsen för A-traktorer. Det har varit en lång kamp men som inte nådde hela vägen fram. Vi ger oss inte! Nu fortsätter kampen i förhandlingarna!”

När du läser detta, tycker du att hon ärligt representerat att hon, tillsammans med övriga svenska socialdemokrater i parlamentet, röstade för direktivet med åldershöjningen? Om svaret antingen är ja, eller nej med en bifogad förklaring till varför det inte gör något, är du socialdemokrat. Inbilla dig inte att du resonerar som många andra, men att du bara råkar sympatisera med ett annat politiskt parti. Du har andra standarder, andra värderingar och en annan moral.

”Vad tror du?” – en ny podcast om tro och vetande!

Jonathan Klasson och Rasmus Pettersson har en ny podcast som heter ”Vad tror du?” som handlar om livsåskådning, tro, vetande, religion och filosofi. Jag fick den äran att vara gäst i första avsnittet, som snabbt utvecklades till en debatt i frågan om Gud finns eller inte.

Lyssna gärna på avsnittet på Spotify.

Idag röt Hanif Bali ifrån, men denna gång kan jag förstå honom

Idag har Hanif Bali, i tre tweets i rad, kallat Daniel Swedin för sossefetto, Tony Johansson för hycklare och Johannes Klenell ironiskt för geni.

Svensk vänster har en vana (eller ovana) att ifrågasätta flyktingars vara i detta land, baserat på ganska lite, som t.ex. brist på politiskt medhåll. Men när någon som verkligen inte hör hemma i Sverige, som i Daniel Riazat för hans tveksamma vandel som jag tyvärr fått bevittna i riksdagen, blir det ett fasligt liv. Jag tycker såklart att Riazat ska få stanna oavsett hur han behandlar kvinnor, och helt oberoende av hans andra tillkortakommanden. Men jag kan bli lite frustrerad över att svensk vänster, som uttrycker en önskan om att utvisa precis vilken flykting som helst på precis vilka grunder som helst, helt plötsligt ska låtsas som att de bryr sig om människor när en person som uppenbarligen inte delar våra sekulära och humanistiska värderingar blir ifrågasatt.

Med tanke på att jag blir frustrerad, kan jag förstå att Bali reagerar. Frågan om rasism har inte udden vänd mot mig som infödd, och Bali är inte här av fri vilja, utan kom hit som barnflykting.

Det hela blir ännu mer absurt, när man tänker på att den som får vänstern när han gör (påstått) rasistiska uttalanden är sverigedemokraten Richard Jomshof. Har de levt under en sten? Har de inte lärt er hur han fungerar? Det rör mig inte i ryggen att han säger saker som kan uppfattas som rasistiskt, men jag skulle bli extremt besvärad om någon med min egna politiska färg skulle göra det. Och jag har därmed faktiskt en viss förståelse för att Hanif Bali reagerar som han gör.

Man kan inte både vara antirasist och alliera sig med rasister, vänster eller ej. Jag pratar gärna politik med mina politiska motståndare – det är så jag vet att de är mina politiska motståndare. Och jag har börjat tro att det är en av anledningarna till att jag inte är någon Daniel Swedin, Tony Johansson eller Johannes Klenell. Var en bättre människa än dem!

Nyheterna i TV4 missar målet med Andersson

Idag lade TV4 Nyheterna (härefter Nyheterna) ut en kort kommentar från Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Det gällde den påstådda felöversättningen där Andersson sagt till den tyska tidningen Vorwärts att Jimmie Åkesson sagt att ”Sverige måste börja konfiskera och riva moskéer”, men hennes översättare, Ingrid Bohn, meddelade Vorwärts att Andersson menar att Åkesson sagt att ”Sverige borde konfiskera och riva alla moskéer”. Jag har inte hört att Bohn har protesterat mot anklagelsen mot henne, så antingen är den korrekt eller så har hon kompenserats för att stå ut med den. Men Andersson själv har som sagt kommenterat kalaset i Nyheterna. Hon säger:

”De äöen professionell översättare som har översatt ett ord felaktigt. Öh det öh är ju väldigt olyckligt, men å andra sidan, eh, jag tror atte Ul… Jimmie Åkesson var ju rasande på detta. Topplocket gick. Tänk om han kunde visa samma engagemang kring sjukvårdskrisen. Och jag tror för de flesta tyska läsare, om det är så att Åkesson vill riva alla moskéer eller vissa moskéer, vet jag inte om det gör sådär jättestor skillnad i ärlighetens namn. Däremot, om det kom pengar till sjukvården nu, det skulle göra stor stor skillnad.”

(Beträffande sjukvården så tror jag att Magdalena Andersson behöver rensa upp i de egna leden. I region Uppsala lämnade Centerpartiet över styret till Socialdemokraterna med en halv miljard i buffert, men S äskar redan nya pengar från regeringen på grund av ”ansträngt läge”. Det kan alltså vara läge att själv ta reda på hur det där med ekonomi fungerar innan man ger sig på andra.)

Det som fick mig att reagera var inte att hon kastar någon annan under bussen, att hon förminskar ett allvarligt problem om förvanskad andemening, eller att hon vill skifta fokus till sjukvården – för socialdemokrater handlar inte demokrati om folkstyre, utan om makttävlan, och det är en tävling där alla medel är tillåtna. Det som gör mig irriterad är att Nyheterna lyfter citatet ”en professionell översättare som översatt ett ord felaktig” i sitt tweet. Jamsar de med i frånskyllningar, förminskningar och bortförklaringar?

För i sak har Magdalena Andersson helt fel på den punkten. Det spelar en väldig roll, även för tyska läsare, om det finns ett riksdagsparti i Sverige som inte vill ha några moskéer alls eller inte vill ha något spridande av homofobi! För Andersson är kanske detta helt likgiltigt, allt annat skulle överraska mig i den positiva riktningen, men för gemene man är detta hela skillnaden!

Jimmie Åkesson sade: ”Vi behöver också börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob, antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.”

Även om man inte håller med honom, så måste man, TV4 inkluderat, se att Andersson inte står helt stadigt på fötterna här. Så det kan vara läge att även TV4 aktiverar det kritiska örat någon gång ibland.

SVT reder ut varför män röstar på fel parti

Det senaste avsnittet av Agenda (SVT) bjöd på en märklig upplevelse. Vid 35:50 bjuder man in professor Lucas Gottzén för att förklara varför unga pojkar inte röstar på rätt parti, nämligen Socialdemokraterna. Under samtalet lyfts flera förklaringar.

Arbetsmarknaden har förändrats och det kan vara svårt att leva upp till klassiska manliga ideal, som självförsörjande, vilket skapar oro.

Utmaningar som killar möter, skylls på feminismen.

Rättigheter till HBTQ-personer och kvinnor gör att män känner sig utmanade.

Unga män blir misogyna av att beblanda sig online med Andrew Tate och Jordan Peterson.

Så unga män röstar inte korrekt, för att de är oroliga, för att de ogillar feminism, för att de hotas av kvinnors rättigheter och för att de attraheras av förebilder som gör dem misogyna.

SVT kan naturligtvis bara närma sig denna fråga ur ett vänsternarrativ, för det är det enda narrativ som finns i deras verktygslåda. Men jag, som ändå lämnat socialismen för en mer liberal och sansad ideologi, känner inte igen mig. En oro för arbetsmarknaden kan kanske vara ett skäl till att söka sig bort från vänstern till partier med en mer förnuftig skattepolitik, men en god kvinnosyn eller en stark övertygelse om vikten av HBTQ-personers rättigheter, finns utanför socialismen.

Jag tror att det är lika dumt att betrakta Socialdemokraterna som det parti man ska rösta på, och försöka hitta förklaringar hos män som inte gör det, som det är att kalla kvinnor för oroliga manshatare som utmanas av HBTQ-personers rättigheter, för att de inte röstar höger. Det kan skapa ett stigma för ungdomar när de pratar om sina politiska uppfattningar, särskilt för den som faktiskt vill rösta på något parti som står i opposition till SVT:s uppfattning om hur man ska rösta i det här landet.

Ska S-toppar behöva utsättas för hat?

Det svenska systemet för finansiering av media bygger på att man beskattar medieproducenterna hårt, och delar ut stödpengar den som staten uppfattar som värd att satsa på. Detta görs i mångfaldens tecken. Om man i stället bara förbättrar de finansiella förutsättningarna för medieproducenter, och struntar i bidragen, tappar staten kontrollen över det fria ordet. I stället för ”mångfald” genom ytterligare en bidragsfinansierad S-vänlig tidning, kommer en äkta mångfald att dyka upp, och sådan utmärker sig genom avvikande åsikter. Oönskade åsikter.

Vill man ha höga skatter och en stark stat, tillhör man antingen den goda ytterkanten (S eller V) eller den onda (AfS eller SD). Den onda ytterkanten kan hanteras genom guilt by association. Du är väl inte SD, lille vän? Men mellan de två totalitära sidorna finns en mitten som ogillar regleringar, som värdesätter frihet och eget ansvar. Ett förnuftets domän som befolkas av frihetliga och måttfulla, som besitter en förmåga att både försvara och legitimera sina åsikter rationellt. Och sådana lyckas ibland ta sig igenom bruset, trots att systemet är designat för att hålla dem borta. Ett färskt exempel är Henrik Jönsson, som Socialdemokraterna nu försöker lagstifta bort från det offentliga samtalet. Systemet som påstås finnas för att skapa mångfald, har alltså låtit en avvikande åsikt slinka igenom!

Något vi har lärt oss under de senaste fem dagarna är att Magdalena Anderssons pressekreterare, Mirjam Kontio, upplever Henrik Jönssons videor som hatpropaganda, att hon tycker att han är för dålig på att redovisa sin finansiering av sina videor, och att hon aldrig har tittat på någon. Ofta när en person gör självmotsägande utsagor, är åtminstone någon utsaga en lögn, medveten eller omedveten. Om vi antar att hon aldrig sett någon video, behöver vi egentligen inte lägga särskilt mycket vikt på hatet eller den luddiga finansieringen. Men jag tänker anta att hon åtminstone har sett någon video (vilket inte är till någon hjälp i finansieringsfrågan), för det kan förklara hatet.

