Anders Hesselbom

Kollektivavtalet är inte särskilt viktigt för facket

I Sverige avstod Tesla det frivilliga valet att skriva ett kollektivavtal med facket (IF Metall) och facket svarar med blockad, vilket i praktiken innebär att Tesla förhindras att utföra sitt uppdrag här. Transporter stoppas, musik plockas bort från bilen, arbetare hindras från att ta sig till sin arbetsgivare, och så vidare. Allt för att Tesla inte har tecknat avtal med facket.

Den gamle vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt lade ut en bild på Facebook där han var strejkvakt utanför Tesla i Umeå. Så hur viktigt är kollektivavtalet för facket? Faktum är att det inte är särskilt viktigt, men kan man förstöra för en entreprenör, så gör man det gärna.

Sjöstedt kör inte Tesla och går mig veterligen inte med några planer att köpa någon. Att facket hindrar Tesla att utföra sitt uppdrag drabbar inte honom, det drabbar Tesla-ägare. Sjöstedt hade t.ex. kunna avstå att närvara på Facebook tills Meta (som företaget som driver Facebook heter) tecknar kollektivavtal, men då skulle han själv behöva avstå något.

Den som sympatiserar med blockaden skulle kunna säga upp sitt Spotify-konto eftersom Spotify inte vill teckna något kollektivavtal, men då skulle man själv behöva avstå något. Och så viktigt är inte kollektivavtalet! Men Tesla är ett bolag man inte gillar, eftersom man inte gillar dess ägare, Elon Musk.

Jag tänker osökt på när Grand Hotel i Stockholm skulle bojkottas för att de hyrde ut lokaler till Sverigedemokraterna. Ingen av de som kanderade om att de aldrig skulle bo på Grand Hotel, har någonsin hyrt ett rum där och skulle ändå aldrig göra det. Det gick bra att bojkotta Grand Hotel eftersom det inte innebar någon uppoffring. Det går bra att bojkotta Tesla, eftersom det inte innebär någon uppoffring. För kollektivavtalet är inte det viktiga. Det är åtminstone inte lika viktigt som att få lyssna på Spotify.

Är public service bra för demokratin?

En bakgrund till frågan om public service är bra för demokratin, är att Sveriges Radios mångårige VD Cilla Benkö gått ut och varnat för att bolaget behöver göra fler nedskärningar om inte anslagen höjs – de tre miljarder kronor som årligen tilldelas bolaget går inte att göra public service-radio för. Det är lika mycket pengar som BBC Radio 1, BBC Radio 1Xtra, BBC Radio 2, BBC Radio 3, BBC Radio 4, BBC Radio 4 Extra, BBC Radio 5, BBC Radio 5 Live Sports Extra, BBC 6 Music och BBC Asian Network gör utmärkt radio för, till en publik som är sju gånger så stor som Sveriges Radios dito!

En bok från 2022 betitlad ”Public service: En svensk kunskapsöversikt” gör gällande att public service-media är bra på alla tänkbara punkter. De (SR, UR, SVT och TV4) är opartiska, de är betrodda, de bidrar till bättre informerade medborgare, de är omtyckta, de hotar inte fri media, och så vidare. Den 140-sidiga boken har en handfull opinionsundersökningar och partsinlagor som källa för åsikterna som marknadsförs i boken, och meddelar därmed att man redovisar forskningsläget. Ironiskt nog 260-sidiga boken ”Älskade public service” ut samma år, som ifrågasätter många påståenden som görs i ”kunskapsöversiktsboken”, med den inte helt oviktiga skillnaden att den har en gedigen källförteckning, både i form av länkar till utsändningarna som kommenteras och länkar till forskning som stöder de påståenden som görs.

Jag tycker att jag redan bemött de flesta påståenden som görs i ”kunskapsöversiktsboken”, men kommenterar gärna själva problemet med att partsinlagor säljs in som forskning, vilket är extra problematiskt när en institution berömmer sig själv.

Vi vet att den forskning som finansieras av Systembolaget är betydligt mer positiv till Systembolaget än vad oberoende forskning är. En omfattande redogörelse kring detta kan läsas i boken med den lite lustiga titeln ”Så roligt ska vi inte ha det : en historia om svensk alkoholpolitik”. Uttrycket ”follow the money” finns av en anledning. Men public service-media ägs inte av staten utan av regeringen, och ”kunskapsöversiktsboken” finansierades inte av regeringen utan av staten, så då borde väl allt vara frid och fröjd? Olika ägare, samma finansiär. Till detta företräds ofta finansiären, staten, av socialdemokrater. Detta är ett problem till den grad att ”oberoende” public service själva skademinimerar på regelbunden basis.

När det närmar sig val till riksdagen sätter SR personer som kan uppfattas som politiskt partiska i karantän. Den som verkligen tror sig vara opartisk borde inte vidta några sådana åtgärder, men en viss verklighetsförankring (som deras största förespråkare kanske saknar) finns. Och av någon anledning är det alltid programledare eller reportrar med en slagsida åt vänster som sätts i karantän. Varför inte högerlutande dito? Om det nu finns några sådana att sätta i karantän. Efter att ha läst ”kunskapsöversiktsboken” är jag mer stärkt i min uppfattning att svensk public service inte är så briljant som de själva vill göra gällande. Men jag vill också tillstå att BBC-modellen, med frivilliga abonnemang, raderar all min kritik – det skulle göra kvalitet till en faktor på riktigt, eftersom inte längre anslag behövs från staten. Du klarar dig på det gillande du redan påstår dig ha.

För även om du anser dig vara unik i din önskan att ha tillgång till kvalitativ media, så är det precis det som gör dig till en i mängden. Den människa som inte anser sig vara ensam i sin utsökta smak, är ännu ej född. Envar skriver under på att ”jag vill ha bra media, men jag råkar vara omgiven av idioter”.

Därför dömer socialister ut välfärdssamhället

Våren 2023 påstods det att barn svälter i Sverige. Detta var inte sant, men narrativet var så lockande att många, särskilt på vänstersidan, spred det som om det vore sant. Om nu Sverige i princip alltid i modern tid styrs av vänstern, varför vill inte vänstersympatisörer lyfta Sverige som ett gott exempel? Varför är det inte mer lockande att tala sanning, och erkänna att ingen behöver svälta i Sverige? Visst, Socialdemokraterna hade precis förlorat regeringsmakten till Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, och vänsterkartellen (Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) har sedan dess ett underläge i riksdagen. Men denna maktförlust skedde hösten 2022, så våren 2023 borde väljarna fortfarande leva i ett land som präglas av långt socialdemokratiskt styre. Ändå blev många förförda av tanken på barn svälter i välfärdssverige, för vad som är sant eller falskt är irrelevant för vad vi väljer att tro på. Det som räknas är om vi gillar narrativet.

Höga skatter antas ha en utjämnande effekt. Det är inte sant, för Sverige har både höga skatter och hög tillväxt på miljardärer. Men det antas som sagt ha en utjämnande effekt. Och eftersom utjämning är bra i ett land med höga klyftor, så är höga skatter bra. När jag berättade för en person att det är låginkomsttagare som tjänar mest i kronor på att få jobbskatteavdrag (alltså sänkt inkomstskatt för lågavlönade arbetstagare) så tyckte hon att det var tråkigt, ur ett rent pedagogiskt skäl. För skatt är ju bra! Och miljardärerna är egentligen inte något problem, såvida inte man tänker sig att dessa blivit miljardär på andras bekostnad, vilket är en svår fråga att driva i ett land utan svältande barn.

Men välfärdssamhället fungerar faktiskt åtminstone så pass bra så att inget barn behöver svälta, så länge deras föräldrar prioriterar korrekt. Pengar till mat för dagen finns, även hos de allra fattigaste. Detta påpekades av författaren Lena Andersson, vilket skapade enorm irritation. Det var så uppenbart att hon hade rätt. Hon skadesköt därmed argumentet som skulle användas till att skapa opinion för något så nobelt som att införa mer välfärd. Eller kanske inte införa mer välfärd, men för att behålla den folkliga opinionen för att ta ut höga skatter. Vi betalar nämligen skatt för mycket som inte har med välfärd att göra, så mer välfärd kan vi få utan en enda skattehöjning – det handlar bara om prioriteringar – ungefär som när föräldrar prioriterar mat till sina barn. Men det skulle ju handla om höjda skatter! Att Andersson har rätt är en klen tröst, för hon har skiftat fokus från påståendets ursprungliga syfte: Att krama ut mer pengar ur arbetaren.

(Frasen ”låt dem äta havregrynsgröt” har förekommit i debatten. Det är en parafras på ”låt dem äta kakor” som tillskrivits Marie Antoinette i syfte att göra gällande att hon inte hade någon förståelse för fattigdomens konsekvenser. Man försökte visa att Antoinette hade förlorat kontakten med vanligt folk. ”Låt dem äta havregrynsgröt” fungerar inte riktigt att vända mot Andersson, eftersom fattigdom idag tenderar till att man måste välja t.ex. gröt, medan fattigdom under Frankrikes 1700-tal innebar att man inte hade tillgång till de ingredienser som behövs för att göra kakor.)

Jamal El-Hajs livsgärning

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Haj med palestinskt ursprung, har vigt sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas. Hans politiska karriär har inte precis skett i strålkastarljuset, men vi vet att han har företrätt det svenska folket på riksdagsnivå sedan 2014, vilket innebär att hans politiska liv åtminstone sträcker sig över nio år. Dessa nio år har inte ägnats åt något annat än att bekämpa Hamas, vilket bedyras av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Ändå ville samma parti i maj i år, få bort El-Haj från utrikesutskottet på grund av hans deltagande på en Hamas-vänlig konferens.

Bilderna som cirkulerar har sett ganska Hamas-vänliga ut, vilket egentligen inte är särskilt konstigt då en förkrossande majoritet av palestinierna faktiskt stöttar Hamas. Och en majoritet av Hamas-anhängarna är nazister. Socialdemokraterna är väldigt noggranna när det handlar om armlängds avstånd till nynazister, så vad är det som är så lockande med traditionell nazism? Jag är den första att erkänna socialdemokrater tenderar att ogilla nazism, men förmodligen är en liten, men betydande del, av partiets väjare nazister, vilket innebär att den där armlängdens vara eller icke vara är ganska beroende av vilket kontext man befinner sig i.

De flesta Hamas-kritiska motioner är skrivna av Sverigedemokraterna, och de flesta S-märkta Hamas-kritiska motioner har inte El-Haj skrivit sin signatur på. Och de som har hans signatur, är aningen för bleka för att egentligen likna resultatet av ett livsverk. Så med tanke på att han faktiskt vigt sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas, är det rimligt att tänka att han är ganska ineffektiv. Detta kan vara bra att tänka på när man går till valurnorna för EU-valet nästa år, och även till riksdagsvalet 2026.

Då Magdalena Andersson gjort El-Hajs personliga förluster till ett politiskt argument i frågan jag avhandlar här, så vill hag säga att jag inte förstår hur det är ett argument i Anderssons favör. Att i en riksdagsdebatt välja att lyfta dödsfall i El-Hajs familj som ett argument, vädjar till frågan om vem som orsakat dessa dödsfall? Hamas? Om detta skedde som ett led i Israels försvar mot det folk som valt Hamas till sin företrädare, ser jag snarare bara ytterligare en risk att El-Haj radikaliseras. Jag förstår inte argumentet, och jag skulle aldrig någonsin frivilligt spekulera i detta, om det inte vore ett argument som lyfts i Sveriges riksdag (!!!), vilket i sig är helt obegripligt för mig!

Facket vet inte vad frivillighet är

I morse på Nyhetsmorgon pratade en representant för LO-förbundet IF Metall om konflikten mellan Tesla och facket, och om fackets påstådda rätt till inflytande över företaget. Hon påpekade förvisso att det är frivilligt för Tesla att teckna avtal med facket (kollektivavtal), men sade samtidigt att det innebär blockad om de avstår. Fackets syn på frivillighet liknar den som gäller för muslimska kvinnors frivilliga slöjbärande – kvinnan får välja mellan att underkasta sig kravet på slöja eller bli ihjälslagen. Alternativet till hot, alltså att förklara för Tesla och Teslas personal varför kollektivavtal innebär en fördel för dem, verkar inte intressera facket. Trots att det är precis det som gör att man får en frivillig (i ordets rätta bemärkelse) anslutning. Man undrar varför?

Gissningsvis skulle medborgarna göra felaktiga val om inte facket gör valen åt dem. Ett klassiskt exempel är S-bidraget. Istället för att sänka medlemsavgiften och uppmana medlemmarna att betala medlemsavgift till ett politiskt parti, samlar LO in pengar från sina medlemmar för att donera i bidrag till Socialdemokraterna. Det handlar om ungefär 50 miljoner kronor årligen. LO:s medlemmar är traditionellt knegare, vilket innebär att det största partiet i den gruppen är Sverigedemokraterna. Det är alltså lätt att se att facket har motiv att åsidosätta de demokratiska spelreglerna. Man anser sig ha ädla skäl att bestämma saker över sina medlemmars huvuden.

Och så tillhandahåller ju facket ett lönegolv att placera dig på, vilket absolut inte bara är något positivt. Det fick min fru fick erfara för några år sedan. Hon arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal och hennes lön är en märkbar bit högre än sina kollegors. Hon är inte medlem i facket, och hon har egentligen inte begärt någon högre lön, men hon var missnöjd med sina arbetsförhållanden och bad arbetsgivaren att möta upp, vilket arbetsgivaren gjorde.

En dag blev hon, helt oförberedd, indragen på ett möte med fem för henne främmande män, där hon skulle motivera sin höga lön. En extremt hotfull situation, men facket accepterar inte att någon har bra lön. För deras intresse är makt över näringslivet. Strejken på Tesla handlar alltså inte om att förbättra villkoren för de anställda, det handlar om att tvinga Tesla till att frivilligt teckna ett kollektivavtal. Det handlar om fackets inflytande över Tesla.

Jag har full respekt för att många gillar facket, men jag vill slå ett slag för den negativa föreningsfriheten – du behöver inte vara medlem i de klubbar jag tycker att du ska vara med i, du måste få välja att avstå! Frihet är inte bara fackets rätt att bestämma över andra, det är även andras rätt att välja själva. Och med tanke på den korruption vi ser inom facket och bland dess medlemmar, är det sistnämnda nästan mer önskvärt.

För att säga något snällt, facket är down with the kids. De förstår ungdomen. Man måste vara lite ball och lite häftig, för att nå ut. Kan man inte försvara sitt syfte, så kan man bjuda på tuffa talkörer och fräcka uppträdanden.

Har man en gång varit antisemit är man rökt – fram till idag

Rektor Hamid Zafar har under ett antal år lyckats få ordning på Sjumilaskolan (Biskopsgården), som sedan han deplattformeras år 2020 tryggt återgått till ett dysfunktionellt getto. I fallet Hamid så har vi att göra med en deplattformering som kom till ett väldigt högt pris. Var det värt det? I början på 2010-talet uttryckte Hamid islamistiska åsikter anonymt på nätet. Man kunde tydligt utläsa ett ogillande av homosexuella, judar och kroater. Det var tidningen Dagens Nyheter som avslöjade Hamid. Var han står idag och vad han har åstadkommit blev irrelevant över en natt.

Har man en gång varit homofob eller antisemit, så är man rökt.

Sverigedemokraterna grundades av nazister. Det är allt vi behöver veta om dem. Jag har full förståelse för det resonemanget, och deras ursprung är verkligen ett skäl till att jag håller mig borta från dem. Utöver det är jag marknadsliberal, medan SD är ett högskatteparti, så även idag är jag deras meningsmotståndare.

Idag är svensk vänster ganska harmoniserad med Sverigedemokraterna i hur politiken ska se ut, så hur definierar sin fiende? Ursprunget! Socialdemokraterna kan stoltsera med ett ursprung från arbetarrörelsen, vilket innebär att man kämpar för att hålla skatterna nere som ett led i att man värnar för arbetarklassen. Att årtionden av vänsterstyre i Sverige snarare lett till att skatterna ökat spelar ingen större roll, för vänsterns kärnväljare – den Öfvre Medelklassen – har råd att beskattas och känner sig rent av goda när de gör det.

