Anders Hesselbom

Pågår ett folkutbyte?

Ja, det råder inga tvivel om att Sverige är ett land med en befolkning utan gemensam bakgrund, och att denna kulturella mångfald ökar. Jag vill börja med att säga att detta inte är ett problem för mig, och att den som har problem med denna förändring mycket väl kan ha rasistiska motiv bakom sin invändning. Men faktum kvarstår, demografin i Sverige har förändrats sedan millennieskiftet, och kommer säkerligen att förändras under många år framöver. Detta kan styrkas utan att hänvisa till källor som kan misstänkas vara rasistiska.

Tobias Hübinette, som beskriver sig själv som “lärare, forskare, föreläsare och skribent i frågor som rör ras, vithet, svenskhet och minoriteter, adoption och adopterade, och Östasien [sic] och asiater”, är en av de flitigaste bevakarna över hur svensk demografi förändrats över de senaste åren. Hans (i skrivande stund) senaste rapport kom i förrgår (27/3):

Andel invånare i västvärlden med någon form av bakgrund i den s k MENA-regionen:

Sverige: 9,9% (runt 1 050 000 invånare)
Frankrike: ca 9%
Nederländerna: ca 6%
Tyskland: ca 4%
Spanien: ca 3,8%

Vi kan även styrka detta utan att hänvisa till källor som kan misstänkas vara partiska. Statistiska Centralbyrån rapporterar (22/2) att andelen utrikes födda har ökat från en miljon till 2.1 miljoner år 2022 sedan år 2000.

Hur många som har utländsk bakgrund beror lite på hur man väljer att definiera ordet och på hur väl integrationen fungerar. Den officiella definitionen är att man har utländsk bakgrund om man är född utomlands eller född av två personer som är födda utomlands. I ett land med en fungerande integration skulle det räcka att räkna de 2.1 miljoner svenskar som är födda utomlands som de med utländsk bakgrund. I ett land som Sverige, där integrationen fungerat ganska dåligt, kanske rent av den med två föräldrar med utländsk bakgrund också skulle betraktas som en person med utländsk bakgrund?

Nåväl, år 2021 hade 2,8 miljoner personer i Sverige utländsk bakgrund, de med utländsk bakgrund har högre fertilitetsgrad än de som inte har utländsk bakgrund. Att ett folkutbyte pågår, är fakta. Att folkutbytet är ett problem, är rasism. Vi lever i en föränderlig värld, och det måste man tåla.

Antalet som försörjs på bidrag är rekordlågt

Statistiska Centralbyrån har släppt nya siffror om bidrag (sjukpenning, aktivitetsersättning, arbetsmarknadsåtgärder, ekonomiskt bistånd och etableringsersättning) och man kan konstatera att antalet personer som lever på bidrag är rekordlågt. Sedan mätningarna startades år 1990 har antalet bidragstagare sjunkit från 732 tusen personer till 708 tusen personer år 2022. Folkmängden i arbetsför ålder (20-64 år) har under samma period ökat från knappt fem miljoner till knappt sex miljoner, vilket innebär att andelen bidragstagare minskat från 14,8% till 11,9%. I början av 1990-talet steg bidragstagandet kraftigt, men har sedan dess dalat till dagens rekordlåga nivå.

Glädjande kan tyckas, men det döljer sig ett allvarligt samhällsproblem bakom dessa siffror. Om vi tittar på antalet personer med utländsk bakgrund (födda utomlands eller med föräldrar födda utomlands) så har den siffran ökat från 1,4 miljoner personer år 2002 till 2,8 miljoner år 2022. Dessa har inte dragit ned bidragsberoendet. Det tar ganska lång tid att nå självförsörjande för personer med utländsk bakgrund att nå självförsörjande, och eftersom denna grupp ökar samtidigt som antalet bidragstagande minskar, finns det skäl att misstänka att integrationen till det svenska samhället inte har fungerat särskilt väl.

Ett samhälle där vissa demografier hamnar i utanförskap kommer att kollapsa. Där kommer subsamhällen att skapas och lojaliteten mot majoritetssamhället kan brista. Om det sker, kommer den grova kriminaliteten mot individer som inte ingår i det egna subsamhället ligga närmre till hands. Därför är det fundamentalt att alla, oavsett bakgrund, arbetar och betalar skatt efter sin bästa förmåga. Fungerar inte det, kommer i längden inget annat att fungera heller. Som t.ex. din egen pension.

2022 års siffror för Svenska kyrkan är på plats

Idag publicerade Svenska kyrkan (SvK) sina siffror för år 2022. Sedan år 2005 har folkmängden i Sverige ökat med knappt 1,5 miljoner till mättillfället (10 521 556, december 2022) och under den tiden har Svenska kyrkan tappat 1,4 miljoner medlemmar till dagens 5,56 miljoner. Andelen av befolkningen som är medlemmar är idag 52,9%. SvK skriver själva 52,8% i sin rapport, men jag är osäker på varför.

Nettotappet på 70 516 är ganska lågt jämfört med de senaste åren, och något lägre än snittet sedan 2005 (82 249 medlemmar per år), men det är trots allt ett medlemstapp på drygt sjuttiotusen personer.

Svk har under de senaste åren pekat på tre förklaringar till minskningen. 1) Man ansluts inte automatiskt till kyrkan vid födseln, utan först vid dop. 2) Invandrare måste aktivt ansluta sig, vilket inte alla gör. 3) Antalet aktiva utträden är högre än antalet aktiva inträden. Med aktiva inträden menas personer som går med av fri vilja, inte de som blir medlemmar för att föräldrarna döper dem i kyrkan.

Så även om medlemstappet ser ut att minska i hastighet, ökar glappet mellan befolkningsantal och medlemsantal fortfarande stadigt, vilket bilden nedan visar.

Ateismens destruktiva följder

Jag har tittat på den en timme och 45 minuter långa föreläsningen “Ateismens destruktiva följder” med underrubriken “Vad gör det för skillnad om gud existerar eller ej?” från YouTube-kanalen Islamakademin som levereras av imam Salahuddin Barakat. Det är både intressant och lärorikt att ta del av hur islams intellektuella resonerar om ateism, men det finns några påståenden som jag inte kan acceptera som korrekta, ens i ett religiöst kontext. Jag kommenterar dessa, med tidsangivelse, nedan.

0:50: Ateism är inte ett neutralt tillstånd. Ur ett religiöst perspektiv är detta en vettig ståndpunkt, och i många fall är det även en korrekt ståndpunkt. Men det finns inget i själva definitionen av ordet “ateism” som säger att det måste vara så. Du kan vara ateist för att du förnekar gudomliga väsens existens, vilket inte är en neutral hållning. Förmodligen har du då rätt i sakfrågan, men du är inte neutral. Du kan vara ateist för att du inte tror på någon gud, vilket är en neutral hållning. Att tro på någon religions gud, är inte neutralt, det är ett ställningstagande för den religionen.

1:00: Ateism är ett val. Nej, ateism är inte nödvändigtvis ett val. Det enda som krävs för att du ska kunna kallas för ateist är att du inte tror på någon gud. Orsakerna kan vara bortom din kontroll. Du kanske inte sett något övertygande bevis för att det kan finnas gudar?

2:00: Man kan vara ateist på olika sätt. Ja och nej. Man kan vara socialdemokrat på olika sätt. Man kan vara en socialdemokrat som rånar banker, man kan vara en socialdemokrat som säljer droger. Men det är inte dessa ting som gör att du med rätta kan kallas för socialdemokrat, det är för att du sympatiserar med socialdemokraterna. Detsamma kan sägas om ateism. Du kan vara en ateist som med bestämdhet säger att inga gudar finns på riktigt, men du är ateist för att du saknar gudstro.

2.10: Ateism medför naturalism, vilket är materialism, vilket betyder att det enda som existerar är det materiella vi kan bevittna. Detta är ett sakfel. Naturalism medför ateism, och ordet beskriver hållningen att verkligheten är en naturlig plats. Men det finns inget som säger att varken ateism eller naturalism följer till materialism, alltså föreställningen att det enda som verkligen existerar är materia.

2.50: Frågan om guds existens kan enligt “vissa lärda” vara den viktigaste frågan för människan. Detta är korrekt, men det är också en helt oviktig fråga för många människor. Jag tycker att frågan är viktig, och för mig är det intressant att delta i debatten. Men trots att jag är människa, är jag inte den typen som hoppas att det finns gudar, utan snarare den typen som anser att frågan ska hanteras korrekt. Låt mig ta ett exempel: Om vi hävdar att hypotesen om enhörningars existens skadas av erkännandet att de horn som på 1600-talet såldes som enhörningshorn egentligen tillhör narvalen, så påverkar inte det min uppfattning om att dessa horn faktiskt tillhör narvalen. Jag anser att man bör bilda sin uppfattning på vad som verkar vara sant (konsekvensneutralt), inte på vilka konsekvenser man tror uppstår om det man tror på är falskt.

9:30: De logiska följderna av ateism är att människan saknar ytterst syfte, människovärde och objektiv moral. Enligt religiös tankekultur brukar man tänka så, men det finns andra sätt att se på saken. Men återigen anser jag att man bör vara konsekvensneutral, åtminstone om man är intresserad av vad som faktiskt är sant eller falskt. Människan kanske inte har något “yttersta syfte”, men då får vi göra det bästa av det vi har. Människan kanske inte har något “sant människovärde”, men vi får lära oss att uppskatta de värden som faktiskt finns. Människan kanske inte har någon “objektiv moral”, men då får vi göra det bästa utifrån får förmåga att själva filosofera kring moral.

10:40: En ateist måste skriva under på påståendet att människan är dömd att försvinna. Det som åsyftas här är inte arten, utan individen. Vi överlever inte vår egen död. Frågan är inte knuten till ateism, men frågan är precis som ateism knuten till naturalism. Tanken bygger på att medvetandet slutar att fungera när hjärnan slutar att fungera, vilket inte är en helt grundlös tanke. Förmodligen är det precis så det är. Som exempel påpekas att jorden kommer att förintas, och att det inte spelar någon roll för den enskilde människan, eftersom hon ändå kommer vara död. Och visst, när så sker, kommer jag inte ens kunna bry mig, för jag kommer vara död.

14:20: När texten läggs ut om den objektiva moralen, upprepas påståendet att den inte kan finnas utan någon gud. Men det etableras aldrig varför moral behöver vara objektiv för att vara värd något. Eventuellt kan det vara en premiss, en dogm eller något underförstått inom islam, som därför inte anses behöva styrkas. Jag kan inte se att vi förlorar några som helst skäl att agera så moraliskt som möjligt för att vi skapar vår egen moralfilosofi, för den kan vara skapad på goda grunder.

15:40: Ateism leder till nihilism. Nihilism är tanken att inget i det mänskliga livet har något värde. Resonemanget styrks av påståendet att ett värde inte kan skapas av människan själv, utan måste vara något yttre. Men sanningen är den att någon gillar sina barn, någon annan gillar en god middag, helt utan gudstro – finns inget värde får man vara sin egen lyckas smed. Om en gud behövs för att äkta värden ska finnas, så finns inte äkta värden. För många gör det ingen praktisk skillnad, men oavsett är det ett påstående som behöver beläggas för att jag ska kunna se det som sant. Några sådana försök görs aldrig, återigen kanske för att det är något underförstått inom islam.

16:00: För en ateist är det liv och död likgiltigt. Påståendet är rimligt om man likställer ateism med nihilism, men det kan man inte utan vidare göra eftersom långt ifrån alla ateister är nihilister. Tvärt om, många som inte tror att de kommer att överleva sin egen död (vilket är typiskt för naturalister) försöker göra sitt bästa för att ta till vara på sitt enda liv. Men ateister är inte någon homogen grupp, för det finns ateister som tror att deras själv har ett eget liv – det finns en ateist till allt.

16:10: Ateister lever som om det finns ett mål och ett syfte. Ja, och om så är fallet så kan det t.ex. bero på att man kan hitta syften, utan att behöva tänka att dessa ska vara gudomliga. T.ex. genom att umgås med sina vänner, eller äta och dricka gott.

16:40: Humanism är ett försök att göra religion av ateism och sekularism. Nej, s.k. sekulärhumanism är en livsåskådning som värnar om åtskillnad mellan religion och politik, att mänskliga rättigheter ska vara överordnade religiösa dogmer och att vetenskap bäst beskriver verklighetens beskaffenhet. I Sverige är sekulärhumanismen en mycket utbredd livsåskådning, som tyvärr ofta står i konflikt med islam.