En mycket liten intellektuell elit kan hantera avvikande åsikter. Och ju mer träffsäkra och välartikulerade dessa avvikande åsikter är, desto mer hotfulla är de. Att man kan uppfatta hat där inget hat finns, är inte konstigt – särskilt om man inte tillhör denna intellektuella elit.

På den tiden som skattetrycket i Sverige låg konstant mellan 7 och 10 procent, var det vänstern som ansåg att detta var alldeles för högt. Gemensamma medel, till den grad man tog ut sådant, skulle spenderas väl, då vanliga knegare ofta hade problem med att ge var tionde. Skattetrycket exploderade för att nå sin kulmen i slutet av 1980-talet, och har sedan dess sjunkit ner till omkring 45%. Under denna explosion, har styret ofta varit socialdemokratiskt. Man kan undra varför vi under skatter dignar ner när skattetrycket ligger på 7%, men inte när det ligger på 45%?

Tanken på att kontrollera andra människors pengar är extremt lockande. Det är makt, i sin mest attraktiva form. Men mycket handlar om inbillad godhet. Den som tjänar 60.000:- i månaden och lämnar ifrån sig hälften, gör en god gärning – en utgift på 30.000:- – är ingenting för en sådan person. Den som tjänar 27.000:- i månaden och behöver lämna ifrån sig 30%, – en utgift på över 8.000:- – gör en enorm uppoffring. Det är den som redan är utsatt, som drabbas av skatter! Men den egna känslan av godhet, trumfar omsorgen om den som har det tufft.

En välskött ekonomi, med korrekt prioriterade gemensamma utgifter, skulle minska behovet av denna upplevda godhet. Så pengar måste slösas bort. För den Öfvre Medelklassens godhetskänslas skull, utan tanke på vem det drabbar. Korrekt prioriterade gemensamma utgifter, minskar behovet av skatteuttag, och ett minskat skatteuttag minskar bidragsberoendet för den som producerar media. Och ett minskat bidragsberoende bland medieproducenter, innebär mindre ”demokratisk kontroll” över vem som får en chans att höras.

Och nu sitter vi där. Socialdemokraternas ledning känner sig hatutsatta. Den som förstår till vilket pris det fria ordet kommer, kan förstå varför Partiet vill lagstifta bort Henrik Jönsson.

Socialdemokraterna öppnar för att avskaffa pressfriheten för att skydda Andersson

Henrik Jönsson har använt kryphål i befintlig lagstiftning för att yttra sina åsikter. Istället för att ta pengar från facket, staten (via skattefinansierade bidrag) och lottförsäljning, tar Jönsson betalt från sin publik. Magdalena Anderssons fråga om Jönssons finansiering är således relevant.

Tobias Baudin intervjuas i Aftonbladet, och mitt i allt yrande om att separera kulor (va?) och om Gösta Hultens Photoshop-förmåga, föreslår Baudin att det är pressfriheten som är Socialdemokraternas egentliga problem.

”Det kan inte uteslutas att se över lagstiftningen” – alltså den lagstiftning som gör det möjligt för personer som inte har S-maskineriets anonyma finansieringskällor att tillgå, och därför är förpassade till att personer skickar beskattade pengar till en kreatör de vill stötta.

Genom att endast tillåta bidragsfinansierade röster att höras, kan den som förvaltar bidragen påverka vilka röster, och därmed vilka åsikter, som har rätt att komma till tals. Är det detta som behöver göras för att skydda Partiet, är det kanske dags.

Till skillnad från Socialdemokraterna är Henrik Jönsson helt transparent med vem som finansierar honom. Något som får mig att fundera är att både Mirjam Kontio och Tobias Baudin lyckats höra honom sprida hat (trots att det aldrig har hänt) utan att uppfatta vem som betalar kalaset. Kanske att de inte har varit helt uppriktiga i sina utsagor? Kanske har en och annan lögn råkat smyga sig in?

Men den som ser yttrandefriheten som sin värsta fiende, gör naturligtvis rätt i att se över lagstiftningen som ger Partikritiker en röst. Men ibland undrar jag om det inte är den som vill lagstifta bort en meningsmotståndare som har något att dölja?

Det fria ordet är Socialdemokraternas värsta fiende

I går publicerade Dagens Nyheter (DN) en intervju med Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och hennes pressekreterare Mirjam Kontio. Under intervjun framkom det tydligt att båda damerna var irriterade på att Partikritiska röster kunde göra sig hörda på plattformar som Partiet inte kontrollerar, och tog upp Henrik Jönsson som exempel. Andersson stannade länge upp vid frågan om vem som finansierar honom, och Kontio påpekade att han är hatisk. Frågan om pengar handlade givetvis om att misstänkliggöra hans motiv – eftersom Partiet anses vara ofelbart, antas kritik alltid komma från ”grumliga vatten”.

Det gick så långt så att även personer som brukar vara Partilojala började skruva på sig. Jens Liljestrand och Johannes Klenell, som förvisso är intelligenta och välartikulerade personer, men som tyvärr lydigt hoppar när en socialist säger ”hoppa!” valde denna gång att avstå! Till och med den intellektuella trafikolyckan Victor Pressfeldt reagerade, vilket säger en del!

Krishanteringen handlade dels om att Partiet bedrev påtryckningar mot DN om att galenskapssanera intervjun, vilket resulterade i att stycken kom och gick under några timmar, men till slut verkade DN ha valt att inte böja sig för kravet på censur. Dessutom påstod man att det var journalisten i fråga som drog upp ämnet på agendan, men hon hade bandspelare med sig, så det greppet fungerade inte heller. Juristen Gösta Hultén brukar träda fram och försvara varje fall av maktmissbruk, och valde denna gång att skapa (eller sno) en bild som skulle ha ramlat ur Henrik Jönssons telefon, som bevisade att han tagit emot swishpengar från ryska intressen. När han blev konfronterad med att bilden var fabricerad, valde han att undvika att riskera sitt anseende genom att be om ursäkt, och tog i stället det säkra före det osäkra genom att radera sitt inlägg med bilden.

Och här är skälen till att Henrik Jönsson ifrågasätts.

Pengarna kommer från hans företag och från privatpersoners donationer av beskattade pengar för hans videoproduktioner. Eftersom han inte är skattefinansierad, har han inte passerat godkännandeprocessen som socialister brukar kräva. Varje krona spenderad på media, som inte är pengar som egentligen skulle ha gått till vård, skola och omsorg, betraktas som suspekt.

Skattepengar kommer villkorat. Om man sänker skatten för medieproducenter och slopar alla former av presstöd, kommer medieproducenterna kunna producera sitt material precis lika bra som om man beskattar dem och delar ut pengar till de medieproducenter som producerar ett korrekt innehåll. Det skulle komma till priset av ”Den Demokratiska Kontrollen”, vilket handlar om Socialdemokraternas – genom den makt som givits dem i riksdagen – kontroll. Det skulle ge fri media. Det skulle ge den form av media som Partiet alltid har bekämpat, med de mest ädla motiven. Videovåld. Parabolantenn. Eller, som i detta fall, en fri debattör på YouTube, vars material man aldrig sett och därför påstår vara hatisk och ha okänd finansiering.

Idag förnekas såklart allt motstånd mot det fria ordet, men tack vare miraklet med magnetiskt ljudband kommer historien att bevaras.

Magdalena Andersson själv kommer att gå stärkt ur detta. Är det någon i maktposition som faktiskt kan komma undan med att angripa en enskild medborgare, så är det Magdalena Andersson. Hon kan rent av bli mer populär inom sin potentiella väljarkår, för att hon ”vågar” stå upp mot det Partiet betraktar som fria människor med fel åsikter. En tillräckligt stor del av befolkningen tycker att åsiktsregleringar är något bra, men av någon anledning överlappar det alltid med personer med tveksamma åsikter eller låg förståelse för hur samhällsekonomi, demokrati eller yttrandefrihet faktiskt fungerar.

Ser du några problem här? Partiet anser att du är obegåvad.

Läs gärna Niklas Gillströms Twitter-tråd om Partiets attacker på politiska motståndare.

Eventuellt har Magdalena Andersson ljugit om Hajen

I morse rapporterade media att Magdalena Andersson inte längre har förtroende för Jamal El-Haj, alltså den palestinske riksdagsledamoten som i folkmun är känd som Hajen. Hela historien fick mig att tänka på Peter Hultqvist, som lämnade in en NATO-ansökan dagar efter att ha gjort uttalandet att ”det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering”. Precis som Hultqvist lade sin heder i att aldrig ansöka om medlemskap i NATO (i stället för att bara säga att det inte är aktuellt nu), har Andersson lagt all sin heder i att gå i god för Hajen. Hon gick i god för Hajens lämplighet i sitt ämbete, genom att understryka att hela Hajens politiska karriär har gått ut på att bekämpa Hamas, hon gick i god för honom på ett personligt plan, genom att gråta och anklaga personer som var tveksamma till Hajens moraliska hemvist, för att bara dagar senare deklarera att det inte alls finns något förtroende, och att han rentav bör lämna sin riksdagsplats. Jag lyfte inte på ögonbrynen, jag har lärt mig hur de fungerar.

Tyvärr blev jag inte heller särskilt överraskad över hur svensk public service-media hanterade frågan. Den som sett SVT använda tre-fyra nyhetssändningar i följd åt någon formulering i något tweet från någon högerpolitiker, kanske förväntade sig att Magdalena Andersson skulle bli ifrågasatt, men icke. De rapporterade lydigt att förtroende för Hajen saknas.

Överdrev Andersson sin orubbliga tillit till Hajen, när hon med tårar i ögonen gick extremt hårt statsminister Ulf Kristersson, för sin underlåtelse att ifrågasätta Hajen?

Var Anderssons påstådda kännedom om Hajen rentav en medveten överdrift för att flytta fokus från honom för att undvika negativ publicitet?

Om Andersson har varit uppriktigt ärlig i alla sina utspel om Hajens utsökta värderingar, när ändrade hon sig, och varför?