Hamid kom till Sverige från ett land som generellt sett inte har särskilt höga tankar om kvinnor, om homosexuella eller om judar. Det är allt vi behöver veta om honom. Ursprunget är problemet och möjlighet till förbättring kan inte erbjudas, oavsett vilket pris den principen kommer med.

Fram till idag. Betydligt fler civila tyskar dog under andra världskriget än civila britter. Tyskarna fick betala dyrt för sina nazistsympatier, och jag som humanist är den första att skriva under på att man ska älska nazisten lika mycket som man avskyr nazism. Men frågan blir komplicerad när palestinierna, som också var nazister då det begavs sig, och som idag ofta är islamister. Islamism är ett slags oförtäckt nazism där judehat inte döljs, där avrättandet av homosexuella är matinéunderhållning och där varken marknadsliberalism eller fria val knappt existerar.

De flesta palestinier hatar homosexuella, vilket reflekteras av hur de röstar. De flesta palestinier trivs bättre i här, i en marknadsliberal demokrati. Principen om att man definieras av sitt ursprung håller inte. Tanken på att förbättring inte bara är positivt, utan rentav önskvärt, måste gälla! Och precis det är nyckeln till fred – krav på förbättring. Om Israel med krig avlägsnar den makt som palestinierna demokratiskt röstat fram, kommer palestinierna svara med något ännu värre. De palestinier som flyr kriget till Sverige, kan mötas med nya krav: Här är vi demokrater, här står vi på judarnas sida i världskriget, här får man vara homosexuell, här blir man inte försörjd av den israeliska staten utan behöver göra rätt för sig!

Som humanist älskar jag islamisten lika mycket som jag hatar islam. Svensk vänster kommer aldrig komma så långt i sin andlighet. Svensk vänster kommer att relativisera de civila tyskarna, eller påminna om extremhögerns ursprung. För att makt. För att skatt – som legitimeras av att en liten del faktiskt går till välfärd. Men det är egentligen resten som är så härligt, vilket inte minst är sant då man håller en biljett till Malmö-operan i sin hand.

Antisemitismen blomstrar, kejsaren var naken

Kejsaren var naken. Vi är många som misstänkte att det skulle bli problem när vänstern gjorde gemensam sak med Nordiska Motståndsrörelsen och ställde sig på Palestinas i den långvariga Mellanösternkonflikten. Israel är en marknadsliberal demokrati, palestinierna röstade fram Hamas för att den egna regeringen inte var homofobisk nog, inte tyckte tillräckligt illa om judar och var aningen för demokratisk för det palestinska folkets acceptans. Och mycket riktigt rasade fasaden 7/10 när Hamas attackerade ett pågående israeliskt disko.

Nästan alla vänsterpartister och miljöpartister, och obehagligt många socialdemokrater, bländade av sin egen maktanalys där palestinierna placerats på skyddsvärd plats, och deltog i demonstrerade för att Palestina ska befrias. Nazistflaggor, kommunistflaggor, IS-flaggor och palestinaflaggor vajade inte för att befria Palestina från Hamas, utan för att befria dem från mellanösterns enda marknadsliberala demokrati, Israel.

Inte minst en socialdemokratisk riksdagsledamot, Jamal El-Haj, har synts i väldigt konstiga sammanhang. När hans lojalitet ifrågasätts, påstås han ha vigt sitt liv åt att bekämpa Hamas. Inget av det arbetet finns att betrakta på nätet, men det finns gott om bevis för det motsatta. När moderat riksdagsledamot, Fredrik Kärrholm, påpekar det uppenbara, blir han polisanmäld. Mängden kläder på kejsarens kropp var alltså exakt 0. Och ironiskt nog sker detta i en tid då en annan socialdemokratisk riksdagsledamot fått George Orwell’s 1984 att ”trenda” på X (Twitter)!

Vänstern brukar slå sig för bröstet när det gäller antinazism, så varför ställer man sig inte på nazismens offer i denna konflikt? Och varför vill man alliera sig med palestinierna, som faktiskt stod på nazisternas sida under andra världskriget? Maktanalysen som skyddar palestinierna är en blind fläck, som helt enkelt saboterar möjligheten att betrakta spektaklet utifrån, och detta feltänk kan spåras tillbaka till en kommunistisk princip om ”lika utfall” – för att veta vem som ska gynnas av ett politiskt system, måste man utse ett offer.

Längst gick Miljöpartiet i denna fråga. Där har man diskuterat möjligheten att skapa en databas över medborgarnas religiösa konfession, så att man har möjlighet att veta vem som är offer och förövare i en konflikt, utan att behöva sätta sig in i konflikten. Muslimer har högst skyddsvärde, judar har lägst. Är detta ett parti som skyddar din integritet?

Ett ganska charmigt exempel på detta var någon skickade mig en bild på att den moderata statsministern Kristersson förhandlade med Kalkoniens president Erdoğan om medlemskap i NATO, trots att riksdagen (som är Sveriges högsta beslutande organ) röstade fram detta under en mandatperiod där vänstern hade majoritet! Hur visar detta att högern stöttar islamism? Det bästa man kan göra (vilket många också gör) är att säga att judehat från vänster idag inte är något problem, eftersom det länge funnits hos extremhögern. Jag har högre ambitioner än att mäta mig med högerextremister, men igen, det är det bästa man kan göra om man inte vill göra upp med sitt egna läger.

Någon vitbok kommer aldrig att komma. Man har snarare ropat in journalister för att säkerställa att agendan hålls, och dessa är som vanligt hyfsat lydiga, kanske för att journalister också kan hålla vissa vänstersympatier, men kanske för att den svenska mediamarknaden till stor del drivs av bidrag. Precis som S-märkta ”historiker” idag måste korrigera historien från andra världskriget, kommer framtidens S-märkta ”historiker” behöva göra en hel del piruetter kring Mellanösternkriget.

”Vet ni vad, det här är motsvarigheten till att försvara Breiviks massaker.”

”Förstår att denna tråd dog…”

Varför vill inte arbetarna ha vänsterns generositet?

Att samla in arbetarnas pengar och spendera pengarna åt dem, är inte en god gärning – även om många tycks tro det.

Därför prioriterar kommunerna ner välfärden

Jag har sett flera klaga på att kommuner skär ner på välfärden när det ska sparas pengar. Särskilt vänsterstyrda kommuner verkar vilja minska t.ex. sin skolbudget. Göteborg styrs av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och de gör nu stora nedskärningar i grundskolan.

Örebro kommun är mycket skickligare på att redovisa sin budget än vad göteborgarna är, så jag exemplifierar med deras budget i stället för Göteborgs. Örebro styrs av Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet och är förresten aktuella med att ha lagt ner ett ålderdomshem. Varför skär man i skolan och äldreomsorgen?

Att gemensamma utgifter måste minska i Sverige generellt, är ofrånkomligt. Våra gemensamma utgifter är nämligen så stora att pengar från skattebetalarna inte räcker. Och med en skenande spiral av dödligt våld, sjunker förtroendet för Sverige internationellt, och med det sjunker också företagens intäkter från utlandet och därmed även statens inkomster på grund av att mindre pengar beskattas.

Ungefär 1% av Örebros budget går till arbetsmarknadsåtgärder. Om man lyckas skära ner arbetsmarknadsåtgärderna med 1%, har man frigjort en procent av en procent, alltså 0,01% av det finansiella utrymmet, att lägga på något annat. Inte så dumt kanske, men ungefär 25% av Örebros budget går till grundskolan och ungefär 21% går till äldreomsorgen.

Lyckas man skära ner grundskolan med 1%, har man i kronor och ören betydligt mycket mer pengar att röra sig med. Det kanske räcker till det man vill åstadkomma, och mer därtill! Det kanske blir en extra kommunikatör och ett konsultuppdrag till en kompis med egen firma, mot att han ”av en slump” bjussar på fredagsölen! Redovisat som representation såklart, så att det blir billigt, men ändå.

Det omvända gäller också. Om man avsätter mer pengar på grundskolan, blir det kanske osynligt utåt. Det blir dyrt, men rent procentuellt kanske du fortfarande ser ut att avsätta lika mycket pengar till skolan. Inte särskilt lockande för en politiker. Låter man däremot skolan fortsätta med den budgeten som gällde efter senaste nedskärning även när utrymmet ökar, kan det kanske bli ytterligare en kommunikatör och ännu mera gratis öl efter (i bästa fall) arbetsdagens slut på fredag!

Att medborgarnas pengar flyttas från faktisk välfärd till politikernas egna intressen beror inte på någon inbyggd girighet hos svensk vänster, utan på att systemet gynnar den som tar pengar från stora poster (grundskola och äldreomsorg) och lägger på små poster (kommunikatörer och genusastrologer). Att ens testa att bryta detta mönster är stigmatiserande.

När tidöpartierna ville skära i kulturbudgeten i stället för i välfärden, skrek folk om att högern vill ”förbjuda kultur”, precis som om något blir förbjudet för att man inte finansierar det med pengar avsedda för vård, skola och omsorg. När man ville minska presstödet var man ”emot yttrandefrihet”, precis som om man censurerar alla vars yttranden man inte avlönar med pengar som (igen) egentligen är avsedda för vård, skola och omsorg.

Att halvera kulturbudgeten frigör mindre medel än att skära bort en procent från grundskolan, och om du bara skär bort en procent så har du bara försämrat lite grann. Hur skulle du agera som politiker?

Statsmedia har identifierat extremhögern, civilsamhället har identifierat vänstern

Sverige har genom teokratiska Palestinas Hamas-ledda attack mot demokratiska Israel, lyckats hamna i en position där medborgarnas värderingar ställs på sin spets. Nu är det krig i mellanöstern. Är du högerextremist, är du vänster eller ställer du dig över detta? När s.k. objektiv media kritiserar politiska fenomen, är det inte den generella högen, utan högerextremismen som är problemet. SVT har ungefär 2000 artiklar om problemet med högerextremism och SR har ungefär 7000 artiklar på samma ämne. Och när detta kommer från objektiv media, nämligen statlig media, så ligger det förmodligen en viss sanning i det hela.

När civilsamhället bortom statsmedia förhåller sig till vad som händer i Sverige i reaktion till kriget, måste vi förhålla oss till att många på den vänstra sidan och många inom t.ex. Miljöpartiet tenderar att vilja ha ett ”balanserat” förhållande till palestinierna. De stod förvisso förbehållningslöst på nazisternas sida under Andra världskriget, och det röstade förvisso fram Hamas i modern tid. Men de är islamister, och det finns något vackert och exotiskt i det.

Jag erkänner att svensk vänster tar starkt avstånd från nynazismen, men relationen till den gamla nazismen är lite problematisk – man bryr sig om ”människan bakom” (när nazismen inte är ”ny”, för då kan ”människan bakom” dra något gammalt över sig). Kanske för att svensk vänster är god, och har gjort en maktanalys där man placerat palestinier på en plats som kräver en särskild omsorg. Svensk socialdemokrati har f.f.s. finansierat en bok som ska förmildra vänsterns relation till gammelnazismen!

Och när situationen är så infekterad som den är, så vill jag påminna om att du inte behöver välja vilket läger som är ”minst ont”. Du behöver inte vara högerextremist och du behöver inte vara vänster. Du kan vara måttfull, du kan vara frihetlig, du kan agera på ett sätt som gör dig till en förebild för kommande generationer, du kan ställa dig över billig statlig propaganda, du behöver inte vara högerextremist eller vänster!

Du kan ansluta dig till den sista anständiga utposten som håller hemmet rent, klär sig snyggt, går till jobbet, betalar skatten och gör det bästa av varje given situation. Jag har sett personer lämna både vänstern och extremhögern för att få vara en del av något mer värdigt en civiliserad människa. Vad det är, är upp till envar, men det återfinns varken hos svensk vänster eller svensk extremhöger, utan mer troligt bland de måttfulla och frihetliga.

Varför sparkar vi inte riksdagsledamöter?

Vi var många som blev upprörda när en riksdagsledamot, Jessica Stegrud, skrev ett olämpligt inlägg på Twitter/X. Så varför sparkas hon inte från riksdagen?

I Sverige utgår all makt från folket, och folket utser riksdagen som är landets högsta beslutande organ. Riksdagen godkänner en regering att styra landet, men regeringens beslut godkänns av riksdagen. Så vad händer om någon blir sårad av något en riksdagsledamot säger? Kan man inte bara sparka personen?

Ingen har det mandatet, för i Sverige utgår all makt från folket, och det är folket som utser riksdagen. Personen kan kanske avgå av egen vilja, men det kan sätta folkets makt ur balans. Riksdagen har 349 ledamöter, varav 73 tillhör Sverigedemokraterna (SD). Detta innebär att det demokratiska valet gav SD 20,91 procent av mandaten att styra landet. Om vi sparkar en riksdagsledamot, behöver vi inte bara ta ställning till vem som står över valresultatet, och har mandat att påverka denna maktbalans. Kan Victor Malm göra det? Kan Jonny Cato göra det? Vem kan ställa sig över demokratin när en riksdagsledamot har uttryckt sig olämpligt?

En avgång skulle antingen sänka den demokratiska makten till 20,68% eller förändra vilken person som har makten över röstknappen. Det bästa man kan göra när någon har blivit kränkt av ett inlägg på Twitter, är att utlysa nyval, men det är inte heller en perfekt lösning, av förklarliga skäl som bl.a. innefattar kortvariga opinionstrender och Aftonbladets ledarsida.

Jag själv anser att det är kränkande att Socialdemokraterna utser Hamas-anhängare som riksdagsledamöter, för deras terrorism är minst lika stötande som SD:s twittrande, men jag har tillräckligt god kännedom om det demokratiska spelet att jag förstår att mitt missnöje är en uppmaning att förändra mitt röstande. Om den nivån av medvetenhet når allmänheten, har vi kommit långt. Aftonbladets ledarsida är ett hinder, men inte det enda.

Vänsterns shit show, ett skrap på ytan

Jag har flera gånger påpekat att framtidens S-märkta historiker kommer behöva göra samma skadehantering om islamismen som dagens S-märkta historiker behöver göra gällande Partiets relation till nazismen på 1930- och 1940-talet. Och profetian uppfylldes 7/10 över en natt, när Hamas utsatte Israel för ett helt obeskrivligt terrorattentat, som dödade 250 civila på en fest. Vänsterns krishantering har varit fruktansvärt obegåvad. Jag säger absolut inte att man är korkad för att man är vänster, särskilt inte då jag själv har röstat vänster i alla val utom det senaste, men jag säger att krishanteringen har varit extremt enfaldig.

Något som jag uppskattade, var att alla partiledare rakryggat tog Israels parti, i direktsändning. Magdalena Andersson var inget undantag, och även de impulsiva galningarna (Dadgostar och Stenevi), vars moraliska kompass normalt utklassas grundligt av en Djingis Khan på crack, gjorde ett bra jobb. Därefter har vi betraktat en shit show i realtid, där Aftonbladets Anders Lindberg varit något slags talesperson, som en dåres försvarstal.

Är det något påstående som Lindberg gjort ofta under den senaste veckan, så är det att Hamas är högerextremister. Hamas är såklart inte högerextremister, de är islamister och totalitära socialister, men Lindbergs agenda har en del konsekvenser.

Ett folk som väljer ett högerextremt styre, borde rimligtvis vara högerextremt. Varför har den svenska vänsterns lojalitet legat hos Palestina istället för det mer liberala högerdemokratiska Israel?

Om inte även palestinierna är högerextrema, varför firar svenskpalestinier terrorattacken mot Israel? Förmodligen för att de sympatiserar med Hamas (som faktiskt tillträdde med folkligt mandat).

Om konservativ religiositet är ett tecken på högerextremism (och inte bara ett tecken på konservativ religiositet) varför är det liberaler och inte socialister som förespråkar rätten att utan förbehåll kritisera islam?