18:00: Enligt ateismen har inte människan någon själ. Påståendet görs med hänvisning till en text som beskriver sekulärhumanismen. Det finns ateister med alla möjliga knäppa föreställningar – alla ateister är inte naturalister – men sekulärhumanister anser generellt sett att vetenskap är bättre än religion på att beskriva vår verklighet, och inom den sfären är föreställningen om en själ hårt knuten till en fungerande hjärna.

22:10: Det viktiga i frågan om livets mening är upp till vad individen känner. Påståendet är enligt mig helt korrekt, men läggs fram för att visa hur absurd ateismen är. Jag håller som sagt med, men eftersom inte ett enda ord om varför man måste tro på ett gudomligt väsen för att för att livet ska vara meningsfullt, kan jag bara konstatera att det tillsynes inte stämmer.

23:10: Den som kan få dig att tro på absurditeter kan få dig att utföra illdåd. Påståendet kommer från Voltaire och läggs även det fram för att visa hur absurd ateismen är. Jag anser att det är ett korrekt påstående, och jag anser att varje form av religiöst motiverat mord, terrorattentat eller samtyckeslöst ingrepp som omskärelse, demonstrerar påståendets korrekthet. Påståendet ifrågasätts inte, utan vänds tillbaka mot sekulärhumanismen: Att vi får skapa vår egen mening med livet är absurt.

27:40: Nyateisterna anser att man ska fokusera på “meningen i livet” istället för “livets mening”. Jag delar påståendet, så jag kvalificerar mig åtminstone på den punkten som nyateist. Varför detta är ett problem nämns inte, så återigen kan det inom islam vara underförstått. Föreläsaren Salahuddin Barakat kan vara hemmablind, eller av annat skäl inte tänkt på att det behövs. Däremot påpekas att det inte finns någon vetenskaplig grund för att man ska fokusera på “meningen i livet”, varför nu det skulle behövas. Men där finns ett svar som tar avstamp i ett gudomligt straff, så tydligen var det inte så viktigt med vetenskaplig grund.

31:40: Den som inte ser någon mening med livet mår psykiskt sämre än den som ser en tydlig mening. Själva sökandet är ett problem, vilket jag kan förstå eftersom den som redan ser en menig söker inte. Jag kan dock inte se att det är just ateister som inte ser någon mening med livet, och jag har gett exempel på icke-gudomliga livsmeningar. Jag skulle kunna ge tillbaka med samma mynt och avfärda att tron på en uppenbart icke-existerande gudom är det som egentligen saknar äkta mening.

36:00: Om inga gudar finns, vad ger människan en unik särställning? Vi är bevisligen ganska duktiga på att på egen hand tänka ut att vi har en unik särställning. Den bristen på ödmjukhet är inte självklart något positivt. Jag misstänker att Salahuddin Barakat själv kände av hur det lät, för sedan lägger han ganska mycket tid på att prata om allas lika värde, och varje gång han sagt något åt det hållet, lägger han till “är ni med?” följt av en lång konstpaus.

41:50: En muslim kan inte tro på evolutionsteorin i den form den återges i nutida populärvetenskap. En komponent i teorin är slump, och förekomsten av slump accepteras inte. Jag själv lockas gärna in i tanken att biologi är något mekaniskt, och att en misslyckad kopiering på något plan beror på något, men egentligen är det inte det som är viktigt. Det viktiga är förändring över tid och selektion. Jag måste vara försiktig med att lägga ut texten eftersom jag inte vet vilken populärvetenskaplig text Barakat har läst, men han understryker att evolution är kopplat till ateism. Förmodligen för att ekvationen inte innehåller någon gud.

44:30: Hur uppstod livet? Kunskapsluckornas gud är, vad jag kan förstå, det mest populära argumentet mot naturalism. Tanken är att ett gudomligt väsen ska tillskrivas som upphovsman när inget ursprung är känt. Inom vetenskapen är inte detta särskilt populärt, eftersom brist på kunskap snarare är en uppmaning till vidare forskning, men bland gemene man fungerar argumentet utmärkt.

47:30: Vetenskap kan inte svara på frågor som handlar om rätt och fel. Nej, åtminstone inte naturvetenskap, men religion gör till synes ett sämre jobb på den punkten än modern moralfilosofi. Och återigen behöver inte något vara objektivt rätt eller fel för att vi ska kunna bilda oss en uppfattning. Denna uppfattning kan även variera med situationen. Som exempel lyfter föreläsaren frågan om alkohol. Är det omoraliskt att dricka alkohol? Jag skulle gärna ställa några motfrågor, som jag ställer mig själv innan jag dricker en kall ök. Ska jag köra bil? Ska jag upp tidigt och jobba dagen efter? Har jag redan ett par öl för många innanför västen? Och så vidare. Svaren påverkar min syn på huruvida det är moraliskt att unna sig en bärs.

49:50: För en ateist finns inga andra skäl att göra rätt än att undvika straff. Uppenbarligen kunde föreläsaren hitta på skäl på egen hand. Det finns inget som säger att inte andra också klarar detta, kanske rent av bättre än föreläsaren. Någon annan kanske upplever en viss känsla av tillfredsställelse av att göra gott för andra?

59:50: Humanisterna ser på gud som en människa, en gubbe i himlen. Boken han citerar ur lägger ganska mycket tid på att nyansera gud, och erkänna olika typer av gudsbilder. Föreläsaren själv har beskrivit en gud som instiftat en moral baserat på något som verkar vara högst mänsklig subjektivitet och önsketänkande. Det finns ingen mening utan gud, vi vet inte vad som är rätt och fel utan gud (och kan därför rent av ta en öl ibland), vi överlever inte våran död utan gud. Hans gud talar inte till en intellektuell publik.

1:06:20: Fler har dödats i sekularismens namn. Men sekularismen har inte varit en drivkraft. Josef Stalin gjorde snarare religion av sin ideologi. När illdåd har religiösa motiv, är det nästan alltid det man tror, inte det man inte tror, som haft påverkan.

1:10:30: Ondskans problem är ett känsloargument. Ondskans problem (teodicéproblemet) ställer frågan om varför det finns ondska i en värld som styrs av en god gud. Teologer brukar försöka rationalisera ondska genom att prata om fri vilja, och Barakat hänvisar till den, och hänvisar även till tidigare svar i andra föreläsningar.

1:11:20: Hur bemöter man evolutionsteorin, när den kommer upp som en del av en utbildning? Svaret blir: Med kunskap! Känn till dess brister och lär er det muslimska förhållningssättet, igen med hänvisning till tidigare svar.

Föreläsningen frestar mig att måla upp en hypotes: Om gud finns, skulle den som kan förstå guds ord vara insiktsfull. Men som jag tidigare nämnt, talar Salahuddin Barakat uppenbarligen inte till en intellektuell publik. Att lyssna på t.ex. apologeten John Lennox är frustrerande eftersom han inte riktigt lyckas hålla sig ifrån frestelsen att låta argument ta avstamp i sina egna trosföreställningar, men Barakat kommer inte ens så långt. Han berättar utifrån sin lilla värld, hur saker och ting är, utan att ens ge mig en chans att följa något resonemang. Det är inte så här jag vill att nya generationer ska skolas.

Vet Kent Eklunds fanclub vem han är?

Jag har tidigare skrivit om hur (den då socialdemokratiska) regeringen borde backa i sin relation med twittraren Kent Eklund. De står såklart i sin fulla rätt att lyfta vem de vill, men de bör veta om vem de lyfter. Den gången handlade det om att Eklund fick beröm för att han tyckte att SÄPO skulle hålla ett öga på extremhögern, och medan hyllningarna pågick var Eklund själv upptagen med att argumentera för sexuellt våld som vapen i krig.

Idag sitter Socialdemokraterna i opposition, men den ömsesidigt kärleksfulla relationen fortsätter. Samtidigt som Annika Strandhäll beklagar sig över att “Sverigedemokraternas trollarmé” (alltså en sverigedemokrat) kallar Eklund för idiot, är Eklund själv upptagen med angripa sexuella minoriteter.

Det må vara HBTQ, Queer och allt vad det heter. Det är inte sunt att rota varandra i rumpan. Det ger bara upphov till HIV, ebola, apkoppor, aids och andra åkommor i blodomloppet. Man och kvinna är som gjorda för varandra. Vi borde hålla oss till det.

Tycker jag.

Det är naturligtvis hårt att bli kallad för idiot, men jag tror att de som kommer in till Eklunds försvar från vänster egentligen bara bryr sig om att Eklund beskriver vänsterpartier i positiva ordalag – något som tycks alltid överskugga allt vad personen i övrigt står för eller vad personen har för bevekelsegrund.

Sen ska man såklart inte ge tillbaka med samma medel. Kent Eklund står i sin fulla rätt att uttrycka de åsikter han uttrycker. Hade svenska staten fortfarande haft kvar sin näthatsgranskare, hade Eklund levt farligt. Då hade jag tagit honom i försvar. Men inte av samma skäl som Socialdemokraterna, eftersom de tycks gilla hans inlägg. Jag hade försvarat hans rätt att uttrycka vidriga åsikter utan risk för repressalier.

Susanna Kierkegaard tror sig ha sett Buschs gårdsförsäljning

Propositioner om gårdsförsäljning av alkohol har kommit och gått under de senaste åren. Fördelen skulle vara att man kan ge landsorten en extra inkomst genom att i samband med en guidad tur tillåta försäljning. Det handlar om en begränsad mängd som får säljas till besökare som deltagit på en betalad guidad tur.

Idag beskriver Susanna Kierkegaard det som diskuteras som nattöppen snabbköpsförsäljning av billig sprit, utan regleringar. Man kan avfärda Kierkegaards text som en dystopisk värld som tar avstamp i det sluttande planet – om medborgaren kan åka ut till en gård på landet, betala för en visning, ta med sig en flaska vin hem, så kommer snart berusade personer få ständig påfyllnad från sin närmsta 7-Eleven.

En aspekt av hennes text tänker jag lämna för nu, eftersom dessa kräver ganska mycket utläggning. Hon skriver att sällskap som får slut på sprit, kan springa ner och köpa mer, vilket är ett problem. Det finns forskning på hur ohälsosamt drickande förhåller sig till tillgängligheten som jag tror att Kierkegaard inte känner till.

En annan aspekt, att gårdsförsäljning inte handlar om billig skitsprit på ICA, utan som en begränsad försäljning för den som betalat för en guidad tur. Det finns alltså skäl att misstänka att Kierkegaard inte vet vad gårdsförsäljning är. Man behöver inte diskutera den saken, det räcker att konstatera att hon blandat ihop de saker hon diskuterar.

Man kan tycka att Kierkegaards primära syfte handlar om regleringar, men läser man mellan raderna så kan vi konstatera att det är bättre att köpa en fin flaska vin av staten än att köpa något hon beskriver som “ICA Basic-vodka”. Bryssel må ha alkoholvaror på extrapris, vilket är dåligt, men det är åtminstone fina sorter. Och så vidare. Drickandet är mer acceptabelt om det stannar hos den medel- och överklass som Kierkegaard själv tillhör.

Om så är fallet, bör faktiskt Systembolaget verkligen förlora sitt monopol. Även om antalet vinsorter ökade kraftigt sedan bolaget fick konkurrens av privatimporten i och med vårt inträde i EU 1995. Kierkegaard är alldeles för ung för att ha varit med om att stå i kö, och be om en flaska rött över disk genom att rabbla artikelnumret till ett strängt butiksbiträde som sedan, med lite tur, hämtade flaskan från ett uselt sortiment.

För den som uppskattar gott vin är Systembolaget fortfarande inte något alternativ. Hälften av vinerna kommer från samma tillverkare och nästan alla smakar saft. Men nu är det, som sagt, tillåtet att importera för privat bruk.

Slutligen behöver inte en avreglering av marknaden innebära en avreglering av vem som får köpa och i vilket tillstånd. Skulle någon som faktiskt bryr sig om gott vin vilja bjuda Systembolaget på en match, kan krav ställas även på den handlaren. Det steget har vi vågat ta både när det gäller snusförsäljning och alkoholservering på restauranger.

Personligen anser jag givetvis att gårdsförsäljning ska vara tillåtet, men jag är inte längre lika stressad över att Systembolaget ska förlora sitt monopol, för jag har kommit i kontakt med jättefina utländska firmor som gärna budar hem mitt vin till min dörr. Och jag är helt övertygad om att den som vill okynnessupa även i framtiden hellre satsar en hundring på en flaska Explorer på bolaget, än att sätta sig i bilen, åka ut på landet, betala 300:- för en guidad tur i syfte att få möjlighet att lägga 500:- på en flaska gårdsvin.