Om vi nu ska ha skattefinansierad public service, kanske de borde anställa journalister som hellre ställer lite tuffa frågor istället för att agera som S-märkta mediekommunikatörer. Att det finns frågor på detta tema som är värda att ställa till Socialdemokraterna är uppenbart. I slutet av december talade den socialdemokratiske politikern Zinaida Kajevic i Malmö, och blev utbuad för att hon inte ville att palestinier i stort ska straffas för Hamas terror. Palestinier stöttar Hamas, och Hajen har frotterat sig med Hamas i åratal. Vad hade Hajen, som deltog vid evenemanget, att säga? Trodde verkligen Magdalena Andersson att det är så en kamp ser ut? Bedyrade hon något som hon inte hade kännedom om? Vad betyder Hajens påstådda livslånga kamp mot Hamas idag? Är det rentav så att inte alla som röstar S tar avstånd från Hamas, och kan det rent av vara så att Andersson har gått balansgång mellan att få behålla deras förtroende samtidigt som man inte vill skada partiet i media? När SR och SVT rycker upp sig, vilket verkar vara på gång, kanske vi får ett svar.

Suhonen & Jönsson: Lägg ner SVT?

Jag har tittat på debattprogrammet Suhonen & Jönsson (som i tv-tablån heter Teodorescu & Suhonen) på Sveriges Television (SVT), där den revolutionäre vänsterprofilen Daniel Suhonen debatterade SVTs vara eller icke vara med den frihetlige Henrik Jönsson.

Programmet inleds med att Suhonen förklarar att man inte får något samhälle om man inte tvingar folk att betala för vissa saker, som t.ex. förlossningsvård och kranvatten. Eftersom vi inte har något samhälle alls om inte folk tvingas betala för kranvatten, så är det rimligt att tänka att vi inte heller har något samhälle alls om inte folk tvingas betala för SVT. Därefter växlar han till att få frågan att handla om att ”slakta public service[-media]”. Men public service handlar inte om tvång, det handlar om media i allmänhetens tjänst. Public service är media av en viss karaktär, inte media med tvångsfinansiering, eller media producerad av just specifikt SVT. Tvångsfinansiering (”den nordiska modellen”) är definitivt inte typisk för public service.

Tyvärr köper Jönsson att målstolpen flyttades från det statliga bolaget SVT till konceptet med public service, men han lägger nu sitt första problem på bordet: Om man koncentrerar makten över informationen till ett enda statligt bolag, kommer det vara lockande att politisera informationsflödet. Det är inte helt orimligt att tänka att det redan finns sådana tendenser, för vissa grupper har väldigt högt förtroende för SVT medan andra har väldigt lågt, och politisk hemvist tenderar att korrelera med nivån av förtroende.

Suhonen menar på att även de grupper som har lägre förtroende för public service, har så pass högt förtroende så att det är värt att bevara systemet, givet att man förbättrar det. Mer högernarrativ i SVT skulle alltså kunna rädda SVT. Suhonens förslag är inte orimligt i mina öron, men SVT själva är extremt tydliga med att de servar vänstersidan, och är helt ointresserade av att lyfta blicken. De till och med varnade för att Henrik Jönsson är konfrontativ, medan Suhonen själv, som gärna ser en väpnad konflikt till sin egen favör, kläs inte i några varningar.

Därefter Thomas Gür in och introducerar idén att public service kanske kan vara något annat än statstelevision, vilket jag uppskattar. Även Jan Scherman sitter nu i studion, och även han tycker att SVT är något dåligt, men inte heller han tycker att det är skäl att släppa ordet fritt, utan att bara ett tecken på att SVT ska bli bättre, vad nu det betyder i hans värld, vilket Gür frågar om. Scherman valsar kring frågan, och landar lite hastigt i frågan det finns människor som tappat tilltron till mycket. Vad förväntas jag som åhörare tro? Det kanske inte är SVT det är fel på, utan folket? Och här har vi statlig styrning i sitt esse.

Genom statlig media förbättrar vi folket, genom statlig kultur förbättrar vi folket. Släpper man samhället fritt, kommer alla att titta på ”Reine & Mimmi i fjällen!” i stället för att intressera sig för vad som händer i omvärlden, och i stället för att konsumera fin kultur. Totalitära ideologier, från svensk miljörörelse till de tyska nazisterna, är trygga i att detta är en sanning! Och svenska socialister jamsar gärna med, uppbackade av den svenska exeptionalismens idé om att eftersom informationen är statskontrollerad i Sverige och eftersom Sverige är det bästa landet (”in Sweden we have a system”) så är statskontrollerad information det bästa systemet.

Programmet klipper till forskare som googlat efter vetenskapliga artiklar som bekräftar att statskontrollerad information är bäst, och sedan tillbaka till Juhonen som påminner om att ”Rix Megapol” är skit – förmodligen menar han både Mix Megapol och Rix FM. Exempel på att det finns kommersiell media som han ogillar, förväntas vara mer relevant än att det finns statlig media som andra ogillar, eftersom det är statlig medias finansiella förmåner som han försvarar.

På det stora hela var programmet bedrövligt. Alla verkar vara överens om att SVT är ett socialistnäste, och att detta är ett problem. Alla verkar vara överens om att SVT är undermåliga och att personalen är inkompetent. Suhonen upprepar att man ska ”skruva i det” så att deras medarbetare blir kompetenta, objektiva, får en bredare bild, ökad förståelse för sina motståndares perspektiv och minskat intresse för att driva sina egna narrativ. Lyckas man med det, kommer jag ändå har kvar de principiella invändningarna mot statlig och tvångsfinansierad journalistik. Men det stora problemet är att varken Suhonen eller någon annan ens vet var man ska börja – för SVT både är och vill vara vänster. Som tur är, har jag tillgång till bra public service, vilket är allt från Kvartal till CNN.

Här folkbildar jag om svensk public service.

2024-02-10: Eventuellt har Magdalena Andersson ljugit om Hajen

Svensk socialdemokrati behöver informationskontroll

På 1950-talet, när tv slog igenom i Sverige, blev det snabbt tydligt vilket enormt inflytande detta skulle ha över folket. Så snart man insåg kraften i att kunna prata direkt till medborgarna, kriminaliserades tv och staten gav sig själva ensamrätt att sända. Detta höll i sig ända till 1987, men att tv-monopolet försvann, innebar inte att inte tv släpptes fritt – den som ska sända måste betala en dyra licens och skriva på ett detaljerat tillstånd som reglerar vad man får och inte får säga. Avkriminaliseringen av att sända tv handlade alltså inte om att man ville utrusta flera med en röst att säga sin mening med, utan om att staten ändå hade tappat greppet om tv-tittandet. Till socialdemokraternas stora förfäran började folk hyra VHS-kassetter med innehåll, och vissa började till och med skaffa parabolantenn för att kunna ta del av tv-sändningar från andra delar av världen via satellit. En socialdemokratisk riksdagsledamot, Maj Britt Theorin, föreslog till och med ett parabolförbud.

Idag skulle det inte göra någon skillnad, eftersom Internet finns. Idag kan nästan vem som helst ta del av information från vilken del av världen som helst. Inte minst kan man ta del av information som inte alls utgår från det socialdemokratiska narrativet, vilket betraktas som huvudproblemet. Problembilden blir väldigt tydlig när Daniel Suhonen skulle diskutera politik med Henrik Jönsson i SVT. Suhonen är kommunist som förespråkat väpnad revolution, men SVT kände sig manade att försvara varför de ger en röst åt en frihetlig person som Jönsson.

Inte heller tidningsvärlden är fri. Sann pressfrihet bygger på att villkoren att driva en tidning är tillräckligt goda för att vilken åsiktsinriktning som helst ska kunna sälja journalistik till sin publik. I Sverige är det knappast möjligt, bl.a. på grund av hur hårt näringslivet beskattas. Sen erbjuds man bidrag i form presstöd, som givetvis är villkorat. Resultatet är ett överflöd av skattefinansierade socialdemokratiska tidningar som ingen tar på allvar och som nästan ingen läser. Arbetet, Dagens ETC, Proletären, Ny Tid, Kuriren, Social-Demokraten, Nya Folkbladet. Ett fritt informationsflöde hade inte efterfrågat nästa S-märkta skittidning, det efterfrågar mångfald och kvalitet.

Ett dagsfärskt exempel på landets tillstånd kommer från Patric Källman. Under en paneldebatt i P1 säger någon att det råder elbrist, vilket får producent Linda Jerneck att bryta in med en rättelse: Det råder inte elbrist, det råder effektbrist! Å ena sidan måste de negativa konsekvenserna av att ha vindkraft förminskas, å andra sidan betraktar man sina åsikter som de objektiva åsikterna! I detta fall betyder ”effektbrist” att vinden inte blåser på vindsnurrorna när det som bäst behövs.

Skattefinansierad media kostar inte mig något annat än pengar, och att en stat slösar bort pengar drabbar ingen rik. Man kan naturligtvis diskutera de finansiella aspekterna, allt från det illojala i att använda välfärdspengar till informationskontroll istället för just välfärd, och man kan självklart ha åsikter om att man orsakar inflation av att ösa skattepengar över media som ingen vettig egentligen alls vill ha. Men så länge det finns personer som låter statsfinansierad media forma deras uppfattning om hur omvärlden fungerar, så utgör det ett samhällsproblem. Den cementerar den traditionella socialdemokratiska makten, den begränsar det fria ordet, och när de väl behöver ge en meningsmotståndare en röst för att kunna åberopa sin objektivitet, så sker det med varningar. Varningar som inte behöver ha någon som helst verklighetsanknytning. Henrik Jönsson är inte konfrontativ, men han är liberal.

Skattepengar ska inte gå till vinstutdelning

När man påpekar att skattepengar går till vinstuttag, är det inte många som tror att man talar sanning. Det är konstigt, med tanke på att staten redovisar hur skattepengar används, och bolagen redovisar sin vinst. Ta Aftonbladet som exempel.

2021 delade de ut 140.114.000:- till sina ägare, och året därpå delade de ut ytterligare 92.279.000:- till sina ägare, alltså 232,4 miljoner kronor under perioden 2021-2022. En av ägarna, LO, erhöll 21 miljoner kronor i utdelning under perioden.