Om Hamas är högerextrema, varför är det just vänsterpartister som hyllar Hamas attack mot Israel tillsammans med svenskpalestinierna? Är det inte snarare så enkelt att de som hatar judar hyllar attacken, vänsterpartist eller ej, palestinier eller ej? Vänsterpartiet är trots allt inte det mest högerextrema partiet i Sverige.

Är de som inte vill ha in Hamas-anhängare i Sverige vänsterextremister?

Det finns mycket att säga om detta intellektuella haveri, och jag har knappt skrapat på ytan. Men jag vill avsluta med att citera Per Lindgren:

”Sveriges komiker har hittills sagt fler och mer insiktsfulla saker om det som skett och sker i Israel och Palestina än alla landets politiker och journalister tillsammans.”

Lindgren hänvisar till Messiah Hallberg.

Hamas-kartellen passar inte in i högern heller, Anders Lindberg!

Idag, en dryg vecka efter folkvalda (!) Hamas attack mot Israel, har Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg upprepade gånger påpekat att Hamas-kartellen inte är vänster, utan rent av höger. Men inte heller högern vill kännas vid dem, och här är anledningen.

Satir 2023 har ingen verklighetsförankring

Jag har ”scrollat” lite på Instagram och sett en del satirteckningar i flödet, förmodligen på grund av s.k. algoritmer.

En teckning från Ellen Ekman är en serie där en (höger-) politiker som pratar med en medborgare, påstår sig vara engagerad i samma sak som bekymrar vanliga människor, men politikern får inte napp från medborgaren om att detta skulle kunna vara elpriserna, gängkriminaliteten eller bensinpriserna. Nej, vanliga människor är bekymrade över klimatet!

Den som varken är bekymrad av elpriser, kriminalitet eller bensinpriser är extremt priviligierad. Man är förmodligen övre medelklass, som har råd med elräkningen, kanske inte ens behöver någon bil och har definitivt inte drabbats av gängkriminalitet. Man kanske rent av bor i ett område som inte är särskilt utsatt. Om man då tror att man företräder vanliga människor, är man förmodligen placerad ganska högt på behovstrappan. Och tvärt om, den som har blivit nedslagen och rånad, och således ligger betydligt lägre på behovstrappan, kommer att ha mycket annat än snittemperatursförändringen i huvudet. Den som betraktar Sveriges relativt låga klimatpåverkan som Den Viktigaste Frågan, tillhör inte vanliga människor, utan den priviligierade övre medelklassen.

I en annan teckning från Robert Nyberg ställer en medborgare en fråga till en (höger-) politiker. Att sälja ut statliga bolag för att dra in pengar till statskassan, är inte det som att kissa i byxorna för att hålla värmen?

Om medborgarna får driva företag utan att behöva konkurrera med statliga bolag – alltså bolag med i princip obegränsad finansiell styrka – kommer marknaden blomstra. Och det är just marknaden som beskattas för att staten ska få sin inkomst. Tekningen är inte rolig, man känner bara sorg över att kommunismen fortfarande florerar i Sveriges bakgårdar.

En annan teckning kommer från Peter Ektröm. Han ritar en tant (som brukar återkomma i hans små inlägg) som förklarar sitt stöd för Palestina, men inte Hamas. Denna piruett handlar såklart om Hamas gigantiska terrorattentat mot Israel – den enda demokratin i Mellanöstern.

Tanken kan liknas med att nazisterna är goda, men nazismen är ond. Men problemet är att det enda normala sättet att se på människor, är just att människor inte är sin hudfärg eller sitt ursprung, utan just sina åsikter och värderingar. Anledningen till att islamisterna ska ha ett frikort som man faktiskt inte är beredd att dela ut till nazisterna, beror på något slags maktanalys som ska ursäkta den som firar attentatet mot Israel genom att vifta med hakkors om personen är just islamist.

Det var förresten Ekström som försökte göra en poäng mot religionsfrihet genom att påpeka att där man bränner böcker, bränner man snart människor. Men faktum är att de länder som kriminaliserar starkt avståndstagande till en ideologi genom rituell förstörelse av en bok som representerar ideologin, som bränner människor.

Ska vi betala för oönskat motstånd?

Idag publicerade Dagens Nyheter en artikel som beskriver hur SVT ska ”ta upp kampen med Netflix”. I ingressen står det att ”SVT fördjupar samarbetet med andra europeiska tv-bolag för att bland annat möta konkurrensen från Netflix och andra strömningstjänster”. Men varför ska en person, som kanske rent av har köpt aktier i Netflix betala skatt för att Netflix ska förlora marknadsandelar? Från början skulle staten fånga upp medborgaren, idag konkurrerar staten med medborgaren.

Detta väcker frågan om den så kallade undanträngningseffekten.

Undanträngningseffekten säger att om två bolag tävlar om kundens gunst, och det ena bolaget kontrolleras av svenska staten, så är det egentligen en ”utökad marknad” och inte ett spel om marknadens befintliga andelar. Men enligt ”stor studie” ökar mediekonsumtionen som försöker ta marknadsandelar gör en offensiv.

Detta innebär att om SVT har 10% av tv-marknaden och kommersiell streaming har 90%, så kommer det leda till att SVT har 5% och kommersiell streaming har 95% om kommersiell streaming växer med fem procentenheter. Hade det istället varit SVT som vuxit till 15%, skulle kommersiell streaming inte ha trängts undan – de skulle fortfarande ha sina 90%. Det innebär att totalen har ökat till 105%. Allt garanterat av ”stor studie”.

Men om detta inte stämmer, borde rimligtvis civilsamhället – särskilt den som stoppat in pengar i den privata marknaden – kompenseras för att skattepengar vänts emot dem.

Här samlar jag folkbildande texter om public service.

Den moderne svensken är vidrig

I lördags utförde terroristorganisationen Hamas en överraskningsattack på Israel. Traditionellt har svensken haft en viss sympati med Palestina, inte för att Palestina de facto är en diktatur, utan för att det är en socialistisk diktatur. Av samma skäl har svensken hyst en viss aggression mot Israel, inte för att Israel är en demokrati utan för att det är en marknadsliberal demokrati. Men det vi ser idag är något helt annat. Det vi ser idag liknar fullfjädrad nazism.

I bl.a. Malmö har folk gått man ur huse för att fira att Hamas lyckades döda så pass många civila. Man lyckades träffa en rejvfest (ett slags festival), vilket tog livet av 260 personer, främst ungdomar, och inte ens Sveriges journalistkår kan dölja sin förtjusning. En av dem ställer frågan om det är viktigare att försvara rätten att gå på rejvfest än att försvara rätten till ett värdigt och fritt liv. Det ”värdiga och fria” är islamismen och statsskicket diktatur, som var på plats i Palestina långt innan Hamas. Detta är alltså en journalist som skriver för bl.a. Sveriges största tidning!

Det är nya tider nu och svensken låter sig inte längre imponeras av skåpmat som demokrati eller sekularism. Men av någon anledning är det Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som får ta emot kritik när hon fördömer terrorismen. Varför? Socialdemokraterna har, åtminstone i modern tid, alltid varit tydliga i sin syn på nazism och diktatur. Det väcker nästan frågan om man behandlat alla väljargrupper likvärdigt, vilket jag innerligt hoppas.

Välfärden behöver miljardärerna

Miljardärerna är felaktigt utpekade som ett samhällsproblem – de är snarare en kugge i hjulet som driver runt välfärdssamhället.

Har Sverige en partiledare som är dömd brottsling?

Jag har sett många på sociala medier påstå att vi har en partiledare för ett riksdagsparti som är en dömd brottsling, med hänvisning till en Kristdemokraternas partiledare. Hennes brott är förtal, vilket hon gjorde sig skyldig till genom att påstå att en viss person har en dom på sig. Men någon dom finns inte. Hon erkände skuld, vilket innebär att hon accepterade anklagelsen att hon har påstått att en viss person har en dom på sig, och tog ett strafföreläggande.

Föreläggandet innebär att fallet aldrig ens nådde domstol, och är ett alternativ för mindre allvarliga brott. Påföljden blev dagsböter och villkorlig dom.

Påföljden ”villkorlig dom” skapar förvirring. Det är rimligt att tänka att en domherre är en man som utfärdar domar, men det är egentligen en liten fågel. På samma sätt är det rimligt att tänka att ”villkorlig dom” är ett en dom, men det är en påföljd som kan komma av t.ex. ett strafföreläggande, som innebär ett slags prövotid.

Om det vore intressant att gräva i frågan om vi har partiledare som är dömda brottslingar, så kommer vi hitta det. Flerfaldigt, avseende allvarliga brott. Men då gör vi oss skyldiga till det som gav Kristdemokraternas partiledare ett strafföreläggande.

Du som röstar höger måste ta ansvar!

Det finns tre politiska aspekter som placerar mig på högerkanten. Det är omsorg om samhällets utsatta, det är frågan om ärlighet och det är synen på vetenskap.

I mitten av 90-talet när EU (eller EG som det hette då) antogs vara ett frihandelsavtal, var högern för att Sverige skulle vara ett medlemsland, men vänstern var generellt emot, om än inte tillräckligt emot för att ja-sidan skulle vinna med 52,3% på sin sida. Över årens lopp har det visat sig att EU är en extremt ineffektiv och dyr organisation, som sysslar med långt mycket mer än frihandel. Och i takt med det har vänstern blivit mer EU-positiv än högern.

Pengar som byter ägare utan att något nytt värde skapas är en viktig orsak till att kronan tappar i värde. En svag krona innebär sämre köpkraft, vilket drabbar den som redan är ekonomiskt utsatt. Den som är rik är ofta bättre rustad att hantera att pengarna blir mindre värda. Så önskan att avveckla kommunal och statlig verksamhet som inte ger något värde tillbaka, borde rimligtvis återfinnas på högersidan. Allt från kommunikatörer till onödiga myndigheter drabbar den med låg finansiell styrka, men försvaras allt som oftast endast från vänsterhåll.

Tittar man på väljarbasen så återfinns vänsterväljare ofta i den övre medelklassen eller bland bidragstagare, medan högern antingen är arbetarklass eller företagare. Vänstern har råd med inflation, högern har det inte.

När det gäller ärlighet tror jag att många förstod att Socialdemokraterna hade ett NATO-medlemskap i kikaren när de lovade att aldrig någonsin verka för ett NATO-medlemskap. Att säga att något NATO-medlemskap inte är aktuellt i nuläget, hade uppfattats som ett definitivt nej. Ungefär som att aldrig mer skicka svensk militär på civilbefolkningen. Att högerregeringen bad om analyshjälp från militären ledde till moralpanik om att militären skulle meja ner medborgarna med vapen, oaktat att den tidigare vänsterregeringen nyligen lagt samma förslag. Ett annat bedårande exempel var moralpaniken från vänstern om att Moderaternas partiledare pratade med medborgarna över en öl, trots att han har ett ansvar att lösa problemen S skapat, samtidigt som Socialdemokraternas partiledare poserar med s.k. influensers på Instagram.

Synen på vetenskap är tveksam. Vänstersidan identifierar sig som vänligt inställd till vetenskap, men driver en agenda som går på tvären med vad vi faktiskt vet om samhället. Ett klassiskt exempel är vår kunskap om alkohol, där vi vet att hög tillgänglighet ger minskat supande, vilket får många på vänsterkanten att vilja minska tillgängligheten för att minska supandet. Det s.k. partyknarkandet antas orsaka sprängningar och skjutningar, vilket insinuerar att det är Finlands och centrala Europas fel att villor sprängs i Sverige. Och så vidare.

Kritik bemöts alltid med karaktärsmord. Ett bedårande exempel på ”alla som inte tycker som jag är Hitler” måste vara Ylva Johanssons utspel om pedofili. Hon har ekonomiska intressen i ett företag som skulle vinna på att all kommunikation på Internet avlyssnas, och säljer såklart in total avlyssning med ”alla som inte tycker som jag är pedofiler”. För karaktärsmord är ett redskap vänstersidan har, och därför ett redskap de använder.

Helst skulle jag ställa mig över hela höger-vänster-frågan, eftersom jag anser att svensk politik alltid har ett vänsternarrativ. Även den som identifierar sig som måttfull (M) lägger gärna en budget som är ganska socialistisk, även den som identifierar sig som frihetlig (L) föreslår gärna totalitära förslag. Men om jag behöver välja ett riksdagsparti, har jag slutat titta på vänstersidan. Riksdagsvalet 2022 var det första riksdagsvalet som jag inte röstade på ett vänsterparti, och idag vill jag göra avbön.

Vi som ”inte såg det komma” är knappast lämpade att prata om förebyggande åtgärder. De som såg det komma och därför gick in i förnekelse, är knappast lämpliga förebilder när en lösning ska formuleras.

Samhällsklimatet: Olycka eller övergrepp?

Är det största problemet med det svenska samhället att någon dör på arbetsplatsen eller att någon blir överfallen på väg hem från krogen?

Politiker på X om jordskredet natten till idag

Ett fruktansvärt jordskred inträffade natten till idag i vid Stenungsund, vilket har skapat en del konstiga kommentarer.

Först har vi socialdemokraten Olle Thorell som tyckte det var rätt åt stenungsundsborna, då regeringen avsätter mindre pengar till MSB:s klimatanpassning. Inte för att frågorna har någon koppling eller för att det var Stenungsunds väljare som avgjorde valet, men på något vis var detta ett uttryck för karma.

Sen har vi centerpartisten Kristin Jacobsson som delar Expressens artikel om ett påstått slukhål, samtidigt som hon skriver raljant om klimatförändringarna. Men om vi hade haft att göra med ett slukhål, så skulle inte klimatet vara den relevanta faktorn.

Och sist vill jag lyfta en anonym kommunist som tar jordskredet som ett bevis för att Sverige inte kan ha elförsörjning från kärnkraft på grund av jordskalven, och att jordskredet vid Stenungsund skulle vara ett exempel på ett jordskalv. Platser som löper risk för jordskred (sluttningar på västkusten) är inte tilltänkta för kärnkraft, och detta är inte samma sak som de jordskalv som brukar inträffa längs norra delen av ostkusten.

Likt slukhål, beror inte heller jordskalv på klimatförändringar, utan har helt andra orsaker.

Så om jordskred varken är samma sak som jordskalv eller slukhål, vad är det då? Jord som på grund av växtlighet, djurliv, förmultningsprocesser, med mera, samlas på sluttningar, kan ibland kollapsa och glida ner för sluttningen, och ta med sig eventuella byggnader i raset. Jordskred kan påverkas av klimatförändringar, för de kan utlösas av t.ex. att vatten försvinner ur en dal eller att stora mängder regn faller på en sluttning. Det är svårt att skydda sig från jordskred, så anläggningar som t.ex. kärnkraftverk brukar inte byggas på de platser där det föreligger en risk för skred. När klimatfrågan är löst och det inte längre finns någon global uppvärmning eller några extrema regnväder, kvarstår ändå risken för jordskred, då det är bara några utlösande faktorer till skred som då försvinner med klimatkrisen, inte fenomenet som sådant, eller ens alla utlösande faktorer.

Annars kunde man kanske tänka att kärnkraften skulle förhindra framtida jordskred, men så är tyvärr inte fallet.

TV4 säger inte riktigt att alla Malmöiter är idioter, bara kanske

TV4 lyfte en intressant nyhet igår. ”Personer med lägre intelligens hade mindre benägenhet att vaccinera sig tidigt för [C]ovid-19, detta visar forskning vid Uppsala universitet”. Alltså, om man är intelligent, är sannolikheten större att man är vaccinerad mot Covid-19, eftersom mindre intelligenta ska vaccinera sig ”senare”. Och mycket riktigt rubriksattes nyheten med just påståendet att ”[f]ler intelligenta vaccinerade sig mot [C]orona”.

Att man kan säga att det är mer troligt att intelligenta är vaccinerade, betyder inte att man kan uttala sig om huruvida en vaccinerad (eller ovaccinerad) är intelligent (eller ointelligent). Men påståendet som TV4 lyfter, nästan vädjar efter följdfrågor. Vem är vaccinerad? Vem är ointelligent?