Gud kan inte skyddas av vetenskaplig jargong

Under åren som jag har debatterat frågan om guds existens har jag mött argument från försvarssidan som verkar fästa ganska bra hos åhöraren, förmodligen för att det låter som en jargong som har hög acceptans hos vetenskapliga skeptiker.

“Frånvaron av bevis är inte bevis för frånvaro”

Är frånvaron av bevis, bevis för frånvaro? Ja, ofta är det så. Oavsett om vi diskuterar huruvida det finns gudar och övernaturliga väsen eller om vi diskuterar huruvida jorden är platt, så kan man inte titta på frånvaron av bevis för att jorden är platt och konstatera att den alltså kan vara platt eftersom bevisfrånvaron skulle betyda att det inte heller finns några motbevis. För den gudstroende är detta en livlina, eftersom det ökar värdet av bevisfrånvaron. Men när man ställer de samlade bevisen för guds existens, som alltså inte finns, mot de samlade bevisen för att verkligheten är en naturlig och gudfri plats, vinner det sistnämnda. Det kan fortfarande vara sant att verkligheten är en artificiell plats som är skapad av gudomliga väsen, men man kan inte hävda något sådant i ljuset av bevisläget, som pekar i en annan riktning.

“Korrelation är inte kausalitet”

Nej, men kausalitet är inte skilt från korrelation. Den som påstår att något orsakar något annat, och blir konfronterad med att de två fenomenen inte korrelerar, kan inte försvara sig med att påpeka att korrelation inte är kausalitet. För även en korrelation inte nödvändigtvis är kausal, så är en kausal korrelation fortfarande en korrelation. Att två saker inte korrelerar betyder alltså inte att det korrelationen kanske är kausal, det betyder att det inte finns någon korrelation, kausal eller annan. Man kan inte avfärda kausalitet på grund av att det inte finns någon korrelation, för det kan finnas fler avgörande faktorer. Men frånvaron av korrelation visar på frånvaron av kausalitet. Ökar drunkningsrisken om man äter glass? Nej, men risken för drunkning ökar av samma skäl som risken för glassätande.

Ikväll ropas hovnarrarna in i kulturens namn

Jag har länge sagt att det finns metoder att släppa kulturen fri, och helt oberoende av det sade Henrik Jönsson ungefär samma sak i sin krönika från idag. Min bestämda uppfattning är denna:

Att prata om “armlängds avstånd” och låta medborgaren finansiera den kultur som politikerna vill ha, är att styra kulturen.

Att ersätta bidragen med skattesänkningar och på så vis ge kulturskapare en möjlighet att agera utifrån eget huvud, är att befria kulturen.

Jönsson var inne på tanken att den politiker som styr kulturen i en riktning som politikern själv gillar, inte är medveten om att han styr kulturen. Som exempel bjöd Jönsson på ett uttalande av Miljöpartiets kulturpolitiske talesman, Amanda Lind, som när hon blev konfronterad med förekomsten av politisk styrning i en riktning hon uppskattade, kort och gott konstaterade att det var en bra riktning. “Armlängds avstånd” är mest ord i dagens Sverige.

Medan politikerna är intresserade av att kulturen ska verka i favör av deras politiska agenda, är medborgaren bekymrad över fri kulturs konstnärliga djup. Man litar inte på att finkultur som Kicki, Bettan & Lotta skulle ha någon chans på en fri marknad, där ytlig pop som Yes, Pink Floyd och Genesis trollbinder en andefattig publik. Nej, Staten ska garantera kultur. Star Pilots istället för Jethro Tull, Liamoo istället för Gentle Giant.

Och ikväll är det återigen dags för en statlig styrkemätning i underhållning. Skådebrödet ställs fram, hovnarrarna ropas in, medborgaren bjuds på ytterligare en melodifestival – så att hon inte chanserar på det kulturella planet.

Grundlagsskydd är ingen garant för frihet

Yttrandefrihet har aldrig varit något större problem i Sverige. Vi behövde den, vi kämpade för den, vi fick den. För 30 år sedan grundlagsskyddades yttrandefriheten, vilket innebär:

Du får, utan att behöva frukta några konsekvenser, uttrycka precis vilka åsikter som helst. Förtal, hot eller yttrande av statshemligheter skyddas inte av yttrandefriheten, men en åsikt, hur vidrig den än må vara, skyddas.

Idag börjar detta bli ett problem. Idag består samhället till stor av människor som blir så pass upprörda över vissa yttranden att de är beredda att ta till våld för att tysta sin meningsmotståndare. Det har fått vissa att resonera kring att man kanske inte behöver praktisera uttryck bara för att man får det, och det har fått andra att teoretisera om att man inte får kränka andra människor.

Man behöver praktisera uttryck, även om folk blir arga. Om ett samhälle ska fungera, måste vissa anpassningar göras. Ett fungerande samhälle består inte bara av rättigheter utan även av skyldigheter. När man börjar ställa krav på att avvikande åsikter inte ska få yttras, är det inte bara utstuderade provokatörer som tystas, utan även minoriteter. För minoriteter och utstuderade provokatörer har nämligen ett ting gemensamt: De företräder åsikter som avviker från den stora massans, som rent av kan uppfattas som kränkande.

Och allt som oftast är den som uppfattar sig som kränkt inte alls kränkt i någon juridisk mening. Att man blir arg, att man är oförmögen att kontrollera sina känslor, eller att man tar till våld mot någon vars åsikter man inte delar, betyder egentligen bara att man är impulsiv och saknar förmåga att reflektera. Det betyder inte att man är kränkt. Samhället fungerar inte om individerna som bor där själva anser sig ha yttrandefrihet, men tar till med våld mot andra som praktiserar sin.

Idag, när nyheter sprids på Internet snabbare än vinden, har svensk yttrandefrihet och religionsfrihet ställa till med diplomatiska problem, vilket inte minst har visat sig i NATO-frågan. Jag kan förstå att Recep Tayyip Erdoğan inte blev särskilt glad över att en docka föreställande honom hängdes – hade dockan föreställt Annie Lööf hade det rent av uppfattats som ett hot. Men jag har mindre förståelse för att Sverige ska låtsas vara något annat än vad det är under tiden statsminister Ulf Kristersson försöker blidka hans ilska genom att fördöma grundlagsskyddade rättigheter, eller att SÄPO avråder tillståndsgivande till koranbränningar.

En grundlag är inte värd något om det är så lätt att kringgå den, och den skyddar inte några åsiktsminoriteter om den luckras upp så snart det blir hett om öronen. Vi har inte fått våra rättigheter gratis, och vi har inte kämpat för dem för att de är oviktiga.

Skattepengar ska inte läggas på sådan politiker råkar gilla

I Sverige lägger vi gärna skattepengar på något för att det är “bra”. Acceptansen för att flytta pengar från arbetare och från välfärd till olika politikerprojekt gynnar ingen annan än den som redan har det bra.

Se gärna videon på YouTube.

Varje krona som går till Dagens ETC är en välfärdskrona stulen från folket

Om du gillar tidningen Dagens ETC, så är det förmodligen för att du gillar bekräftelse, och du råkar tillhöra samma politiska sida som Dagens ETC representerar, nämligen Putinismen, för medhåll berusar intellektet. Den som kritiskt betraktar vad Dagens ETC tillför, har inget annat än lögner och propaganda att finna. Jag ser inga problem med att släppa fram varken lögner eller propaganda, för den skeptiska verktygslådan skjuter ner detta enkelt, men jag har ett problem med att det dårhus som Dagens ETC utgör, finansieras av skattebetalarna. Varje krona som går till Dagens ETC är en välfärdskrona stulen från folket – en krona som antingen borde ha fått behållas av arbetaren eller gått till arbetarens välfärd. Att man inte klarar att försörja sig, är inte alltid ett uttryck för en brillans som måste räddas av skattebetalarna, utan ofta bara ett uttryck för just det faktum att man inte klarar att försörja sig.

Dagens ETC utmärker sig i två frågor. Man är extremt aggressiv i skapandet av prenumerationer för att leva upp till kraven som ställs på det bistånd de tar från folk som faktiskt jobbar för sina pengar, till den grad att man skänkte bort prenumerationer på den tiden det kvalificerade, och anlitar aggressiva säljare idag när det behöver vara betalande prenumeranter i bidragsunderlaget. Och man drar sina berättelser ur röven. Det finns aldrig någon verklighetsanknytning i det tidningen skriver. Använd den skeptiska verktygslådan! Följ upp källorna! Är något sant, kommer inget bläck att ödslas på att trycka det!

Det finns en romantisk föreställning om att den som inte kan försörja sig, skjuter över huvudet på pöbeln som ska försörja den. Men allt som oftast är det snarare inkompetenta människors agendadrivande som är svaret. Den som har något nedlåtande att säga om Avpixlat och samtidigt läser Dagens ETC är inget annat än en hycklare – men medborgarna måste av någon anledning betala för båda.

Svensken är hemmablind i frågan om frihet

Vi trodde att vi grundlagsskyddade yttrandefriheten för att skydda oss från en korrupt stat, men nu händer något mycket oroväckande på gräsrotsnivå i Sverige. TV4 låter hälsa att 42% svarar ja på följande fråga: “Tycker du att det skall vara förbjudet eller tillåtet att bränna olika religioners heliga böcker offentligt som Koranen och Bibeln?” 42%! Värst är naturligtvis som alltid Socialdemokrater och Centerpartister. Något förbud kommer tack och lov inte införas utan vidare, tack vare grundlagen. Men man undrar naturligtvis vad denna längtan bort från ett fritt land egentligen handlar om?

Det är ganska tydligt Svensken är bortskämd med frihet. Vi är så vana med den, att vi inte förstår vad den ska vara bra för. Till detta konstaterar man att religiösa muslimer blir ledsna (och fundamentalister blir aggressiva) när man skändar deras religion. Om man har något man inte förstår vad man ska ha det till, som man kan ge bort för att någon annan ska slippa bli ledsen, så gör man det. Problemet är att frihet inte är något vi klarar oss utan. Några förstår inte detta, troligen för att det är svårt för en fri människa att tänka sig in i hur det är att inte vara fri.

I ett fritt land som Sverige får du göra lite som du vill. Någon kanske är nöjd med att sitta på en stol, och sitter därför bara på en stol hela dagarna. Kommer den personen ha något emot att något annat förbjuds? Hoppa hopprep? Nej, givetvis inte. Särskilt inte om det där andra kan kränka någon. Och det finns ju mycket annat än hopprep som fortfarande är tillåtet.

Kommer den som lever sitt liv genom att vaxa sin bil ha något emot att amatörradio förbjuds? Nej, och det finns ju mycket annat än amatörradio som fortfarande är tillåtet. Och för varje ting man förbjuder, skyddar man någon från att bli kränkt.

Tillslut har man inget kvar. Att vara inlåst i ett rum, är inte något problem för den som ändå hade tänkt att bara stå i det rummet, men ju hårdare staten drar åt snaran desto större risk är det att man faktiskt begränsar någons möjlighet att leva livet så som han behagar. Det låter trivialt, men är absolut inte det för den som drabbas.

Det gör ont när knoppar brister. I Sverige har kyrkan fått mindre makt under årens lopp. Människan har blivit mer fri genom att religion förvandlats från ett maktmedel till en personlig tro. Från politik till vidskepelse. Från påbud och förbud till kyrkkaffe och naiv andlighet. Det har varit en tuff kamp, och de som har fått ge upp sin religiöst instiftade makt har blivit både arga och ledsna. Men resultatet, mer frihet, har varit värt det.

Att det finns barn med eget rum blev för mycket för SR:s lyssnare

Sveriges Radio P4 Örebro har gjort en reportageserie om att bo, där man pratar om människors olika bostadslösningar. 20/1 åkte man hem till lilla Lowa, 9 år, där vi får höra att hon har ett eget rum, samt ett vardagsrum och ett badrum som hon delar med sin syster. Resten av familjen, som bl.a. innefattar en lillebror, bor en trappa ner. Inte alla barn med två syskon har eget rum. Inte alla trebarnsfamiljer bor i hus med två badrum och två vardagsrum. Det är onekligen lite lyxigt, men det klarar Sveriges Radios lyssnare. Trodde jag. Kommentarerna lät inte vänta på sig.

Först har vi problematiseringen av själva fenomenet att bo stort. Peter kommenterar det emotionella tomrummet som uppstår när människor köper större och större hus, istället för att bo i små lägenheter:

“Avståndet mellan vuxen och barn ökar allt mer, avståndet mellan många vuxna är redan stort, gemenskap blir till ett nostalgiskt minne när vi blir allt mer stajlade på hur vi ska leva våra liv, i avskildhet från varandra”

Sophia anser däremot att avståndet mellan barn och vuxna kan bero på annat än egna rum, och har faktiskt egen erfarenhet från sina barn:

“Mina grabbar hade samma när de växte upp. Var sitt sovrum och ett eget gemensamt vardagsrum. -och badrum också för den delen.
Smidigt då de ville hänga med kompisar och tex spela tv-spel, då fick vi ha våran tv i fred.
Ser kommentarer ovan om att klyftorna mellan barn och vuxna ökar…
Nja, det beror väl inte på det egna vardagsrummet kan jag tycka, det är väl mer en brist på engagemang hos föräldrarna. Det blir vad man gör det till, helt enkelt.”

Sen har vi de som blev riktigt arga över att Sveriges Radio har skildrat ett barn med eget rum. Som t.ex. Jenni:

“Är detta verkligen okej att skriva ett reportage om när människor knappt har råd att betala av sina lån och betala elräkning? Hur tänker man ens? Varför skulle detta intressera en enda människa? Vet många som har de så när man bor stort men de behöver inte skrivas om för de”

Gunilla nöjer sig inte med “inte okej”, hon menar att den bortre gränsen för vad som kan sändas på radio är passerad med råge:

“Så dåligt att ha ett reportage om detta. Verkligen ett slag i ansiktet på de som inte har det så bra. Här tycker jag verkligen gränsen går. Riktigt besviken på er på P4 Örebro”

Frågan är om fattiga personer inte vet om att det finns rika människor, och att vi därför inte kan låta radion berätta att det finns barn med eget rum? Eller kanske är det är så att vanliga knegare inte tål att påminnas om detta?

Viktigast av allt är att vi inte vet något om familjens ekonomi eller prioriteringar. Det finns människor som bokstavligen börjat sitt liv med två tomma händer, som lyckats landa ett jobb och som prioriterat att skaffa grundplåten till ett huslån. Det finns människor som föddes med en silversked i mun, som inte prioriterat att spendera dessa pengar på ett extravagant boende. Rika personer (om flickans föräldrar nu är det) är nödvändigtvis en del av samhällsproblemet, för de kan ha blivit rika på att göra det bästa man kan göra för sitt samhälle: Arbeta, driva företag, betala skatt, köpa varor och tjänster och kanske rent av erbjuda människor anställning, så att de också kan jobba och betala skatt. Det är värdeskapande insatser, som gör samhället bättre för alla.

Du är en bättre människa än Jonna Sima

Häromdagen fick jag upp ögonen för Jonna Sima, då hon skrev en märklig text med klassfokus. Innan jag kommenterade den tänkte jag att jag skulle försöka ta reda på varifrån hon kommer, men en snabb bing-googling gjorde mig ganska förfärad – läs dessa texter och säg sedan att hon inte är en förvirrad marxist! I januari 2022 lät hon sig förfäras över “börshajar”

“På många sätt är trenden begriplig. Samhällsutvecklingen mot mer marknad och personligt ansvar har minskat förtroendet för kollektiva lösningar. Otrygga anställningar och en havererad bostadsmarknad gör att ett sparkapital ses som en trygghetsförsäkring. Det är inte bara slöseri om de smartaste hjärnorna ägnar sig åt finansmarknaden. Det är direkt farligt, eftersom syftet aldrig är långsiktigt.”

Att finansiera arbete är aldrig långsiktigt? Både finansiärer och arbetare vill nog gärna ha en positiv utveckling. Men med tanke på att underrubriken gör gällande att det är “farligt” att intelligenta människor investerar i företagande, får man gissa att det är bidragslinjen som är mer värdeskapande på planet Sima. Svenska Dagbladet bemöter texten någorlunda bra.

Därefter är antas Sverige lida av att vi låter miljardärer bo här, men det bemöttes faktiskt (tack och lov) av självaste Stig-Björn Ljunggren.

Det som fick mig att reagera på att Aftonbladet har ett s.k. alternativunikum på sin lönelista var en krönika från igår där hon hade sett en film som odlade tanken på att rika inte är till annan nytta än att bara äta, dricka och festa. Inget fel i det, men det blir lite konstigt när texten ger intrycket av att det är så hennes världsbild ser ut. Särskilt då hon rimligtvis känner sina löss på gången! Som tur är, har inte alla människor som fått slita för att ta sig ur fattigdom, samma snäva tankebana som Sima.

Mina 19 mest lästa inlägg på min gamla blogg

Då har jag äntligen vänt Google ryggen som värd för min blogg, och flyttat den till min egna hemsida, här: https://ahesselbom.se/blogg/

Orsaken är egentligen rent politisk – jag tror att man blir sin egen om man är en betalande kund, och jag tror inte att man blir sin egen om man konsumerar en reklamfinansierad “gratis”-tjänst i ständigt behov av information om vem du umgås med, vad du gör på nätet och din aktivitet i sociala medier. Genom att ge pengar till en leverantör, kan just pengarna och inget annat, vara leverantörens motiv att serva dig.

Trots att jag var sen på bollen när det gäller bloggande, låg jag ändå på Googles plattform i 12 år, sedan 2011. När jag läser mina gamla inlägg så påminns jag om att jag tyckte bloggandet var ointressanta nymodigheter, för mina första inlägg tipsar om artiklar jag skrev 2009, 2010 och 2011. Men till slut gav jag efter. Trots att jag är gammal i gemet så har jag inte varit skeptiskt lagd mycket längre än 15-20 år. Först var jag skeptisk till gudomliga anspråk, sen blev jag även skeptisk till en annan religion, nämligen socialismen. Totalt blev det 1703 blogginlägg och 8000 kommentarer. För att stänga kapitlet tänkte jag titta på vilka inlägg som engagerat flest personer.

Googles produkt Blogger erbjuder en Top 19-lista. Fråga mig inte…

Men det är den listan jag har, så det är den listan jag tänker presentera här!

19: “Idag är jag mer övertygad om att Umeå Universitet har problem”

758 visningar. Dagen innan hade Linda Strand-Lundberg och jag skrivit i Västerbottens-Kuriren att vi tycker att det belastade Umeå Universitet att aggressiva adjunkter attackerar medborgare på Twitter – inte för att jag har något emot att man attackerar folk på Twitter, utan för att varumärket Umeå Universitet är större än så (se plats 9 i denna lista). Eftersom stollerierna blev värre även efter att vår text publicerats, skrev jag inlägget i fråga.

18: “En markering mot det bloggande rövhålet”

855 visningar. Vitsen med bloggar hade kommit och gått, men Daniel Swedin kände sig fortfarande hotad av att arbetarklassen kunde tala fritt – ett privilegium som traditionellt tillhör politikerklassen, företrädelsevis den vänstra sidan.

17: “Lorentz Tovatt visar varför politiker inte bör vara ett karriärsyrke”

862 visningar. En tragisk studie i hur Lorentz Tovatt alldeles för sent upptäcker att det var en dålig idé att montera ner Sverige som industriland – något som han idag inte är särskilt stolt över.

16: “Aftonbladets Anders Lindberg är hycklare”

863 visningar. Aftonbladets begåvningsreserv hade yrvaket läst sin egen tidning, för första gången. Åren innan tanken slog honom tjänade honom bättre. Och nu skulle hela svenska folket dela hans yrvakenhet.

15: “Martin Ådahl och de mest pinsamma minuterna i svensk tv-historia”

933 visningar. Social Justice Warriors brukar säga att man måste var X för att förstå X. Centerpartiets Martin Ådahl lyckas köra över både vänstern (jag som vit man vet bäst) och högern (är man inte brun kan man inte förstå) i ett pinsamt tv-utspel.

14: “Dags att debunka ‘matgeeken’ Johan Hedberg”

995 visningar. Jag gillar Johan, men jag blev ganska skärrad över hur aggressiv han blev över att jag ifrågasatte hans relation till islam.

13: “Dagens Anna Ardin”

1050 visningar. Anna Ardin råkar ut för en kollision mellan en författares faktiska identitet och hennes förväntade identitet. Eftersom boken var religionskritisk, kan det inte vara en Irak-född kvinna, det måste vara en vit man.

12. “Kritiken mot Dawkins är mer talande än du kanske tänker på”

1060 visningar. Ulf Bjereld påstår att Richard Dawkins är en “ateistisk fundamentalist” med anledning av boken “Illusionen om Gud”, trots att boken redogör för de bakomliggande resonemang som gjort Dawkins till ateist. Välartikulerade ateister som lyckas göra resonabla utsagor till naturalismens försvar, uppskattas sällan av troende.

11. “Alice Bah Kuhnke är kanske inte den vassaste ministern”

1110 visningar. Kulturminister Kuhnke talar om Jesu återkomst, att man bör återinföra tionde och andlighet för barn. Det skulle vara mycket intressant att se vad som händer om Ebba Busch skulle säga något liknande.

10. “Moderaternas Facebook-vägg 2014-12-27”

1250 visningar. Jag kände mig tvungen att spara kommentarerna från Moderaternas Facebook-inlägg där de berättade om decemberöverenskommelsen, som bl.a. gick ut på att stänga ute Sverigedemokraterna.

9. “Sämst på twitter”

1310 visningar. Föregångaren till plats 19. Umeå Universitet förklarar, med en irriterad ton, för typ alla på hela Twitter att de är dumma i huvudet.

8. “Sveriges mest sexistiska barnprogram?”

1480 visningar. Jenny Alversjö nämner i förbifarten att “Solstollarna” med Per Dunsö och Ola Ström är Sveriges mest sexistiska barnprogram. Självklart måste jag försvara mitt favoritungdomsprogram från detta påhopp!

7. “Då har jag lärt känna Behrang Kianzad”

1510 visningar. Juristen Behrang Kianzad tänker inte gå med på att det finns vissa negativa strukturer som följer med religion. I en tid där det är väldigt populärt att prata om strukturer, blir Kianzad direkt hånfull av prospektet att det även kan gälla religion.

6. “Kanske att vi ska sluta att rapportera om klimatförändringar eftersom det kan gynna Miljöpartiet?”

1680 visningar. En intervju med Joakim Ruist misstänks kunna gynna Sverigedemokraterna, och betraktas därför som olämplig. Därför anser jag att vi inte ska rapportera om klimatförändringar, eftersom det kan gynna Miljöpartiet.

5. “Det är alltid män”

2240 visningar. Gärningsmän är nästan alltid män. Men finns det andra skillnader människor emellan som också kan vara relevant att titta på?

4. “DDR-Sverige och slutet för nätneutraliteten”

2490 visningar. Bredbandsbolagets VD Jonas Jegerborn gör ett uttalande angående att Sverige vill avskaffa nätneutraliteten. Jag transkriberade uttalandet.

3. “Är Aftonbladet nästa arbetsplats som tänker fundera på en policy för sociala medier?”

3520 visningar. En medarbetare på Aftonbladet går bärsärkagång på Twitter. Jag sparade ner konversationerna på Storify, men sedan dess har de lagt ner sin tjänst för att spara konversationer.

2. “Bibelns böcker på engelska”

7400 visningar. Har du någon gång läst en svensk bibelvers som du vill slänga i ansiktet på en engelsktalande motdebattör? Eller har du någon gång läst en engelsk bibelvers som du vill avnjuta i den svenska översättningen? Denna tabell talar om vad böckerna heter på svenska och vilket som är det motsvarande engelska namnet på boken.

1. “Vetenskapliga bevis för livet efter döden?”

12300 visningar. Jag kommenterar ingenjör Béla Baloghs påstådda vetenskapliga bevis för att vi överlever vår egen död. Spoiler: Det gör vi inte.

Några sådana siffror kommer jag inte att producera igen, men jag fortsätter mitt bloggande på min egen hemsida.

Anledningen till att Nerikes Allehanda inte vill vara transparent med pengar

I tisdags publicerades en väldigt märklig ledarkrönika i Nerikes Allehanda. Lars Ströman förklarar att Örebropartiet vill att partierna ska redovisa hur mycket pengar de lägger på annonsering i medier, och berättar sedan att det inte behövs eftersom Nerikes Allehanda tjänar mer pengar på sina läsare än på sina annonsörer. Va? Var kom den opåkallade kommentaren ifrån? Jag kan bara gissa, men förmodligen är “medier” samma sak som “Nerikes Allehanda” på planet Ströman, och att vill hålla tidningens inkomster hemliga. Så när som på att tidningens annonsörer inte är särskilt viktiga.

Örebropartiets syfte handlar naturligtvis inte om Nerikes Allehanda (NA), utan om transparens. Medborgarna finansierar partiernas arbete, och gynnas självklart av att veta hur dessa pengar spenderas. Och det är inte bara örebroare som betalar. Kommunen är mottagare av utjämningsbidrag på 9930:- per medborgare år 2022, vilket faktiskt har ökat till 10740:- för 2023. Att en kommun går dåligt, gör naturligtvis att transparensen blir viktigare, men det viktigaste skälet bakom insyn handlar om att medborgarna ska kunna göra utbildade val när de röstar på hur kommunstyrelsen ska se ut under en mandatperiod.

Men nåväl, annonsörernas pengar är inte viktiga för NA, läsarna drar in mera pengar. Det är inte helt enkelt att syna Ströman, för informationen är ganska knapphändig. 2015 hade NA en upplaga på 43.300 tidningar. Idag vet jag inte, men jag vet att den kostar 259:- per månad. Så leker vi med tanken att intäkten från läsare är 11,2 miljoner kronor, och eftersom Ströman säger att det är tre gånger mer än vad tidningen får in från annonsörer, så kan vi gissa att den intäkten är 3,7 miljoner. Omkring 15 miljoner kronor totalt. Det kan vara mer, det kan vara mindre, men förmodligen är bolaget, Bonnier News Local AB, nöjda med sin produkt. Men tala klarspråk om pengar vill Ströman inte göra.

Sanningen är den att partierna i Örebro har ett gemensamt med NA: De finansieras även av skattebetalarna. År 2022 tog NA emot 24 miljoner kronor i driftstöd från skattebetalarna. Ytterligare en miljon kom som stöd till journalistiken, 1,5 miljoner är kom som distributionsstöd och 2,7 miljoner som utgivningsstöd. Det kanske är klokt att vara mot transparens. Anser man att partierna ska vara det, kanske någon riktar frågan tillbaka till tidningen, och en tidning som är i behov av så mycket av skattebetalarnas pengar kanske helst skulle läggas ned. Eller göra ett nytt försök att vinna förtroende hos annonsörerna.

Nyhetssändning om Broderskapsrörelsen, 1986

Av en slump hittade jag ett gammalt kassettband med en jazzkonsert inspelat från Sveriges Radio P3 någon gång år 1986. Det var ganska intressant att lyssna på avbrottet för nyheter, särskilt inslaget om Broderskapsrörelsen, Socialdemokraternas slasktratt för religiösa galningar. Detta sades i inslaget:

Det är hög tid att slopa barnbidraget

Jag anser att barnbidraget har spelat ut sin roll. Om man slopar barnbidraget, så finns det annat man kan göra för pengarna som frigörs. Sådant som verkligen gynnar den som behöver stöd.

Är svensk matproduktion djurplågeri?

I Sverige har vi i praktiken valt att succesivt avveckla vår inhemska matproduktion. Det är främst det animaliska benet (ost och kött) vi håller på att förlora. Detta sker genom skatter och avgifter, både på det bönderna producerar och på de råvaror som behövs för att producera, som t.ex. diesel. Skatter och avgifter leder till centralisering, alltså att man får färre och större aktörer, eftersom produktionen måste effektiviseras för att gå runt. I min hemkommun Lekeberg finns idag bara två mjölkbönder kvar. Är det rimligt att tänka att vi stoppar ett djurplågeri om vi får bort den inhemska animaliska matproduktionen? Nej.

Stort grattis, C!

Svensk vänster har traditionellt sett varit ett parti som hållit armlängds avstånd från skattesänkarpartier som Centerpartiet (C) – förmodligen Sveriges enda skattesänkarparti. Men sedan C bestämt att de inte vill stödja en regering som också stöds av Sverigedemokraterna (SD), har de välkomnats in i vänstervärmen, trots att både S och SD, till skillnad från C, har en positiv syn på hård beskattning av medborgarna. Vem man är – SD är rasister – är viktigare än vad man vill – C vill sänka skatten.

“När man tittar på olika politiska förslag SD lagt fram så inser man att de är ett hot mot demokratin.”

Att vara skeptiker är farligt, för om man kritiskt granskar påståenden från Det Goda Lägret™ kan man utsättas för ganska allvarliga anklagelser. Jag har så pass många år i ryggen att jag de som känner mig vet att det är sakfrågan som intresserar mig. En sådan sakfråga kommer från en Janne Jonsson som har publicerat ett uttalande:

När man tittar på olika politiska förslag SD lagt fram så inser man att de är ett hot mot demokratin.

 Uttalandet ackompanjeras med en käck satirbild.

Mannen säger “Du röstade alltså på ett parti som vill åsiktsregistrera journalister, skära ner på public service, avskaffa diskrimineringslagen, styra vilka böcker som får finnas på biblioteken, kroppsvisitera oskyldiga människor och kraftigt dra ner på allt stöd till film, musik, teater och konst?”

Hur har det med demokrati att göra? Om jag lyssnar på en LP-skiva från ett jazzfusionband som 23-åringarna på public service-bolagen aldrig har hört talas om, som lever utan bidrag, är jag då verkligen ett hot mot demokratin? Nej, demokrati är något större än gangsterrap, och jag tittar gärna på sakfrågan. Du är ett hot mot demokratin om du:

åsiktsregistrera journalister

skära ner på public service

avskaffa diskrimineringslagen

styra vilka böcker som får finnas på biblioteken

kroppsvisitera oskyldiga människor

minska skattefinansierade bidrag till kultur

Inte nödvändigtvis.

Åsiktsregistrering: Kunskap är ofta något bra. Att ha koll på hur stor andel av Sveriges journalistkår som är höger respektive vänster är intressant. Att ha koll på hur stor andel av Sveriges skattefinansierade journalister som är höger respektive vänster är vitalt för demokratin. Transparens är bara ett hot för den som har något att dölja. Vill man inte bli granskad, så finns faktiskt möjligheten att bedriva journalistik för egna pengar. Jag, som finansiär av SVT, SR och UR, vore extremt oansvarig om jag inte ville hålla koll.

Public service: Public service handlar inte om tvångsfinansiering, utan om journalistik i allmänhetens tjänst. Ingen kan på politisk väg “skära ner på public service”, endast på tvångsfinansieringen av en specifik verksamhet, helt oavsett om den säger sig vara public service eller ej. Jag själv sysslar med public service, helt oberoende av regeringen.

Diskrimineringslagstiftningen: Alla har givetvis sin egen bild av vem som är diskriminerad, men diskrimineringslagstiftningen reflekterar inte den särskilt väl. Att bilda opinion för att ändra på detta är ett uttryck för demokrati. Att motsätta sig den möjligheten är ett uttryck för antidemokrati.

Styra biblioteken: Politiken styr offentligt finansierade verksamheter i det stora, tjänstemännen i det lilla. Detta har pågått långt före Sverigedemokraterna blev ett parti med riksdagsinflytande. Tvärt om, om medborgarna tvingas betala för något som inte röster kan påverka, strider det mot medbestämmanderätten.

Kroppsvisitering: Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Jag själv fick nyligen blåsa i en poliskontroll, min oskuld till trots. Men vägar är en plats där brott begås, vilket också kan sägas om drogförsäljningsställen. Vill du inte vara där, kan du undgå kontroll. Måste du vara där, kan du vara det utan att köra rattfull, utan att sälja droger, och så vidare. Det enda du går miste om är en P3 Guld-utmärkelse, och om det är ett problem för dig, kanske dina värderingar behöver ses över?

Kulturbidrag: Kulturbidrag är ett sätt för regeringen att styra kulturen. Alternativet skulle vara att inte ge vissa någon konkurrensfördel genom bidrag utan låta marknaden ta hand om underhållningen. Men då skulle folket och inte makten som styrde kulturen… Varken makten själv eller dess anhängare skulle betrakta folkets inflytande som demokratiskt, men rent definitionsmässigt är det faktiskt en grej.

Hur förhåller sig kommunalskatten till andel med utländsk bakgrund?

Jag har kontrollerat skattesats för 2023 (Ekonomifakta) och andel utrikes födda (2021, SCB) för Sveriges samtliga 290 kommuner. Om man kallar de 145 kommuner med lägst skatt för A, och de 145 med högst skatt för B, och dessutom kallar de 145 med lägst andel invånare med utländsk bakgrund för 1, och de 145 med högst andel invånare med utländsk bakgrund för 2, kan man dela in de 290 kommunerna i fyra grupper:

I grupp A1 ingår kommuner med låg skatt och få invånare med utländsk bakgrund. I grupp B1 ingår kommuner med hög skatt och få invånare med utländsk bakgrund. I grupp A2 ingår kommuner med låg skatt och många invånare med utländsk bakgrund. I grupp B2 ingår kommuner med hög skatt och många invånare med utländsk bakgrund.

(Utländsk bakgrund har man om man är född utomlands eller om båda föräldrarna är födda utomlands.)

I grupp A1 hittar vi kommuner som Vellinge, Kävlinge, Lomma, Höganäs och Ystad, för att dessa kommuner både har låg skatt och få invånare med utländsk bakgrund. Totalt består A1 av 49 kommuner.

I grupp B1 hittar vi kommuner som Gotland, Vansbro, Leksand, Forshaga och Arvika, för att dessa kommuner har hög skatt och få invånare med utländsk bakgrund. Totalt består B1 av 94 kommuner.

I grupp A2 hittar vi kommuner som Solna, Stockholm, Täby, Sundbyberg och Järfälla, för att dessa kommuner har låg skatt och många invånare med utländsk bakgrund. Totalt består A2 av 94 kommuner.

I grupp B2 hittar vi kommuner som Emmaboda, Kalmar, Ludvika, Trollhättan och Lindesberg, för att dessa kommuner har hög skatt och många invånare med utländsk bakgrund. Totalt består grupp B2 av 53 kommuner.

Låg skatt (A1+A2) återfinns alltså hos 49 kommuner med få som har utländsk bakgrund och i 94 kommuner med många som har utländsk bakgrund.

Hög skatt (B1+B2) återfinns hos 94 kommuner med få som har utländsk bakgrund och 53 kommuner med många som har utländsk bakgrund.

Få med utländsk bakgrund (A1+B1) återfinns i 49 kommuner med låg skatt och 94 kommuner med hög skatt.

Många med utländsk bakgrund (A2+B2) återfinns i 94 kommuner med låg skatt och 53 kommuner med hög skatt.

Avslutningsvis vill jag presentera några nyckeltal. Skattetrycket är i snitt 33,55% i kommuner med få invånare med utländsk bakgrund (1) och 32,79% i kommuner med många invånare med utländsk bakgrund (2). Andelen med utländsk bakgrund i lågskattekommuner (A) är i snitt 23,4% men i högskattekommuner (B) är andelen med utländsk bakgrund i snitt 16,7%.

Det finns flera skäl än teknikfientlighet bakom försvaret av böcker i skolan

PISA är en internationell studie av 15-åringars läsförståelse, matematikkunskap och kunskap inom naturvetenskap som utförs ungefär vart tredje år. År 2015 bröt Sverige en nedåtgående trend som pågått sedan starten år 2000, och lyckades även visa på ytterligare förbättringar år 2018. Exakt hur svenska elever ligger till idag, vet vi inte. Dels finns det skäl att anse att det starka resultatet 2018 är resultat av siffertätt och dels följdes aldrig resultatet upp med en ny mätning. PISA-mätningen 2021 flyttades till 2022, men blev aldrig av. Eventuellt får vi en ny mätning under 2023, men det är inte omöjligt att den negativa trenden verkligen är bruten. Givet att man antar att 2018 års resultat är korrekt, ligger vi på 17:e plats efter Kina, Singapore, Macao, Hong Kong, Estland, Japan, Sydkorea, Kanada, Taiwan, Finland, Polen, Irland, Slovenien, England, Nya Zeeland och Nederländerna. Sanningen är förmodligen aningen mer dyster, men ändå.