Under perioden tog Aftonbladet emot allmosor av skattebetalande knegare. Redaktionsstödet ungefär 9,8 miljoner kronor och ytterligare lite pengar kom in via distributionsstödet. Så knappt hälften av vinsten som Aftonbladet betalar ut till LO, kommer från arbetare som betalar skatt under förevändningen att pengarna ska gå till deras välfärd.

Givetvis måste man betala ut vinst, för annars är det svårt att få LO att vilja gå in med pengar. Men man måste först se till att man klarar sina egna åtaganden. Tar man emot bidrag, så ska man inte ha någon vinstutdelning!

Kritik mot avskaffandet av alkoholmonopolet

Jag har flera gånger argumenterat för avskaffandet av det svenska alkoholmonopolet, och fått mothugg på flera plattformar, främst Twitter, Facebook och YouTube. Här är fem exempel:

2024-01-20: Tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol

2024-01-16: Vänstern måste sluta vädja till klassamhället

2023-12-13: Det är inte monopol som ger mångfald

2023-07-20: Monopolvurmandet är en välfärdssjukdom

2023-04-20: Alkohol och fakta göre sig icke besvär

Jag tänkte bemöta de vanligaste invändningarna mot avreglering och bevarande av ett statligt monopol. Många kommentarer svarar bara med ett negativt omdöme om antingen mig eller mina åsikter. Även om jag är inte är säker, så tror jag att det handlar om ett starkt generellt ogillande av att flytta makt från politikerklassen till folket. Vissa kanske anser att det specifikt är staten som ska hantera alkoholförsäljningen (av skäl jag försöker bemöta bl.a. här), medan andra generellt sett anser just Sverige inte är lämpat för att ha någon fri marknad. Man kan verkligen tänka sig att köpa en iPhone från kapitalismens dog’s bollocks Apple hellre än en Huawei från den kinesiska staten, trots att den är kommunismens stora stolthet. Men här hemma bör tydligen staten sköta tillverkning och försäljning, vilket är vad i politiska termer kallas för planekonomi. Så får man tycka, och här tänker jag inte argumentera för varken frihet, demokrati eller marknadsliberalism i allmänhet, utan bara bemöta mer konkreta invändningar mot min önskan om att avskaffa statens butiksmonopol för alkohol.

Jag är medveten om att det inte råder några tvivel om att de alkoholmonopol som avskaffats hittills har förbättrat tillvaron för alla. Om detta är både de som vill ha kvar statens butiksmonopol och vi som vill avskaffa det helt överens. Serveringsmonopol, tillverkningsmonopol och försäljningsmonopol har varit en välsignelse för den som vill prova nya spännande sorter eller förkovra sig i andra kulturers dryckesvanor. Det har fått vissa att släppa tanken på att monopol alltid leder till en förbättring, men de flesta (butiksmonopolet har starkt stöd bland medborgarna) flyttar fram katastrofen – ”jag har hittills haft fel varje gång, men nästa gång har jag rätt”. Här är fyra svar:

Alkohol bör förbjudas
När alkohol var förbjudet i Finland blev marknaden av illegal sprit i Sverige gigantisk. Svartsprit var billigare än legal sprit, eftersom svartsprit inte var belagt med moms eller skatt. Priset är en av faktorerna som faktiskt påverkar drickandet. Om alkoholen är dyr, dricks det mindre. Illegal sprit är inte icke-existerande sprit, det är illegal sprit, precis som illegala vapen inte är icke-existerande vapen, utan illegala vapen. Så länge vi har en kultur där sprit ingår (vilket är en utdöende kultur) kommer det att finnas sprit, och så länge vi har en kultur där vapen ingår (vilket är en växande kultur) kommer det att finnas vapen.

Alkohol har förstört mitt liv
Förmodligen har du förstört ditt liv med alkohol. Statlig sådan. Lider man av alkoholproblem, är det inte dyr alkoholsvag mikroöl från bryggentusiaster som är den stora go to-alkoholen.

Vårt samhälle är så pass dysfunktionellt att vi behöver prioritera annat
När dans avkriminaliserades, kunde de poliser som jobbade med dans istället jaga riktiga brottslingar. Om det är viktigt att staten fokuserar på kärnverksamheten, bör staten fokusera på kärnverksamheten. Det svenska civilsamhället är en enorm outnyttjad resurs, som nätt och jämt har fått visa vad det går för när det gäller dryckeskultur.

Monopol ger bättre utbud
Denna är besvarad så många gånger, men det brukar mynna ut i två modifierade påståenden: ”Jag tycker att monopol ger bättre utbud” och ”Systembolaget har ett fullgott utbud”. Dessa svar är helt legitima. Det första är en åsikt, det andra bygger på principen om jaget före laget. Och tanken på att jaget är viktigare än laget blir tydligt när man pratar med personer som bor på orter som har ett eller flera systembolag – de skiter högaktningsfullt i om en lantis får möjligheten att köpa en flaska vin i sin lanthandel.

Länder som inte producerar ost på en fri marknad, har få sorters ost. Alkohol är inte som ost, men man kan ändå vilja ha något gott att dricka utöver det staten erbjuder. Det kan vara en liten sak, för den frie bryr sig inte om frihet, men bevakar man inte sina friheter, så försvinner de. Hur många nya förbud har inte Miljöpartiet hunnit lägga fram under de senaste åren?

Slutligen, beträffande utbud finns tre möjliga utfall beträffande alkoholens tillgänglighet. 1) Tillgängligheten kan vara oförändrad, vilket gör tillgänglighetsfrågan irrelevant för diskussionen om monopol. 2) Tillgängligheten kan öka, vilket tillgodoser den vetenskapligt drivna sidan om att god tillgänglighet minskar bunkrings- och supningbeteendet. 3) Tillgängligheten kan minska, vilket tillgodoser den emotionellt drivna sidan om att låg tillgänglighet är bra för folkhälsan. Monopolets vara eller icke vara kommer förmodligen att avgöras på EU-nivå, för det var för att tillgodose EU vi avskaffade flera andra alkoholmonopol. EU är i grund och botten en frihandelsunion, vilket är den viktigaste orsaken till att de som huserar på någon politisk ytterkant ofta är kritisk till det svenska medlemskapet.

Tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol

Nu är tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol, för om vi har lärt oss något om mångfald, så är det att frihet är viktigt.

Vänstern måste sluta vädja till klassamhället

Hur många gånger har du hört att om inte staten producerar radio, skulle ”alla” lyssna på Ed Sheeran istället för P4:as melodiradio eller Ekots nyheter. ”Inte jag, men alla andra.” Alla anser sig vara unika i sin längtan efter kvalité. Man ser sig som en ensam intellektuell fyr bland idioter, till den grad som alla andra ser sig som en ensam intellektuell fyr bland idioter.

Hur många gånger har du hört att om inte staten säljer alkohol, så skulle ”alla” välja billig Explorer-vodka istället för mikrobryggd öl eller fina årgångsviner. ”Inte jag, men alla andra.” Skälen är desamma.

Därför producerar staten TV, så att vi ser kvalitetsprogram som Doobidoo istället för Game of Thrones. ”Jag vill ha kvalitetsprogram som Doobidoo, men alla andra skulle titta på Squid game om vi inte tvångsfinansierade Doobidoo.”

Därför lanserar staten musik, så att vi får höra kvalitetsartister som Kicki, Bettan och Lotta istället för kommersiell musik som Deep Purple och Pink Floyd. ”Jag vill ha kvalitetsmusik som Marcus & Martinus, men alla andra skulle lyssna på kommersiellt skräp som Queen om inte SVT lanserade ny musik i Melodifestivalen för P3 att spela under året.”

Om inte staten, via Svenska Filminstitutet, lanserar ytterligare en Sune-film, kommer folk se kommersiellt skräp som Bladerunner eller något av Quentin Tarantino. ”Inte jag, för jag vill ha kvalitets-Sune, men alla andra.”

För att komma till poängen, varför säljer Systembokaget whiskey med ett marknadspris på 12.000:- för 3000:- per flaska, medan de gör vinst på sina volymprodukter? Är det för att arbetarna ska ha råd med årgångswhiskey? Hårt beskattade arbetare köper inte whiskey för 3000:- per flaska, men inflytelserika personer (som kan påverka Systembolagets framtida monopol) gör det. Och dessa håller man sig väl med.

Den riktigt allvarliga frågan handlar alltså om segregering.

Sverige har en bland den högsta tillväxten av miljardärer i hela världen. Tillväxten av miljardärer korrelerar hårt med skattetrycket, vilket också är fruktansvärt högt – för skatt drabbar ingen rik. Och det är därför vänstern målar med den breda penseln så snart man pratar om att skatten är hög. Den vanliga invändningen är att välfärd är skattefinansierad, vilket till viss del är sant. Men välfärd är inte det enda som är skattefinansierat, och sänkt skatt behöver inte betyda sänkta skatteintäkter. Visst, jag är medveten om att ekonomiska teorier är väldigt impopulära på vänsterkanten, inte minst Lafferkurvan…

…men man kan förstå principen utan den, om man t.ex. översätter det hela till handel:

Fast det är inte helt säkert att välfärden behöver ökade skatteintäkter, för enorma mängder skattepengar används till annat än välfärd, och kan prioriteras bättre. Om du misstänker att någon vill ha försämrad välfärd för att han vill ha sänkt skatt, finns det åtminstone två skäl att misstänka att du har missförstått hur den gemensamma ekonomin fungerar.

Han kanske bara vill att fler arbetsgivare ska ha råd att anställa, att fler arbetstagare ska ha råd att jobba och att fler arbetare ska klara sig på sin inkomst. Skatt drabbar som sagt ingen priviligierad, så välutbildade tjänstemän tenderar att rösta på partier som vill beskatta arbetare. Men vänstern vädjar till klassamhället, och förespråkar därför gärna en politik som cementerar det.