De demografiska uppgifter som Folkhälsomyndigheten släppt ifrån sig är ytterst sparsamma. Man är troligen vaccinerad om man bor i Umeå eller Karlstad. Man är troligen ovaccinerad om man bor i Malmö, eller kanske möjligtvis i Göteborg eller Stockholm.

Du kommer troligen att kunna hitta en av de mest intelligenta människorna som någonsin existerat i Malmö, Göteborg eller Stockholm, för det TV4 presenterar handlar inte om individer utan om sannolikhet. Men vilka anser TV4 vara intelligenta? Och vilka anser TV4 vara korkade?

Där intelligenta bor (Umeå och Karlstad) har 13% respektive 14% utländsk bakgrund. Där korkade personer bor har knappt hälften utländsk bakgrund.

Är inte detta ett incitament att fundera på skillnaden mellan korrelation och kausalitet, så vet jag inte vad! Om du på ren slump väljer en medborgare från Malmö, så har du troligtvis valt en idiot, för idioter bor i Malmö. Men om du på ren slump råkar välja världens smartaste människa, kan du ha valt en malmöbo, trots att idioter tenderar att vilja bo i Malmö.

För att krångla till det ännu mer, vill jag påminna om att inte alla korrelationer är kausala, men att alla kausala korrelationer är korrelationer. Jag har själv tappat fattningen i debatt där jag angripit påståenden som inte ens kan påvisa någon korrelation, och fått svaret att korrelation inte är samma sak som en kausalitet! Herre jösses, om icke-existerande relationer är det bästa exemplen på kausala relationer, så finns det garanterat ingen kausalitet!

Men om man ska diskutera sannolikhet, så kan man gott och väl erkänna att världens smartaste människa kommer från Malmö, samtidigt som man erkänner att en slumpvist utvald människa från Malmö förmodligen står med på TV4:as idiotlista. Vi kan alltså konstatera att även om statistik säger oss något om helikopterperspektivet, så säger det inte ett smack om någon persons faktiska verklighet. Bor du i Malmö? Du är kanske ett geni, men du är troligen en idiot.

När yttrandefrihet hamnade på tapeten visar sig svenskens inkompetens

Vecka ut och in sprutar Aftonbladet ur sig helt sinnesförvirrade texter som vittnar om total oförståelse om hur verkligheten de befinner sig i fungerar, och så kanske det ska det vara. De vänder sig till en helt världsfrånvänd läsarkrets i den övre medelklassen, och klarar finanserna genom skattefinansiering – Aftonbladet utgör ett bedårande exempel på politik som tar från de fattiga och ger till de rika. Men vad värre är så visar okunskapen i samhället att folkbildningsrörelsen som jag (tillsammans med Vetenskap och Folkbildning och Humanisterna) ser mig som en del av, trots allt har misslyckats.

Anders Lindbergs senaste nummer handlar om att någon inte fick bära en tröja som hävdar att Jimmie Åkesson (och Vladimir Putin) är dumma i huvudet under sitt besök på Gröna Lund. Flera vänsterprofiler på X har valt att dela bilden på tröjan med budskapet, för att budskapet inte ska försvinna. Som en frihetens riddare vill jag visa mitt fulla stöd till detta. Läser och delar du detta inlägg på min blogg, stöttar du spridandet av budskapet att det finns en Gröna Lund-besökare som betraktar Jimmie Åkesson (och Vladimir Putin) som dum i huvudet! Och du stöttar spridandet helt oberoende av din egen åsikt i frågan, för yttrandefrihet handlar inte om medhåll!

Tillåt mig att presentera Anders L. Larsson från Laxå. I gårdagens NA (endast för prenumeranter) skriver han:

Yttrande- och handlingsfrihet är inte samma sak, vilket en del tycks tro och då när det gäller koranbränningar. Jag kan inte få till att bokbränningar kan gå under yttrandefrihet, det är en handling. Man måste skilja på dessa olika begrepp, för om inte så kan man få till att all handling är yttrandefrihet. Jag ger ett fingerat exempel: Pettersson och Gustavsson blir osams, och i vredesmod slår Petterson till Gustafsson, vilket Petterson blir ställd inför tingsrätten för detta tilltag. Gustavsson hävdar att han blivit misshandlad och kräver skadestånd. Som många i dag hävdar om koranbränningar att det är yttrandefrihet, då de utför en handling när de bränner koranen, så skulle mycket väl Gustavsson hävda att han har yttrandefrihet, om man jämställer yttrande-, och handlingsfrihet, därför bör Pettersson gå fri från sin handling då han misshandlade Gustavsson. Om man inte kan skilja på yttrande- och handlingsfrihet, så talar en del för att Petterson blir befriad från anklagelserna om misshandel, om man inte kan skilja på yttrande- och handlingsfrihet, vilket en del inte tycks klara av.

Och för att styrka sin kvalifikation att uttala sig i frågan:

Jag har inte studerat koranen så jag kan inte ge några värderingar om innehållet i den boken. Ett är jag medveten om att vill man kritisera eller värdera en ideologi positivt eller negativt. Så är det inte ovanligt att värderaren klipper och klistrar i texterna för att få till sina utlåtande till som det behagar sagesmannen. Då han hävdar att det står i boken om den ideologi han framför åsikter om, vilket gör att man bör granska sagesmannens syfte med sina utlåtanden. För övrigt, om inte bråk får bråk så blir det inget bråk, med andra ord att tala är silver att tiga är guld. Det är värderingar som man kan ha anledning att tänka på om man vill undvika bråk.

Att uttrycka sitt ogillande av en ideologi genom att bränna en bok som företräder den, är förvisso en handling, men det är inte en handling som påverkar någon annans fri- eller rättigheter, och klassificeras således som ett yttrande.

Att uttrycka sitt ogillande av en ideologi genom att skriva en bok som angriper ideologin i fråga, är förvisso en handling, men det är inte en handling som påverkar någon annans fri- eller rättigheter, och klassificeras således som ett yttrande.

Så vad är det som ska förbjudas enligt Anders L. Larsson från Laxå? Är det handlingen att praktisera sin yttrandefrihet? Varför kan han inte bara ärligt säga att han betraktar demokrati som ett problem, och att yttrandefrihet inte existerar i hans drömsamhälle? Har Aftonbladet något ansvar för att diskussionen ligger på denna nivå? Det är ju inte helt orimligt att göra en koppling mellan dessa två intellektuella trafikolyckor.

Vi har inte fått vår demokrati gratis, och vi har alla ett ansvar att sätta ner foten konsekvensen av statsfinansierad media bubblar upp.

Svensken är inte kapabel att se fri kultur som kultur

Susanne Sjöstedt på socialdemokratiska Värmlands Folkblad har idag skrivit en intressant ledartext. Efter ett medborgarförslag har en skola i Bollnäs börjat servera vegetariskt eller köttbullar och makaroner, varje dag. Tilltaget ses som utmärkt! I Örebro finns gymnasieskolor vars skolbespisning består av en rekvisition på en QP Cheese Meal från McDonalds, varje dag, från måndag till fredag, så tittar man på frågan om tomma kalorier så är köttbullar och makaroner faktiskt inte helt tokigt. Men berövar man inte barnen något?

Anledningen till att Susanne Sjöstedt gillar förslaget, är att hon ser mat som bränsle. Hon äter förmodligen hellre på restauranger där animaliska produkter kort och gott kallas ”protein”. Restauranger vars kulinariska upplevelse inte handlar om någon kocks vision, utan om att du ska få det du är van med och gillar. En skollunch ska inte handla om gastronomi, utan om kalorier. Skolbarnen ska ”orka med dagen”, men om något skolbarn växer upp till en Edward Blom eller på något sätt för vidare svensk matkultur till sina framtida barn… Oj, oj, oj…

En klassisk vänsteridé är att folket har kultur tack vare staten. Vi har nyligen fått höra att det är censur när högerstyret i Norrköping lägger ner kultur- och fritidsförvaltningen, medan att det inte alls är censur när vänsterstyret i Borås censurerar kultur. Den lilla människan kan inte släppas fri, för den lilla människan antas inte kunna bära kultur, och gud nåde den som försöker.

I Frankrike betraktas skollunchen som något mer än en chans för att kemiskt ladda eleverna för nästa halva av skoldagen. Där får eleverna lära sig hur bestick fungerar, vilken mat som utgör fransk kultur, vilket vin som passar till vilken rätt samt vilken ostbit som passar som efterrätt till vilken varmrätt – ett tankesätt som befinner sig i direkt kollisionskurs med socialistens tanke på statens överlägsenhet över den lilla människan!

Nyligen påbjöd debattklimatet att svenska barn dör av svält på löpande band. Inte på grund av den politik Socialdemokraterna har fört genom åren, utan på grund av att de förlorade ett val 2022 – Socialdemokraternas politik må vara briljant, men inte briljant nog att inte orsaka misär till den grad att barn dör om folk röstar fel i ett enda val.

Egentligen handlar allt om borgerligheten – om maktklassen. De som kallar oppositionen för borgare, de som behöver har regeringskontrollerad media (SVT/SR/UR) för att få kvalité – de som betraktar institutionellt producerade filmer (Mimmi och Reine i Fjällen) som folkets räddning från skräp som Blade Runner eller Eyes Wide Shut, de som betraktar statligt lanserad musik som Loreen och Anna Bergendal, som ett slags befrielse från marknadsfinansierad skräpmusik, som Queen, Pink Floyd, Whitesnake, Journey, Yes och Kansas.

Så visst, tanka barnen med energi, och skydda dem från svensk kultur, då hypotesen att svensk kultur inte finns trots allt gynnas av att svensk kultur inte förs vidare. Och tillåt mig berömma Susanne Sjöstedt för hennes förmåga att identifiera ett steg i rätt riktning när hon ser ett. Men jag vill också säga att den stora världen utanför är så mycket vackrare. En värld som Sjöstedt förmodligen aldrig kommer att intressera sig för, men som betyder enormt mycket för vanligt folk.

Av pragmatiska skäl är jag för hädelseförbud

Diskussionen om islams inflytande (och islamistiska diktaturers inflytande) över liberala demokratier, har fått mig att landa i att uppfattningen att vi måste böja oss. Vi har inte råd att stå upp för våra värderingar eller upprätthålla en suverän stat. IKO ser definitivt inte våra fri- och rättigheter som något de kan låta vara orört i deras arbete för globala hädelselagar, och vi har inte samma våldskapital (och är alldeles för fredsskadade) för att ens fungera som en värdig motståndarspelare. Jag är därför för en hädelselagstiftning, av rent pragmatiska skäl. Men på det principiella och ideologiska planen har jag åtminstone tre invändningar.

1) Att islamister skulle stötta oss i vår rätt att visa avsky mot islam genom att låta oss skriva religionskritiska böcker, om vi bara befriades från får rätt att göra detsamma genom att demonstrativt bränna en koran, är inte sant, och det har vi vetat länge. Ända sedan Salman Rushdie skrev Satansverserna faktiskt. Varje person som mördas för att ha kritiserat islam på något annat sätt än att ha bränt en koran, är vårt bevis. Att förbjuda koranbränning är bara en seger och en banad väg mot nästa seger i kampen mot demokrati. Karikatyrer?

2) Valet av förebilder är tveksamt. De länder som idag förbjuder att man visar avsky mot koranen genom att demonstrativt bränna den, är länder som visar avsky mot homosexuella offentligt elda upp dem. Är detta våra förebilder? Är detta slutstationen för vårt moraliska arbete? Vi borde kunna bättre. Där det är olagligt att bränna böcker, bränner man bokstavligen människor!

3) Liberala demokratier är bättre länder även för islamister. Man lär sig något om omvärlden genom att studera flyktingströmmarnas riktning. Fler homosexuella flyr från Yemen till Sverige än tvärt om. Fler ateister flyr från Sudan till Sverige än tvärt om. Om vi visar att vi är beredda att förbjuda religionskritik efter påtryckningar, kommer nya påtryckningar att komma, och dessa kan avse något helt annat än hädelse. Något mycket värre.

Men med det sagt, jag förstår att vi inte har något att sätta emot. Jag avstår hellre min frihet än mitt liv.

Hädelsedebatten för 15 år sedan skiljer sig från idag på en punkt

Debatten om yttrandefrihetens vara eller icke vara, och hur den skadar det muslimska samhället är inte ny. Den har blomstrat sedan Salman Rushdie skrev en oönskad bok, Satansverserna, år 1988. För 15 år sedan diskuterades hädelse i USA på ungefär samma sätt som det diskuteras i Sverige idag. Fast med en stor skillnad: Då var den intellektuelle giganten Christopher Hitchens en spelare i debatten.

Jag förstår hur advokaterna resonerar, men du blir ifrågasatt om du nolltaxerar

I kölvattnet av att den ”arga snickaren” blev polisanmäld för ringa stöld har Aftonbladet både applåderat gärningen att stjäla, och tipsat om hur detta ska gå till, för den som själv vill hoppa på det tåget. Jag ogillar Aftonbladet, för jag anser att företagare, som sliter hårt för att göra rätt för sig, ska få en ärlig chans. Att det finns ICA-butiker som genererar väldigt mycket pengar och att alla ICA-butiker finansierar en väldigt framgångsrik koncern, är en klen ursäkt. Svensk ekonomi behöver fler som gör rätt för sig, inte färre.

Nu har nästa orosmoln börjat tona upp sig på en allt mörkare himmel, men här kan jag åtminstone ha en viss förståelse för de principer som åberopas.

Flera inflytelserika personer opponerar sig emot att staten vet vilka finansiella tillgångar man har, inte minst flera framstående advokater på X (Twitter). Personer som nolltaxerar, alltså personer som antingen saknar både inkomst och tillgångar eller döljer sina inkomster och tillgångar från staten för att slippa skatta, ska inte bli ifrågasatta om de köper dyra kapitalvaror.

Jag erkänner att man är oskyldig till motsatsen har bevisats, men jag har en viss förståelse för att skattebrott är undantagna. Om du har en skyldighet att deklarera din inkomst, sparar staten massor av administration, och kan göra stickprov istället för att spendera resurser på att bevisa varje medborgares inkomst.

Risken är att om advokat Anne Ramberg och advokat Peter Hellman får som de vill, skulle välfärdssamhället inte ens kunna drömma om att leverera försörjningsstöd, arbetslöshetsersättning, sjukvård, infrastruktur eller brandkår. Dagens totala skatteintäkt skulle inte täcka mer än en liten del av den arbetskraft som behövs för att producera bevis för vad varje medborgare ska betala i skatt. Men Ramberg och Hellman är inte så säkra på att denna nivå av samarbete kan avkrävas.

Vad händer med samhället när det är fritt fram att nolltaxera, och lägga pengarna som skulle ha gått till välfärden, på att köpa kapitalvaror till sig själv? Som vanligt är det samhällets svaga som blir drabbade. Jag förstår principen att man inte frivilligt ska behöva deklarera sin inkomst eller sina tillgångar, men rent praktiskt blir det svårt att driva ett samhälle utan ärligt och frivilligt samarbete. Därför är det bästa sättet att slippa bli ifrågasatt för din fina jacka eller klocka, att inte nolltaxera!

Måste arbetaren beskattas för att kultur ska finnas?

Högerstyrda Norrköping drar ner på sin kulturbudget och lägger ner kultur- och fritidsförvaltningen, vilket har renderat anklagelser om fascism och att högern hatar kultur. Vänsterextremisten Johannes Klenell pratar om ”ett sällan skådat förakt för kulturen”. Men stämmer det verkligen att kultur inte kan finnas utan att Norrköpings skattebetalare tar notan?

Till att börja med är Norrköping redan mångkulturellt. Var fjärde person har utländsk bakgrund. Det är lätt att se hur det praktiseras allehanda kulturellt motiverade riter och spelas musik från olika kulturer. Jag vet ju själv vad som händer när man bjuder hem nya invandrare till sitt hem, eller blir bjuden hem till dito. Man får lära sig och uppleva massor, helt utan att Norrköpings kommun alls är inblandad!