Det finns några skäl till att skolpolitik är intressant för alla människor, inte bara de som jobbar med skolfrågor. Alla har gått i skolan, alla har en relation till skolan, alla har en bild av vad som är en bra eller dålig skola, och den allmänna kunskapsnivån i samhället påverkar allas välstånd. Alla vill att skolan ska vara så bra som den någonsin kan vara. Men det är faktiskt med viss förskräckelse jag ser att datorlokalerna och biblioteken försvinner från fler och fler skolor. Självaste skolböckerna är på väg bort, och de allra flesta elever i årskurs 9 läser inte ens fem sidor av sammanhängande text alls under normal skoldag, oaktat om det är på papper eller på en datorskärm (persondator, smart mobiltelefon eller surfplatta). Det är detta som inom skolvärlden kallas för digitalisering.

Under en tioårsperiod från 2007 till 2017 har andelen elever som läser fem sidor eller mer av sammanhängande text på papper eller skärm under en skoldag minskat från 44 till 8 procent i årskurs 6, och från 31 till 6 procent i årskurs 9.

Vi har ett problem, och visionen om vägen framåt ser väldigt olika ut hos olika människor. Tidigare socialminister och klimatminister Annika Strandhäll är en passionerad försvarare digitaliseringen, alltså att ersätta böcker med elektronisk utrustning. 21/12 gör hon följande uttalande:

Digitaliseringsexprimentet?!?! Jo för framtiden kommer ju bli mindre digital?! Vi alla kommer återgå till blyertspenna, papper och suddgummi? Skönt att vi förbereder våra barn för vad som väntar dem.

(Strandhäll nyttjar sarkasm, budskapet är att förmågan att skriva med penna på papper saknar värde.)

Jag är inte expert på utbildning på grundskolenivå, och det kan hända att jag har fel i min föreställning att datorlokaler, bibliotek och böcker är något bra. Men skälen till att jag försvarar dessa är inte teknikfientlighet, som ibland används som det enda tänkbara invändningen mot digitaliseringen, enligt digitaliseringens lite mer nitiska försvarare. Skälet är snarare att jag har en bild av människan som en varelse som generellt sett har ganska dålig koncentrationsförmåga och är ganska dålig på att hantera kontextbyten, och att utbildningsmiljön måste kompensera för detta.

Datorlokaler, bibliotek och böcker är tre inslag från min egen skolgång under 1980-talet, som jag i egenskap av elev, uppfattade som något väldigt positivt.

Datorlokaler erbjuder en plats avsedd för att använda datorer, vilket eliminerar behovet av att ha tillgång till en dator, en surfplatta eller en smart mobiltelefon på sin normala arbetsplats. Det innebär att en distraktion är eliminerad från arbetsplatsen, och att kontextbytet blir en fysisk handling, nämligen att resa sig upp och gå till datorlokalen när datorn behöver användas. Det innebär också att den arbetsuppgift som ska utföras på datorn (kanske skriva en algoritm som löser ett matematiskt problem, göra ett uppslag på Internet eller kanske utföra ett experiment inom geometri) potentiellt får elevens fulla uppmärksamhet, eftersom det är hela skälet till att man gick till datorn.

Och utan dator på arbetsplatsen, är böcker ett bra alternativ till att läsa på en datorskärm. Det är inget fel i sig att läsa på en datorskärm, men oavsett om du läser i en bok eller på en skärm, så är elektronisk utrustning en distraktion. När man tittar på sin mobiltelefon, blir man påmind om annat man kan ha mobiltelefonen till. Den är en kommunikationsenhet, man kan spela spel med den, man kan ta bilder och ladda upp på Internet med den, och så vidare. Denna distraktion spelar ingen roll om man bara ska läsa några sidor text, men kan bli ett problem för vissa om det är en stor textmassa som kräver koncentration som ska avhandlas. Möjligheten att läsa texten ur en bok, utan att vara omringad av elektronisk utrustning, kan alltså vara viktig för den som har lite sämre koncentrationsförmåga.

Till detta kan biblioteken ha ett bredare användningsområde än att vara kunskapsarkiv. Det kan locka till konsumtion av skönlitterära böcker, vilket inte bara är en trevlig fritidssysselsättning utan även en värdefull träning läsning och eventuellt ett tillskott till allmänbildningen och kulturella referensramar. Tänk bara på alla uttryck och parafraser som flyger över huvudet på den som inte läst Bibeln!

Med det sagt, så förstår jag att behovet av förmågan att använda papper och penna ganska enkelt kan elimineras på en arbetsplats. Personligen tycker jag att det är ganska smidigt att slippa ta med mig arbetsdatorn när jag kallas på möten, och blott anteckna ner det jag måste ta med mig på mötet i mitt block. Men jag tror på allvar att böcker erbjuder något som datorer inte gör, nämligen en potentiellt distraktionsfri textkonsumtion. Det är alltså inte så att ungdomar inte behöver lära sig att använda datorer, t.ex. att skriva BASIC-program eller göra urval i en SQL-databas, och mitt försvar av de gamla fenomenen (datorlokaler, bibliotek och böcker) har andra skäl än teknikfientlighet.

Kanske är det dags att överge det svenska språket?

Nu har jag skummat igenom Tidöavtalet

Jag har skummat igenom det förhatliga Tidöavtalet, och kan konstatera att vissa saker som står däri är ganska bra, eller åtminstone en bra start för att vända skutan. De sex områden som ingår i avtalet är sjukvård, klimat, kriminalitet, migration, skola och ekonomisk tillväxt. Några av de viktigaste punkterna:

Epistemologiska skillnader mellan religion och vetenskap

Kristna fundamentalister slits mellan att å ena sidan vilja hävda att vetenskapen lämnar öppet för guds eventuella existens, samtidigt som man å andra sidan förklarar bristen på vetenskapliga bevis för guds existens med att vetenskapen inte räcker till. Men tjänar den som tror på gud att peka på vetenskapen?

Owe Nilsson kan lugnt avsluta sin uppskattade karriär

Owe Nilsson, snart före detta mångårig journalist på TT har blivit ombedd att säga upp sig, på grund av att han är lite för öppen med sina politiska sympatier, vilket inte helt rimmar med den image TT mer eller mindre framgångsrikt försöker måla upp om sig själva. Jag har bara interagerat med Owe en gång, och det var på julafton för fem år sedan. Jag kritiserade honom för ett par nu raderade tweets med till synes rasistiskt innehåll, och han lät hälsa att jag är gränslöst korkad och en dumskalle, varpå han blockade mig. Han har en väldigt aggressiv stil när han skriver på twitter, vilket man såklart får ha, och det uppskattas av många, men Owe anser verkligen att alla tänkbara gränser är passerade när han blir ifrågasatt. Ifrågasatt av en som inte är någon! Men med det sagt, han har gjort ett jobb under många år som väldigt många människor har uppskattat, även jag.

Jag sticker inte under stolen med att hans politiska bias har varit väldigt, väldigt tydlig genom åren. Den lyser alltid igenom i texter skrivna av personer människor som har ett idolförhållande till politiker i det egna lägret och ett starkt förakt mot motståndarsidan – TT hade till och med belagt Owe med twitterförbud 2018. Men jag tycker bättre om transparens i den bias som faktiskt finns än falska påståenden om objektivitet, som ändå bara lurar andra personer i det egna politiska lägret. När man lyckats lura sig själv att man håller på det objektiva lägret (vänstern) och mest kritiserar det subjektiva lägret (högern), är det helt klart dags att bli ledarskribent på Aftonbladet istället. Och visst gör Owe föga oväntat sorti med att hylla sin objektivitet.

Givetvis har Owes insats som objektiv journalist kritiserats från högerhåll. Hade han inte varit den inflytelserika journalist han faktiskt är, hade ingen brytt sig. Men TT:s beslut att fortsätta utan Owe är just TT:s beslut. Igen, det handlar om deras image som objektiva nyhetsproducenter. Ändå är det många ryktesspridare som nu hävdar att regeringen är inblandad i att han slutar. Regeringsföreträdare har såklart åsikter när det rapporteras osakligt, men de kan inte bestämma vem som stannar och vem som får gå från TT. Att media får kritiseras är inte alls något nytt i Sverige. Magdalena Andersson anser att pressen är lite för fri för att vara henne till gagn, vilket hon absolut inte sticker under stolen med. Till detta var en av hennes ministrar, Annika Strandhäll, ett fyrverkeri av missnöje med sin omvärld på twitter varje fredagskväll. Så inget nytt under solen.

Vilken droppe var det som fick bägaren att rinna över? I ett tweet klagade han över Sverigedemokraternas nazism, vilket inte är särskilt kontroversiellt inom etablissemanget, men i samma tweet lyckades han påpeka att högerregeringen drog in stödet till Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), vilket är ett solklart exempel på partiskhet. Socialdemokraterna tog bort stödet i sin budget, högern i sin, högern vann valet. Owe Nilsson skiter högaktningsfullt i att SKMA förlorade sitt anslag, han bryr sig om att det var högern som satt i makten när det skedde. Och så vidare.

En anledning till att jag betraktar honom som intelligent är förmodligen för att jag, ur hästens mun, är korkad. Men jag ser fram emot att läsa hans texter även när de inte längre förkläds som objektiva. Sen får vi väl se om det är Aftonbladet eller ETC som tar sig an honom.

Vad är analfabetism och hur många analfabeter finns i Sverige?

 Häromdagen hade Nyhetsmorgon på TV4 ett intressant inslag om analfabetism. Inslaget handlade om hur det är att växa upp med en förälder som är analfabet. Det handlade inte om demografi, men det nämndes i förbifarten att 800.000 personer är analfabeter i Sverige. Siffran 800.000 skapade en del reaktioner på Twitter. Vissa ansåg att den var tagen ur luften, andra ansåg att den var för låg och ytterligare andra ansåg att den var för hög, så jag undersökte saken.

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk – ingen kan veta någonting om någonting – särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills.

1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns

2. Ingen vet hur gravitation fungerar

3. Religion är som filosofi

1. I meningsutbytet har vi redan konstaterat att vetenskap i praktiken är ateistisk, men rent formellt agnostisk. Ja, man kanske redan har bestämt sig på förhand att inte överväga magi i sina förklaringsmodeller, men jag är helt övertygad om att detta kommer att ändras när någon formulerat en vettig hypotes om övernaturligt ingripande. Vid det här laget kan vi nog lugnt konstatera att det inte kommer att hända – jag hoppas såklart att jag har fel.

2. Det finns mycket vi tror oss begripa, för vi tagit fram förklaringar som antingen kan testas och/eller är kompatibelt med annat vi tror oss veta. Det finns även mycket vi inte begriper, vilket är en chans för anhängare av en kunskapsluckornas gud. Men som jag konstaterade är det en hittills outnyttjad chans.

3. Ja, med en viktig skillnad: Filosofi måste vara internt konsekvent. Självmotsägelser och mysticism är varmt välkomna inslag inom religion, men dålig filosofi.

4. Kvantfysik är komplicerat

4. Den mänskliga hjärnan är komplicerad, därför tänker sig många att självmedvetenheten kanske är ett övernaturligt inslag i vår verklighet. Spöken, andar, själar, med mera. Kvantfysik är komplicerat, därför tänker sig många att yttervärldens beståndsdelar är orkestrerade av gudar, änglar och demoner. Det säger något om hur människan tänker, men ingenting om verklighetens beskaffenhet.

5. Om någon skulle bevisa att Gud finns, skulle du då tro på det?

6. Anser du mirakel inte är riktiga mirakel, utan kanske inbillning eller lögn? Det är naturalistisk bias.

7. Att påstå att de flesta påstådda mirakel antingen är har en naturlig förklaring eller en okänd förklaring, är ett cirkelargument

8. Du har en snäv definition av religion

5. Ja, naturligtvis. Uppenbarelser och mirakler skulle inte övertyga mig, eftersom tanken på övernaturliga väsens existens inte riktigt är kompatibel med annat som jag tror mig veta. Men ett gott argument eller god evidens, skulle få mig att ändra uppfattning, naturligtvis.

6. Ja, mirakel är förmodligen antingen inbillning eller lögn. Och även om jag är ärlig med min naturalistiska bias, som vuxit sig stark efter år av bedrägliga påståenden om magiska ingripanden, är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Men helt ärligt, om en vas välter omkull, ligger det närmare till hands att skylla på katten än på ett spöke, det erkänner jag.

7. Ett cirkelargument är ett argument där slutsatsen är en premiss. Det jag försökte förmedla här, är att man inte kan säga säkert att ett mirakel verkligen är ett mirakel i ordets rätta bemärkelse, innan man vet att så är fallet.

8. Nej, men här diskuterar vi bara en liten del av vad som kan betecknas som religion, nämligen religiösa dogmer som konkurrerar med naturvetenskapen om att förklara verklighetens beskaffenhet. Ämnet för diskussionen, om vetenskapen verkligen bortser från gudar och gudomliga ingripanden eller inte, är ett sådant exempel. De allra flesta vetenskapliga teorier tar inte in någon gud som en del av sin förklaringsmodell, men det finns olika religioner som gör det. Det blir naturligtvis ingen konflikt om man gör det poetiskt, vilket till och med Albert Einstein gjorde. Men det är en konflikt om man verkligen tror att gudomliga väsen ingriper, för då introducerar man en obevisad hypotes i förklaringen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate.

Nu helt plötsligt vill gammelmedia ha yttrandefrihet på Twitter

Jag älskar Twitter, för den ger mig tillgång till information snabbare än gammelmedia och den ger en närhet till makthavare, kändisar och journalister på ett sätt som varken Expressen eller Aftonbladet ens kan drömma om, med sina mossiga gamla webbplattformar. Sen finns det såklart en hel drös med människor som ogillar Twitter, men som håller sid där av samma skäl – de vill ha koll, de vill höra och kunna höras, och så vidare. Men oavsett vad man tycker om Twitter, så engageras man av Twitter, och man hänger på Twitter.

Ingen kan veta om jorden är platt eller om hästar finns

Jag skrev för en liten tid sedan om huruvida vetenskapen är agnostisk, specifikt i frågan om huruvida gudar finns på riktigt eller ej. Rent tekniskt är vetenskapen alltid agnostisk, men i praktiken finns det saker man antar att man vet. Ingen kan veta om jorden är platt eller inte, ingen kan veta om månen är gjord av ost eller ej och ingen kan veta om hästar finns. Så varför antar man att jorden är en planet, att månen inte är gjord av ost och att hästar finns? Kör man inte över folk som tror annorlunda då?

Texten gav en kommentar intressant nog att kommenteras utförligt, vilket jag gör här, ett påstående i taget.

Vetenskapen är agnostisk i frågan huruvida det finns gudar eller inte.

Rent tekniskt, ja. Men i praktiken bortser de flesta teorier från gudomliga väsens existens eller påverkan på vår verklighet. Att ett äpple faller till marken skulle såklart kunna bero på att ett övernaturligt väsen drar ner det dit, men även en gudstroende forskare kommer i praktiken att nå störst framgång genom naturalistiska förklaringsmodeller, helt utan övernaturliga hänsyn.

Gudomliga väsen instiftar naturlagar och definierar vår verklighet.

Ja, eller så gör de inte det. Om man som forskare hävdar att det skulle kunna vara så, är i sanning agnostisk. Eftersom vi inte kan veta hur det ligger till, så kan man lika gärna hålla frågan öppen? Nej, eftersom vi aldrig kommer kunna ta reda på hur det ligger till, så tittar vi på åt vilket håll evidensen pekar, och om våra antaganden om tings varande fungerar att bygga vidare på, och antagandet om gudomligt instiftade lagar möter man på sin höjd som bildspråk inom vetenskapen. Men det är ändå intressant att fundera på om guden som instiftade våra naturlagar hade något val?

Givet att gudar finns på riktigt, är det rationellt att tro på mirakel.

Ja, övernaturligt ingripande som strider mot hur verkligheten fungerar, kan säkerligen produceras av ett gudomligt väsen. Eftersom inget tyder på att några gudar finns på riktigt, borde de flesta påstådda mirakel antingen ha visat sig ha naturlig förklaring eller okänd naturligt – inte övernaturliga eller gudomliga orsaker. Och mycket riktigt är det precis det vi ser när vi undersöker påstådda mirakel.

Religion och vetenskap är olika fenomen, inte varandras motsatser.

Religion innehåller komponenter som inte vetenskap innehåller, och tvärt om. Men inom de områden där religion och vetenskap konkurrerar, som t.ex. att beskriva hur verkligheten är beskaffad och hur den fungerar, är de varandras motsatser. Vetenskapen anser att människan har utvecklats från enklare varelser för att evidensen pekar åt det hållet, att jorden är en planet för att evidensen pekar åt det hållet, att månen inte är gjord av ost av samma skäl. Och så vidare. Oavsett om man är gudstroende eller ej, kan man acceptera detta. Men när man t.ex. säger att gudar finns, att Jesus hade en gudomlig far eller att gudar instiftar naturlagar, sysslar man med något helt annat än vetenskap. Då följer man inte bevisen, då agerar man på egna föreställningar eller på auktoritetstro, vilket alltså är raka motsatsen. De flesta som säger att Jesus var guds son förstår naturligtvis att så inte är fallet, utan accepterar det endast som en dogm inom sin religion, och det måste man få göra, men jag talar om de som verkligen tror att så är fallet.

Skrytet över hindren för kärnkraft har tystnat

Den pågående desinformationen om svensk elförsörjning kommer inte nödvändigtvis av illvilja, utan av tvång. Om man erkänner att energipolitiken misskötts under de senaste två mandatperioderna, så kritiserar man indirekt Socialdemokraterna, och bryter således den lojalitetsplikt som finns inom deras partikultur. Det kommer med ett pris. Annika Strandhäll fick inte jobbet som miljö- och klimatminister för att hon är expert klimatfrågor, utan för att hon under många år varit lojal mot partiet i varje offentligt uttalande. Självklart måste man så ha ett svar på varför elen idag, i ett Sverige med färre kärnkraftverk, är en klassmarkör.

Är Public Service ett skydd mot mediaankor?

Hur resonerar IF Metalls medlemmar egentligen?

Det S-märkta fackförbundet IF Metall med 300 000 medlemmar har länge bedrivit en värdegrundsbaserad kamp mot Sverigedemokraterna. Jag vet inte hur IF Metalls medlemmar röstar, men inom LO (som är den paraplyorganisation där IF Metall ingår) röstar knappt 30% på SD, vilket innebär att SD är ett betydligt mer populärt parti bland LO-medlemmar än det är bland svenskar i övrigt. Partiet fick ca. 20% av rösterna i årets riksdagsval, och har sedan dess sjunkit som en sten i opinionen.

Som S-märkt fackförbund är det klart att IF Metall anser sig ha ett problem på halsen. Hur får man bort SD-väljare från sitt fackförbund? Att bara utesluta felröstare från förbundet har inte varit helt friktionsfritt ur ett juridiskt perspektiv, så det senaste draget går ut på att ändra i förbundets stadgar så att Sverigedemokrater inte får bli förtroendevalda i förbundet. Genom denna förändring hoppas man att de 30 procenten (90 000 personer) ska säga upp sitt medlemskap i förbundet, då de ändå inte ens får företrädas på förtroendepost. Och därmed ska också värdegrundsproblemet försvinna.

LO använder medlemmarnas (90 000 sverigedemokrater) pengar till att finansiera Socialdemokraternas valkampanj. Det innebär alltså att det redan idag finns goda incitament för en SD-väljare att gå ur facket, ändå är LO ett SD-näste. Nu inför man ytterligare ett incitament: Du som sverigedemokrat får inte bli företrädd.

Jag har funderat på varför inte facket sänker medlemsavgiften med det belopp som motsvarar bidraget till Socialdemokraterna, och uppmuntrar medlemmarna att bli medlem i ett politiskt parti. På det viset kan medlemmarna själva välja att stötta det parti de anser bäst företräder deras intressen. Svaret är givetvis att facket företräder sina egna intressen, sin värdegrund och sina mål. Den stora frågan är därför inte varför IF Metall vill få bort 90 000 felröstande medlemmar, utan varför 90 000 felröstande medlemmar vill jobba ihop pengar till ett socialdemokratiskt maktövertagande.

Ovetbarhetsdogmen säger oss att ingen kan veta om någon gud finns

Västerländsk kristendom, eller rent av svensk kristendom, kläs gärna som mer intellektuell än den är eftersom välutbildade, välinformerade och världsvana samtida svenskar innerst inne förstår att deras tro kanske inte är särskilt vederhäftig? Från (pseudo)vetenskapliga påståenden om att gudstro skulle vara mer försvarbar för att man inte kan veta om några gudar finns eller ej (ovetbarhetsdogmen), via emotionella argument till rena rökridåer, som att ordet gud är en omskrivning för något helt naturligt – något poetiskt eller någon metafor. Det låter ju begåvat, eftersom till och med den världsberömde teoretiska fysikern Albert Einstein använde ordet “gud” i bildligt tal.

Varför röstar man S och varför röstar man SD?

Jag har länge försökt att förstå varför svensken söker sig till Sverigedemokraterna (SD), ett parti som jag förmodligen aldrig kommer att rösta på. Tittar man på gruppen svenskirakier så är SD det mest populära partiet. Jag reagerade på det, och fick förklarat för mig att “även svenskirakier kan vara rasister”, vilket inte kändes som en komplett analys, om ens en särskilt begåvad sådan.

Demokratin är under ständigt hot, nu kan hädelse kriminaliseras

Motion 2022/23:124 av Hans Möller (S) handlar om att hets mot “enskilda grupper” borde kunna stoppas genom lagen om hets mot folkgrupp. Motionen till riksdagen syftar till att kriminalisera hädelse, utan att behöva ha någon hädelselagstiftelse.

Alla har en åsikt om energipolitik, för det berör alla

Alla har en åsikt om skolpolitik. Inte för att alla är experter på skolpolitik, utan för att frågan berör alla – alla har gått i skolan och alla vinner på att samhället har en fungerande kunskapsförsörjning. Alla har även en åsikt om energipolitik eftersom alla behöver ha el och alla är beroende av att samhället friktionsfritt kan möta ett ständigt ökande behov av billig el – inte för att alla är experter på energipolitik. Jag har anklagats för att vara otydlig i vad jag ser som vägen framåt, och vill därför deklarera mina åsikter efter bästa förmåga.

Vad beror MSB:s oförmåga på?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har uttryckt att de önskar ett anslag på 27 miljarder kronor per år för att klara av beredskapen i dessa dystra tider. Vad kostar en myndighet egentligen?

Jag har ungefär 30 yrkesverksamma år i ryggsäcken, och de två senaste åren har ägnats åt den it-tunga Transportstyrelsen, som kostar skattebetalarna 2-3 miljarder kronor per år. Transportstyrelsen är min första offentliga arbetsgivare, jag har tidigare engagerat mig i den privata sektorn. Därmed har jag inte någon större koll på vad olika myndigheter kostar, men Transportstyrelsen redovisar alla summor på sin hemsida, så jag har aldrig behövt att fundera något över just den kostnaden.

Det måste vara väldigt lite, eftersom MSB nu vill öka sitt anslag till 27 miljarder per år? De senaste åren har MSB redovisat att Sveriges beredskap är god. I februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina, och nu är inte Sveriges beredskap längre god, så MSB vill ha högre anslag. Jag förstår det. Men förstod inte MSB att tillstånd ibland inte är rigida?

MSB har på ungefär en månad gått från uppfattningen att Sveriges beredskap är god till att Sveriges beredskap är undermålig, och därför vill man ha ett höjt anslag. Så vad kostade MSB skattebetalarna när MSB ansåg att beredskapen var god? 4 miljarder per år.

Den mest rimliga förklaringen till helomvändningen är naturligtvis att anta att SMB består av en samling idioter, som inte alls är så jäkla väl förberedda som de säger. Det kanske rent av är den hela sanningen, men är man lite konspiratoriskt lagd, skulle man kunna tänka sig att det finns en grad av inställsamhet, som av någon mystisk anledning försvunnit under den senaste månaden (som bl.a. har bjudit medborgarna på ett regeringsskifte).

För min del väljer jag att lita på MSB, men jag vill gärna veta varför beredskapen är god både under fredstid och under det drygt första halvåret under krigstid, för att sedan behöva mångdubblad finansiering. Som medborgare är det lätta att falla in i tanken att eventualiteter av krig skulle ingå i bedömningen.

Högerextremism tar större utrymme i statsmedia

SVT har i skrivande stund 6064 sidor som handlar om politiskt extremism. 91% av dessa handlar om högerextremism, och då primärt om problemet med högerextremism. Högerextrem propaganda normaliseras på internet, riksdagsledamöter med högerextrema kopplingar, politiker med högerextrema kopplingar, hotet från högerextrema grupper, och så vidare. De betydligt färre sidorna om vänsterextremism handlar om att de är ett mindre problem än högerextrema eller att de inte är lika beväpnade. Även problematiseringen av vänsterextremismen också finns där, så får de 9% av artiklarna om vänsterextremismen sin beskärda del av relativisering.

Är vetenskapen agnostisk?

Förra utrikesministerns man, Mats Erikson, låter hälsa att Storbritannien nu äntligen (?) fått en troende (?) hindu som premiärminister, vilket föranledde frågan om vad vetenskapen säger om religiös tro?

Det ärliga svaret är att vetenskap och religion är varandras absoluta motsatser, vilket inte minst visar sig när en hypotes visar sig vara falsk. Tillåt mig exemplifiera med en dogm hämtad från Islam:

Flög verkligen profeten Muhammed till himlen på en bevingad åsna med ett kvinnoansikte? Rätt svar är nej, det diplomatiska svaret är att påståendet är poetiskt, bokstavligt eller vad man nu behöver kalla det för att ducka för ett ärligt omdöme. Om man håller fast vid ett påstående som är falskt, sysslar man med religion.

Erikson säger att (åtminstone) grunden i vetenskapen är agnostisk. Det finns en korrekt uppfattad princip här, för ingen vet vilket inflytande Gud egentligen har på det vi studerar – yttervärlden. Därför borde man väl förhålla sig agnostiskt? Nej, verkligheten är ganska dyster för anhängarna av flygåsnehypotesen.

Många gånger har ett fenomen försökt att förklaras med övernaturligt (rent av gudomligt) ingripande, utan att man har lyckats. Ibland har man rent av gjort det svårare att nå en korrekt beskrivning genom att placera någon gud i modellen. I praktiken är vetenskapen därför ateistisk. Att strunta i antagandet att ett fenomen har ett gudomligt ursprung, är effektivt när man söker sanningen.

Skulle man, mot all förmodan, stöta på något som tyder på gudomlig påverkan, får man naturligtvis inte vara rädd för att använda gud(ar) i sin förklaringsmodell. Men gör man det utan skäl, blir man hindrad i sitt sanningssökande.

Det barn som bildar en hypotes kring fenomenet att en tappad tand blir en krona när tanden läggs i ett glas vatten över natten genom att hänvisa till tandfén, riskerar att förklara den kvarvarande mystiken kring förvandlingen med tandféns magiska krafter. Det barn som antar förklaringen är naturlig, är begränsad till naturliga agenter och fenomen i sin förklaringsmodell. Det som händer när tanden blir en peng, måste bestå av moment som skulle kunna hända.

I fallet med islam och den bevingade åsnan, så handlar det inte om någon flygande åsna, utan om en påhittad berättelse som syftar till att skapa ett magiskt skimmer kring en påstådd profet. Den slutsatsen är svår att landa i om man verkligen tror att berättelserna om Muhammed beskriver verkliga händelser.

Finns det inget bra med religion?

När jag har levererat min skolföreläsning om religion (vilket jag gör utifrån mitt naturalistiska perspektiv) har det hänt både en och två gånger att jag fått frågan om det inte finns något som är bra med religion. Man kan tycka att rimligtvis så måste något vara bra med religion, annars skulle evolutionen ha sorterat bort religionen sedan länge. Det är verkligen inte självklart att det finns bra saker med religionen, men religionen har gynnat människan i sin utveckling fram till idag.

Vilket skratt anser staten är skadligt egentligen?

I maj skrev jag om Svenska statens satirvarning, men vad var egentligen syftet med den varningen? Idag har Myndigheten för psykologiskt försvar tagit bort sin humorvarning, men den finns kvar på Wayback Machine.

23/5 skrev man, under rubriken Skratt som kan skada att:

Humor och satir kan användas för att sprida vilseledande information…

Dagen efter, 24/5, hade myndigheten kommit på att även parodi kan vara farligt. Under samma rubrik:

Humor, parodi och satir är vanligtvis harmlösa…

Sen behöver vi vänta en hel månad innan satir friskrivs från alla anklagelser om villfarelse:

Humor och parodi är vanligtvis harmlösa underhållningsformer…

Det gamla påståendet att myndigheten inte varnar för satir, blev alltså sant tillslut. Åtminstone om man bortser ifrån att ordet “parodi” nästan är synonymt med ordet “satir”.

Idag är sidan bortplockad. Den som besöker https://www.bliintelurad.se/skratt-som-kan-skada/ möts av felmeddelande 404. Skratt skadar inte längre. Nej, nu är det journalistik som är farligt. Därför har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tagit fram en liten handbok för journalister. Staten vill alltså säkerställa att journalisternas arbete behagar dem, vilket både kritiserats under regeringen Andersson och skett under samma regering – vi har alltså ett demokratiskt problem i Sverige.

Vad skulle hända om S krånglade lika mycket som M, Göran Greider?

Det finns två läger som skriver grabbiga hö-hö-kommentarer om Ulf Kristersson sedan riksdagsvalet 11/9. Den ena sidan är de som räknar ner från valnatten efter ny kärnkraft. De talar raljerande som om han redan är statsminister i en ny regering. Den andra sidan är de som inte tror att Kristersson kommer att kunna bilda en regering. Åh, förslaget ska presenteras om tre dagar, och det är ännu inte presenterat, hö-hö! T.ex. skriver Göran Greider:

Hade (s) krånglat så länge med regeringsbildning hade det med all säkerhet varit full anti-s-storm nu i alla medier.

Anders Lindberg skriver:

Alltså borde allt kunna gå på ett par dagar. Och innan valet framställdes denna regeringsbildning som en promenad i parken. Så varför tar allt sådan tid?

Idag vet vi inte om Kristersson lyckas presentera ett förslag till ny regeringen för riksdagen på torsdag. Vi vet inte ens om Sverige kommer ha en M-ledd regering när regeringsbildningen är klar. Om han aldrig tillträder som statsminister (vilket han faktiskt inte gjort än) varför är det under hans ledning förutsättningar för ny elförsörjning ska skapas?

Om Kristersson verkligen lyckas presentera ett förslag till ny regering på riksdagen (som kanske rent av accepteras riksdagen), vad händer då med allt raljerande om att han är mer långsam än Socialdemokraterna? Man skulle kunna misstänka att Greider och Lindberg vet något som vi inte vet, men oddsen för något sådant finner jag gigantiska. Och det finns som sagt fortfarande en chans vi har ett regeringsförslag på torsdag och ett godkännande från riksdagen på måndag, helt enligt plan.

Apropå Göran Greiders fråga, vad hade hänt om Socialdemokraterna lagt så här mycket tid på att krångla? Ingenting, faktiskt. Vi behöver inte backa längre än till förra riksdagsvalet, 2018, för att hitta ett exempel. Valet hölls 9/9 och Stefan Löfven lät hälsa att han inte tänkte lämna sin post. 25/9 inleddes talmansrundorna, och återkommande gånger fick Löfven uppdraget att bilda regering, varpå kohandel skedde. Löfven lockade med bl.a. försvagad arbetsrätt och fri hyressättning på nya hyresrätter för att komma åt de hägrande ministerposterna. Han vann sin acceptans med 115 gröna röster och 153 röda. (Acceptans är färre än 175 röda röster.) Så vi vet alltså precis vad som händer om S krånglar: Greider har inga problem med det. Då tittar man gärna på orsaker, yttre omständigheter och förmildrande faktorer. Det är allt som händer.

Regeringen ska inte syssla med politisk satir

Ett skämt i Sveriges Television har försvårat Sveriges väg in i NATO eftersom skämtet kränkte Turkiets president Erdoğan. Att media i ett land med yttrandefrihet konsekvensneutralt skämtar om Erdoğan är naturligtvis helt i sin ordning, men nu råkar det vara den svenska regeringens mediabolag, SVT, som står för lustigheterna. Det blir lite vanskligt försvara regeringsmedia med “yttrandefrihet”, eftersom det snarare säger något om medborgarnas möjlighet att uttrycka sig i media, inte något om regeringens möjlighet att göra det. Vill man ha fri media bör man satsa på fri media, producerad av civilsamhället, och backa från marknaden med SVT. Politisk satir sköter medborgarna bättre än makten, och vill makten bidra, kan man stötta medborgarnas rätt att göra just det, istället för att själva försöka vara en spelare på den planhalvan.

Läs gärna mer om svensk public service här.

Vem är liberal?

Jag har noterat att den ideologi som är lättast att använda som politiskt slagträ är “liberal”. Eftersom jag med jämna mellanrum anklagas för att vara alldeles för liberal och illiberal, så tänker jag sätta ord på vad det är som gör att jag anser mig vara liberal. För mig handlar liberalism om frihet, men jag är naturligtvis medveten om att det inte finns två personer som delar exakt definition. På samma sätt som kristendomen har exakt lika många gudar som troende, då alla tror på sin personliga gud, har liberalismen lika många definitioner av anhängare. Den enda anledningen att ordet har blivit ett slagträ (“du är inte liberal!”) är att ordet har fått en positiv laddning i kontrast till Iran, Turkiet, Ryssland och Palestina – konservativ socialism.

Jag är ganska vänster när det handlar om grundläggande samhällsfunktioner, sociala skyddsnät, infrastruktur, elektricitet, sjukvård, med mera, eftersom jag anser att vissa ting inte bör produceras för att tjäna pengar, utan för att dessa ting är byggstenar i samhället vi lever i. Därmed är jag diskvalificerad som libertarianen som litar på människans inbyggda godhet och samarbetsvilja.

Det finns säkerligen något i svenskheten som går förlorat om inte Region Skåne producerar opera för arbetarnas pengar. Jag är inte nostalgiskt lagd, men jag gillar tanken att det gamla ska bevaras. Inte sätta standarden, men bevaras, för gemensamma medel om så krävs. Så det finns definitivt en vänsterådra i mig, och jag besöker gärna Kumlas biograf för att ta del av deras direktsända operor från New York.

Men liberalism handlar om individuell frihet. Om ekonomisk frihet.

Ju mer liberal du är, desto mer betraktar du individens frihet att bestämma över hur sina pengar ska spenderas som viktig. Ju mer totalitär du är, desto mer betraktar du makten som mer lämplig att spendera dina pengar – låt dem ta pengarna du jobbar in, så att de kan köpa dina försäkringar du behöver, sponsra den kultur som är bra för dig. och så vidare. Här antas vi fånga upp de alkoholiserade städerskor som är oförmögna att fatta kloka beslut – sluta röka, sluta supa, sluta läsa Allers. Så uppenbarligen är staten inte värdelös som god man över (annars) myndiga människors beslut.

Min erfarenhet säger mig att den fria marknaden inte fungerar för att envar anser sig vara ensam i att efterfråga kvalitet, samtidigt som man inte hittat någon annan som inte också anser sig vara ensam i samma önskan. Det gör att jag vågar vara liberal. Att den fria radio-marknaden ser ut som den gör med sin listpop och gamla hits, beror på att den påverkas av en aktör som får sina intäkter gratis genom anslag och slipper betala det sändningstillstånd som alla andra måste hosta fram. Antagandet att varje medborgare är ensam om sina högre ambitioner kommer i Sverige därför förbli oprövat.

En kort kommentar om valresultatet

Jag trodde att Socialdemokraterna skulle fortsätta att sjunka, men de verkar ha återhämtat sig till att vara ett 30%-parti, så som de varit under riksdagsvalen 2010 och 2014. Eventuellt kan uppgången i valet 2022 vara en Magdalena Andersson-effekt, men jag är inte säker. Socialdemokraterna har dessutom en fördel av att ligga i opposition, så de kan mycket väl klara av att hålla sig på minst 30% även under valet 2026.

Kreationismen i riksdagen är inte det mest akuta problemet

Idag är det kreationister som ska skäras bort från samhällskroppen, vilket aktualiserats av att andre vise talman sagt sig vara skapelsetroende. Först och främst vill jag säga att sakfrågan inte är värd att diskuteras, för evolutionsteori beskriver tveklöst bättre varför det finns olika arter än någon skapelsehypotes. Den som anser att vi människor är skapade i vår nuvarande form, och att gorillorna är skapade i sin, har fel.

En liten podd-present till alla Pink Floyd-fans

Idag släpptes första delen av tre av podcasten Samtals Pink Floyd-special som vi spelat in för Nongratas räkning. Här kan du lyssna. Mycket nöje!

Inte heller denna gång är religion vetenskap

Idag är det dags att göra vetenskap av religionen igen. Fyra apologeter har skrivit en debattartikel som publicerats av tidningen Dagen som gör poängen att deras religion inte står i konflikt med vetenskap och att deras religion är den sanna religionen.

Kategorier: Religion