Fram till år 1955 krävdes motbok för att alls få köpa alkohol av staten, och motboken kunde dras in om du inte handlade efter klass. En arbetare fick faktiskt sin motbok indragen på grund av att han hade utvecklat ett intresse för fin cognac – han handlade inte efter klass. Om jag har någon läsare som inte är historiskt bevandrad, så var detta Socialdemokratiska tider. Svallvågor från makarna Myrdal. Idag är det dags att göra upp med historien, och släppa in arbetarklassen i frihetens värme, och låta dem välja fritt. Att du är en ensam om att göra bra val, är förmodligen inte sant – och vilka val som är bra, kan ibland vara rent subjektivt.

Vem är Andreas Malm?

De senaste dagarna har en Andreas Malm figurerat i sociala medier. Det började med att någon hade läckte en föreläsning där han stod och rabblade nazistiska talepunkter, som om han hade kommit på en ny och unik slutgiltig lösning. Aron Flam, som delade ett klipp från föreläsningen, påpekade att Malm tydligen är anställd på Lunds universitet, så eftersom jag betalar för hans försörjning, blev jag nyfiken på vem han var. Vem är god nog för att undervisa på Lunds universitet?

Malm är vänsterextremist och kommunist. Sådana hyser en extrem avsky mot nynazism, trots vissa kontaktytor. Men vänsterextremister är extremt kompatibla med gamla klassiska Hitler-nazister, vilket förmodligen är förklaringen till varför han sade som han gjorde i ovan nämnda föreläsning. Skatten ska vara hög, lite liberalism och en stark stat, kulturen ska vara bidragsfinansierad så att den kan styras politiskt, och så vidare.

Och inga judar!

Vi har lärt oss från prominenta vänsterprofiler att Hamas är högerextremister. Ungefär 80-90 procent av palestinierna stöttar Hamas, och resten anser att Hamas är för liberala och lägger sitt stöd hos IS. Gemene kommunist brukar säga att man inte är högerextrem för att man stöttar en högerextrem rörelse, och således är palestinierna inte högerextremister, men sanningen är snarare att vänsterextremister är någorlunda kompatibla i sina åsikter med högerextremister och vill därför tona ner sambandet. Igen, visst ogillar man nynazister, trots kontaktytorna, men man är oroväckande kompatibel med traditionella nazister. Det är nästan så att den totalitära extremvänstern och den totalitära extremhögern är bättre vänner än vad någon av dem är med marknadsliberala demokrater.

Att göra research på Andreas Malm var väldigt enkelt, för hans förlag, Verso, har nyligen lagt ut en intervju med honom på sin YouTube-kanal. För att göra en lång historia kort, samma personer som en välmående demokrati hade betraktat som samhällsfarliga till den grad att de skulle både medicineras och låsas in, jobbar som doktorander på Lunds universitet. Malm tar 52.000:- i månaden av dina och mina skattepengar för försöka radikalisera nästa generation. I intervjun, 26:40 minuter in, säger han på dålig engelska (min översättning):

Palestinierna själva är för svaga för att ta sig an de starka [demokratiska staternas] militära styrkor. De kan göra som de gjorde [när de sprängde de judiska ungdomarna som närvarade på ett diskotek] 7/10 med lite kreativitet, men för att vinna något behöver de aktiva allierade. Det uppenbara valet skulle vara Hizbollah, men de gör det inte […] så palestinierna är lämnade ensamma, som så många gånger förr.

De 300 judiska tonåringarna dödades med hjälp av Iranska medel, och stöd finns i hela norra Afrika och i hela Mellan östern. Vidare, 27:50 minuter in:

Jag skulle ha åkt till Palestina 10/10, alltså fyra dagar efter [Palestinas attack mot diskoteket som återigen utlöste kriget]. […] Mitt flyg ställdes in dagen innan [min planerade avresa] av uppenbara skäl [som är Palestinas attack mot diskoteket 7/10]. Jag kunde inte åka till Palestina, vilket var mycket irriterande. Jag önskar att de hade utfört [attackerat diskoteket] fem dagar senare.

Men evenemanget var ju när det var, och civila dansar inte disco på platsen för attacken under andra tider än vad som är arrangerat. Så Andreas Malm får tyvärr leva med att folk inte mördas efter hans bekvämlighet i sin planering.

Svenska universitet börjar på att bli ett samhällsproblem. Lund försörjer inte bara Malm, utan även Victor Pressfeldt. Umeå universitet upplåter sina lokaler till kreationism och dömer över vem som är eller inte är dum i huvudet. Jag erkänner att både nazism och kreationism ska försvaras under flaggen om akademisk frihet, men jag både hoppas och tror att Sverige i stort kan bättre än Lunds universitet. Och att du som läser detta, innerst inne kan tänka att du har bättre saker att göra för dina pengar än att finansiera Andreas Malm.

2023-12-29: Jag vill göra rätt från början, jag står på Israels sida

Vad har gått fel när militären krigshetsar och barn gråter?

Efter att överbefälhavare Micael Bydén pratat om beredskap, noterar Sveriges Radio att många nu är upprörda. Det råder förvisso ingen överhängande risk för krig, även om Säkerhetspolisen har identifierat tre allvarliga hot mot Sverige: Islam, Kina och Ryssland. Men till detta måste man komma ihåg att i en global och Internetuppkopplad värld, kan vem som helst ha åsikter om vad som helst, vilket innefattar personer som inte alls delar våra demokratiska värderingar, och som i värsta fall kan provoceras av saker som vi tar för givet: Marknadsliberalism, en oinskränkt yttrandefrihet, religionsfrihet, respekt för homosexuella och transpersoner, individuell istället för religiös frihet, konsekvensneutral media, hedrandet och hyllandet av åsiktsmångfald och avståndstagande från terrororganisationer och deras anhängare. Du som är uppvuxen i Sverige, är förmodligen beredd att gå ganska långt för att försvara samtliga dessa ting, eftersom samtliga dessa ting är viktiga för det vi alltid ställer i det första rummet: Frihet.

Trodde jag. För blotta tanken på att denna frihet inte är både gudagiven och gratis, ger folk en klump i magen och gör att barn gråter.

Vi fick inte vår frihet gratis, och vi kan inte avstå kravet på underkastelse från extremister utan att vara beredda att kämpa för den friheten. Denna beredskap är egentligen inte ett uttalande om att det kan bli krig när som helst, även om det rent tekniskt är sant. Den är snarare själva syftet med att ha ett nationellt försvar. Och åtminstone en andel av medborgarna som är beredda att tjänstgöra vid ett eventuellt behov. Inget beredskapsbehov, inget behov att hålla ett försvar. Att vissa barn mår så dåligt att det gråter säger mig flera saker.

De kan i ”bästa” fall vara invaggade i föreställningen att vår frihet faktiskt är båda gudagiven och gratis, och att vi inte borde vara beredda att betala för den på något vis. I värsta fall kan barnen inte fått bättre stöd identifiera och uppskatta frihet än gemene fisk fått hjälp och stöd att identifiera och uppskatta vatten. Är man bara tillräckligt fredsskadad, kommer man inte att värdera friheten förrän man har förlorat den, likt en fisk som inte värderar vatten förrän den inte längre har tillgång till det. Men svenska skattebetalare spenderar inte 120 miljarder kronor om året på ett försvar som inte behövs.

Och apropå skattepengar, den skattefinansierade tidningen ETC lyfter just att beredskap är krigshets, och således något man inte ska prata med barnen om. Men det är ju ingen som säger att man måste lägga upprätthållandet av vår frihet på barnen, lika lite som barn behöver bära skuld för klimatkrisen. Men vi måste också, i takt med att barnen växer upp, göra dem medvetna om att inte alla människor marknadsliberala och HBTQ-vänliga sekulärhumanister som sörjer för vår rätt till vår kultur, precis som vi måste lära barnen att man ska vara sparsam med jordens resurser och korrekt ta hand om det avfall man producerar. Den som får ett normalt fungerande barn att börja gråta vid tanken på att inte alla är som oss eller ens vill oss väl, har antingen närmat sig barnet för tidigt eller rent av osakligt. För att frihet kostar, är lika självklart som att planetens resurser kostar. Och detta måste vi, även om det är obekvämt, föra vidare till kommande generationer. Annars är det en tidsfråga innan vår frihet är ersatt av underkastelse under något av tidigare nämnda hot, och då har vi skäl att ångra oss. Rejält.

Jag vill göra rätt från början, jag står på Israels sida

Jag har tveklöst tagit ställning för Israel i Israel-Palestina-konflikten. Konflikten blossade upp på nytt 7 oktober 2023 då Hamas attackerade ett israeliskt diskotek, vilket resulterade i hundratals oskyldiga israelers död. Bland palestinierna, även svenskpalestinierna, ledde civila offer till ett stort firande. Palestinska influencers lade ut hyllningsvideor, i Malmö gick man ur huse för att fira civila dödsoffer. När denna attack skedde, var konceptet med civila offer inte ett problem, det var det önskade resultatet av attacken.

Sedan dess har tusentals civila palestinier, varav många barn, har dött i konflikten. Visst använder den palestinska sidan sina medborgare som mänskliga sköldar, som en del i propagandakriget, men dessa civila hade inte dött om Israel inte krigade – en vapenvila vore en god lösning? FN beslutade om en vapenvila, som Hamas bröt direkt, då frestelsen att använda den som ett slags frispark var för stor. Så vad gör man?

Jo, FN beslutade om en vapenvila, som Hamas bröt direkt, då frestelsen att använda den som ett slags frispark var för stor. Och det är här jag anser att kommunisterna kör i diket rent tankemässigt: Om Israel låter Hamas attackera dem i fred, så dör inga civila palestinier. Låt mig föreslå något annat: Vad sägs om att lägga ner vapnen när FN:s generalförsamling deklarerat vapenvila?

Så hur kommer det sig att (företrädesvis) kommunister och socialister ställer sig på palestiniernas sida? Ett riktigt osmakligt exempel är Twitter-kontot Högerkollen (som faktiskt lite skämtsamt kallats för judekollen). Insikten att det finns två sorters höger kan vara en ledtråd.

Israel är höger i bemärkelsen att de är en marknadsliberal demokrati. I Israel finner vi stora multinationella företags europeiska huvudkontor, som t.ex. Microsoft och Intel. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern, och utgör således något som kommunisten identifierar som ”västligt”, och därmed fientligt.