När det gäller skapande, t.ex. att måla tavlor eller skriva musik och spela ett musikinstrument, så kan givetvis skattepengar vara ett välkommet tillskott för den som (låt säga) vill ha musiklektioner, men så snart skattepengar går till detta så har vi ett nytt problem. Om skattetrycket är så högt att samhällets finansiellt svaga förlitar sig skattemedel för att kunna praktisera kultur, kan man tyvärr inte nöja sig med att fördelningen löses så att ”alla som vill syssla med kultur får gratis pengar av skattebetalarna” – man måste stifta regler för vem som ska få pengar, och man måste anställa tjänstemän som upprätthåller dessa regler.

Ett kulturhungrande folk som under skatter dignar ned, kommer snart att få smaka på nästa problem: När pengar byter ägare utan att ett värde skapas, som t.ex. när vi anställer tjänstemän som ska utdöma vem som ska få praktisera vilken kultur, minskar kronan i värde. Den som äger många kronor, behöver inte bekymra sig, för den kan bekosta vadhelst den vill ägna sig åt ändå. Det är alltid den fattige som drabbas av kommunismen, och det finns inga undantag från den regeln.

Om man beskattar sina medborgare, så ska det vara för att man vill ha ett grundläggande skydd för den som skadas, blir sjuk eller har någon nedsättning. Man kan tänka sig att låta sjukvården och utbildningsväsendet vara skattefinansierad. Man måste ramstyra trafik och ha en poliskår och jurister som skyddar medborgarna. Det kommer alltid vara viktigare att en synskadad får färdtjänst än att Göteborg får ytterligare en kommunikatör som ska sminka en gris som inte bara är död, utan så rutten att den består av mer likmask än griskött. Det kommer alltid vara viktigare att en cancerbehandling kommer skyndsamt än att svampar och maskar får avnjuta sinnesförvirrad s.k. konst, som någon totalt okunnig kommunal tjänsteman, vars kulturella kompetens sträcker sig till att ha sett Let’s dance på TV4, tycker vore passande för den lilla människan att finansiera. Och så vidare.

Att ta arbetarnas pengar och dela ut dem till personer som ska få praktisera kultur, dödar inte bara kulturen, det dödar samhällsekonomin. Så varför är detta prospekt så lockande?

Den som skriker om fascism för varje krona arbetaren själv får bestämma över, är övertygad om att svenska arbetare skulle supa och röka för pengarna. Den sortens människor känner sig ensamma i att välja operan framför Let’s dance, ensamma i att lyssna på Chick Corea istället för Avicii, ensamma om att äta sill istället för tacos. Arbetaren måste kläs av sina tillgångar för ”jag gillar kvalité, men ingen annan”. Som tur är, pratar vi om helt vanlig verklighetsfrånvänd omdömeslöshet, och i verkligheten har storverk skapats utan Norrköpings kommuns inblandning.

Det finns såklart ett alternativ till denna aningslöshet, och det är att man helt enkelt har onda avsikter. Trots allt, ett land som lägger extremt mycket skattemedel på kultur är Ungern, ungefär dubbelt så mycket som både Finland och Sverige. Betyder det att Finland och Sverige är fasciststater och att Ungern är en förebild? Nej, det betyder bara att vänsterextremister som Johannes Klenell har en tveksam agenda.

Den absolut bästa kulturen är den fria kulturen – kultur som kulturskaparen får styra finansieringen över. T.ex. filmen Eyes wide shut eller skivan The dark side of the moon. Den absolut sämsta kulturen är den statligt reglerade kulturen – den kultur som har fått sitt godkännande och sin finansiering från staten. T.ex. filmen Reine och Mimmi i fjällen eller typ all musik som SVT marknadsför i Melodifestivalen. Så vinsten som kommer av att låta arbetarna själva få förvalta sina pengar handlar inte bara om deras eget välstånd och landets finansiella hälsa, det handlar i allra högsta grad om kulturens välmående.

Det står i dagens NA att där man bränner böcker bränner man snart människor. Verkligheten är tyvärr värre. Där man idag bränner människor, är det olagligt att bränna böcker.

Bra insats i veckans ”30 minuter”

Jag har ganska lågt förtroende för svenska journalister, och väldigt lågt förtroende för statskontrollerad media som SVT. Men det finns ljusglimtar. Anders Holmberg och hans program ”30 minuter” är en sådan ljusglimt. Han nöjer sig inte med att vara en megafon åt makten, utan vågar ställa kritiska frågor. Det som verkligen gör honom unik i Sverige, är att han lyssnar på svaren och ställer relevanta motfrågor, vilket gjorde veckans avsnitt av ”30 minuter” till en riktig fröjd! Det var miljöpartiets språkrör Märta Stenevi som intervjuades.

Om hädelse säger hon att det ska vara lagligt, men det ska inte kunna göras bland folk, och polisen måste kunna förklara varför man inte ska kunna ha någon publik. Hon säger sig försvara yttrandefriheten, men att man inte ska få använda den när det finns risk för motsättningar. Detta är vanligt mumbo jumbo som tilltalar väljare som antingen inte vet varför vi har yttrandefrihet, eller som helt enkelt inte ser poängen med den. Efter att Holberg ställt på henne, säger hon faktiskt något riktigt klokt! Om ordningslagen ändras så att den tar hänsyn rikets säkerhet, så ger man makt över Sverige till diktaturer, fasciststater och teokratier. Länder som de 57 islamistiska länderna i samarbetsorganisationen OIC, som bedriver påtryckning mot bl.a. Sverige i sitt arbete mot ett globalt hädelseförbud. Hon säger:

”Vi kan inte värna [Sveriges] säkerhet genom att inskränka våra fri- och rättigheter. Tvärt om har vi ju då börjat gå i precis den riktning som hoten syftar till, nämligen att vi ska bli ett mindre öppet land, med färre möjligheter att uttrycka våra åsikter, och det kan aldrig vara… Vi kan aldrig få mer demokrati eller mer säkerhet genom att inskränka demokrati och… friheter.”

Frågan är givetvis inte enkel, men är hennes inställning till främmande verkar vara rätt. Tyvärr återkommer hon till att om någon till den förvirrade och lite småstolliga plats där hon började. Om muslimer blir arga, får man inte använda sin yttrandefrihet. Holmberg ställer på Stenevi ganska hårt, och blandar in Richard Jomshofs antimuslimska uttalande på X (Twitter). Stenevi kan över huvudet taget inte hantera diskussionen. Är man rasist, ska man inte få kritisera islam! Muslimer kan inte leva i Sverige om man kritiserar islam! När hon börjar exemplifiera säger Holmberg: ”Nu vet jag inte vad du pratar om över huvudet taget.”

Ren principiellt tycker jag givetvis fortfarande att journalisten ska vara fri, inte statlig. Och Sveriges journalistkår är en samling lata megafoner för makten. Men det finns ljusglimtar i eländet, och Anders Holmberg är en sådan.

Anders Lindberg är förmodligen inte helt ärlig

Vi behöver bara backa några år för att landa i ett Sverige som påstår sig vara sekulärt. Visst är Svenska kyrkan fortfarande skattefinansierad och reglerad av svensk lag, men rent formellt är inte längre Svenska kyrkan en myndighet. Även om religiösa har färre skyldigheter och fler rättigheter än sekulära, så var stoltserandet kring sekularism faktiskt något av en ambition.

Idag, endast några få år senare, är det en helt annan melodi som spelas. När Samuel Paty mördas för att i utbildningssyfte ha visat en karikatyr föreställande ”profeten” Muhammed (eller när Lars Vilks blir mordhotad för att ha producerat en sådan) finns det alltid någon som tänker att ”karikatyrer inte är yttrandefrihet” (underförstått: borde inte vara tillåtet). Mordförsöket på Salman Rushdie triggade vissa att tänka att ”välartikulerad och tankeväckande religionskritik inte är yttrandefrihet”. Vi vet att så är fallet, för vi har sett konsekvenserna i vitögat! Vi har använt skattemedel för att skydda de påstådda kättarna!

Anders Lindberg, skribent på Aftonbladets ledarsida, har fullkomligt kastat sig på detta tåg. Som en kommentar till de terrorattentat som hotar Sverige på grund av våra fri- och rättigheter skriver han att bränna koranen inte är jämförbart med karikatyrer. Förväntas vi tänka att det är lite småtråkigt när någon mördas för att ha parodierat något religiöst, men att den som uttrycker starkt ogillande ska avrättas? Kom ihåg att Lindberg lyfter skattemedel för att sprida sin visdom!

Även om vi kriminaliserar kritik mot islam, oavsett om det sker genom en koranbränning, koranklottring, religionskritik eller vad det nu må vara, så kan vi inte räkna med att terroristerna betraktar oss som sina allierade. Risken är att de uppfattar inskränkningen som en seger och en signal att kräva nästa inskränkning – kom ihåg att Salman Rushdie aldrig brände koranen, han kritiserade religionen! Så Anders Lindberg och hans kartell är förmodligen egentligen inte intresserade av att skydda vissa idéer och tankar från kritik – de gör en rationell riskbedömning:

Vilka fri- och rättigheter finns det risk att man blir dödad om man försvarar? Historien upprepar sig, och det enda som historien lärt oss är att vi inte är kapabla att lära oss något av historien. Men som en ljusglimt i mörkret publicerade faktiskt inga mindre än Dagens Nyheter (!) vettig (!!!) text på sin ledarsida i förrgår: Skänk inte legitimitet åt despoternas falska Sverigeberättelse.

Tack till Arbetet, Expressen, Aftonbladet och ETC för att ni hittade Onlyfans!

Jag är verkligen jätteglad över varje trivialitet som engagerar den s.k. kultureliten. Så länge de fyller sina textkvoter med sin upplevelse av Linda Skugge på Onlyfans besparas mänskligheten korkade texter om ämnen som faktiskt bär en viss vikt och relevans. Sen kan man såklart diskutera lämpligheten i att Arbetet, Expressen, Aftonbladet, ETC och liknande skräptidningar gör reklam för Onlyfans, med tanke på effekten som bilder på lättklädda kvinnor kan ha på andra kvinnor. Skampatrullen (tidigare känd som Reklamombudsmannen) har t.ex. slagit ner på att en schampo-reklam på Instagram var ”för sexig”. Därför vill jag igen påminna alla föräldrar om att inte lämna era barn vind för våg på Internet! Det är lika självklart som att man själv inte använder Internet när man är med sina barn! Och jag vill också säga något om personligt ansvar.

Du som är vuxen och har invändningar, eller som kanske rent av anser att bilder på lättklädda kvinnor kan bidra till att du får en sned bild av din kropp eller ett skevt kroppsideal, bör ha insikt nog att anpassa ditt beteende på nätet och i sociala medier så att du undviker oönskad exponering.

Med det sagt uppmuntrar jag Arbetet, Expressen, Aftonbladet och ETC att inte lämna ämnet Skugge och Onlyfans för att försöka analysera och kommentera politik eller viktiga samhällsfrågor igen, för just det har ju aldrig riktigt varit dessa tidningars starka nisch.

Vem ska få styra Sverige, och på vilken grund?

Nu ska ordningslagen ändras så att demonstrationer som riskerar att utlösa våldsamma reaktioner inte beviljas något tillstånd. Det innebär inte att det kommer bli olagligt att uttrycka ett starkt ogillande av Islam genom att demonstrativt elda upp en koran, men du kommer inte kunna söka demonstrationstillstånd för det. Och utan demonstrationstillstånd så kan du inte göra en allmän sammankomst av en koranbränning, men det finns fler alternativ för den som absolut vill bränna en koran, så problemet är egentligen mest vilka principer som ska användas när koranbränning inte längre får göras som huvudnummer i en allmän sammankomst.

Vad som är heligt spelar ingen roll. Jag anser att självbehärskning och förnuft är heligt, så om det spelar roll vad som är heligt, så skulle våldsverkande religioner inte heller kunna tillåtas. Och eftersom jag även anser religionsfriheten vara helig, så skulle vi få en kollision mellan olika rättigheter. En för mig mer lockande princip, skulle vara personligt ansvar: Om jag vill leva i en demokrati så förbinder jag mig att inte döda en polis så snart jag inte får precis allt exakt precis som jag vill ha det. Problemet med personligt ansvar är att samhällen vars medborgare förmår att axla det, inte behöver förhindra koranbränningar under allmänna sammankomster.

Vem som har störst våldskapital spelar ingen roll. Om inskränkningen i fråga (inga koranbränningar under allmänna sammankomster) kommer från att motståndarna är beredda att ta till våld, är det en indirekt uppmaning till medborgarna att välja våld som ett medel att ändra samhället till sin favör. Den förda politiken borde snarare uppmuntra medborgarna att förändra samhället genom debatt i tal, text och val.

Påtryckningar från utlandet bör ignoreras. Ofta är det de absolut sämsta länderna som bedriver de hårdaste påtryckningarna, och under den senaste tiden har svensk media varit väldigt imponerad över att 57 länder vill att Sverige ska agera mot koranbränningar. Tänk ändå att det finns 57 länder som bryr sig om lilla Sverige! Problemet är att det inte finns några 57 länder som bryr sig om Sverige, utan 57 länder som arbetar för ett globalt hädelseförbud. Länder som gör matinéunderhållning av att avrätta homosexuella. Vi bör stå upp för våra värderingar (att demokrati är bättre än diktatur, att sekulär liberalism är bättre än religiös fundamentalism, och så vidare) hellre än att bli imponerade av att hela 57 länder bryr sig om vår lagstiftning. Gräver man lite, så är det hela ofta en chimär. När irakier protesterade mot Lars Vilks avbildning av ”profeten” Muhammed så var det inte för att de prenumererade på Nerikes Allehanda och satte morgonkaffet i vrångstrupen på grund av vad de möttes av. Det var för att de blev kränkta när det via nätet fick reda på att det finns ett land i norr som heter Sverige som är demokratiskt!

Jag är beredd att dra ner byxorna, men jag tänker inte göra det innan jag ”blivit du” med de nya principerna. För mig är dessa fortfarande en gråzon. Och jag tänker inte kompromissa med allas likhet inför lagen, för så snart man gör det, är det Sveriges minoriteter som drabbas. Humanismen går före allt, helt oavsett om du är beredd att döda en polis för att få gehör för dina önskemål.

Läs gärna (2023-07-28): Därför ska koranbränningar vara lagligt

Övriga texter: https://ahesselbom.se/texter/

Dagens ”varför åker inte lantisarna tunnelbana” från Aftonbladet

Det är frustrerande att läsa Aftonbladet. De publicerar de mest korkade kolumnerna, förmodligen för att de vet att det genererar klick. Det finns pengar i att lyckas få läsaren att gå in för att se vilka dumheter som skrivits denna gång, och det vill man inte missa. Idag skriver en Peter Kadhammar om det outhärdliga landsbygdsfjäsket. Två poänger görs, och detta är verkligen så dumt att jag ångrar att jag aldrig läst texten från början.

Bensinpriserna (och dieselpriserna) är inte alls för höga, för ”vi måste ställa om” för klimatet.

Jordbruken läggs ned på löpande band på grund av storstadens bidrag till Sverige: Skatter, regler och avgifter. Detta leder till två saker: En större andel av maten produceras storskaligt, vilket är sämre för miljön och för djuren, och en större andel av maten importeras, vilket är sämre för miljön och för djuren. Att ”vi behöver ställa om” för klimatet, betyder att vi ska minska landets klimatpåverkan, inte öka den. För lyckas vi sabotera den svenska matproduktionen, betyder inte det att Kadhammar kommer sluta äta. Lyckas vi få bort den inhemska cementproduktionen, kommer inte stockholmare sluta bygga. Kadhammar säger det han tror behöver sägas om miljön, men ger givetvis inte uttryck för ett intresse att själv avstå något. Det får ”någon annan” göra, problemet är att denne ”någon annan” är den som försörjer staden med mat, med el, med råvaror, och mycket annat som stadsbor inte alls är intresserade av att avstå.

Ungdomarna kan ta bussen mellan gårdarna, istället för A-traktorn.

Visst kan A-traktorn ställa till med besvär för oss bilister, och Peter Kadhammar tänker inte ta tunnelbanan istället för att trängas med A-traktorerna, det får lantisarna göra. Och vad är vitsen med att ungdomar ska kunna ta sig fram? Handlar detta frihet och annat snömos?