Palestina är höger i en helt annan bemärkelse. Hamas har ett grundmurat folkligt stöd, med ett mandat från 80-90 procent av befolkningen. Hamas är som bekant inte bara höger, utan extremhöger, vilket innebär att palestinier generellt sett inte bara är höger, utan extremhöger. De 10-20 procent av palestinierna som inte stöttar Hamas är inte HBTQ-certifierade marknadsliberala demokrater, utan snarare IS-anhängare. I områden i Sverige där det bor många palestinier har biblioteken köpt in fler exemplar av Min kamp av Adolf Hitler – för att de efterfrågas! Det finns till och med fall där kommunala skolor relativiserat förintelsen under Andra världskriget – för att det efterfrågats!

Jag vet att jag gjort mitt ställningstagande från en priviligierad position. Jag har tillgång till information, jag kan studera historien och lära mig något av den, och med mer information i ryggsäcken så kan jag göra med informerade val än gemene palestinier. Trots allt, det översätts mer vetenskaplig litteratur till italienska varje år än vad som någonsin översatts till arabiska. Om du tar ett palestinsk spädbarn och placerar i ett svenskt ingenjörshem, så kommer förmodligen väldigt få diskussioner vid matbordet handla om hur man ska prygla sin kvinna till lydnad eller vilket straff som är lämpligt för homosexualitet. För då kommer även detta barn att resonera från en priviligierad position, och där finns andra värderingar.

För det kan inte handla om ”tusentals civilas död”. Under Andra världskriget dog flera miljoner civila tyskar. Deras enda brott var att bo i ett land som givit mandat åt nazismen, och för varje död civil tysk, är sannolikheten lägre att just han faktiskt gav sitt mandat åt nazismen än att en slumpvis utvald palestinier gav sitt mandat åt Hamas (eller något ännu värre).

Ni som inte kritiserats av Högerkollen, har antingen inte hamnat på deras radar, eller så har ni samma moraliska problem som Högerkollen själva. Jag kan inte klandra personen bakom kontot för sin infantila tankeförmåga, för år 2023 är det inte något konstigt, men det råder inga tvivel om att det finns en bättre lösning på vägen till fred, än att låta Hamas härja fritt mot Israel (eftersom civila offer på den israeliska sidan tydligen inte var något problem), och en sådan lösning är att även den palestinska sidan respekterar en vapenvila.

Om endast Israel lägger ner vapnen, blir judarna utrotade från jordens yta. Om palestinierna lägger ner vapnen, blir det fred. Många svenska socialister och kommunister har stått på fel sida av historien av gammal vana, vilket bl.a. lett till att ”historiker” med rätt partifärg fått skriva böcker för att rentvå sitt parti. Genom att göra rätt från början, slipper man det. Och man slipper det mänskliga lidandet. Den enda uppoffringen är att palestinierna inte får fira fler civila israeliska dödsoffer. För även om de ogillar den demokratiska världen, bör de bedömas utifrån hur de ser på den demokratiska världens civila offer, precis som Israel bör bedömas utifrån hur de ser på islamismens och nazismens civila offer. Högerkollen kommer nog aldrig lyckas pricka rätt i någon fråga.

Om du i vilket anständigt land som helst, sätter upp en bild på en bortsprungen hund, så får den bilden vara i fred. Om du i ett land där det finns palestinier, sätter upp en bild på israelisk gisslan, rivs den ned. Anständiga människor vill inte ha dem i sitt läger.

2024-01-12: Vem är Andreas Malm?

Det råder inga tvivel om var Socialdemokraterna står i invandringsfrågan?

Igår publicerade Expressen en intervju med Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, där hon säger:

Det råder ju ingen tveksamhet om var vi socialdemokrater står någonstans. Vi står upp för en stram migrationspolitik, och att vi skulle komma tillbaka till Ulf Kristersson eller Gunnar Strömmers ultraliberala politik, de ju båda har propagerat för fri invandring under sina politiska karriärer, det är ingenting som vi står bakom.

Hård kritik mot den borgerliga regeringen alltså, då den är så frikostig med invandring att den ibland fått epitetet ”blåbrun”. Så här sa förresten Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i sitt tal till nationen för ett par månader sedan:

Många av er som har utländsk bakgrund har gjort just detta [alltså tagit eget ansvar och respekterat svenska lagar och regler]. Ni har ansträngt er, gjort ert bästa för att fungera i och bidra till det svenska samhället. Ni har uppfostrat era barn till att bli svenskar. Jag och de allra flesta svenskar, är tacksamma för det. Ni har bidragit till att göra vårt land bättre. Tack! Och jag menar det verkligen!

En av de viktigaste poängerna från Åkesson är att Sverige inte är kravlöst, men i stället för att betona att ingen ska få komma hit från utlandet, så betonade han att invandrare bidrar till att göra Sverige till ett bättre land.

Jag erkänner faktiskt att Socialdemokraterna ofta har drivit en linje om stram invandringspolitik, ibland till och med hårdare än Sverigedemokraterna. Men stämmer det som Andersson säger att det inte råder några tveksamheter bland väljarna att den som är för stängda gränser ska rösta vänster? Nej, där råder stor tveksamhet! Får Socialdemokraterna har inte alltid varit för stängda gränser (”mitt Europa bygger inga murar”), utan (vilket de själva påpekar) låter sig gärna påverkas av opinionen (”samhällsklimatet var ju så”). De har inte heller alltid kommunicerat sitt motstånd mot invandring på ett tydligt sätt, och definitivt inte alla S-väljare är invandringsmotståndare.

Jag tänker inte ge Socialdemokraterna något beröm den här gången heller. Det viktigaste för att få ordning på Sverige idag, är inte att stänga gränserna. Det är att se till att ”sysselsättning” i så hög grad som möjligt betyder ”värdeskapande förvärvsarbete” så att pengar som byter ägare faktiskt skapar ett värde, det är att få stopp på skenande skatter och att bromsa kronans sjunkande värde. Men eftersom det tydligen inte råder någon tveksamhet om var S står i invandringsfrågan, vill jag att du som är S-väljare funderar på om det påståendet stämmer:

För en månad sedan, visste du ens om att du som socialdemokrat förväntas anse att högern är för frikostig med invandringen och att en röst på S är skulle sätta stopp för den?

Aftonbladets dubbla standarder

Aftonbladet har gärna åsikter om vem som får delta i det offentliga samtalet, och vem som inte kan kräva det, och de delar frikostigt med sig av dessa. Det verkar vara två standarder som gäller: Är man höger, kan man inte kräva att få delta. Är man vänster, har man vissa rättigheter. Dubbla standarder är dubbelt så bra som att slänga sig med mossiga principer om att alla ska ha samma fri- och rättigheter, eftersom man då alltid kan få som man vill. Om att Donald Trump blev avstängd från Twitter (numera X) skriver man:

Twitter och Facebook är privata företag, deras tjänster är inga torg, inga skogsgläntor ditt någon digital allemansrätt ger villkorslöst tillträde.

Alltså, genom att privatisera det offentliga samtalet kan man exkludera vem man vill, efter vad som passar. Om att länkar till Aftonbladet förses med en varning skriver man:

Menar X [tidigare Twitter, min anm.] och dess ägare Elon Musk allvar med brandtalen om yttrandefrihet?

Rätt princip för rätt tillfälle. Det är hela hemligheten. Vi hittar samma flexibilitet när det gäller mineralbrytning i Afrika. Innan Tesla valde (för det är väl frivilligt?) att inte teckna kollektivavtal var elbilen något miljövänligt som alla skulle köra, men idag är det ett problem att mineraler bryts under dåliga omständigheter av barn. Åtminstone om mineralerna hamnar i Teslas bilar, Volvo får gärna hållas. Jag är inte imponerad.

Kommer S kunna tämja Hamas-sympatisörerna?

I söndags dök Socialdemokraterna upp på ett Hamas-vänligt evenemang, och mötte motstånd.

30 minuter påminner om hur världsfrånvända SvK faktiskt är

I gårdagens 30 minuter intervjuades ärkebiskop Martin Modeus, och det var en nyttig påminnelse om hur världsfrånvänd Svenska kyrkan faktiskt är. Jag har inget emot att de klär sig i lustiga hattar och utför ritualer, för jag är den fria kulturens försvarare, men redan i vinjetten till programmet gav sig Modeus på att konkurrera med vetenskapen. Något är medfött hos människan. Det var lite oklart vad, för han pratade väldigt osammanhängande och medan han pratade om en skillnad så blev det en likhet, så jag förmodar att han var lite nervös när han stod framför tv-kamerorna. Han fick många chanser att lägga ut texten under programmets gång, även om mer än halva programmet handlade om flyktingpolitik. Jag tänker inte kommentera kyrkans politiska ställningstaganden, för de får lobba för vilken politik de vill, men när de beskriver hur yttervärlden är beskaffad, så måste jag protestera. Drygt 20 minuter in i programmet sätter vi igång.

Om teodicéproblemet hänvisar till att frågan även ställs i Psaltaren, och att många tror på gud ändå. Som vanligt påstås problemet vara olösligt, eftersom problemets lösning inte är särskilt angenäm för den som har investerat sitt liv i gud: Hur kan gud vara god och allsmäktig i en ond värld? För att gud är en fiktiv karaktär.

Om guds existens säger han att den inte går att belägga, för att mötet med gud är relationellt. Sådant man upplever sig ha en relation till, finns tydligen utan att dess existens kan studeras. Tro, som i ”tro på gud” handlar om en förhoppning, men att någon hoppas att gud finns, borde inte vara något problem för den som vill reda ut frågan.

24 minuter in påpekas att man inte kan bevisa att gud inte finns, men det argumentet är svagt. För det första är många s.k. gudsbevis redan motbevisade, och för det andra så tror förmodligen inte Martin Modeus att ett väsen finns bara för att han är oförmögen att föra i bevis att det inte finns. Att Modeus inte kan motbevisa att det bor enhörningar på månen, betyder inte att det bor enhörningar på månen – man måste alltid titta på vad som talar för.

Och apropå slitna klichéer påpekas att tron att gud inte finns är också en tro. Var inte ”tro” nyss en förhoppning? Nu är tro helt plötsligt ett sanningsanspråk, om än ett ganska välgrundat sådant när det handlar om tron att gud inte finns.

Modeus bekänner sig till teistisk evolution. Gud har skapat världen, men inte handgripligen. Detta är så nära evolutionen en katolik får ställa sig, och så långt ifrån vetenskapen man kan ställa sig utan att bli betraktad som en galning. Men vetenskapen avfärdar medvetande och syften, och hänvisar istället till naturliga krafter.

Vidare tror Modeus på jungfrufödsel. Ingen tolkning här inte, utan gammal hederlig bokstavstro. Detsamma gäller att Jesus återuppstod från de döda. Han vet inte hur det kan ha gått till, men det har hänt. Ett mysterium! Andra mysterium är kärleken och varför solen går ner.

Skillnaden mellan kärleken och gud, eller en solnedgång och gud, är att det finns folk som vet hur sådant fungerar. Om man bara har ett öppet sinne och visar lite nyfikenhet. Jag tänker mest på Martin Modeus intellektuelle motsvarighet Bill O’Reilly:

Är det löjligt att tro på Gud?

Jag skriver ibland om religion och naturalism, då och då genererar mer eller mindre retoriska frågor från personer som tycker att jag har fel. Och ibland även med en vädjan om ett svar. Först vill jag ursäkta min begränsade entusiasm, för frågan om huruvida gudar finns eller inte, är totalt ointressant ur ett intellektuellt perspektiv. Det enda som möjligtvis är ännu mindre intressant är gnäll över detta faktum. Det som däremot faktiskt är spännande är att ta del av solida argument som legitimerar föreställningen att gudar faktiskt kan finnas på riktigt, eller ännu bättre, ta del av evidens som talar i favör för föreställningen. Eftersom jag nu blivit ombedd att kommentera ett par frågor och påståenden, och faktiskt har tid, så svarar jag gärna på dessa. Sara skriver:

Hej! Det var ett tag sen, jag kom o tänka på den här diskussionen här om dagen och gick in för att kolla var vi avslutade senast. Jag tänkte försöka förtydliga min senaste kommentar:

Hej Sara.

Tron på Gud är som att tro på möjliga rymdvarelser:
När man säger att man tror på existensen av en Gud, liknar det mer att säga “jag tror att det kan finnas rymdvarelser” snarare än “dessa rymdvarelser är enhörningar som bor på månen”. Det är en skillnad mellan att ha en generell tro och att specificera detaljerade attribut om vad Gud eller rymdvarelser kan vara. Detta är ett argument för att agnostiker inte är idioter.

Jag tror på rymdvarelser, i den bemärkelsen att jag tror att liv kan uppstå och utvecklas genom darwinistiska principer på olika platser. Detta har hänt på jorden, och jag ser det som rimligt att misstänka att det har skett på flera platser och under andra tidsperioder. Det mesta liv vi har observerat har varit ganska primitivt, åtminstone i jämförelse med varelser man med vår terminologi skulle kunna kalla för gudomliga. Att vara öppen för att liv kan uppstå och utvecklas på andra platser, är en hållning som kan härledas till annat vi vet om verklighetens beskaffenhet, men att vara öppen för att det finns gudomliga väsen är inte det. Jag tackar givetvis för att agnostiker inte är idioter, men slutsatsen att man inte är idiot för att man är agnostiker, kan inte härledas till att gudomliga väsen kanske finns. Gnosticism handlar om vad man tror sig kunna veta om omvärlden, företrädelsevis beträffande gudomliga väsen, vilket skiljer sig från teism, som handlar om tron på gudomliga väsen. Väsen vars existens inte kan motbevisas, finns inte på grund av det. När man tar ställning till vad som finns eller inte finns (i någon rimlig definition av ordet finns) behöver man titta på positiv evidens och positiva argument.

Öppenhet för uppenbarelse:
Om det finns en Gud, och denne skulle interagera med mänskligheten, genom exempelvis inkarnationer, mirakler eller andra former av uppenbarelser, skulle det vara möjligt att erhålla mer information om denne Guden. Därför är inte utsagor om Guds attribut inte heller samma sak som att säga att det finns enhörningar på månen. Det är snarare som om, rymdvarelser skulle kontakta jorden, och därför får vi reda på saker om dem.

Jag håller helt med. Att någon gud inte har interagerat med någon människa, betyder i sig inte att inga gudar finns. Det finns gott om andra skäl till att förhålla sig skeptisk till påståenden om gudomliga väsens existens. När det gäller rymdvarelser är det ganska förväntat att vi inte hör något ifrån dem, eftersom avstånden i både tid och rum är alldeles för stora för att man ska kunna säga att en kontakt är troligt (men vi letar faktiskt). Frånvaron av kontakt betyder inte att inte rymdvarelser finns, och misstanken om deras existens är drivkraften bakom ledandet efter dem. Faktum är att dagens forskare lägger mer tid och resurser på att hitta utomjordiskt liv än de lägger på att hitta gudar och demoner. Skulle något gudomligt väsen börja interagera med en människa, så skulle detta utredas. Hittills har andra, mer värdsliga förklaringar hittats till sådana fenomen. Man måste vara öppensinnad när påståenden om gudomlig interaktion kommer in, och faktiskt utreda dem seriöst istället för att bara avfärda dem, och det är en av anledningarna till att jag står ganska trygg i mitt antagande att inga gudar finns på riktigt (igen, givet någon rimlig definition av ordet finns), eftersom vi faktiskt har tittat på många sådana fall.

Religiös tro är inte löjlig:
Min poäng är inte att alla måste tro på Jesus eller någon specifik religion, men jag vill betona att de som har religiösa övertygelser inte är löjliga för att de gör det, som om de skulle tro på månenhörningar. Religiös tro är baserad på en komplexitet av upplevelser, övertygelser och traditioner, och det är viktigt att respektera och försöka förstå dessa perspektiv.

Istället för att svara på den frågan, tänker jag säga att jag definitivt inte är man att avgöra vad som är löjligt eller ej. Frågor som handlar om vad som är hippt, vad som är löjligt, vad som är häftigt eller töntigt, är värderingsfrågor. Jag kanske kan tycka att personer vars favoritband är Modern Talking är lite löjliga, men även där beror allt på kontext. Om du befinner dig på ett konvent för personer som gillar italo disco från 80-talet, är risken att du ska uppfattas som töntig för att du gillar Modern Talking ganska liten. I kyrkan är risken att gudstro uppfattas som löjlig ganska liten, och som du själv skriver så omger sig religiösa gärna med traditioner, och de tillskriver sina upplevelser ett stort allvar. Sen kanske du får lite konstiga blickar om du går till ett heavy metal-konvent för att predika om Modern Talking. En av anledningarna till att du skriver till mig, är att du är missnöjd med bristen på medhåll du får från en vetenskaplig skeptiker för påståenden om gudomliga väsens existens, trots att dessa frågor snarare är religiösa.

En ”komplexitet av upplevelser” är nämligen inget som endast religiösa personer har. Skillnaden mellan kristna och skeptiker är vilka teorier man accepterar som förklaring till dessa upplevelser. Inom vetenskapen tror man att hjärnan är en komplicerad struktur som kan framkalla olika känslor i olika situationer, inom kristendomen tror man att dessa känslor uppstår när övernaturliga väsen interagerar med människan, och så vidare. Jag både förstår och respekterar dessa perspektiv, och jag har inget intresse av att kliva in i en kyrka och skandera att alla där inne är sinnesförvirrade för att de tror på Gud. Av samma skäl kan inte du kontakta en vetenskaplig skeptiker och säga att de övernaturliga väsen som förekommer i din religion faktiskt finns på riktigt, och förvänta dig något medhåll från denne. Ett sådant drag gör att religiösa anspråk om tings varande spiller över på vår gemensamma yttervärld, och med det kommer nya krav på koherens.

Jag har inget intresse av att beröva någon sin gudstro, men jag medger gärna att det är väldigt tillfredsställande att få åka runt på skolor och prata med ungdomar om varför Gud troligtvis inte finns, och få höra att man konverterat några av dem till övertygade ateister. Men jag redovisar egentligen bara min syn på frågan, och varför jag har den, och jag är alltid tydlig med att alla har rätt till sin egen uppfattning. När du nu sträcker ut handen och vill samtala, så gör jag samma med dig, och från mitt perspektiv är en hypotes inte religiös förrän vi vet att den är falsk.

Antagandet att åska beror på att Tor slår med sin hammare är bara en hypotes fram till att vi faktiskt vet vad åska beror på. Om det visar sig att åska beror på något annat än Tor, kommer hypotesen antingen att avfärdas eller bli religiös. Om religiösa upplevelser kanske beror på att ett gudomligt väsen påverkar dig, så är Guds existens bara en hypotes. Men om man undersöker dessa upplevelser och hittar upplevelsens faktiska orsak, kan hypotesen antingen avfärdas eller förpassas till religionens domän. Det är där vi står nu, och det är därför jag förhåller mig avvaktande till övernaturliga väsens existens, gudomliga eller ej, tills dess att någon kan producera någon form av evidens, eller åtminstone ett gott argument som pekar på något annat. Från vad vi vet idag, är antagandet att gudar finns ur jämställt antagandet att det bor enhörningar på månens baksida, när vi tittar på hur yttervärlden är beskaffad. Det står inte i konflikt med att de som tror att någon gud finns, tillskriver den föreställningen ett stort allvar.

Det är inte monopol som ger mångfald

Alkoholregleringen i Sverige har under årens lopp successivt minskat, men tendensen att förbjuda sådant som är roligt finns kvar. För kommun och stat ger det makt över medborgaren, och förbuden säljs in genom att man vaggar in medborgaren i föreställningen att kommun och stat vill oss väl. När dansförbudet nyligen avskaffades uppstod mycket irritation, men även om du tycker att ett dansförbud är en struntsak, så slipper nu polis och myndigheter avsätta tid på dansgranskning, dansrazzior och danstillståndshantering. Ett avskaffande av ett förbud kan alltså bero på att staten vill ge dig mer frihet under ansvar, men det kan också bero på att dagens samhälle kräver bättre prioritering av resurser.