Notera att besväret som Kadhammar utsätts för, när han måste sänka farten och invänta läge att köra om, tydligen ska väga tyngre än landets ungdomars möjlighet att alls ta sig någonstans! Från hans text kan jag inte se att han alls gjort sig förtjänt av något som kommer från landet. Anledningen till att ungdomar inte tar bussen på landet, beror på att det inte är där bussen går, och anledningen till det, förklarar jag här:

Varför folk utanför storstaden också är intresserade av frihet av att röra på sig, är lite svårare att förklara. En fisk kan inte beskriva vatten, en fri människa kan inte förstå värdet av frihet, men jag skulle gärna se att Kadhammar avsade sina möjligheter att ta sig runt. Det vore bra för miljön, och det är mer hedervärt än att kräva att ”någon annan” ska lösa problemet.

Från landet kommer som sagt mat, el och råvaror. Saker Kadhammar inte förstår att han behöver förrän han står utan. Och vad kommer från Stockholm? Skatter, regler, avgifter och Aftonbladet. Alltså sådant som man för allas bästa bör ha så lite som absolut möjligt av.

Aftonbladet, om att ta från de fattiga och ge till de rika

Tidningen Aftonbladet publicerar idag reklam för snatteri. Det är något som är kändisar gör, något som är helt okej.

”Jag är själv ingen snattare (efter en misslyckad period i tonåren) men jag tycker egentligen det är helt okej att vara känd och snatta.”

Jag erkänner att jag inte helt förstår vad parentesen säger. Är hon så pass misslyckad att hon inte ens stjäl sina varor? Eller är hon en snattare som slutade efter att ha misslyckats?

Skribenten Tone Schunnesson (som egentligen borde sitta inlåst) tipsar om man kan snatta på ett bra sätt. Strunta i att scanna in varorna man bär ut från affären, eller ange en billigare vara än den man har i påsen när man betalar kilopris! Smart!

Vad är det som får Aftonbladet att ha denna hånfulla inställning till mathandlare som kämpar för sin överlevnad? Svaret är enkelt. Aftonbladet talar från en upphöjd position. De lyfter miljoner i årliga bidrag, och har således inga skäl att visa lojalitet mot arbetare, för arbetare är inte smartare än att de gör rätt för sig, och på det viset kommer man ingen vart i Sverige.

Aftonbladet däremot, tillhör högborgerligheten. De är allierade med Sveriges givna maktparti och de är skattefinansierade. Medan mathandlare under skatter dignar ner. De måste ta ut ett påslag som täcker både löner, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter, certifikat och lokalhyror. Påslaget gör maten dyr, men det är inget problem för den som inte är intresserad av att göra rätt för sig. Man kan stjäla!

Är det detta vi ska betala skatt för? Vi är ett land som behöver bättre förutsättningar för vårdpersonal, inte ett land som behöver tvångsfinansiera Aftonbladet eller Tone Schunnesson. Utanför makteliten, bland oss vanliga, är det nämligen olagligt att uppmana till stöld.

Vad är det för rättigheter HBTQ+-personer saknar?

Nu i Pride-tider ställs ofta frågan i sociala medier: Vad är det för rättigheter HBTQ+-personer saknar? Underförstått är HBTQ+-personer redan respekterade i samhället, och saknar definitivt inga formella fri- eller rättigheter. Så varför har vi en Pride-vecka och en Prideparad? Frågan är mycket enkel att besvara, så det förvånar mig att den anses vara obesvarad. Två ting är viktiga:

För det första så har det inte alltid varit så. En mycket viktig anledning till den sociala acceptansen (vilket i demokratier föregår det legala) är att vi idag vet att vi är omgivna av HBTQ+-personer. Vi vet att vi är det, för att vi har Pride!

För det andra är vi inte framme. Det svenska samhället bjuder HBTQ+-personer på en hel del motstånd. Idag finns väldigt högljudda krafter som vill att Sverige ska harmonisera med Organisation of Islamic Cooperation (OIC). Media pratar mest om hädelse, men OIC:s medlemsländer gör rent av matinéunderhållning av att avrätta personer som inte passar in i normen.

Rent tekniskt är svaret på frågan detta: HBTQ+-personer saknar inga rättigheter i Sverige. Men det är inte särskilt svårt att se att vår gemensamma resa fortfarande är lång.

Rashid Musas analys om Järvafältet håller inte

I torsdags uppstod ett gigantiskt slagsmål på Järvafältet då regimvänliga och regimkritiska rykte samman. Föreläsaren och skribenten Rashid Musa har lämnat en kort analys: Eritreaner är, precis som alla andra, politiska varelser, och det är inte konstigt att politiska läger drabbar samman. Det där fungerar som bäst för att relativisera några överförfriskade järnrörsutrustade Sverigedemokrater, men håller inte för den som vill förklara, än mindre ursäkta, våld. Man kan lika gärna säga att fotbollshuliganer är som alla andra, men så är det inte.

Förmodligen är inte Musa en så dålig analytiker som han vill göra gällande, det handlar snarare som den gamla vanliga rökridån som måste upp för att skydda en agenda. I verkligheten är det inte att politiska varelser slåss (och följaktligen att eritreaner slåss för att de är politiska varelser) som orsakade slagsmålet i torsdags. Eritreaners likhet med andra, är att det inte är marken under fötterna som påverkar åsikterna. Om du hittar en svensk som hatar judar, kan du inte flytta den svensken till Eritrea för att han ska bli förnuftig i frågan. Eritrea är ett land som lever med flera infekterade konflikter, ibland rent av väl motiverade konflikter, och i Sverige finns eritreaner från flera sidor i dessa.

I samma andetag påstår Musa att svensken generellt sett inte kan peka ut Eritrea på kartan, vilket förvånar mig. Är det något jag vet om svensk skola, så är det blindkartorna. Europeiska huvudstäder och utomeuropeiska länder, har vi tragglat med i månader. Att hitta en svensk som klarar att peka ut USA:s stater på en blindkarta är en utmaning som heter duga. Vi kan Texas, antingen för att vi ägde en TI-99/4 eller för att vi tittade på Dallas när vi var unga. Annars är det mest Kalifornien och Florida vi har koll på (möjligt undantaget en och annan som nördat ner sig i inbördeskriget). Men Eritrea kan vi peka ut. Vi har inte bara läst geografi i skolan, vi fick en daglig nyhetsrapportering från Afrikas alla hörn under hela 1980-talet. Rashid Musa är inte unikt begåvad som kan peka ut Sveriges landskap, gemene svensk klarar garanterat flera afrikanska länder än amerikanska delstater.

Låt inte meningsmotståndaren sätta narrativet

Nu när våra fri- och rättigheter verkligen är hotade på grund av oroligheterna i landet, skulle jag vilja uppmana alla försöka betrakta det svenska tillståndet utifrån. Genom att förstå vilka narrativ som tävlar om att vinna allmängiltig status, och vilka grupperingar som förvränger motståndarens narrativ, har du en möjlighet att både ställa dig över informationskriget och ställa dig på rätt sida av denna del av historien.

Svensk höger angriper Pride-festivalen med hänvisning till förekomsten av grooming, vilket bemöts genom att hävda att det som angrips är HBTQ-rörelsen som helhet och Pride generellt.

Muslimer angriper yttrandefriheten med våld, och imamer hävdar att kritik mot islam bör kriminaliseras, vilket hanteras genom att koppla all opposition mot religiösa påbud som islamofobi eller rent av rasism.

Den röriga situationen utnyttjas av länder som själva saknar religionsfrihet och yttrandefrihet, för att bedriva påtryckning på hur svensk lagstiftning ska bli mindre liberal och mer begränsad av religion. Inte minst har Islamiska konferensorganisationen, OIC, som består av 57 länder som definitivt inte skrivit på någon FN-deklaration om mänskliga rättigheter, haft ett krismöte om svensk demonstrationsrätt.

Avslutningsvis har vi en svensk vänster som tar svenska imamers syn på HBTQ-rörelsen, tillskriver den till svensk höger och kritiserar högern för den, samtidigt som man sopar banan för islams inflytande i Sverige, inte minst genom den inbyggda hörsamheten mot storebror OIC så väl behöver för att få uppmärksamhet.

Vår regering försöker desperat att hålla ihop situationen, men har flera gånger gjort uttalanden som skapat misstänksamhet kring om det verkligen är medborgarnas fri- och rättigheter som är deras primära fokus.

Idag behöver du se den homofobi som finns, där den finns, vilket varken är alla i högern eller alla muslimer, och stötta Pride-festivalen. Låt inte personer med onda avsikter koppla sina nidbilder till denna rörelse!

I text och ord angripa alla inskränkningar i svensk demokrati, men stötta alla muslimers rätt att praktisera sin religion. Muslimer ska ha rätt till sina riter och sitt firande på exakt samma sätt som Lars Vilks har rätt att göra karikatyrer eller Salman Rushdie har rätt att vara religionskritisk.

Och det viktigaste av allt är att återupprätta tanken på att pennan är viktigare än svärdet. Vi kan inte ha ett land som påverkas av krafter som använder våld, eller ens hotar om våld. Sverige ska vara ett land som formas av en intellektuell process, inte av stenkastning. Förhandla inte med terrorister!

Vaddå ”regimtrogna” eritreaner?

Idag uppstod en konflikt mellan två eritreanska läger i Järva. Anhängare av enpartistatens president Isaias Afewerki blev attackerade av demokratiska eritreaner [sic]. Många har gjort rasistiska poänger av att Sverige har förändrats, men det svenska folket är som det svenska språket: Det definieras av hur det är, inte av hur det ska vara. Säger man ”dom” så heter det ”dom”, och så vidare. Men Sveriges Television (SVT) är inte särskilt mycket bättre.

Eftersom Sverige definieras av hur det är, och eftersom hur Sverige är definieras av flyktingarna som kommer hit, finns ett väldigt starkt ogillande av invandrare som tar sig an svensk kultur. Vi utvisar gärna flyktingar som skaffar sig ett jobb, eftersom de konkurrerar med svensk arbetarkraft – du skulle bara vet vilket regelverk man måste tugga sig igenom för att ge arbete åt en utomeuropé. De som trots allt blir kvar, blir ofta starkt avskydda – vi har gått igenom allt från rektor Hamid till riksdagsledamot Hanif Bali. De som behåller sina värderingar, bidrar till den eftertraktade mångkulturen.

Men till detta, finns den imbecille betraktaren, som förmodligen skulle gå i konkurs inom fem dagar om den inte vore tvångsfinansierad.

SVT beskrev dagens sammandrabbning som en konflikt mellan ”regimtrogna” eritreaner och dito som inte är anhängare av regimen. Detta är ytterst dåligt gjort, för det skapar en misstänksamhet om att det finns eritreaner här som inte är här för att de flyr just regimen. Vi vet att eritreaner inte är här för att arbeta, så vad försöker SVT säga? De gillar regimen i Eritrea, men de vill komma åt de bidrag som svenska arbetare jobbar ihop till? Här kan jag verkligen tycka att ett förtydligande från SVT:s sida är på sin plats, för det hela stinker rasism.

Uppdatering 2023-08-04: Här försöker SVT förklara händelseförloppet på lite knagglig svenska, och i nyheterna visar det hela sig vara statens fel.

En intressant vänsterprofil på Twitter (eller möjligtvis på X)

Idag när alla är publicister finns det en oändlig uppsjö tankeparadigm att utforska på Internet. Idag hittade jag twittraren (”X:aren”?) anntikapitalist, som var ytterst intressant att studera – följ henne gärna! En uttalad socialist som frikostigt delar med sig om sina tankar kring politik. Vissa saker som skrivs är förutsägbara då den politiska hemvisten deklareras i profilen, men vissa saker är ganska intressanta. Två saker fångade mitt intresse:

1. Varför styr SD om de inte sitter i regeringen?

För några timmar sedan skrev kontot en retorisk fråga: ”Men om SD inte sitter i regeringen, varför styr de då den?” för att sedan berömma den egna frågeställningen (”Tänkvärt, Ann!”). Den inledande kommentaren hänvisade till en kommentar av Olof Ehrenkrona som lyder (ursäkta honom eventuella stavningsmissar): ”Bra rubrik, men även DI bör skärpa sig. SD är inget regeringsparti! Jomshof är precis som Gunnar Strömmer underströk en enskild riksdagsledamot och ingen företrädare för den svenska statsmakten. Skärp er SD, ni riskerar svenskarnas säkerhethal”.

I Sverige utgår all makt från folket, som väljer riksdag. Riksdagen är landets högsta beslutande organ. I riksdagen sitter idag åtta partier. Det exekutiva ansvaret för landet har regeringen. Regeringen tillsätts (och avsätts) av riksdagen. Vad helst regeringen vill göra, måste riksdagen godkänna. Det enda en riksdag inte får göra, är att fatta beslut som strider mot grundlagen. För dessa tillfällen finns en särskild process som måste omsluta ett riksdagsval, så att inga korrupta politiker kan inskränka medborgarens fri- och rättigheter hur som helst. Idag har vi t.ex. en diskussion om hädelse genom koranbränning (vilket är nästa ämne), på Lars Vilks tid handlade det om hädelse genom karikatyr, på Salman Rushdies tid handlade det om hädelse genom religionskritik. Utan att ta ställning för sverigedemokraten i fråga (Richard Jomshof) så styr han regeringen genom det mandat han fått från folket. Han utgör 0,29% av Sveriges riksdag och hans parti (Sverigedemokraterna) utgör 20,92% av Sveriges riksdag. En väldigt stor andel av riksdagen företräds av partier som står i opposition till regeringen, t.ex. Socialdemokraterna. Gör Jomshof gemensam sak med vänstern, mot regeringen, har inte regeringen en chans att klara sig, och eftersom en majoritet av svenskarna röstade höger i senaste valet, är det statsminister Ulf Kristerssons plikt att leverera högerpolitik, något som inte går om Sverigedemokraterna får kalla fötter.

2. Motsvarar muslimhatet idag judehatet i Tyskland på 1930-talet?

Även denna publicering är dagsfärsk, endast några timmar gammalt: ”Muslimhatet idag är samma gamla som judehatet på 1930-talet. Herregud vad inkompetent och rasistiskt av er att inte se detta. Ser man det inte är man en del av förföljelsen.” Även här följs inlägget upp med en kommentar: ”Sedan så hatar ju brunhögern av idag även judar, men det är sekundärt just nu.”

Uppföljningskommentaren vill jag bara kommentera med att säga att det går åt båda hållen. Epitetet brunhöger är inte ett uttryck för kärlek, utan av just starkt ogillande. Det är naturligtvis helt i sin ordning att man uttrycker hat. Är man på en formell debatt så ska man egentligen vara saklig, alltså spela på bollen i stället för på spelaren, så där kan det inte accepteras. Men här uttrycks ett svepande ogillande med ett epitet, i ett fritt medium, utan att någon angrips, och då tycker jag att det är rimligt. (Däremot har jag ironiskt nog sett judar anklagas för att vara nazister, men det är en annan historia.)

Men ursprungsinlägget förbryllar mig. Svenska arbetare finansierar islam. Teokratiska länder som styrs av kalifat, tar emot pengar. Verksamhetsbidrag utgår till föreningar som sprider islam och bidrag till muslimska trossamfund finansieras av svenska arbetare. Vår lagstiftning är noggrant kalibrerad för att inte diskriminera muslimer eller minoriteter, varken på grund av livsåskådning, hudfärg eller sexuell läggning. De flesta medborgare i Sverige uttrycker sin förfäran när diskriminering väl sker, vilket ger en ledtråd om att stödet är starkt. Jag vill absolut inte förminska det hat muslimer ibland möter, men detta hat är inte institutionerat. Precis som man inte ska förminska det hat som muslimer ibland behöver möta, ska man inte förminska Sveriges insats för att välkomna islam till landet. Och det verkar inte ha gått omärkt förbi! Det räcker att titta på flyktingströmmarnas riktning. Att folk på flykt väljer Sverige, beror såklart på att vi har en samhällsstruktur som gynnar mångfald. Att det finns rasister i Sverige är självklart beklagligt, men det är inte konstigare än att det finns homofober i Irak. Det vi alla kan göra, är att syna rasismen var helst vi stöter på den, och se till att de som kommit hit från en (för oss) främmande kultur, eller föds in i en dito, ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Och helst också slippa bli utsatt för hat – när du ser sådant, är det en chans att ta rätt parti! Tittar vi på flyktingströmmarna på 1930-talet, så var det inte många judar som riskerade livet för att komma till Tyskland, för Tyskland hade verkligen en regering som införde lagar som diskriminerade mot judar. Sverige har snarare problem med motsträvare.

Därför ska koranbränningar vara lagligt

En Novus-undersökning gör gällande att 40% av svenskarna vill förbjuda koranbränning. Även om det vore 60% som vill se en kriminalisering, är det inte självklart en bra väg att gå.

I Sverige råder grundlagsskyddad yttrande- och demonstrationsfrihet. Den fria åsiktsbildningen utgör en av det svenska statsskickets grundvalar. Rätten till yttrande- och informationsfrihet, demonstrationsfrihet och mötesfrihet är därför centrala för vår demokrati. Yttrandefriheten innebär en mycket långtgående rätt för enskilda att uttrycka tankar och idéer i vilket ämne som helst. Den innebär dock inte en frihet att alltid säga precis vad som helst. Det är till exempel inte tillåtet att förtala någon eller att begå en gärning som innefattar hot eller hets mot folkgrupp. Däremot skyddas inte religioner som sådana mot åsiktsyttringar som ifrågasätter religiösa budskap eller som kan uppfattas som sårande för den som är troende.

Att yttrandefriheten är grundlagsskyddad innebär att riksdagen inte kan göra inskränkningar i den. Det går att fatta ett beslut om en inskränkning som sedan kan beslutas om genomförande efter nästa val. På det viset har folket chans att rösta bort de ledamöter (eller i praktiken de partier) som försöker angripa medborgarnas frihet. Det innebär att en stark opinion för kriminalisering av koranbränning åtminstone i teorin skulle kunna få igenom en inskränkning av yttrandefriheten under den mandatperiod som inleds hösten 2026, givet att man får nuvarande regering att föreslå en inskränkning.

Men om du är en av dem som anser att kriminalisering är en väg framåt, bör du fundera på varför innan du ens tittar på konsekvenserna. Är det för att totalitära teokratiska stater har godare omdöme om hur ett land ska skötas än västerländska liberala demokratier? Eller är det för att våldsverkare i Sverige ska få inflytande, så att det blir lönsamt att döda en polis för att få sin vilja igenom? Det är onekligen lättare att spränga en byggnad, tända eld på några polisbilar och kasta lite stenar på några statstjänstemän för att få med sig media, än att försöka sig på att bilda opinion genom en debattartikel. Pennan är inte särskilt mäktig bredvid svärdet i ett land där färre och färre bryr sig om, eller alls kan hantera, skriven text.

Jag kan se tre viktiga skäl till att inte kriminalisera koranbränningen. Om detta sker, kommer det vara genom en justering av ordningslagen. Idag får man tillstånd att bränna en koran, om man inte tänker försöka döda en polis. Lagen tar inte hänsyn till att någon annan försöker döda en polis för att han inte gillar ditt budskap. Ska sådan hänsyn tas, har man automatiskt hamnat i konflikt med grundlagen och inskränkningen får inte genomföras förrän efter nästa val. Det kan hända, men det bör inte hända.

För det första är Sverige en suverän stat. På samma sätt som Sverige inte kan bestämma att Nigeria inte ska avrätta homosexuella, kan inte Irak bestämma att Sverige ska ha sharialagar. Sverige är ett så pass liberalt land att de allra flesta anser att homosexuella personer ska ha samma fri- och rättigheter som alla andra, och skulle gärna därför bestämma att det ska vara så även i Nigeria, men vi har inte mandatet. Det vi kan göra är att stå upp för våra värderingar, vår vandel och vår frihet. Det gör intryck till den grad att fler flyr till Sverige än från Sverige, och det ska vi vara stolta över.

För det andra måste man vara snäll om man är stark. Idag har vi en situation där mängden våldskapital avgör vilka rättigheter man har att sätta agendan i samhället, trots att det inte finns någon korrelation mellan god moral och att vara redo att skada (eller döda) en medmänniska. Hade konflikten varit intellektuellt driven, genom opinionsbildande artiklar och strukturerade debatter, så hade den goda sidan vunnit. Slutsatsen hade varit människor får ta ett eget ansvar för att inte exponera sig för sådant de inte gillar, oavsett om det handlar om fläskkött, öl, religionskritik eller ren och skär hädelse.

Och för det tredje är yttrandefriheten till för att skydda utsatta grupper. Ett samhälle där majoriteten begränsar minoriteten, oavsett om det sker med våld eller med juridik, är inte ett fritt land. Jag vet att man inte ska slänga sig med ordet frihet utan att ge en kontext, för ordet är både svårbegripligt och svårt att förklara, men frihet är en av faktorerna när det gäller riktningen på flyktingströmmen. Det verktyg som ger muslimer rätt att driva igenom ett förbud mot att skända koranen, kommer förr eller senare att hamna i händerna på rasister som vill förbjuda muslimer.

Så varför eldas det så mycket koraner till i Sverige? Förmodligen känner folk av det överliggande hotet om en inskränkning, och agerar i protest. Människan är obstinat till sin natur. Personligen har jag inte eldat upp mitt exemplar av koranen, men jag har parodierat ”profeten” Muhammed. I slutet av 00-talet så var det nämligen karikatyrer som skulle förbjudas, men tack och lov blev det inte så.

Läs gärna (2023-08-11): Vem ska få styra Sverige, och på vilken grund?

Övriga texter: https://ahesselbom.se/texter/

Yttrandefrihet, koranbränning och anpassning

Yttrandefrihet, koranbränning och anpassning – varför yttrandefriheten inte kan knådas om så fort någon blir kränkt.

Monopolvurmandet är en välfärdssjukdom

Ordet ”välfärdssjukdom” får många att tänka på högt blodtryck, stroke, diabetes eller gikt. Sverige är idag ett så pass framgångsrikt land att många av de minst priviligierade människorna lever ett ganska gott liv, och därmed löper samma risk som de mest lyckligt lottade att drabbas av någon av dessa sjukdomar. Rik som fattig i Sverige har dyra kläder, exklusiva mobiltelefoner, storbilds-tv och streamingtjänster. 80-talets skepsis mot kapitalismen är idag som bortblåst. Betal-tv (som streaming hette på den tiden) inte längre fult och det bekämpas inte längre av regeringen. Ingen säger längre yuppienalle (nedlåtande term som insinuerade att mobiltelefonen är en rikemansleksak). Saker har förändrats!

Idag är alla kapitalister. Totalitära kapitalister, som anser att arbetarens rörelseutrymme ska vara så litet som möjligt. Det mesta arbetaren tjänar ihop, ska lämnas bort till någon annan som bestämmer hur pengarna ska spenderas. Skatt.

Det konstiga är att det verkar finnas en korrelation mellan att vara vänster och förespråkare av statliga monopol, och att för egen del välja att skörda frukten av den fria marknaden.

Man vill gärna ha en mikrobryggd hipsteröl i stället för en statlig pilsner, men kan inte riktigt erkänna att det är tack vare att staten förlorade tillverkningsmonopolet som vi över huvudet taget har mikrobryggerier.

Man vill gärna njuta av Systembolagets breda ölutbud, men kan inte riktigt erkänna att Systembolagets ölutbud var en ren och skär katastrof innan bolaget förlorade försäljningsmonopolet år 1995.

På samma sätt försvarar man Systembolagets butiksmonopol med just att monopol ger större utbud än vad en fri marknad skulle ge. Man har sett, men inte förstått, den förbättring som skedde när tillverkningsmonopolet avskaffades. Man har sett, men inte förstått, den förbättring som skedde när försäljningsmonopolet avskaffades. Aldrig mer behöver man klä upp sig, ställa sig i kö till en disk där man får titta upp på en säljare som står på en upphöjd plattform och tittar ner på dig strängt, för att be om fyra Pripps Blå.

Monopol antas vara bättre, men själv väljer jag något annat. Avskaffandet av försäljningsmonopolet förvandlade Systembolaget från en dömande institution med alkoholhalten som fokus, till ett servicebolag med det breda utbudet och kundnöjdhet som i fokus. Det kollektiva minnet är bra men kort.

Vill du se en häpen min, ta med en person som anser att monopol skapar mångfald till t.ex. en speceributik för vin i ett fritt land. ”Men… Men… De små orterna kommer bara ha dålig sprit och fulöl!” Ja, det är kanske sant, för så är det i Sverige. Men antingen får man beställa eller så får man sätta sig i bilen. Precis som i Sverige.

Det finns även en arrogans när valfrihet diskuteras, som är oroväckande vanlig hos svensken.

”Om Sverige lät marknaden i stället för staten producera film, skulle vi inte ha kvalitetsfilm.” Jag förväntas alltså anta att ”Tre solar” är kvalitet, eftersom staten har finansierat filmen, men att ”Alien” är skräp eftersom publiken (marknaden) finansierat filmen? Och om inte staten producerade kvalitativ film, skulle alla medborgare springa iväg och se Åsa-Nisse. ”Inte jag, men alla andra”.

”Om Sverige lät marknaden i stället för staten producera öl, skulle vi inte ha kvalitetsöl.” Se det tredje stycket ovanifrån.

Susanna Kierkegaard är något av en Jedi Knight i när det gäller socialister som gillar kapitalism. I en text som introducerar konceptet med ”ICA Basic-vodka” bedyrar hon att valfrihet är dåligt för ”andra”, men att hon själv är en sofistikerad drickare. Hennes poäng bygger helt skamlöst på tanken att ICA, som är en fri aktör på en någorlunda fri marknad, direkt skulle byta kundgrupp till desperata alkoholister. Men själv, som den monopolkramande kapitalist hon är, skulle välja finsprit.

Och detta säger hon, i en värld där alkoholister köper en kvarting Explorer på sitt lokala bolag för under hundringen, i syfte att skydda alkoholister från en biltur till ett bryggeri där en inträdesbiljett krävs för att få köpa en flaska vin för en tusenlapp!

Jag bjuder gärna Susanna på en tur till ett land där den fria marknaden är välkommen. Jag är så gammal att jag inte har några problem med att hantera ett barn i en godisbutik.

Månens avstånd och synlighet för en plattjordare

Det finns ett antal observationer som har med månen att göra, som inte riktigt stämmer med tanken att jorden är platt. Jag har tyvärr blivit portad från de diskussionsforum där plattjordare hänger, så jag kan inte få svar där. Jag skriver därför mina invändningar här, så får plattjordare som råkar besöka min hemsida kommentera här eller på Twitter. Den ena har med månens storlek på himlavalvet att göra, och den andra har med månens synlighet att göra.

1. Månens storlek är ganska konstant. Ibland har vi ”supermåne” (en måne som ser aningen större ut på himlen) vilket enligt planetanhängarna sker när månen och jorden är särskilt nära varandra.

Anledningen till att månens storlek på himlen inte varierar mer än den gör, beror på att varje gång du ser månen så är den ungefär lika långt borta från dig. När månen är som närmast är den 36310 mil bort, och när den är som längst bort är den 40570 mil bort, vilket innebär att den endast varierar en aning i storlek.

Enligt plattjordare borde månen ibland täcka en stor del av himlavalvet och ibland vara liten som en ärta. Det beror på att de anser att månen cirkulerar ovanför en platt jord. Ibland har du den över dig på 480 mils höjd, ibland är den på andra sidan jorden, 4000 mil bort, på samma höjd.

Skillnaden på månens storlek på himlen borde variera något enormt, eftersom avståndet till betraktaren skulle variera så mycket. Men det stämmer inte med vad vi observerar.

2. Månen borde vara konstant synlig. Om vi antar att vi står på en planet och att månen kretsar kring planeten, så är det logiskt att månen ibland försvinner bakom horisonten och därför inte syns. Det rimmar med vad vi kan observera.

Men ett objekt som cirkulerar på himlen 480 mil upp, kommer aldrig att vara skymt av något. Inte ens när det är längst bort.

Om man anser att månen är för ljussvag eller för liten för att uppfattas på det avståndet, skulle vi i stället kunna observera hur månen krymper i storlek på himlavalvet. Eller använda solen som exempel, för den är mer ljusstark än månen. Men detta rimmar inte alls med vad vi kan observera.

Jag anar att det som driver plattjordare egentligen inte är naturvetenskap, utan konspirationsteorier. Om jorden har den form som vi har fått lära oss, alltså klotformad, så försvinner ett viktigt bevis för att omvärlden konspirerar mot oss. Och det är nog snarare därför vissa hävdar att jorden är platt.

Ska en god socialist vara för eller emot EU?

Jag kan inte nog rekommendera Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det: En historia om svensk alkoholpolitik”. Det borde vara obligatorisk läsning för vem som helst som vill debattera svensk alkoholpolitik.

Det mesta som påstås av Systembolaget, är inte sant. Det påstås för att det gynnar deras narrativ. Och att ett statligt butiksmonopol lägger pengar på sådant som gynnar deras narrativ, är onekligen lite märkligt. Varför vill jag som skattebetalare och ofrivillig delägare i Systembolaget, att vinsten ska legitimera bolagets existens? Det är väl rimligare att statliga företags vinst tillfaller välfärden?

När mina pengar obligatoriskt går till reklam för vad mina pengar obligatoriskt går till, kallas det egentligen propaganda. Men eftersom det ordet skaver, inte minst för att svensk propaganda trots allt är bra propaganda, så säger vi ogärna propaganda när vi pratar om propaganda.

Och visst har alkoholmonopolet ett starkt stöd hos svensken, inget snack om saken! Systembolaget saknar sedan EU-medlemskapet återförsäljningsmonopol, vilket innebär att det är lagligt att privatimportera alkohol. Winefinder är ett bolag som säljer importerat vin till svenska kunder, och av någon anledning blev de stämda av Systembolaget, som givetvis förlorade.

Så varför har vi Systembolaget? Förr brukade man säga att alkoholreglering leder till mindre supande. När det visade sig vara falskt, dök det upp debattörer som hävdade att Systembolaget inte kunde sälja kvalitativa viner om de var konkurrensutsatta.

När inte heller det visade sig vara sant, var bottenplattan på Paul Grahams argumentationsrangordning den enda räddningen. Person- och tonangrepp är värt guld och gröna skogar för den som vill försvara Sveriges medlemskap i den fria marknad som EU erbjuder, utan att behöva vara en del av den fria marknad som EU erbjuder. Den som är mot EU är kanske kommunist? Den som är för EU är kanske liberal?

Hur som helst så lyckades Sverige får behålla butiksmonopolet, men förlusten av återförsäljningsmonopolet sörjs än idag av prominenta socialister.

Ett annat monopol som den svenska staten förlorade i samband med EU-inträdet på 1990-talet var tillverkningsmonopolet. Det innebär att Pripps Blå numera konkurrerar med diverse hipsteröl och att Bolaget numera hemsöks av skäggiga webbdesigners med toppluva. Minskade verkligen mångfalden av att fler aktörer släpptes in? Dricker verkligen socialister hellre Pripps Blå än hipster-IPA? Jag är inte övertygad.

Men med det sagt, det finns mer och säga, och jag välkomnar debatten från den som är beredd att läsa på, trots att kunskap kan nyansera bilden av Systembolagets goda vilja. Hemska tanke.

Anser de 57 att gränsen går vid koranbränning?

Debatten om huruvida yttrandefriheten gör mer skada än nytta i Sverige pågår fortfarande, och situationen ser inte särskilt ljus ut. De 57 länder som bedriver påtryckning mot Sverige att vi ska luckra upp vår yttrandefrihet för att inte såra muslimer, är inte precis 57 länder som är bättre på mänskliga rättigheter än vad vi är, men det skulle onekligen spara oss en hel del problem om vi bara rättade in oss i ledet och kriminaliserade smädandet av islam. Utrikesdepartementet har dessvärre tydligt tagit ställning mot yttrandefriheten, och skriver i ett mail till Ekot:

”Sveriges regering förstår till fullo att de islamofobiska handlingar som enskilda personer gjort sig skyldiga till vid manifestationer i Sverige kan vara kränkande för muslimer. Vi fördömer starkt dessa handlingar, som inte på något sätt återspeglar den svenska regeringens åsikter.”

Detta är ett märkligt uttalande, för en symbolhandling behöver inte spegla regeringens åsikter. Experter och tyckonomer nöjer sig inte med att misstänkliggöra koranbrännaren för rasism, de glider skamlöst över till att insinuera att den som försvarar yttrandefriheten inte kan ha andra motiv än rasism. Vitsen med våra grundlagsskyddade rättigheter är sedan länge bortglömd.

Jag är inte så naiv att jag inte förstår att villkoren dikteras av dem med mest våldskapital, och det är inte precis sekulära humanister som sitter på det. Det finns inga farliga konsekvenser som kommer av att köra över en liberal, men att inte vara lyhörd för islam har konsekvenser i både det lilla och det stora. Politikerna tjänar fler röster än de förlorar.

Men yttrandefriheten är grunden för vår demokrati. Att tillåta uttryck för starkt ogillande, till och med genom symbolhandling att förstöra ett föremål som representerar det man ogillar, är viktigt. Annars reduceras en demokrati till något slags majoritetens tyranni. Den bortre gräns som yttrandefriheten redan har, att du inte får hota någon eller uttrycka missaktning mot en folkgrupp, begränsar dig inte när du vill visa avsky för en religion, och ska inte heller göra det.

Hur förbudet mot koranbränningar kommer att se ut, vet jag inte. I den bästa av världar kommer vi såklart att klara att stå upp för våra fri- och rättigheter, men jag är inte så säker på det. Men jag vill inte ge upp något gratis:

Kan vi lita på att muslimer i Sverige och islamistiska stater kommer att försvara vår rätt att visa missaktning mot islam, när det inte längre sker genom att en koran eldas upp? Kan vi ge upp koranbränningarna mot ett erkännande vi i övrigt har rätt till våra fri- och rättigheter och vår sekulära livsstil?

Vi ska komma ihåg att vissa av dessa 57 länder praktiserar offentliga avrättningar av homosexuella, samt dödsstraff som påföljd för allt från apostasi till att ha blivit utsatt för en våldtäkt. Men om vi bara kriminaliserar koraneldning, så kommer de vara våra villkorslösa vänner? Jag är tveksam.

2023-07-03: Därför kan vi inte införa hädelselagstiftning i Sverige

Därför kan vi inte införa hädelselagstiftning i Sverige

Jag har medvetet och aktivt tagit ställning mot hädelselagstiftning i Sverige. Frågan är inte relevant i praktiken då rätten att häda är grundlagsskyddad, men frågan är aktuell i samhällsdebatten efter att 57 länder, företrädelsevis islamistiska teokratier som Iran, Marocko, Afghanistan och Saudiarabien, har krävt att Sverige ska skydda hädelse mot islam. Och det kan tyckas vara en liten uppoffring för ett land som Sverige att t.ex. kriminalisera koranbränning i syfte att visa missaktning mot islam. Men det finns faktiskt goda skäl att våra vi har grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Om vi ger efter för trycket och lyckas producera en riksdagsmajoritet för att riva upp yttrandefriheten i den form vi har den idag, och om efterkommande riksdag också producerar en enkel majoritet för förslaget, går det att verkställa. Utan yttrandefriheten kan vad som är tillåtet att yttra regleras i brottsbalken, vilket innebär att en riksdag på egen hand kan driva igenom t.ex. ett förbud mot hädelse riktad mot islam, eller vad man nu vill förbjuda, och så är väl allt frid och fröjd?

Nej, ett sådant verktyg kan vara farligt att ha i verktygslådan. Om ett missnöjesparti lyckas vinna makt, kanske på grund av någon pågående kris, kommer verktyget garanterat att användas mot någon minoritet som pekas ut som krisens orsak. Yttrandefriheten är alltså till för att skydda minoriteter. Redan idag är det otillåtet att hetsa mot folkgrupp, men hets mot folkgrupp riktar udden mot den som visar missaktning direkt mot en folkgrupp. Att någon blir upprörd över att man skändar en religion, betyder inte att samma någon är utsatt för hets mot folkgrupp. Att någon anser sig vara kränkt, betyder inte nödvändigtvis att man ur juridisk mening faktiskt blivit kränkt.

Bland de 57 länderna finns många länder där det är helt omöjligt att leva som homosexuell, vilket jag tycker är fruktansvärt. Att talibanstyret i Afghanistan gör matinéunderhållning av att stena homosexuella till döds får naturligtvis mig att protestera mot deras rådande ordning, och att vi har vår yttrandefrihet gör det lika naturligt för Afghanistan att protestera mot oss. Men vi kan helt enkelt inte avskaffa vår yttrandefrihet för att blidka Afghanistan, av de skäl jag nämnde inledningsvis. Vår ambition söker sig nämligen inte åt det hållet, utan vi vill säkerställa att ingen korrupt regering agerar på ett sådant sätt att minoriteter begränsas.

Jag kan känna väldigt starkt för de som blir arga. Den som blottar sin akilleshäl, riskerar att få den petad på av någon som ogillar det du står för, oavsett om det handlar om koranbränning eller vad det nu må vara. Men vi offrar för mycket om vi låter riksdagen förbjuda vissa typer av kritiska uttryck, eftersom det, givet hur en demokrati fungerar, alltid kommer vändas mot marginaliserade grupper när riksdagen ledamöter anser sig finna skäl att inte agera i folkets bästa. Ett rasistiskt parti kanske kommer in i riksdagen? Och jag ska av liknande skäl inte kunna vinna immunitet mot kritik genom att åberopa religion.

Därför har jag tagit ställning: Islamistiska stater ska inte ha någon påverkan på de friheter vi har betalat så dyrt för att få, och vi kan inte ge riksdagen vilka verktyg som helst, för det kan ge bakslag när vi minst anar det. Jag förstår att folk blir arga, men jag vill inte se någon hädelselagstiftning.

Uppdatering 2023-07-04: Anser de 57 att gränsen går vid koranbränning?

Om rättssäkerhet beror på partifärg, har vi problem

Som medborgare anser jag att jag har rätt att slippa att drabbas av misstanken att vissa djur betraktas vara mer jämlika än andra. Den svenska journalistkåren har inte varit särskilt framgångsrika när det kommer till att känna mig trygg i att så inte är fallet. Särskilt statligt kontrollerad media gör mig orolig, och det finns två händelser jag brukar återkomma till.

När Stefan Löfven tillträdde som partiledare för Socialdemokraterna 2014 producerade Sveriges Radio en bild som punktade upp Löfvens goda sidor och hans framgångar genom åren. När Ulf Kristersson tillträdde som partiledare för Moderaterna 2017 producerade Sveriges Radio en bild som punktade upp Kristerssons negativa sidor och hans illdåd genom åren. Många tänker nog att socialistisk politik är bättre än moderat politik, och att statlig media därför är objektiva när de tar ställning för ett parti och motarbetar ett annat. Så kan det vara. Men det är också här misstanken att jag som ogillar socialism, kanske uppfattas som mindre önskvärd, har sin början.

Jag tänker bjuda två exempel där jag inte känner något ”ideologiskt stöd” från den medieproducent jag så gärna skulle vilja slippa betala för, men inser att jag måste finansiera utan någon förhoppning att någonsin kunna kräva några gentjänster ifrån.

För det första tänker jag på de båda partiledarnas pigor. Ulf Kristersson, dåvarande oppositionsledare från högern, anlitade en städerska från ett skattebetalande företag. Städerskan hade kollektivavtal och skälig lön för sitt arbete, och säkerhetspolisen hade full koll på vilka människor som rör sig hos honom. Företaget betalade sin skatt.

Magdalena Andersson, dåvarande statsminister (!) från vänstern, valde ett skattefritt alternativ där själva frågan om kollektivavtal inte ens var relevant. Det var media, och inte säkerhetspolisen, som lyfte frågan att Socialdemokraternas städleverantör är ett skattesmitande paradis för korrupta kapitalister. Och just den som städade hos statsministern råkade vistas i landet illegalt och var efterlyst.

Sveriges Television borde rimligtvis ha argumenterat för att Andersson skulle avsättas, men valde denna vinkel: ”Kristersson (M) om hans städare har kollektivavtal: ’Har jag inte lagt mig i'”. Va? För det första hade Kristerssons piga kollektivavtal, för det andra tycker jag att en högerledare borde ha klokare värderingar än att tycka att kollektivavtal är viktigt! Pigan ska ha skäliga villkor och bolaget ska betala skatt, det är det viktiga! Andersson släpper i egenskap av statsminister in en efterlyst person, som för inga pengar alls, ska städa efter henne helt skattefritt!

För det andra tänker jag på de båda partiledarnas syn på familjeplanering. När Magdalena Andersson var statsminister (2022) gick dåvarande arbetsmarknadsminister Eva Nordmark ut och propagerade för att barnafödande inte bör betraktas som ett karriärsval, vilket media helt korrekt rapporterade om helt objektivt. Andersson anser alltså att det är bra om man tar sig ut på arbetsmarknaden istället för att betrakta flerbarnstillägget som ett karriärsval, men vänder helt när hon får medhåll från högern. Med tanke på att Expressen och Aftonbladet trots allt är skattefinansierad media, kanske åtminstone någon borde fundera på att ställa några frågor till Andersson?

Både statskontrollerad media och statsfinansierad media har tappat bort sin moraliska kompass till den grad att man skyddar makten istället för medborgaren. När S i regeringsställning försöker strypa Moderaternas försörjning, är det något bra. När M i regeringsställning problematiserar just lottförsäljningsdelen i Socialdemokraternas försörjning, något som borde ha kriminaliserats för länge sedan, talas det i termer om att man vill ”tysta oppositionen”. S är sällan i opposition, de har absolut bäst försörjning även när de inte säljer sina lotter på kredit, och dessutom har de media. Är det något som behövs för att nå ut, så är det media! Under en period var hälften av partiets utgifter just media, och till detta har man lyckats få skattebetalarna att också finansiera deras media! Något säger mig att ett oreglerat informationsflöde förr eller senare kommer att framställas som något negativt, både av ”de objektiva” och av Partiet.

Nu ska ”plattformar” finansiera dålig journalistik

Hackordningen bland journalister placerar den journalist som agerar på den fria marknaden lägst. Bland dessa hittar vi Joakim Lamotte, Emanuel Karlsten, eller vem som helst som producerar material som det är frivilligt att betala för. De som står högst i rang, t.ex. Sveriges Radio, använder gärna epitetet ”swishhora” för att beskriva fri (som i frihet) journalistik.

Bidragsfinansierade journalister har näst högst status. T.ex. Dagens ETC. Bidragsfinansierade journalister sysslar inte främst med journalistik, utan navigerar en skuta som syftar till att exploatera så mycket statligt stöd som möjligt. Att roffa åt sig skattepengar är lite finare än att göra journalistik för en frivilligt betalande publik.

Högst status har de som helt finansieras av anslag, som skattebetalarna helt enkelt måste finansiera via skattsedeln (alltså fri som i öl). Här utmärker sig inte minst Sveriges Television och Sveriges Radio. Oavsett om ett radioprogram har tre lyssnare eller fyra miljoner lyssnare, får de dina pengar, för den knegare betalar kalaset kan inte välja bort dessa bolag.

Det är inte att tigga pengar som uppfattas som ett problem. Idag organiserar sig journalister för att försöka tigga pengar av ”plattformar” (vilket är journalistspråk för ”sociala medier”). Problemet är frivilligheten, för frivillig finansiering ställer krav på kvalitet.

Men om man kan få ”plattformar” att betala för att deras användare delar artiklar, kan man skriva texter som appellerar till folks känslor. Texter som gör folk arga, texter som är sensationella. Får man en delning, så får man betalt av ”plattformar”. Och får man en delning, så får man besökare, vilket ger ett incitament att försöka ta betalt av läsarna och av annonsörerna – en positiv spiral!

Så att man kan fortsätta att håna frivilligfinansierad journalistik medan man jagar nästa sensation.

Ett politiskt val: Fritt eller totalitärt samhälle?

Frihet är inte en annan sida av samma mynt, det är ett helt annat mynt.

Bristande vandel

Omkring 2011 började de nya ateisterna prata om vandel. Något som kallades ”Atheism+” började växa fram. Förutom ateism som ett filosofiskt ställningstagande skulle man vara mot diskriminering baserat på t.ex. hudfärg, kön eller sexuell läggning och man skulle vara mot sexuella trakasserier. Alla förnuftiga människor tyckte såklart att dessa värderingar som man ville koppla de nya ateisterna var goda, men inte alla gillade sammanblandningen mellan ”är” (finns gud?) och ”bör” (diskriminera inte).

Under 2010-talet började det bli vanligt att mjukvaruprojekt ställde krav på vandel bland programmerare. För att få bidra med kod till olika datorprogram, behövde du godkänna ett avtal som benämns ”code of conduct”. Detta var något bra, för det bidrog till att skapa trygga miljöer för den mångfald av programmerare som idag arbetar inom öppen källkod.

September 2017, i kommunikation med medborgare berättar Migrationsverket att vandelsprövning görs i ansökan om medborgarskap (förutsättning för att få stanna i Sverige) för vuxna över 21 år. Detta sker på uppdrag av regeringen Löfven som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vandelsprövning uppfattas fortfarande generellt sett som något bra.

I oktober 2022 presenteras Tidöavtalet som fattades mellan Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Där står att bristande vandel (fortfarande) kan vara skäl för utvisning. Jag kan tycka att det är ytterst rimligt att inte bara de nya ateisterna och programmerare ska kunna åtnjuta en trygg tillvaro, och jag finner det därför mycket märkligt om jag som migrant till främmande land, inte blir åtminstone lite nagelfaren innan jag bjuds en nytt hem och en ny tillvaro där. Men få håller med.

Nu pratas det raljant om vandel på sociala medier, speciellt från vänsterhåll. Utsatta gruppers trygghet hade kunnat vara värt något innan högern stämde in i kören. Omsorgen för medmänniskan må vara stor, men om den kommer till priset av att dela uppfattning i en fråga med fiendesidan, är den inte värd något.

Utöver att Migrationsverket utfört vandelsprövningar under Socialdemokraternas ledning, på deras hemsida står idag:

Socialdemokraterna vill

• att vår migrationslagstiftning inte skiljer sig väsentligen från övriga länders i EU
• fortsätta arbetet inom EU och globalt för att få fler länder att ta sitt ansvar för människor på flykt

Och vidare att:

Det här har vi gjort

• infört en ny, stramare asyllagstiftning så att färre söker sig till Sverige
• ökat återvändandet av de som fått avslag på sin asylansökan

I stycket om arbetskraftsinvandring används ordet uttryckligen:

De kontroller som Migrationsverket gör av arbetsgivare som vill anlita personal från tredjeland ska skärpas genom en tydligare vandels­prövning.

Ungefär samma formulering kring vandelsprövning har förekommit motioner från just Socialdemokraterna, inte minst när det handlar om just invandring.

Det går alltså med säkerhet att säga att krav på god vandel för att skydda utsatta egentligen är något bra, och att det främst är partipolitiska skäl bakom ogillandet. Därmed kommer klagomålen på vandelskrav upphöra när maktbalansen är återställd och Socialdemokraterna återigen innehar makten.

Själv är jag medlem i ett sällskap vars inträdeskrav är att ”man rekommenderas av en som redan är ledamot, samt att man själv är känd för ’redbar och aktningsvärd vandel’”, vilket jag är ganska glad för, eftersom man kan slappna av när man vet att man är omgiven av personer som vill en väl, vilket även är en god ambition för ett framgångsrikt samhälle. Och det erkänner vi gärna, när avsändaren kommer från vänster.

Kategorier: Politiskt korrekt