Men varför är alkoholförsäljning i butik fortfarande förbjudet i Sverige, med staten som ensam aktör? Statlig alkohol är inte bättre för hälsan än privat alkohol, det står vem som helst fritt att privatimportera sin alkohol, men medboragens stöd för att staten ska ha monopol på alkoholförsäljning i butik är ändå stark. Skälet är förbluffande: Man anser att monopol ger ett större och bättre utbud. Tvärt emot var vi ser omkring oss, tvärt emot all forskning, skulle sortimentet bli bättre av att butiksaktörerna blir färre. Situationen kan liknas med att ICA har monopol på ostförsäljning i butik. Vi kan alla vara överens om att ICA har ett bra utbud på ost, av någorlunda hög kvalitet. Men eftersom de faktiskt inte har något ost-monopol så har vi ostbutiker som konkurrerar med ICA, som både pressar ICA att förbättra sitt sortiment för att behålla sina ost-kunder, och erbjuder ostintresserade ännu fler sorter och kvalitéer.

Sedan 90-talet har den svenska staten tappat tillverkningsmonopolet av alkohol, vilket skapat en enorm tillväxt av inte minst ölbryggerier och ölsorter. Det som förr var ett val mellan Pripp Medalj, Three Towns och Tuborg, är idag en safari för människor som slänger sig med facktermer som mikrobryggeri och IPA. För utan statligt tillverkningsmonopol, kan tillverkarna bli fler, och därmed utbudet större. Svenska staten har även tappat försäljningsmonopolet av alkohol, vilket tvingat Systembolaget att tävla mot privatimport och nätbutiker. Sedan dess har man förvandlat sina butiker från försäljning över disk av dömande personal, till serviceinriktade snabbköpsbutiker. För om kunderna inte är nöjda, kan de ta sina affärer någon annan stans, vilket inte var möjligt förr.

Och på samma sätt som ostbutiken bidrar till ostutbudet, kan en vinbutik bidra till vinutbudet. Och låt oss gärna titta på vad vi faktiskt vet. Systembolaget må ha många titlar på hyllorna, men det mesta är rebranding av samma vin, från samma tillverkare. Trots detta är antalet artiklar färre än om man jämför med länder som låter marknaden sälja alkohol i butik – även färre jämfört med länder där staten inte ens säljer en enda alkoholhaltig produkt till sin befolkning. Visst finns det många vittnesmål från människor som besökt en lanthandel i Italien som bara hade fem sorters vin på hyllan, men i Sverige är antalet sorter exakt noll i en sådan butik. Och förekomsten av fem sorters vin i en liten lanthandel, är definitivt inte ett problem för de stora butikerna i de större städerna – det ger dem snarare ett incitament att vara konkurrenskraftiga.

Jag har full respekt för att många tycker att Systembolagets utbud är tillräckligt, men den åsikten förändrar inte det faktum att det är avreglering och slopade monopol som tagit oss dit vi är idag. Och du behöver inte resa långt för att se att vi borde kunna ännu bättre.

Och kanske är det precis där skon klämmer. Svensken gillar tanken på att staten gör det bästa för oss, och att släppa in marknaden innebär att man riskerar upptäcka att det finns något som är bättre. Genom att måla upp hotbilder om vad som kommer att hända när ett monopol tappas, bidrar man till att behålla opinionen för det kvarvarande monopolet. Det blev förvisso bättre när de tidigare alkoholmonopolen försvann, som t.ex. försäljningsmonopolet eller tillverkningsmonopolet, trots alla varningar, men om butiksmonopolet försvinner, då kommer äntligen monopolsivrarna få rätt? Nej, och vi vet bättre. Själv var jag i tillåten ålder för att köpa alkohol redan innan dessa monopol försvann, så jag har själv stått i kö för att rabbla fyrsiffriga nummer till sträng personal bakom disk, vilket för mig är mer än tillräckligt för att jag inte ska gilla monopol.

Joel Halldorf har både rätt och fel, men ateism är ett koncept han inte förstår

När jag läser Joel Halldorf så blir jag påmind om hur extremt långt det är mellan den rationella naturalism som jag strävar att leva efter, och den vidskepliga låtsasvärld som troende (gudar eller annat) lever i. Halldorf är en bra skribent, och texten innehåller en hel del bra poänger, så läs den gärna! Jag delar hans uppfattning om att människan generellt sett är irrationell, och att människan därmed väljer vidskeplighet framför förnuft även när ingen vidskeplighet påbjuds av omvärlden. Möjligtvis tror jag att jag är mer övertygad att det inte alls behöver vara så, än vad han är. Och så snart Halldorf bjuder på positioneringar eller bakgrundsförklaringar, så märks den avgrund som faktiskt finns mellan våra båda livsåskådningar.

En tes handlar om att gemene man inte känner till skickliga kristna filosofer, och det är rent faktamässigt sant. Vi kanske inte delar synen på orsaken bakom detta faktum, men här har Joel Halldorf helt rätt.

Men sen har vi det vanliga problemet med att ordet ateism. En ateist är en person som inte tror att någon gud finns. En ateist kan vara en rationell person som förstår att inga gudar finns på riktigt, och en ateist kan vara en irrationell person som bara inte råkar tro på någon gud (men kanske på mycket annat trams). Bara för att ateism kan vara rationellt, kan man inte säga ateism är rationellt.

Det samma gäller aenhörningism. En aenhörningist kan vara en rationell person som förstår att inga enhörningar finns på riktigt, och en aenhörningist kan vara en irrationell person som bara inte råkar tro på några enhörningar (men kanske på mycket annat trams). Bara för att aenhörningism kan vara rationellt, kan man inte säga att aenhörningism är rationellt.

Och mycket riktigt exemplifierar Joel Halldorf med tarotkort, kristaller och healing. Eftersom kristallhealing och spådom med kort är irrationellt, är ateister (som tror på detta) irrationella. Men det påståendet flyter omkring runt huvudpoängen av flera skäl: Gudstroende som tror på detta är inte heller särskilt rationella – något de förresten har gemensamt med gudstroende som inte tror på kristallhealing, för några gudar finns faktiskt inte. Många opponerar sig mot påståendet om gudars icke-existens, men ingen levande människa är beredd att formulera ett enda argument som visar att påståendet är falskt – än mindre visa data som styrker gudars existens och därmed tyder på att påståendet är falskt.

Och nu när min poäng är gjord, vill jag gärna kritisera en annan liten pikant detalj.

”När religionerna tar sig in i kulturlivet förändras åsiktskorridoren. I dag går det att vara kristen, jude och i vissa fall också muslim med samma självklarhet som man är liberal, konservativ eller socialist.”

Ganska många kommer att kritisera dig om du är jude. Jag är inte en av dem, men i dagens samhälle är det muslimerna (vars syn på judar kommer från deras gillande av Adolf Hitlers rendering av nazismen) som vunnit samhällets acceptans – inte judarna. Och om du är socialist, har jag definitivt ett och annat sanningens ord att säga till dig, oavsett om du är nationalsocialist eller internationell socialist (alltså kommunist).

Som Halldorf korrekt skriver, är de flesta människor irrationella varelser som söker tröst i allt från tarotkort till gudar, och detta kan vi inte göra särskilt mycket åt – vi är trots allt evolutionens offer, och gillar sådant som evolutionen har premierat under åren, vilket är mönsterseende framför naturvetenskap. Men att dessa evolutionens offer inte alltid tror att gudar finns, är en fråga om kultur, inte en fråga om rationalitet. Att vi idag förpassat gudar till religionens domän, kan vi tacka de som formaliserat och systematiserat den process som används för att beskriva omvärlden – vetenskapen.

Det blir bättre av att man låtsas vara någon man inte är

En sångerska/youtuber som heter Allie Sherlock har lagt ut en video där hon sitter i sitt sovrum och sjunger en sång med stor variation i frekvens, där hon till synes träffar varje ton helt korrekt – mer korrekt än vad någon allmänheten betraktar som en ”bra sångare” någonsin skulle kunna göra.

Detta är inte ett spontant jam ifrån ett sovrum. Detta är en låt som är förinspelad, och därefter kvantiserad och frekvenskorrigerad. För att tala klarspråk: Hon sjunger inte detta på riktigt, utan har spelat in en impuls som hon modifierat i sin dator för att få det att låta som något hon sjunger. Därefter mimar hon till resultatet på ett sätt som nästan syftar till att skapa illusionen av att hon faktiskt sjunger det hon mimar till. Bedrägeriet verkar fungera, för folk menar på att hennes övermänskliga förmåga att träffa ton kanske inte beror på att hon använder samma knep som varje amatör ändå gör, utan att hon faktiskt är övermänsklig! Men låter det bättre när man syntetiserar sin röst? Nej, knappast.

Den viktiga frågan är nog ändå varför hon skapar en video som nästan syftar till att ge sken av att hon sitter och sjunger i sitt sovrum, och att hon faktiskt är så pass bra som den fabricerade rösten vi hör försöker påskina?

Jag hoppas verkligen inte att detta sker av samma skäl som skönhetsfilter används på selfies på sociala medier – att man helt enkelt måste se (eller låta) konstgjord för att passa in i dagens ideal. Personligen imponeras jag lika lite av skönhet (nåja) som genereras av en programvara som jag imponeras av tonsäkerhet som genereras av detsamma, och jag hoppas att jag inte är ensam. Om man istället för att träna på manipulation i datorn, faktiskt tränar sig på att sjunga, så kan det låta så här.

Om Steve Perry hade frekvenskorrigerats i datorn och mimade till en förinspelning, hade detta framträdande säkert varit bättre ur ett rent teknisk aspekt, men publikens (min) upplevelse hade varit betydligt sämre. Då hade Perry varit en i mängden. Många anser att det blir bättre av att man låtsas vara någon man inte är, men jag är en av ganska många som snarare blir avskräckta av att inget är på riktigt.

Kategorier: Kultur



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips