Sakine Madon tilldelas Hedeniuspriset!

Idag är en stolt dag för mig som, likt tusentals andra, är en del av den svenska humaniströrelsen.

Hedeniuspriset 2025 tilldelas opinionsbildaren och författaren Sakine Madon för hennes arbete för rätten att uttrycka konträra idéer i allmänhet och rätten att häda i synnerhet.

Till kättarens försvar! I stora delar av världen är det mer eller mindre livsfarligt att uttrycka fria tankar. Minoriteter, oppositionella och religionskritiker jagas, fängslas och dödas. Detta är en anledning till att humanister över hela världen försvarar yttrandefriheten – en grundläggande mänsklig rättighet och ett demokratiskt fundament som ger oss alla möjligheten att pröva egna idéer och ifrågasätta normer och maktstrukturer.

Sverige har en långtgående i lag skyddad yttrandefrihet, men även här händer det att människor förföljs för vad de uttrycker. Detta görs inte av staten, utan av de som tar lagen i egna händer när de inte tolererar andra människor åsikter. Inte sällan handla det om att man inte tolererar att religiösa skrifter kritiseras eller görs narr av.

Sakine Madon är en av de starkaste förkämparna för det fria ordet i Sverige. Under många år har hon i debatter och skrift argumenterat mot de som vill inskränka yttrandefriheten – genom att beskära demonstrationsrätten, vidga lagen om hets mot folkgrupp eller återinföra blasfemilagar.

”Har ni alla blivit galna, är en fråga jag ställt mig. Glömmer ni hur människor har riskerat livet, och ibland fått betala med det, för den frihet vi i dag har?” Detta skriver Sakine Madon i boken Till kättarens försvar, vilken publicerats i år och är ett svar på den förbudsiver som uppstod i samband de senaste årens koranbränningar.

Mer information finns här, och evenemanget kommer att hållas på lördag 22/11 på Skeppsholmen i Stockholm.

Frågan om yttrandefrihet är en fråga om principer

I Storbritannien finns inte någon grundlag på samma sätt som i Sverige. Det innebär att det skydd som svensken har från juridiskt ingripande så länge man följer lagen, i princip saknas i Storbritannien. Där väger praxis mycket tyngre, och man tittar gärna på tidigare domar som vägledning. Detta behöver inte vara en nackdel, så länge de som förvaltar lagen är principfasta. Begår man gärning som inte är kriminell, så ska man inte straffas för gärningen. Finns det däremot exempel på att människor har blivit dömda för gärningen, så kan man bli dömd för gärningen.

Men hur ser samhället på människor med vidriga åsikter, som skriver fruktansvärda saker på Internet, på rasister eller på kommunister? I Sverige är det inte så mycket snack om den saken. Grundlagen syftar till att skydda den som går emot strömmen. Här behöver ingen idka självcensur av rädsla för repressalier, och den som talar har rätt till anonymitet, om så önskas. Ingen politiker och ingen tjänsteman kan sätta stopp för detta. Även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har antagit, skyddar den svenska medborgaren som vill uttrycka vidriga åsikter.

Så varför vill man skydda en person som t.ex. skriver fruktansvärda saker på nätet? Varför vill man skydda en rasist eller en kommunist? Vad som anses vara fruktansvärt, beror ofta på makten. I ett kommunistiskt samhälle är det marknadsliberalismen som är fruktansvärd, så där kanske en marknadsliberal inte får kritisera kommunismen. Skulle någon nazistisk organisation få makten, så kanske det är trans-communityt som är fruktansvärt. Skulle fascister ta makten, kan samma verktyg vändas mot anonyma opinionsbildare. Skulle Sverigedemokraterna ta makten, kanske man bara får säga att det finns två kön. Principen att man inte får skrämma en medborgare till att inte tala fritt från hjärtat, anonymt om så önskas, får man inte nagga på i Sverige, för det är konstitutionsvidrigt.

Idag har vi en kulturpolitisk agenda som vilar ganska tungt över västländerna. För att nämna två exempel så anses muslimer behöva särskilt skydd, och dragshow-artister anses vara utsatta för särskilda för hat. Visst vore det skönt om osaklig och elak kritik mot dessa grupper kunde bemötas med juridik? Svarar man ja, har man lämnat principerna bakom sig – principer som vore bra att ha när en ond kraft har tagit makten. Som kanske använder juridiken för att bemöta andra opinionsbildare.

I Storbritannien grips ungefär 30 personer om dagen på grund av inlägg på sociala medier. De allra flesta släpps efter förhör, men det finns inget egentligt skydd för den som vill utmana rådande ordning. Man måste följa strömmen för, annars kan man råka illa ut. ”Check your thinking” får den obekväme höra. Står man stadigt i yttrandefrihetens läger, skulle dessa polisiära resurser i stället kunna användas till att minska kriminaliteten, så som i Sverige.

Men även här finns ett mörkt moln på himlen. Sverige kan inte stifta lagar i strid med grundlagen, och kan inte åtala personer i strid med grundlagen. Men svensk grundlag är underordnad EU-lagar, och en EU-lag som står i strid med svensk grundlag, gäller i Sverige. Det är därför onda krafter som vill avlyssna eller kontrollera det fria ordet, går via sina EU-mandat. Och för att få igenom dessa, vädjar man med känsloargument till parlamentet för att få igenom sina lagförslag. Chat Control, som innebär automatisk avlyssning på all aktivitet på Internet, såldes in som ett slags verktyg för att jaga pedofiler. Den nationella nätpolisen som Socialdemokraterna nu föreslår, ska ”säkra ett bra samtalsklimat utan hat och hot”. Man vill ”inrätta en nätpolis med särskilda enheter som kan patrullera på nätet och arbeta mot kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism”, och vem kan försvara kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism? Men igen, fundera alltid på vilka konsekvenser som kommer av att detta verktyg hamnar i händerna på en regering man inte sympatiserar med. Fundera på om detta verktyg kan vändas emot personer vars regimkritiska åsikter faktiskt kan vara relevanta i skapandet av en hoppfylld framtid.

Är du besvärad av att någon missaktar islam, så borde du vara besvärad av att det kanske är ett framtida påbud. Är du besvärad av att någon missaktar HBTQ-personer, så borde du vara besvärad av att det kan bli ett framtida påbud. Och beträffande barns säkerhet: Barn ska inte hänga på Internet, och om så sker, ska det vara med vuxet sällskap! Hur förhatligt föräldraansvar än är, så behöver man engagera sig i att de miljöer man knuffar ut sina barn i, är trygga och säkra. Det som var en självklarhet när jag hade småbarn, förväntas idag betraktas som en svåruppnåelig lyx! När du ser en rasistisk eller transfobisk åsikt uttryckas, kan du gå i debatt, blockera avsändaren eller gå någon annan stans. När du ser ett kriminellt beteende som t.ex. olaga hot eller grooming, kan man ta hjälp av polisen, som i sin tur förhåller sig till svenska lagar. Att skapa ett EU-mandat för att polisa det öppna Internet, är en förförande tanke i godhetens tecken, men det är att öppna Pandoras ask, för är det något historien har lärt oss, så är det att makt inte alltid korrelerar med godhet.

Vänstern hatar fri journalistik

Vi vet att svensk vänster hatar det fria ordet. De försöker undergräva förtroendet för svenska journalister och de skriker ”fascist” efter den som ämnar styrka yttrandefriheten. Det finns ingen respekt för yttrandefrihetsdelen i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som handlar om att motverka självcensur på grund av rädsla för repressalier, utan snarare någon slags omdefinition av begreppet yttrandefrihet för att kunna ducka eventuella risker att den lilla människan som jobbar och betalar skatt, ska kunna höras i debatten. ”Det är inte yttrandefrihet att…” följt av något som är själva grundtanken med yttrandefriheten, är strategin.

Journalistik är något man föraktar. I Sverige var både radio och tv totalförbjudet ända fram till 1987, och då var det inte vänsterns nyvunna kärlek till det fria ordet som ledde till avkriminalisering, det var den praktiska svårigheten i att förhindra informationsutbyte i en allt mer global värld – mycket tack vare den tekniska utvecklingen. Gemene man kunde skaffa parabolantenn, gemene man kunde importera en VHS-kassett.

Socialisterna talade nu till folket som en blodhostande döende man. Riksdagsförslag om att helt enkelt förbjuda satellitmottagare hade inte gått igenom. Skulle svensken bli världsvan? Så kan vi inte ha det! Vi skulle vara skeptiska mot media som inte var subventionerad av staten. Även om TV3 var privatägt, så lydde de under staten via sitt sändningstillstånd, som var ett avtal med staten om vad man ska och inte ska göra, och vad man får och inte får göra. Och med intåget av Internet i mitten 1990-talet var situationen för statskontrollerad media desperat.

Sveriges Radio slängde sig med termer som ”swishhora” om gräsrotsrörelser, och vi fick grundligt lära oss att media som granskar Socialdemokraterna inte var riktiga journalister. Har man valt att betala för journalistiken så är det man köper inte riktigt journalistik. Vem kan glömma när marionettdockan Magdalena Andersson sufflerades av sin pressekreterare i syfte att ifrågasätta att en icke-statligt finansierad röst, Henrik Jönsson, fick hållas? Det fria ordet är dött.

Den journalistik man får ett fängelsestraff för att inte betala för, är pålitlig och saklig. Den är så bra så att det helt enkelt är olagligt att inte betala för den! Och samtidigt som svenska företag och myndigheter nåddes av nyheten att Twitter (X) skulle tillåta alla röster att höras, flydde de fältet, och idag är de få socialister som är kvar förföljda av att påståenden som görs på Twitter faktagranskas. Peer reviewing har blivit ett stort problem, då nålsögat som släpper igenom lögner krympte.

Det handlar aldrig om principer, det handlar bara om medhåll. Alla kan vara överens om att om Ebba Busch vore statsminister, och i egenskap av sådan använde rekreationsbostaden Harpsund till att bjuda tjänstemän på mutmiddagar för att få igenom önskade avtal, vore problematiskt. Herre jävlar, Ulf Kristersson får inte ens ha dottern på middag i en bostad ämnad för ”sin familj”! Men när Göran Persson gör detsamma, måsta man fundera… Han röstar på samma parti som media, så detta måste vara bra…? Medias hantering av att Harpsund används för att muta tjänstemän under ”en privat middag” var beröm, men medias hantering av att Ulf Kristersson använder Harpsund i enlighet med Wicanders testamente hanteras genom att LO-ägda Aftonbladet (jo, samma LO som äger ICA och njuter av deras vinst) förföljer statsministerns dotters barn.

Svensk byråkrati behöver rivas upp med rötterna, och den energi som läggs på att ursäkta undantag från grundlagen, bör läggas på att bekämpa socialismen. För de socialister som accepterar yttrandefriheten, sträcker sig inte längre än till de yttranden de själva gillar. För när den spårar ur till det dike som utgör det den intellektuella slaskhink som socialisterna lämnat efter sig, är man helt plötsligt villig att slå ett slag för att journalistik är bortom kritik, och delar DN:s spaltmeter av moralpanik om kravet på korrekthet, på intellekt, på förståelse och på objektivitet.

Wicanders testamente sade inget om spritfester, nakenbad och otrohetsaffärer

Aftonbladets nyhetsredaktion jobbar på heltid för att vinna riksdagsvalet 2026, och det i sig är inte konstigt, för det är deras uppdrag. Det som oroar mig, är att människor som annars verkar veta vad som är upp och ned på det mesta, har börjat hugga deras spinn helt okritiskt.

Lite bakgrund. Herrgården Harpsund i Flens kommun har tilldelats sittande statsminister som rekreationsbostad för Sveriges statsminister och familj, enligt testamente från affärsmannen Carl August Wicander. Här skulle man slappna av, här skulle man festa, och festats har det gjort, med besked. En höjdare måste nog vara när Erik Åsbrink och Ylva Johansson, båda gifta på var sitt håll, inledde en romans efter en blöt kväll med nakenbad. Vänner till statsministern har gift sig där, barnbarn till statsministern har Harpsund som sitt smultronställe. Vuxna socialdemokrater dricker sprit och vänsterprasslar, barn till socialdemokrater fiskar och badar. Och som tonåringar skolas blivande socialdemokratiska politiker in i det extensiva levernet via SSU – jag minns särskilt SSU-kongressen som slutade med timmar av bajssannering på hotellets heltäckningsmatta och möblemang. Som någon klok människa en gång sade: Socialister predikar vatten och dricker vin.

Så nu när Aftonbladet gör ett nummer av att nuvarande statsminister har låtit sin dotter ha en middag på Harpsund, så trodde jag att vänsterns moralpoliser skulle kunna hantera den informationen med värdighet. Men icke. Trots att nyheten alltid återpubliceras med fotnoten att detta är i sin ordning, och själva tanken med Harpsund, så har folk av någon märklig anledning tagit Aftonbladet på allvar i denna fråga. Varför? Aftonbladet är ju Aftonbladet även denna gång! Vi läser dem för att kittla fantasin, alltså av samma skäl som folk läste ”News of the World”, för att vi vill ha spänning i vardagen. Inte för att vi tror på vad de skriver.

Men denna gång, när pressetiken tvingar dem att lägga till klausulen att allt är i sin ordning, jamsar folk med. Ni sossar som är bekymrade över att en statsminister på högersidan offrar trovärdigheten genom att låta sin dotter äta middag i en rekreationsbostad ämnad för statsministerns familj att äta middag i, varför anser ni inte att inte att en statsminister på vänstersidan gör något fel när det blir alkoholstinnade nakenbad och vänsterprassel, vilket inte nämndes som tanken i Wicanders testamente?

Högern förväntas följa sin hjärna, men att släppa in sin dotter i rekreationshem kan faktiskt vara kompatibelt med det. Vänstern förväntas följa sina impulser, men det kan man göra faktiskt inom anständighetens gräns. Jag har inget emot att man lever ett extravagant liv, men om man gör det, borde man tillåta att en dotter ordnar en (städad) middag.

En stad full med bilar gynnar inte handeln?

Jag funderar på att hoppa av den studiecirkel jag tillhör i Örebro. Det kostar för mycket att köra dit, det finns ingen kollektivtrafik och till årsskiftet chockhöjer man priset på parkeringsplatserna igen. Ibland får jag kommentaren att det visst finns kollektivtrafik, men det är bara sant inom stan och från vissa givna platser utanför Örebro. För att kollektivtrafik ska fungera, måste den finnas både där man vill starta och där man vill landa, och så är det inte alltid. Då tvingas man att ta bilen.

I torsdags publicerade Nerikes Allehanda en märklig insändare. Den påstod att om vi inför parkeringsskiva, kommer boende i stan att flytta sina bilar till Örebros kundparkeringar, och så går handlare i konkurs.

Därför ska vi inte ha några parkeringsplatser. Men om det blir så bra för handeln att få bort bilismen, varför bygger inte Marieberg bort sina parkeringsplatser, så att även de får njuta av samma framgångsrika kommers som Örebro redan har? Om den som vill besöka Marieberg inte kan ställa och kliva ur bilen, kommer kunder att strömma in från när och fjärran. Ställ en padelhall på parkeringen där i stället. Och eftersom folk då inte längre kan köra bil till Marieberg, kan man drämma till med en vinbar också.

Äntligen sänks skatten i Lekeberg!

Min kommun har en av Sveriges högsta skatter, och nu sänker äntligen den moderatledda kommunen skatten med en hel krona, rakt av. Vi landar fortfarande på en högre kommunalskatt än min förra kommun, Örebro, men det är en klar förbättring. Sveriges Radio, som har ideologiska skäl att vilja beskatta arbetare, intervjuar socialdemokraten Hanna Österby i egenskap av undersköterska. Bilden kommer från Österbys Instagramkonto.

Hennes argument att beskatta kommunens invånare är att sjukvården är ansträngd i kommunen. Österby missar samma poänger som Sveriges Radio själva ofta förbiser.

Högre ekonomisk frihet har positiva effekter som ligger utanför sådant som ligger utanför politikens intresse, t.ex. att fler får känna den glädje det innebär att faktiskt kunna klara sig på egen hand. Sannolikheten att ytterligare en person klarar sig på sin lön utan att behöva ta mössan i handen, ökar för varje extra krona folket får behålla.

Österby påpekar att högavlönade får behålla mer pengar i kronor räknat, eftersom skatten är en procent av lönen. Detta är något bra, eftersom det ger ett incitament att utbilda sig och göra svårare eller mer värdeskapande jobb, vilket också behövs. Österby exemplifierar med att kommunstyrelsens ordförande får behålla mer pengar än ett vårdbiträde, och den uppenbara läxan av det konstaterandet är att kommunen inte ska betala ut för höga löner, inte ens till kommunstyrelsens ordförande. Varje krona kommer nämligen från någon som har jobbat!

Slutligen, om kommunen tar ut ännu mer pengar från sina invånare, så får man garanterat se på beskattningens baksida. Men vårdpersonalens förhållanden påverkas fortfarande av hur skattepengarna prioriteras, inte av hur hög skatten är. Faktum är att det inte ens är säkert att lägre skatt per automatik betyder att kommunen får in mindre pengar, men det viktiga är vad man lägger pengarna på. Vi ser att kommuner med ännu högre skatt, kan ha ännu sämre villkor för sin vårdpersonal, för gemensamma pengar måste prioriteras korrekt för att vara till nytta.

Greta seglar under falsk flagg

Inom svensk media finns en överenskommelse om att vara lojal och okritisk mot Greta Thunberg. Man bevakar henne och rapporterar det som inte missgynnar henne, men man ställer inga motfrågor. Hennes berättelse om sin båtresa (Global Sumud Flotilla) till Gaza innehåller inslag av fysiskt våld, svält och tortyr. Men tittar man på individuella sakrapporter, blir man som journalist nästan tvungen att ställa frågor.

Har Utrikesdepartementet subventionerat inresor till Gaza? Har Greta varit beredd att ta hjälp från svenska myndigheter i frågan om resmål? För att citera UD: ”Åk inte dit över huvudet taget.”

Var båtresan en humanitär insats? Det visade sig att båtarna inte hade några förnödenheter att leverera. Resan var en PR-stunt. Även om de hade proppat båtarna full av mat, skulle det på sin höjd motsvara en någon lastbil per båt med förnödenheter. Samma dag körde Israel in 1200 lastbilar med förnödenheter till Gaza. Resan hade varit ett PR-stunt även om de faktiskt hade tagit med sig förnödenheter!

Varför fick inga homosexuella vara ombord? Låter det som en moralisk plattform som vi känner igen? Det väcker direkt nästa fråga:

Vem finansierar kalaset? Frivilliga donationer från allmänheten i all ära, men även Muslimska Brödraskapet och Hamas. Alltså PR. Alltså inga homosexuella.

Avslutningsvis vill jag presentera myndigheten Palestinian National Authoritys vapen, och Wehrmachtsadler som bars av tyska armen på bröstet.

Och som referens vill jag visa symbolerna som används av IDF och Svenska Försvarsmakten:

Här finns ett pussel att lägga.

Hatt-pusslet går inte ihop

Anna-Karin Hatt tog uppdraget som partiledare i Centerpartiet som den enda personen i modern historia utan kunskap om att tjänsten är utsatt. Jimmie Åkesson har varit partiledare i 20 år, och har under den tiden varit ständigt utsatt för hot om, och försök till, fysiskt våld. Är man partiledare så känner man till detta. SÄPO kan förutsäga vilka yrken som är utsatta. Mannen på gatan vet att partipolitik skakar liv den lilla del av samhället som inte klarar den intellektuella debatten, och är beredd att ta till våld. Även om extremhögern, Kalashnikov-Daniel och kommunisterna är få, så vet alla att de finns.

Prospektet att Hatt å ena sidan skulle vara den förste som aldrig har hört talas om Den Svenska Situationen, men å andra sidan uppfattas som världsvan nog att leda det barnkära Centerpartiet, är helt orimligt. Särskilt för den som såg partiledardebatten i söndags.

Centerpartiet vill sänka skatten rejält. De vill att även vanliga arbetar ska kunna stå på egna ben. De vill klippa navelsträngen mellan vuxna människor och makten. Samtidigt vill partiet ha en regering som beskattar folk till tänderna. Beträffande kulturkriget är den populära tanken att svensk vänster ska uppfostra, föda och forma medborgarnas barn, och beträffande Centerpartiets frihetliga ådra (ja, samma som attraherar pedofiler, men det är en annan historia) så kan de inte förlika sig.

Saker och ting ställdes på sin spets efter att Nooshi Dadgostar inte kunde visa någon lärdom från sina fem år som partiledare. En sinnesförvirrad världsbild skulle försvaras med sinnesförvirrade skrik under andras talartid. Samtidigt behövde Anna-Karin Hatt stå där som en idiot och förklara varför hennes skattesänkningar skulle realiseras av kryptokomminister som inte kan föra sig i möblerade rum, eller ens äta en måltid med bestick.

Givetvis har inte Hatt levt i ett vakuum, givetvis visste Hatt att Sverige har en säkerhetspolis och att de visste att hon kommer att vara utsatt. Men hon låtsas som att så inte är fallet, eftersom hon faktiskt inte visste att hon skulle behöva förhålla sig mot Vänsterpartiet samtidigt som hon förvaltar de mandat som vill ställa Dadgostar på gatan. Från samma sida som galningen Dadgostar! Som inte ens kan förstå hur en debatt fungerar!

De som tror att Hatt nyss trillat in politiken från en kokosnötpalm förhåller sig såklart till att hon aldrig tagit del svensk politik förr, men den som är bekant med svensk politik, känner lukten av en nödlögn lång väg. Och deras enda livlina är att Hatt är lika obildad som dem.

Den politik jag skulle vilja se

Inför kvällens partiledardebatt frågade en anhörig vad jag själv vill ha ut av politiken. För mig är det en enkel fråga att besvara. Jag vill att vi hjälps åt i samhället. Dagens höga skatter gör att färre har råd att arbeta eller är lönsamma att anställa, vilket gör att en krympande samling arbetare ska försörja en växande skara bidragsberoende. Och om låginkomsttagare inte beskattades så hårt, skulle de ha bättre förutsättningar att stå på egna ben, och slippa vara tyngd av sitt bidragsberoendet, och om det är billigare att anställa, skulle fler företag ha råd att anställa. En positiv bieffekt av det är blotta lyckan av att få uppleva möjligheten att få klara sig själv, och under de senaste mandatperioderna, då riksdagen har haft en högermajoritet (under Löfven-regeringarna och Kristersson-regeringen), har dessa minskat i antal.

Och jag skulle vilja att frihet och lycka skulle prioriteras mer, till att stå i proportion med hur samhället prioriterar trygghet. Jag tycker inte man ska ta körkortet för någon som ibland tar en öl, utan möjligtvis från den som faktiskt påvisat nedsatt förmåga eller har gjort en allvarlig överträdelse. Jag ogillade dansförbudet, och jag tycker att straffskatt på fulkultur ska bort (t.ex. dansband) eftersom var man har rätt att vara sin egen lyckas smed. Jag tycker att det var hög tid att avskaffa skrattskatten år 1963, mycket tack vare Karl Gerhard, och pomperipossaskatten år 1976, mycket tack vare Astrid Lindgren. Jag läste idag på Socialstyrelsens hemsida att polisen vill kunna ta jaktvapnet från en jägare som drabbats av prostatacancer. För att trygghet. För att han inte ska ta livet av sig. I verkligheten kommer det skälet bli allvar först när sjukdomsbeskedet kommer med att man dessutom tar hans livsglädje, som för någon faktiskt kan vara att få sitta på ett älgpass och lyssna på en avlägsen gök. Låt en frisk människa få känna glädjen att själv ansvara för sin egen trygghet, och få behålla sitt gevär trots sin cancer. Låt en person som alltid kör nykter få behålla sitt körkort trots att han ibland tar en öl. Och för all del, låt mig få köpa en öl på en söndag, som helst inte är såld av staten!

Den bästa politiken är den som skapar förutsättningar för människan att stå på egna ben. Jag har full respekt för att inte alla håller med, och jag vet att många vill ha en vänsterpolitik som säkrar välstånd genom bidrag och fördelningspolitik, men jag ser det som en återvändsgränd. Inte bara för att färre och färre då kommer att behöva försörja fler och fler över tid, utan för att det är svårt att backa från en sådan politik. När skattepengar väl kommer in, tenderar dessutom korrupta politiker att använda dem till allt möjligt. Allt från kommunikatörer till chefer utan chefsansvar, och tillslut måste man skära ner på kärnverksamheten trots att medborgarna redan betalar för den via skatten. Valet om drygt 300 dagar handlar om det minst dåliga alternativet för mig, för jag tror inte att något riksdagsparti vill ha frihet på riktigt, för med frihet kommer ansvar, och ansvar är jobbigt.

Jonna Sima har tappat fotfästet totalt

Med detta inlägg vill jag kritisera er som lyfter Jonna Sima. Aftonbladet, diverse nationalsocialister, islamister eller ekonomianalfabetiska kryptokommunister. Det har varit uppenbart länge att hon odlar tveksamma värderingar. Det var ganska charmigt på den tiden hon drevade mot Volvo för att deras bilmärke inte delade hennes värdegrund. Det var lite småroligt när hon betraktade en imams predikan om hur man tuktar sin fru, som ”en sjuk grej” man skulle låta vara i fred. Men hennes senaste utspel i judefrågan gör den som ger henne en plattform till det civiliserade samhällets fiende, och är långt mer allvarlig än hennes syn på hustrumisshandel.

Sveriges judar är, precis som mellanösterns judar, snart helt borta (undantaget just Israel i mällanöstern). Men det lilla spår av judars existens som finns kvar i Sverige ska antas vara ”provocerande”.

Det började med att civilförsvarsministern ville visa sitt stöd för den judiska minoriteten genom att bära en slipsnål med en davidsstjärna. Som svar ställde Sima frågan hur gammal han är. Det ledde givetvis till en kritik, och Sima har raderat sina delar i konversationen, men den åsikt hon drev var att en våldsbenägen majoritet inte ska behöva exponeras för en symbol som företräder en förtryckt minoritet.

”Att du som minister tar på dig en slipsnål för att visa solidaritet är rent trams. Du kan göra det på annat sätt som inte stöter sig med folk i en känslig fråga. Det är förbaskat oansvarigt av dig. Om du inte begriper bättre är det sorgligt.”

Jag kan inte för mitt liv tänka mig att raderandet av inlägg beror på att hon förstår problemet med att kritisera den som stöttar oskyldiga judar. Att hon idag vill mörka konversationen handlar absolut om ett egenintresse, som t.ex. att få behålla jobbet på Aftonbladet.

Först när Sima blev konfronterad, raderade hon sina inlägg. Hon kommenterade dem inte, hon raderade dem. Hon har inte lärt sig något och hon ogillar tanken att hon har något att lära. För det är den svagsinte som går först när minoriteter ska utrotas. Det är sådana som Jonna Sima som tar täten, varje gång. Man behöver vara obildad, ointelligent och empatilös för att välja den vägen, och när vi gör sådana människor till förebilder, kommer det att smitta av sig. Det är då som hennes syn i judefrågan kommer smitta av sig. Därför är detta en kritik mot Aftonbladet, mot diverse nationalsocialister, mot islamister och mot ekonomianalfabetiska kryptokommunister: Ni har inte en plats i ett demokratiskt samhälle, ni är odjur.

Här finns alla mina inlägg om Jonna Sima, och här finns alla mina inlägg om Israel-Palestina-konflikten.

Till försvar av blågul islam

Samhället formas av de värderingar som människorna däri huserar, därför är det väldigt viktigt vilka dessa värderingar är. Olika samhällen har olika värderingar, vilket blir tydligt när man ställer dem mot varandra. När dessa skillnader bubblar upp, blir många väldigt upprörda. Får man slå sin fru enligt islam? Det är en sund reaktion, och många landar i att tycka att man gärna får vara muslim, så länge man respekterar något man betraktar som ”svenska värderingar”, t.ex. att man och kvinna är jämlikar. Denna åsikt återfinns hos Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, vilket hedrar henne. ”Förstår man inte att vi har nolltolerans mot våld i nära relation i Sverige så har man inget i Sverige att göra.” Men så har vi kulturrelativisterna. De som skulle bli jättearga om en svensk man slår sin fru, men ser hustrumisshandel inom islam som ett exotiskt inslag, som ”tillhör deras kultur”.

Det förmodligen vidrigaste exemplet på relativisering kommer från Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet, som kommenterar att en imam pratat om hur man på bästa sätt ska tukta sin fru.

”Alla ministrar verkar idag ha twittrat om en sjuk grej en vikarierande imam i Kristianstad sagt i en fredagsbön i somras. Rimlig prioritering.”

Sista meningen är ironisk. Hon tycker inte att det är rimligt att ta avstånd när våld mot kvinnor sker inom islam. Och det leder till nästa fråga: Om det är en sjuk grej att slå sin fru, varifrån kommer det?

Eftersom det manliga könet antas vara överlägset det kvinnliga, har mannen ett ansvar att sörja för kvinnan. Om hon är olydig, ska man varna med ord. Om inte det hjälper, ska man sluta ha sex med henne. Om inte det hjälper, ska man slå henne. Profeten ger dessa instruktioner i stöd av självaste Allah. Marie Åkesdotter, gruppledare för Miljöpartiet Tyresö, svarar Jonna Sima:

”Det går dåligt för Tidöregeringen och då riktas fokus på oppositionen, invandrare, muslimer och en imam som uttryckt sig olämpligt.”

Åkesdotter menar att det är hur man instruerar om hustrumisshandel som är problemet. Anledningen till att jag kallar detta för relativism är alltså att både Sima och Åkesdotter tycker att hustrumisshandel är dåligt när det sker utan gudomlig grund. Och därför vill jag rycka ut till Simona Mohamssons försvar i sin syn på islam.

För ett par dagar sedan pratade Mohamsson med expressen om sin syn på religionen, och ”blågul islam”. I princip handlade det om en icke-fundamentalistisk version av islam, som ska vara kompatibel med svenska värderingar. Man kan fira eid, men man behöver inte ta Koranen på orden om hur man tuktar sin fru, och så vidare. Personligen blir jag alltid förbryllad över att personer som har privilegiet att kunna lämna islam, väljer att stanna kvar och forma den till sin religion. Jag känner sådana människor personligen, och jag respekterar det såklart. Och jag förstår att Mohamsson blev lite hånad för intervjun i fråga, men jag vill ta henne i försvar.

Om religionen inte har större inflytande än att man firar lite eid och har andra aktiviteter som alldeles utmärkt ryms inom vad man brukar kalla för svenska värderingar, så är det ju bara en hobby! Då blir islam något som liknar en frimärkssamling eller studiecirkel på ABF, alltså något helt oproblematiskt. Att någon muslim firar eid är ju egentligen inte konstigare än att någon smålänning fiskar abborre. Då har vi en rendering av islam som gått igenom samma reformation som kristendomen har i Sverige. Vi tar inte längre Bibeln på orden, utan ser Gud som ett skäl att gå på kyrkkaffe. Endast fundamentalisterna är ett samhällsproblem, och inom svensk kristendom är dessa en minoritet, men när det gäller Islam är det Mohamsson som är minoriteten, och det bästa vore om det är hennes attityd som är den allmängiltiga.

Den socialdemokratiska 30%-spärren

Så här förklarar Magdalena Andersson Socialdemokraternas budskap till de svenska väljarna inför valet 2026:

”I think there is, of course, more than one message. We have this… We want Sweden to become more like Sweden. This is definitely important. And part of that is Swedish values. And then, of course, we say, what are Swedish values? And there would be, basically all social democratic values.”

Det är uppenbart att Andersson vänder sig direkt till Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, men jag skulle vilja veta vad som händer om man som invandrare inte är socialdemokrat i ett S-lett Sverige? Att svenska värderingar är socialdemokratiska värderingar stämmer inte, men det går att driva som politisk fråga. Jag tror dock att detta är lite som när Peter Hultqvist lovade att aldrig gå med i Nato: Lögn. Andersson kommer inte att säga samma sak till sina väljare som hon säger till BBC, för hon säger det som behöver sägas för situationen. Och hennes väljare skulle inte bry sig om de fick reda på sanningen, för de som har problem med att lögner är stöttar inte längre partiet. Tvärt om, de 30% som röstar S idag, är de som känner en trygghet i att Storebror vet bäst, och de bryr sig inte det minsta om vad som är sant eller falskt.

Fördelen med denna strategi är att man har 30% av folket i ryggen. Nackdelen är att man inte kan växa i opinionen, för de som varken förstår politik eller ekonomi, och som finner trygghet i lögnen, är inte hur många som helst – de är ungefär 30% av folket. Det är därför din elräkning är hög. Det är därför du knappt har råd att äta. Makten måste köpas av extrema partier, inte minst Miljöpartiet, och extrema partier kräver sjuka åtgärder i betalning. Sluta producera el. Ersätt miljövänlig lokalproducerad cement med miljövidrig importerad dito. Beskatta matproducenter. Och så vidare.

Resultatet av valet till riksdagen nästa höst, avgörs förmodligen inte av väljarna, utan av Socialdemokraternas kohandel med politiska galningar, som inte vet vad som är upp och ner på någonting, där Vänsterpartiet går i täten. Om vi stänger ett par kärnreaktorer till, kanske Socialdemokraterna äntligen kan höja skatterna så att fattiga återigen blir bidragsberoende, och återigen får skäl att rikta tacksamhet till Partiet för sina bidrag. 30% kommer att andas ut när de förlorar den frihet de har idag, för med frihet kommer ansvar, och ansvar kräver intellektuell mognad, och är därmed inget som kan kombineras med vänstersympatier.

Israel tillåter homosexualitet, har rättssäkerhet, marknadsliberalism och demokrati

I fråga efter fråga inser jag att jag står närmre Israel än Palestina, och jag anser inte att det går att koppla till att jag skulle ”se mellan fingrarna” på ”ett pågående folkmord”.

Israel är det enda landet i hela Mellanöstern där homosexualitet är lagligt, där prideparad anordnas och där det finns lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning. I Palestina är det olagligt, och homosexuella får inte ens närvara på Ship to Gaza. I flera länder är homosexualitet förenat med dödsstraff. Detta kan vara ett skäl att stå på Israels sida.

Israel är ett av få länder där en brottsanklagad har rätt till rättegång, medan Palestina och flera andra islamistiska länder är s.k. polisstater, där polisen utfärdar straff för brott de uppfattar, direkt på gatan.

Israel är en marknadsliberal demokrati som genererar pengar genom näringsverksamhet, vilket ger ett överskott som går till grannländerna i form av bistånd. De flesta länder i Mellanöstern är socialistiska defacto-diktaturer som finansieras genom bistånd från marknadsliberala demokratier, som t.ex. Israel och Sverige.

I Israel tillsätts rikets styre i enighet med resultatet av ett allmänt val. Det finns andra länder som håller allmänna val, även om man antingen inte får rösta hur man vill eller så är det den sittande makten som bestämmer vem som ska styra helt oavsett resultatet. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Syrien, Jemen och Palestina håller inga allmänna val.

Men om Palestina är dåliga på HBTQ+-frågor, på rättssäkerhet, på marknadsliberalism och på demokrati, så är de helt felfria när det kommer till krigsföring? Sveriges Television rapporterar Hamas sida i Israel-Palestina-konflikten, och den sidan ger verkligen intryck att så är fallet. Det dör många israeliska civila i konflikten, men många skyddas av deras luftförsvarssystem (Iron Dome). Israel försvarsmakt, IDF, strider i uniform, medan Hamas strider i civila kläder i skydd av civilbefolkningen. Den enda gången du ser den nazistiska örnen, det gröna pannbandet om guds vilja och heilandet, är under vapenvilan! Att strida bakom civila minskar Israels aggressivitet, och är förmodligen hela förklaringen till att Hamas vann propagandakriget. Sveriges Televisions lojalitet till Hamas hade definitivt inte varit självklar utan civila offer. Och det tar mig till den sista punkten:

Det är lagligt att vara muslim i Israel, men att vara jude i Palestina är förenat med dödsstraff – polisstaten sköter den biten. Tycker du att man får vara homosexuell? Att man har rätt till rättegång? Marknadsliberalism och välfärd? Demokrati? Folkrätten? Det kan du vara, helt utan att behöva anklagas för att försvara folkmord.

Så slår du din fru: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/svensk-imam-i-kristianstad-i-predikan-sa-ska-du-sla-din-fru/

Jag kanske röstar på S om de genomför sina reformer!

Högerns väldigt impopulära väg till framgång bygger på att om många arbetar hårt, kan lönen för mödan i hög grad får stanna hos arbetaren – en arbetarlinje! Socialdemokraterna har en långt mer glamorös väg till framgång, vilket faktiskt tilltalar mig!

En ”familjevecka” ger alla med barn en veckas betald ledighet! Jag skaffar gärna ett extra barn för att åtnjuta den veckan, men annars kanske en S-regering drista sig att erbjuda alla arbetare denna lyx!

35 timmars arbetsvecka i stället för nuvarande med bibehållen lön! Jag skulle kunna vara ledig tre dagar i veckan, om jag jobbar 9 timmar under de flesta av de resterande dagarna! Ja, tack!

Med en slopad karensdag kostar det dig just inget om du skulle bli sjuk, för om du jobbar får du 100% av din lön och om du är sjuk får du 80% av din lön – du slipper avstå lön första dagen, vilket givetvis ökar möjligheten att sjukskriva sig utan några tyngre ekonomiska konsekvenser!

Om en arbetare vill behålla mer av sin lön (t.ex. genom ett jobbskatteavdrag eller ett RUT-avdrag om man behöver hjälp med att få gräsmattan klippt) så pratar socialisterna om att det kommer med en ”kostnad” för kommun och stat, trots att det egentligen bara betyder att kommun och stat förvaltar mindre av de pengar som tillhör arbetaren. Att låta arbetaren stå på egna ben, kommer inte till någon kostnad alls!

Men bidrag kommer förmodligen till en kostnad, och om Socialdemokraterna hellre pratar om förmånerna som går ut, än pengarna som måste in för att finansiera dessa, så antar jag att de sistnämnda är obetydligt, för nog vill väl även socialdemokrater att den lilla människan ska vara samhällssystemets förmånstagare? Den dystra sanningen är att varje krona kommer från någon som har arbetat, och att äkta välstånd kommer från att arbetaren själv får förvalta dessa kronor. Då kommer pengarna förmodligen räcka till 3-4 familjeveckor, då de inte längre går via byråkrater, socialdemokrater och tjänstemän, som redan idag tjänar mer än de förtjänar.

Det stora transferiatet

Under de tre senaste mandatperioderna har Sverige haft en borgerlig riksdag, och under den tiden har skatten sänkts ganska rejält, successivt genom åren. För ett hushåll med två vuxna kan det vara så mycket som tusenlappar varje månad! Men folk är inte nöjda, och det är inte självklart att vi får en borgerlig riksdag under nästa mandatperiod (2026-2030), för svensken gillar att betala skatt. Motiven är lite olika beroende på, och stödet för höga skatter är inte lika stort hos låginkomsttagare, men det finns där1.

Låginkomsttagare är typiskt arbetare, och arbetare tenderar att vara mer benägna att rösta höger. Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Åtminstone Moderaterna anser att skatterna ska sänkas försiktigt, men fortfarande ligga på en väldigt hög nivå i förhållande till jämförbara2 länder (ofta tillsammans med Danmark). Men det är inte ovanligt att knegare röstar på Vänsterpartiet, som snarare vill höja skatterna ytterligare.

Låginkomsttagarens motiv att vilja betala mindre skatt är såklart en önskan att kunna klara sig på sin lön, och att få en mer signifikant effekt av en löneförhöjning. Drivkraften är att kunna stå på egna ben, och att få behålla lite av eventuella extra pengar man tjänar, för att ha möjlighet att ibland skapa en guldkant i vardagen.

Bland höginkomsttagare, som typiskt är akademiker eller högre tjänstemän, är man mer benägen att rösta på Socialdemokraterna och gilla höga skatter. Höginkomsttagare som är entreprenörer tenderar att vara undantagna från tendensen att gilla höga skatter, och luta lite mer åt M eller SD, eller möjligtvis Centerpartiet om man är jordbrukare. Men generellt sett är förvärvsarbetare med hög lön positiva till S och positiva till skatt.

Den mest prominenta skattesänkningen som skett genom åren är att inkomstskatten på arbete (som är väldigt hög i Sverige) har gjorts mer progressiv. Ju lägre lön du har, desto lägre skattesats har du. Högern, som har sina väljare bland låginkomsttagare, har drivit denna fråga, tillsammans med RUT- och ROT-avdrag som gör att fler privatpersoner har möjlighet att ta hjälp av vita och skattebetalande leverantörer.

Historien är densamma när det gäller byråkrati. Högern vill ha mycket hög byråkrati, vänstern vill ha skyhög byråkrati. Högern avskaffade dansförbudet, vilket gjorde att polisens dansavdelning kunde göra nytta inom andra områden, vänstern klagade över att högern lagade små problem när det finns stora. Det finns inget riksdagsparti som vill att staten ska fokusera på sitt kärnuppdrag, men olika riksdagspartier tävlar om exakt hur ointressant kärnuppdraget är.

Höginkomsttagarens motiv att vilja betala mycket skatt handlar om en känsla om att legitimera sitt privilegium av att tjäna mycket pengar på ett jobb som egentligen inte behövs, genom att ”dela med sig” till det gemensamma, som till viss del tillfaller en arbetarklass som inte alls vill bli försörjd av den tantokrati3 de finansierar via skattsedeln.

Idag finns två tydliga alternativ. Vänstern, vars övre klass vill göra gott genom att betala skatt, och vars undre klass vill ha deras allmosor. Och högern, vars övre klass vill förverkliga sina drömmar och undre vill kunna leva på sin lön. Svensk media, som till stor del är skattefinansierad, innehåller väldigt många från kategorin anställda höginkomsttagare, och tenderar att rapportera med ett narrativ att skatt är bra, och ekonomisk frihet är dåligt – för arbetarens frånvaro av ekonomisk frihet är ofta en viktig del i dennes försörjning!

Det är detta som är ”det stora transferiatet”, den fattiga arbetarens finansiering av den rika tjänstemannen.

1) Av någon anledning ökar skatteintäkterna när skatten sänks, och det kan ha att göra med att fler väljer ”vita” lösningar när de har råd att betala skatten.

2) Anglosaxiska länder, som t.ex. USA, Storbritannien, Kanada och Australien, har ungefär hälften så hög skatt som Sverige. Frankrike har haft en stegrande skatt på grund av politiska problem, men var förr ett lågskatteland.

    3) ”Tantokratin” hänvisar till politiskt tillsatta höga tjänstemän, företrädelsevis korkade och inkompetenta medelålders kvinnor med en ideologisk drivkraft, som t.ex. Cilla Benkö, Petra Lundh, Anna Borg eller Anne Lagercrantz.

    Internet glömmer (nästan) aldrig, Erik Pelling!

    Sveriges Television jobbar normalt hårt med att driva vänsterns narrativ. Nu har SVT har ett val att vinna, och en högerregering kan hota demokratin genom att sluta finansiera ”Alla dejtar alla”, ”Naken med Stila Wollter” och ”Sabaya”. Vi såg hur ”Sveriges fetaste hundar” ifrågasattes rejält, och där vill man inte hamna igen. Med mindre än ett år till nästa riksdagsval är kampanjarbetet igång rejält. Några sentida exempel är att en entreprenör till (bl.a.) Stockholms Stad som läckte personuppgifter, inte läckte några skyddade personuppgifter, något man hävdade ända tills dataanalytikern Jens Nylander skrev motsatsen i ansiktet på dem – en resolution som lämnades till Svenska Dagbladet. Vidare, hela England består tydligen av nynazister, för kritiken mot en socialdemokratisk brittisk regering, kan knappast handla om något annat. Venezuelas steg från marknadsliberalism till socialism och svält hyllades, medan Argentinas steg från socialism till marknadsliberalism och välstånd kläddes i negativa epitet. Ord som ”högerdebattör” eller ”högeraktivist” förekommer i betydligt högre utsträckning än ”vänsterdebattör” eller ”vänsteraktivist” för den absoluta yttervänstern är SVT:s mitten. De hänvisar gärna till Expo, ETC eller Suhonen som om de vore fullkomligt normala! Om inte det säger något om hur extremt frånkopplade de är från verkligheten, så vet jag inte vad!

    Men så har vi faktiskt ett exempel där SVT har stuckit sitt parti i ryggen. Förvisso på kommunal nivå, men ändå. Under lång tid har Uppsala styrts av Socialdemokraterna och kommunstyrelseordförande Erik Pelling. Under flera år har oppositionsrådet varit Moderaternas Therez Almerfors. Efter en debatt om spårvägsutbyggnaden, blir Pelling avundsjuk på Almerfors verbala förmåga, och ber om att få svara SVT igen, så att han kan sno hennes replig (och därmed lämna henne utan). Och SVT hänger ut honom!

    Givetvis ringer Pelling till SVT, arg som ett bi, för han hade ju hoppats att de skulle jamsa med i lögnen och använda materialet till att marknadsföra honom och Socialdemokraterna, vilket SVT också rapporterar i form av en krönika. Just nu känns SVT rätt badass! Go, SVT, go!

    Med det sagt väljer SVT att hörsamma Pellings krav att mörka hans illgärning och tar ner klippet, men Internet glömmer aldrig. Hoppas jag. Har du en kopia på klippet, så hör gärna av dig!

    The Return of Umeå Universitet!

    Många på vänstersidan har förlorat sitt jobb på grund av den avslappnade attityden till att en Antifa-anhängare har mördat en konservativ opinionsbildare, och i Sverige har (av en för mig okänd anledning) det intellektuella barskrapet samlats i Umeå. Jag har många gånger förfärats över Umeå Universitets bidrag i sociala medier, men idag har alla rekord slagits. Arbetarna finansierar en Per Nilsson, som forskar inom ”internationalisering och främst internationell student mobilitet [sic]”. Han kommer förmodligen vara nästa person som förlorar sitt jobb på grund av sin inställning till politiska mord, åtminstone om han inte vore från Umeå. På Facebook skriver han:

    ”Det är inte en större tradgedi att Charlie Kirk blivit skjuten till döds än om någon annan blivit det. Han tyckte själv att det var värt några dödsskjutningar per år för att få behålla rätten att bära vapen (andra tillägget till konstitutionen). Antagligen trodde han inte att det skulle drabba honom. Men låt oss med honom slå fast; det var värt det.”

    Vad är det med Umeå som attraherar intellektuella orcher? Om Umeå Universitet har någon heder kvar efter sin jävligt störda historik, är Per Nilsson den som måste bort! Man ska inte får sparken för sina åsikter, men den som trivialiserar ett mord på en oliktänkande ska inte finansieras av staten! Om du mördar Per Nilsson på grund av hans åsikter, har du inte begått ett större brott än om du mördar Donald Trump, och båda brotten är helt oacceptabla, helt oönskade, och kommer aldrig att vara en ingrediens i ett liberalt samhälle. För civiliserade samhällen utmärks av att pennan är ett mer föredraget vapen än svärdet! Bristen på medhåll kan aldrig legitimera att du drar fram en kalashnikov, inte ens om du är den älskade kommunisten Daniel Suhonen! Skattepengar ska inte gå till terrorism, och skattepengar ska definitivt inte gå till Umeå universitet!

    Vänsterns önskelista för nästa avrättning

    Sedan Charlie Kirk mördades har det firats på vänsterkanten. Rød Ungdoms ordförande Amrit Kaur lade ut en sarkastisk video om mordet, där hon var uppenbart lycklig över beskedet. TikTok svämmar över med videos från liberaler (i den amerikanska betydelsen, alltså vänsterextremister) som hyllar att en ”nazist” har mördats. Ordet ”nazist” används numera för att beskriva liberalkonservativa, och har ingen koppling den politiska inriktningen med samma namn. Även om jag var imponerad Kirks intellekt och verbala förmåga, delade jag inte hans åsikter. Han var alltså en typisk ”svår fiende”, eftersom han hade politiska åsikter jag inte delar, som han försvarade med bravur. Typiskt den sortens människa som en svagsint person skulle vilja se mördad.

    För att få reda på vad som pågår i vänstermänniskors huvud kan man gå till appen Bluesky, det det nu skrivs önskelistor på nästa offer.

    Joe Rogan: Amerikansk komiker och poddare. Är både hyllad för sina öppna samtal och kritiserad för att ibland sprida kontroversiella idéer. Hans podcast är en av de mest populära i världen.

    Elon Musk: Sydafrikansk entreprenör och företagsledare. Är medgrundare till flera välkända företag, bl.a. SpaceX och Tesla. Känd för sin vision om att göra mänskligheten multiplanetär och att driva på övergången till hållbar energi. Äger X (Twitter) och har på senare tid blivit en kontroversiell figur i sociala medier.

    J.K. Rowling: Brittisk författare som blev världsberömd genom bokserien om Harry Potter. Är engagerad i välgörenhet och har grundat flera stiftelser. Kontroversiell på grund av sina åsikter om kön och identitet.

    Ben Shapiro: Jurist, politisk kommentator och författare. Grundare av medieföretaget The Daily Wire.

    Matt Walsh: Poddare, författare och filmmakare. Jobbar på The Daily Wire.

    Chaya Raichik: Konservativ aktivist som publicerar bisarra TikTok-klipp från liberaler (i den amerikanska betydelsen).

    Donald Trump: Affärsman och medieprofil. Sedermera konservativ amerikansk politiker.

    Tim Pool: Amerikansk journalist, kommentator och poddprogramledare. Han fick först uppmärksamhet som livestreamande medborgarjournalist under Occupy Wall Street-protesterna 2011. Hyllades i här för sina reportage om Sverige, men blev non-grata här för att han visade både positiva och negativa aspekter av det svenska samhället samhället.

    På X (Twitter) är samtalet lite mer civiliserat än det är på Bluesky, men jag har faktiskt sett kommentarer om att man ska ta Carl-Oscar Bohlin som nästa offer.

    Och eftersom Kirk mördades med ett skjutvapen har givetvis den debatten blomstrat upp igen. Både i Sverige och i USA finns en föreställning om att hård reglering av skjutvapen, minskar tillgången till vapen. Men väljer vi ut ett samhälle med låg reglering (t.ex. USA) och ett samhälle med hög reglering (t.ex. Sverige) säger empirin något annat. Att skjutvapen är hårt reglerade i Sverige, betyder inte att vi är befriade från skjutvapenmord. Det betyder att de kriminella väljer vapen från den svarta marknaden i stället för den vita. Vapen från den svarta marknaden har dessutom vissa fördelar för en kriminell. Myndigheterna vet inte vem som äger vilket vapen, det finns inget krav på vapenlicens eller några särskilda krav på hantering, och de är befriade från moms. Svarta vapen är lättare att få tag på, och mer lämpliga för kriminella aktiviteter. Om tilliten till sina medmänniskors förmåga att hantera vapen blir för låg, försvinner inte vapnen, de lämnar bara den vita marknaden.

    Var gärna en Kristersson, men var inte en Sima

    När den nytillträdde sjukvårdsministern Elisabet Lann svimmar på sin första presskonferens, visade vise statsminister Ebba Busch framfötterna och förstod precis vad situationen krävde. Statsminister Ulf Kristersson hanterade situationen betydligt sämre. Chocken av att vända sig om precis lagom för att se sin kollega rasa handlöst ner i golvet fick honom att fumla fram och tillbaka, medan Busch, som förvisso hade ett par sekunder till på sig att uppfatta händelseförloppet, agerar snabbt.

    Eventuellt hade Ebba Busch klarat situationen bättre än Kristersson även om det vore hon som överraskades av en kollega mitt i fallet, och om det var Kristersson som hade de där extra sekunderna av bakgrund, för människor kan chockeras av olika saker, och hantera det olika bra. Jag hade definitivt inte hanterat situationen bättre än Kristersson, men jag är bra på andra saker, och samhället kan blomstra för att folk är olika.

    Personer som sett denna incident på tv verkar inte förstå vad de tittar på. De tror att Kristersson rättar till slipsen. Skulle de se mig i chocktillstånd skulle de förmodligen tro att jag passar på att klia mig på halsen när en vän och kollega svimmar. Men han rättar inte till slipsen, han gör en sådan gest medan hans hjärna inte fungerar på ett sätt som situationen egentligen kräver, på grund av händelsen, hans neurologiska konfiguration och på grund av andras insatser. Tror man att han rätar till slipsen, så borde också tro att han tycker att en avsvimmad kollega är ett bra tillfälle att betrakta rummet från hur det ser ut några decimeter till höger och till vänster om sin nuvarande plats, eftersom han gick fram och tillbaka i sidled. Det är inte en rationell handling, det är irrationell handling från en chockad person.

    De som betraktar detta på tv från en trygg plats, och kommer fram till att Kristersson är en person som vill räta till sin slips om en kollega svimmar framför hans ögon, är inte i chock. De är bara väldigt, väldigt, väldigt okunniga människor. De vet inget om sociala relationer, om emotionellt engagemang eller om empati. Jonna Sima, Matilda Ernkrans eller Kristin Lundell. Skitmänniskor som knappt en mor kan älska. Samma personer som gnällde över att Kristersson inte hade kavajen knäppt år 2022, men som inte reagerade på att statsepidemiolog Anders Tegnell hade utförde sitt ämbete i en vanlig kofta.

    Mycket kritik från vanligt folk avslöjar att gemene man vill att statsministern ska vara en överbefälhavare. Man ser inte en statsminister som den administrativa regeringschef han är, utan som en militär. Men människor är olika, och du kan vara en ytterst lämplig statsminister, trots att du inte är en lämplig militär. Jag jobbar som datorprogrammerare, för att jag är bättre på datorprogrammering än jag är på första hjälpen! Jag svimmar när jag ser blod! Folk är olika, och Ebba Busch är ett exempel på person som har bevisat att hon har det i ryggmärgen att rycka ut (vilket kan vara en del av förklaringen till varför sådana som Jonna Sima verkligen inte tycker om henne).

    Med svensk instinktiv krishantering i huvudet, vill jag berätta om mordet på krigsflyktingen Iryna Zarutska på ett tåg i North Carolina. En amerikan skär halsen av henne helt oprovocerat och går därifrån. Hennes medpassagerare (och s.k. medmänniskor) tittar på henne, och fortsätter sedan med sitt. Till slut får hon hjälp av en man från en annan tågvagn, men hon avlider av sina skador. Att agera ineffektivt i panik, betyder åtminstone att du bryr dig. Om personen du sitter bredvid blir mördad, och du nätt och jämnt lyfter på ögonbrynen, då har du problem. Hur skulle Jonna Sima reagera?

    När högern också ville ha en kulturkanon gick allt över styr

    Jag har länge varnat för kulturpolitik. I stället för att beskatta teater, journalistik, litteratur, konst, film och musik, till den grad att de behöver ha bidrag för att klara sig, bör man låta kulturskaparna behålla de pengar de genererar, för så snart det finns ett behov av bidrag, behöver vi ha kulturpolitik. Vem ska lyftas fram? Vem ska få pengar?

    En kulturkanon antogs under socialdemokratiskt styre under den första halvan av 1940-talet, men avskaffades innan 1940-talet ens hade tagit slut. Det handlade om en uppsättning s.k. stamsånger, där vi kunde hitta ”Du gamla du fria”, ”Kungssången”, ”Uti vår hage” och ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Eventuellt var det ”Frihet är det bästa ting” som fick bägaren att rinna över. Jag, född i början på 1970-talet, är ung och har därför aldrig upplevt något annat än ett Sverige som föraktar frihet. Oavsett om vi diskuterar avkriminalisering av dans eller gårdsförsäljning av alkohol, så blir svensken kränkt, ända in i själen. ”Hur kan man lägga tid på att öka frihet? Tänk på alla danspoliser som nu istället måste jaga gängkriminella! Hur kul är det, tror du?”

    Sedan Socialdemokraterna väl etablerat sin makt, har kulturstyrningen varit central. Myndighet efter myndighet efter myndighet har instiftats för att deklarera vad som är ”god kultur”. Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Kungliga biblioteket, Institutet för språk och folkminnen, Myndigheten för kulturanalys och Riksarkivet för att nämna några. När det var som värst, hade vi en skattefinansierad nämnd för hemslöjdsfrågor! Jag som kulturskapare har svårt att inte känna ett visst obehag!

    Och först när Sverige, likt våra grannländer, antar en kulturkanon, som ett stöd för att sammanställa en läslista, rinner bägaren över. En kravlös lista, en lista som inte berättigar vissa människor pengar som andra inte har. En västanvind i jämförelse med vad Sverige har sysslat med i flera årtionden! Det är då som det är dags att bli kränkt. Det är nu kultureliten diskrimineras – för denna gång fanns det inga pengar foten av regnbågen. Och verket som ”jag” gillar fanns inte med! Hur tror ni alla andra har haft det i alla år?

    Men jag vill gärna göra reklam för kultur som jag har skapat utan bidrag.

    Här är min inspelning av Martin Galways verk ”Arkanoid”: https://www.youtube.com/watch?v=dqgbLVHVuz8

    Här är jag dumdristig nog att spela gitarr på en låt som jag skrev tillsammans med Tommy Deile (ursäkta att inspelningsutrustningen inte är på topp, jag hade inget annat än de billigaste tänkbara mikrofonerna att förfoga över), ”Apart”: https://www.youtube.com/watch?v=TVDE7g-G8lE

    Jag lyfter gärna ”Interstellar Excursion” som Erik Molnar från Hyperion skrev, där jag fick den stora äran att spela keyboard: https://www.youtube.com/watch?v=9zZyCIDhg7Q

    Stort tack till Patrik Silvén som regisserade videon!

    Sist men inte minst, innan jag hoppade av mitt hårdrocksband som jag spelat i sedan 1980-talet, har denna amatörvideo fångats, där jag spelar elbas, för 30 år sedan: https://www.youtube.com/watch?v=_Ot5Ey2UkdQ

    Jag är stolt trots att jag varken nått någon kulturkanon eller någon position för att ta emot bidrag från arbetare, men jag hade gärna sett att jag fick behålla en lite större del av pengarna min kulturgärning har genererat.

    Sänkt matmoms är bra, all moms borde tas bort

    Sveriges Television (SVT) rapporterar att regeringen tillfälligt sänker matmomsen under större delen av 2026 och hela 2027, från 12% till 6%. Mycket kritik från medborgarna har handlat om att det är en dyr förändring som bara ger några futtiga tusenlappar till matkonsumenten1. SVT säger att det kostar 16 respektive 21 miljarder kronor. Hur kan sänkt moms kosta pengar, och för vem kostar det?

    Eftersom SVT har profilerat sig som ett vänsterlutande mediebolag, handlar kostnaderna antagligen om att staten får förvalta lite mindre av medborgarnas pengar, och på vänstersidan brukar man se medborgarnas pengar som statlig egendom. Får medborgarna större bestämmanderätt över sina pengar, är det en påstådd kostnad för staten.

    Socialdemokraterna hejar på sänkningen momsen, och hade själva gjort detsamma. Men deras långsiktiga lösning på problemet med dyr mat är höjt barnbidrag. Bidrag är omallokering av pengar, och ger inte riktigt lika mycket värde till konsumenten, för det kostar pengar att administrera andra människors pengar. Men det gör barnfamiljer mer köpstarka. Åtminstone om man jämför med de som inte är mottagare av barnbidrag.

    Och det som verkligen kostar är bidrag. Men, som jag brukar behöva påpeka, så är den viktigaste aspekten de positiva effekter som kommer av att inte behöva bidrag för att kunna köpa det man vill ha. Om samhället betalar ut mindre bidrag, behöver inte skatten vara lika hög. Om skatten inte är lika hög, behöver färre ha bidrag. Om färre behöver bidrag, behöver inte lika många kommunalare och statstjänstemän betala ut bidrag, vilket gör att vi kan sänka skatten. Och allt resulterar i att fler arbetare får åtnjuta ekonomisk frihet.

    Jag anser att mindre skattepengar ska samlas in, och att större andel av skatten som faktiskt samlas in ska gå till välfärd. Dessutom befinner sig Sverige i en ganska märklig situation, då sänkta skatter under de senaste åren har ökat inkomsten till det gemensamma – nästan som om Lafferkurvan är något att ta på allvar! Och skulle vi helt slippa moms, skulle vi slippa en regressiv skatt, där du betalar en mindre andel av din lön i skatt ju mer du tjänar!

    1) Företag som inte genererar vinst kan inte existera, men det är en fråga som kräver en egen text.

    Moska Hassas borde lära sig arabiska

    När nya förmågor rekryteras till sosseriet måste de avradikaliseras från den extremt svartvita bild som odlas både i deras interna kultur, ej avsedd för allmän granskning. Till viss del hejar svensk nyhetsmedia på i radikaliseringen, som tydligt tagit ställning för terrorismen och mot demokratin, vilket i första anblicken kan kännas lite småkonstigt, men Hamas vet vad de gör.

    Västerländska mediakonsumenter hade inte gillat dem om det vore för deras politik, för deras bruk av makt eller för deras värderingar. Idag finns jättemånga svenskar som accepterar homosexualitet (eller åtminstone inte vill att en polisstat ska gripa misstänkta homosexuella för offentlig avrättning). Många vill att gemene man ska ha rösträtt, att rättigheter i samhället inte ska styras av kön, och så vidare. Men dessa värderingsskillnader till trots, så antar vi att Hamas är felfria i sin krigsföring.

    Socialdemokraternas nya stjärnskott, SSU-ordföranden Moska Hassas, poserade nyligen med en halsduk med ett rasistiskt budskap, skrivet på arabiska: ”Jerusalem är vårt”. Hon kan förmodligen inte arabiska och hon förstår förmodligen inte internationell politik – låt oss vara ärliga, sosseriet har haft svårt att attrahera brain power under de senaste 30 åren. Givetvis var en ursäkt på plats. Hassas läste inte budskapet på halsduken (hon kanske inte kan läsa det), hon valde bara att posera med den framför journalister. Fine. Så vad tycker hon om Hamas?

    Jo, hon är för en tvåstatslösning i Gaza, vilket innebär att hon vill avväpna terrororganisationen Hamas, och att hon vill samexistera med en marknadsliberal demokrati. Ursäkta, men jag tror det när jag ser det. Biståndspengar flödar aldrig från socialistiska länder till marknadsliberala länder. Biståndspengar flödar alltid från marknadsliberala länder till socialistiska länder. Och socialism är vad jag anklagar Moska Hassas för.

    Man kan räkna på hitan och ditan

    Redan 2017 drev Feministiskt Initiativ (F!) det hedervärda initiativet att jag inte ska behöva ha längre arbetsdagar än 6 timmar. På den tiden var SR illojala mot den populära åsikten, och räknade på saken. Det skulle aldrig hända idag, men på den tiden blev faktiskt F! ifrågasatt för att matematiken inte gick ihop. Partiledaren Gudrun Schyman konstaterade att ”man kan räkna på hitan och ditan”, vilket underförstått deklarerar att kunskap om den ekonomiska verkligheten är högerextremism. Och hitan och ditan är verkligen något man kan räkna på! Men år 2025 har förslaget lämnat extremvänstern och etablerat sig i den svenska socialdemokratin. Pensionsåldern måste höjas, för även om man faktiskt kan räkna på hitan och ditan så måste pengarna komma in.

    Min faster har jobbat som frisör i hela sitt liv. Jag frågade henne hur hon skulle kunna jobba mindre med bibehållen lön, men jag fick inget vettigt svar. Man kan räkna på hitan och ditan, men det imponerar tydligen inte på arbetarna.

    Frihet är impopulärt, men har positiva effekter

    Tänk dig att du hör talas om att någon du inte känner som knappt har råd med mat för dagen. Lösningen på det problemet landar ofta i minskad ekonomisk frihet och försvagad äganderätt. Man skulle kunna beskatta personen hårdare, och använda intäkten till att reglera matbutikens prissättning, vilket skulle göra alla lite fattigare och lite mindre fria, men det skulle göra personen i fråga mindre hungrig för stunden.

    Om du själv befann dig i samma situation är det mindre sannolikt att du tänker att om du bara fått skatta bort mer pengar och få behålla mindre, så skulle allt vara bra. Det beror på att envar anser sig vara bättre på att förstå sina egna behov än vad andra är, och vill därför behålla en viss del av sina pengar (låga skatter) och en viss del av sin frihet att fatta egna beslut (få lagar och regleringar). Samtidigt anser envar att politiker och byråkrater som inte känner en person som han själv inte heller känner, är bättre på att förstå den personens behov, och anser därmed att den personen ska beskattas och regleras för sitt eget bästa.

    Svensken ogillar generellt sett frihet. Dels förstår man inte värdet av frihet (”varför är det så viktigt att kunna köpa starköl på en söndag?”) och dels kommer frihet med ansvar, vilket är jobbigt. Att lösa problem genom höjda skatter och fler regleringar är därför en appellerande tanke. Det är betydligt svårare att backa från skatter och regleringar, än vad det är att införa dem. När den moteratledda regeringen tog bort dansförbudet blev många väldigt arga och ledsna. Man frågade sig varför regeringen lägger tid på något så oviktigt som att det är olagligt att dansa? Det rationella svaret är att dansansvariga poliser kan ägna sig åt viktigare brottsbekämpning, men det viktigaste glöms ofta bort.

    Välmåendet och den psykiska hälsan som kommer av att klara sig på sin lön (för att man inte skattar bort allt) och kunna fatta egna beslut (för att inte allt regleras) pratar man sällan om. Dessa värden står inte högt i kurs, särskilt inte i Sverige. Men givet att man lever under en så kort tid, så borde alla ha rätt att få uppleva detta. För även den som föraktar frihet, trivs med att ha den.

    Det brittiska socialdemokratiska partiet är en trafikolycka i slow motion

    Det brittiska socialdemokratiska partiet, Labour, är en trafikolycka i slow motion. Detta diagram visar hur många som gillar deras partiledare (och således landets premiärminister) i lite ljusare rosaaktig färg, och hur många som ogillar densamma i lite mörkare lilaaktig färg.

    Bilden säger oss att omkring 60-70% av väljarna ogillade deras partiledare (då Rishi Sunak) mellan augusti 2023 och juli 2024. I juli 2024 (linjen) lyckades man lösa problemet genom att ersätta Sunak med Keir Starmer, vilket direkt resulterade i att partiledaren gillades av 61% och ogillades av blott 33%. Denna succé lyckades vara i över en månad innan väljarnas omdöme återgick till det normala.

    Under det senaste halvåret har förtroendet för Starmer rasat kraftigt, men under de senaste två månaderna har de väljare som gillar honom faktiskt minskat en aning, även om den trenden nu avtagit.

    I Storbritannien har den största pedofilskandalen i västvärlden någonsin utspelat sig under 1990-talet fram till 2010-talet. 18 män från ”Halifax child sex abuse ring” fick fängelsestraff på totalt 175 år, men samhället vågade aldrig riktigt kalla en spade för en spade i detta fall, och Labour fick (till stor del med rätta) bära hundhuvudet för detta. Premiärminister Sunak tog upp problemet med att vara politiskt korrekt, alltså att påstå att man har vissa åsikter som man egentligen inte står för, för att det är gynnsamt för karriären. Då gärningsmännen primärt röstade Labour, försökte ersättaren Starmer rädda situationen genom att hävda att den politiska motståndaren, Conservatives, drog politiska poäng från tragedin. Därmed lyckades även Starmer förlora sitt anseende, och det är här vi står idag.

    Labour har fått betala med att tappa 1/3 av sin väljarkår på ett år och brexit-partiet Reform UK är nu med mycket god marginal det största partiet i landet. Brittisk media har nästan blivit tvungna att rapportera väljarnas syn på saken, men i Sverige är nyhetsbevakningen fortfarande väldigt selektiv. Är du som får din information från svensk public service medveten om tillståndet i Storbritannien?

    Hårda straff behöver inte fungera för att ändå vara önskvärda

    Småland har inte alltid kopplats till tung kriminalitet och maktinfiltration, men idag kan vi läsa i Smålandsposten om en man med en historik av att begå sexuella övergrepp och som dömdes till våldtäkt mot en 15-årig flicka. Flickan fick vänta ett år på att straffet mot mannen skulle utfärdas, och när straffet väl kom så var var det fängelse i 34 månader, vilket i praktiken innebär att han var inlåst under kortare tid än två år! Den drabbade flickan har fått sitt liv förstört, medan gärningsmannen, utrustad med ett nytt namn, ostört har kunnat begå nya brott, t.ex. en bilstöld. Inte minst har mannen hämnats på polisen som grep honom efter våldtäkten, genom att ta sig in i polisens privata hem, nattetid. Och nu kandiderar han till kyrkovalet i Kronobergs län, vilket kommer att ge ny tillgång till unga flickor.

    Varken svensk lagstiftning eller svenska tjänstemän är förberedda för den nivå av kriminalitet vi nu ser i landet. Förr var denna typ av händelser något extremt, och när händelserna var få, var korta strafftider inte lika konstigt, eftersom samhället hade kapacitet att fånga upp gärningsmannen när kriminalvården lämnade över stafettpinnen. Vi vill inte heller utvisa dessa extrema gärningsmän, för vi vill gärna (rätt eller fel) hantera dem som att deras gärningar fortfarande är sällsynta extremfall, om än bara ganska vanliga sådana. Att avlägsna avvikande element från landet kan lösa många av våra inhemska problem, men det strider mot vår bild som överlägsna andra folkslag – det är vi som är den humanitära stormakten. En möjlig väg framåt är hårdare straff för vissa typer av kriminalitet, för även om hårda straff inte fungerar, så slipper vi nya gärningar från tungt kriminella i samhället. Personen i fråga, kommer kanske göra ett utmärkt jobb som kyrkorepresentant, men jag tror det när jag ser det.

    Så länge vi lägger makt i händerna på korkade människor, behövs Piraterna

    Vi behöver åtminstone i stället ha personer med en liberal syn integritetsfrågor i maktposition.

    Petra Lundh har varit rikspolischef i ett och ett halvt år, och nu när hennes insats på ämbetet har börjat uppmärksammas av media, är det ytterst tveksamt om hon har ytterligare ett och ett halvt år på posten. Skenet av att hon kanske inte riktigt behärskar sitt jobb planterades av SVT i programmet ”Morgonstudion”, där hon gråtande konstaterade att Sverige behöver ”vakna” för att, underförstått, förstå att vi nu lever bland kriminella.

    Sedan dess har hon föreslagit ansiktsigenkännande kameror för att kunna spåra hur civilbefolkningen rör sig i samhället. Antalet gånger man har fått påpeka att Orwells ”1984” var en dystopi och inte en manual borde minska, inte öka.

    Och så rapporterar SVT nu senast 15/8 att applikationen Signal inte har något normalt användningsområde enligt polischefen. All privat kommunikation mellan medborgare som inte godkänns av en myndighet, är onormal. Ett samhälle där kvarterspoliser verkligen är närvarande, behöver inte förbjuda privata samtal. Men nej, kontakta polisen om ditt barn använder Signal, för den står bortom myndigheternas räckhåll! Det är vad som nu gäller. För svenska skattepengar ska ju gå till så mycket annat än en närvarande polis, så nu ska privatsamtal polisanmälas! Du har väl inte talat i smyg, lille vän?

    Tjänstemannaansvar kanske är en naiv tanke i en avlägsen dröm om ett bättre samhälle, men att ställa Petra Lundh på gatan borde vara prioriterat. Hon tjänar nästan tvåhundratusen kronor i månaden för ett jobb en gråterska kan göra för trettiofemtusen kronor – och Lundh gör det inte lika bra.

    Det är hög tid att stryka Islamiska förbundets gratispengar

    Vill man bli rik och vill man bygga moskéer, så är bör man driva företag och jobba. Att staten driver pengar åt det hållet är inte acceptabelt i ett sekulärt land.

    Skattefinansierade Islamiska förbundet (som är en del av FIOE) grundades 1989 av jihadistiska Muslimska Brödraskapet. Förbundets hemsida fungerar ungefär som en reklampelare som främst vänder sig till personer som inte är medlemmar, så när de beskriver sin tro och sin världsbild där, så får man anta att det är den polerade delen som lyfts fram. De delar som man tycker är odiskutabelt positiva eller åtminstone okontroversiella. Här får vi läsa att Allah skapade Universum och underställde det fysiska lagar för en bestämd tidsperiod, och att han skapade människan i syfte att dyrka honom.

    (I verkligheten existerar du inte för att dyrka Allah, du existerar för att självreplikerande gener kan självreplikera mer effektivt genom att använda dig som fordon.)

    Om Big Bang frågar man sig retoriskt hur en skrift, som först uppträdde i Arabiens öknar för 1400 år sedan, kan innehålla en så djupgående vetenskaplig sanning? Det är alltså inte Muhammed som har hittat på Koranen, det är Allah som har dikterat den. Och utöver det, hyllas islam som feministiskt, baserat på frivillighet och en religion med omsorg för minoriteter.

    Så varför lockade denna fyrbåk av demokrati och feminism till sig en ordförande som Omar Mustafa? Både HBT-socialdemokraterna och RFSL förfärades när han valdes in i partistyrelsen, men han lyckades snabbt få en hemvist där han passade bättre, nämligen utvecklingschef vid skattefinansierade Ibn Rushd. Där var förbud mot homosexualitet och förespråkande av barnaaga helt okontroversiellt, men eftersom deras företrädare gärna pratade om sina åsikter, drogs statsbidraget in. Och idag är Omar Mustafa statstjänsteman, närmare bestämt enhetschef på Tillväxtverket. Så med Mustafa ut vägen, borde allt vara frid och fröjd?

    Nej, Islamiska förbundet har gång på gång bjudit in antisemitiska talare, och till och med de hemmablinda galningarna på Expo beskriver dem som antisemitiska. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nämner i studien ”Muslimska Brödraskapet i Sverige” (2017) Islamiska förbundet syftar till att låta Muslimska Brödraskapet komma åt svenska skattemedel, även om de själva förnekar kopplingen. Sameh Egyptson blev till och med anmäld till åklagare för sin avhandling (2023) som lyfte fram starka kopplingar mellan Islamiska förbundet och Muslimska Brödraskapet. Och sedan dess har det bubblat upp berättelser i media som beskriver hur Islamiska förbundets företrädare stoppat projektpengar i egen ficka.

    Det var inte detta som var överenskommelsen när man väl började beskatta arbetarna.

    Det går att få bra public service-tv om man vill

    Det finns en högljudd minoritet som vill förbättra Sveriges Television (SVT), men den stora majoritet som vill skydda SVT i sin nuvarande form betraktar alla förändringar som inkluderar krav som hot. Public service är en kostnad som pressar medborgaren hårdare och hårdare för varje år som går. Från en årsavgift på 10:- per hushåll och år (eller drygt 350:- per år, kompenserat för inflation) på 1920-talet, till 2400:- per hushåll och år (2900:- kompenserat för inflation) år 2018, till en skatt på 1249:- per person och år idag, vilket i mitt hushåll motsvarar 3747:- per år. Till detta måste vi dessutom betala för den media vi faktiskt vill konsumera, som inte får några anslag!

    Tvångsfinansieringen så finns det inget seriöst med SVT, förutom möjligtvis pengarna de tar från oss. Israel-Palestina-konflikten bevakas av Hamas-sympatisörer, underhållningsprogrammen har gått från att vara dåliga till att vara direkt pinsamma, och har fått samma politiska slagsida som nyhetsbevakningen. En lösning på problemet är att göra finansieringen av SVT frivillig. Det skulle innebära att kanalen får ett ekonomiskt incitament att göra bra tv, för kvalitativ tv-produktion skulle locka in betalande kunder, medan insatser som liknar dagens, skulle minska deras inkomst.

    Kritikerna till detta förslag utmärker genom att både gilla det narrativ som SVT driver idag, och betraktar det gärna som Det Objektiva Narrativet™. Dessutom är de övertygade om att SVT är oförmögna att förbättra tjänsten de levererar, och ser därför inte frivilligfinansiering som en möjlighet till förbättring, utan som deras undergång. Varje gång en SVT-tittare dör i Sverige så tappar SVT en tittare, för tillväxten av nya tittare är noll. De flesta under 20 år vet inte att SVT finns, och nästan ingen väljer SVT framför YouTube, TikTok, X eller Reddit för sin nyhetskonsumtion. I USA är förresten X (Twitter) den populäraste nyhetsappen, långt före Fox, CNN och Google News, förmodligen för sitt peer reviewing-system och det krav på källhänvisning som X har. Och så är det frivilligt att betala för X! Det innebär att SVT kommer att dö, om inget förändras. Inte för att de inte får pengar, för den biten går Sveriges riksdag i god för, utan för att de inte har några tittare. Så varför inte bara låta medborgarna välja om de vill betala för SVT? Känner du igen dig i detta resonemang?

    ”Jag vill ha nyheter av god kvalitet och förstklassig underhållning. Men om gemene man får inflytande över tv-utbudet, lämnas vi med triviala nöjesprogram och ytliga nyheter.”

    Att SVT levererar triviala nöjesprogram och ytliga nyheter antas bero på att man vill locka in tittare. Ironin är total, för den person som själv inte anser sig vara mer intellektuell än sina medmänniskor är inte född än. När man frågar bilförare om de kör bättre än de flesta, svarar över 70% att de gör det, vilket såklart inte går ihop. Men SVT:s tittare kan förmodligen inte drömma om att hamna i närheten av den låga graden av förvirring. Det är inte bara så att alla vill ha kvalitativ journalistik, utan mest av allt anser alla sig vara helt ensam om det.

    Dessutom förväntas vi anta att oberoende media, som inte lyder under statens sändningstillstånd, hotar demokratin. Statsministerkandidaten Magdalena Andersson var 2024 mycket upprörd över att personer som är kritiska till Socialdemokraterna fick göra sin röst hörd på t.ex. YouTube, och (sufflerad av sin pressekreterare) frågade vem som betalar för Henrik Jönsson – han har ju en studio! Hans studio är en mikrofon, en greenscreen och en 5K-kamera i en liten skrubb, och han finansieras av personer som betalar frivilligt. Men Anderssons upprördhet över vanligt folks möjlighet att nå ut gick inte att ta miste på. För Jönsson behöver inte ha något sändningstillstånd, han får säga vad han vill. Han lyder inte under regeringens kontroll, han lyder under den (numera så förhatliga) grundlagen om yttrandefrihet. För det verkliga hotet mot demokratin är faktiskt inte kritik mot socialdemokratin, det är underminering av fri och oberoende media, helt oavsett om dessa medier, likt Jönsson, kritiserar Magdalena Andersson eller ej.

    Jag är tveksam till avskaffandet av mobilförbudet i skolan

    Alla som, likt mig, gick i grundskolan på 1980-talet har upplevt ett extremt strikt mobilförbud. På den tiden handlade inte skolpliktens närvarokrav bara om att befinna sig på en fysisk plats (skolan), utan även om att aktivt delta på lektionerna, att utföra arbetsuppgifterna som tilldelades, och att ta med sig elektronisk utrustning som konkurrerade med utbildningen accepterades inte. Den som lyckades komma undan med det, var den som hade sin enhet i fickan helt okommenterat, och tog fram den på rasten, på behörigt avstånd från någon lärare eller rastvakt. Man var tvungen att räkna ut hur man hanterar sin mobila utrustning, annars blev den beslagtagen till hemgång. TL;DR: Man lär sig att vara utan den.

    Det går givetvis att kritisera denna linje. Precis som jag som statstjänsteman måste lära mig att hantera mikropauser (nej, jag kan inte bara åberopa rätten att sträcka på ryggen för att sedan gå hem från jobbet) måste en student lära sig att hantera mobiltelefonen – han kan inte bara åberopa rätten till en micropaus för att sedan spendera resten av dagen på Snapchat.

    Utgångspunkten som influencern Troed Troedson tar, handlar om beroende. När en mobiltelefon finns i bilden, finns också tvångsmässiga beteenden i bilden. Jag erkänner att många har problem, eftersom jag är medveten om att många förhåller sig till sin mobiltelefon som narkomaner förhåller sig till narkotika. På 1980-talet fanns det en föreställning om att en människa vänder sig till en maskin när hon har behov av att exploatera de fördelar maskinen kan ge. Och det fanns också en medvetenhet: Du förväntades vara medveten om att maskinen ska vara din slav – du ska inte vara maskinens slav. Idag antar man att all relation med elektronisk utrustning kommer från tvångshandlingar, och att utgångspunkten är att människan är maskinens slav.

    Troedson påpekar att även vuxna kan distraheras av sin mobiltelefon på arbetet. Jo, det är sant. Det är betydligt bättre att konsumera text på papper än i mobilen, för papper är mindre distraherande. Ser man utrustningen som verktyg, så kan man lugnt konstatera att mobiltelefonen är bättre på att köra kommunikationsinriktad programvara än vad papper är, medan papper är bättre på att isolera textinformation än vad mobiltelefoner är. Om jag lämnar arbetet i vetskapen att jag behöver kunna ett nytt ärende dagen efter, så gör jag en utskrift – inte för att jag ”behöver lära mig hantera mobilen”, utan för att jag har lärt mig att hantera mobilen tack vare mobilförbudet – var sak har sin plats, och snuttefilten kan inte alltid vara med i vuxenvärlden!

    Det första steget i resan mot att lära sig att hantera sin mobiltelefon är att lära sig att vara utan den, vilket jag gissar inte är lättare än vad det är för en alkoholist att vara utan spriten.

    I Sverige är ”digitalisering” trend sedan 1960-talet. Någon gång på 1990-talet valde man att ersätta ”det papperslösa samhället” med ett nytt ord, och runt 2010 blev elektroniken så pass billig och bra att gemene man blev en del av förändringen, och under tiden tappade ordet ”nörd” sin negativa klang – kanske för att de som tidigare hånade ingenjörer nu frivilligt lade sitt liv i deras händer. Digitaliseringen kommer inte att stanna av – som datorprogrammerare kommer du aldrig behöva gå hungrig i slitna kläder. Kartongbruket i Frövi kommer inte sälja sina maskiner och anställa 50.000 nya pappersarbetare. Digitaliseringen (”det papperslösa samhället”) är här för att stanna. Men den som programmerar dessa maskiner är inte den som hängde på Snapchat under skoltiden i stället för att studera, så det kan faktiskt vara nyttigt att lära sig att hantera sin mobiltelefon. Och det första steget är klara att vara utan den. En alkoholist har säkert egna idéer om vägen framåt, men är inte nödvändigtvis bäst rustad att lösa problemet. Han kommer förmodligen inte föreslå att han ska vara utan alkohol.

    Terrorist blev ”journalist” på SVT

    10/8 dödades journalisten Anas Al-Sharif av Israels försvarsmakt IDF. Tidningen Bild var snabba på att konstatera att Anas kanske inte bara var journalist, och lät artikeln prydas av en bild på Anas tillsammans med Hamasledaren Yahya Sinwar, i vad som ser ut som en mindre formell bild. De verkar rent av gilla varandra!

    Lite efterforskning visar att Anas var gruppchef för (citat från Peter Sellei) ”en granatkastarenhet som regelmässigt avfyrade missiler mot israeliska civila. Han eliminerades för att han var en terrorist inte för att han uttryckt vedervärdigheter online.”

    Det var alltså inte dålig journalistik, utan terrorism som gjorde honom till måltavla i kriget. När man undersöker Anas i sociala medier, ser man åtminstone att han inte är opartisk i kampen mellan demokrati och islamistisk terrorism.

    Att han gillar Hamas kanske inte innebär att han delar deras åsikter? Nej, men det gör han. Hamas massaker på Re’im, tidigt på morgonen 7/10 år 2023 kommenterades av Anas på den molnbaserade snabbmeddelandetjänsten Telegram under eftermiddagen.

    ”Nio timmar har passerat och hjältarna härjar fortfarande landet, de dödar och tillfångatar. Allah, Allah, du är så god!”

    Hur vet vi att detta är sant? Om någon reagerar på något på nätet, kan detta sparas i en central databas tillsammans med en direktlänk. Archive.org erbjuder en sådan tjänst, och Anas lilla meddelande blev sparat av flera personer som reagerade på det. För den som inte kan arabiska, har Google en översättningstjänst som kan bistå.

    Det som utmärkte Anas Al-Sharif var alltså inte att han lånat en Press-väst av Pallywood, utan att han var terrorist. Det är anmärkningsvärt att ingen på SVT har tagit sig tid att kolla upp det som tidningen Bild skrev redan från början!

    Hamas högerextremism bevittnas av alla möjliga, inte minst Göran Greider, och man får väl erkänna att Anas syn på judar ger Greider rätt. Och när Hamas sträcker ut handen så säger de inte ”My heart goes out to you”, de säger ”Heil Hitler!”

    Ja, det är samma Hamas som Anas hängde med. Journalisterna på SVT är naturligtvis varken nazister eller korkade, men de är alldeles för obrydda för att hantera den samtidsbevakning vi (ofrivilligt) betalar dem för att utföra. Och avslutningsvis, tidningen Bild publicerar 10 obekväma sanningar om Gaza, som kan vara nyttig läsning.

    Manus till min föreläsning på temat ”rätten att slippa religion”

    Under Mänskliga rättigheter-dagarna som arrangerades av Örebro kommun år 2020 föreläste jag, i egenskap av ordförande för Humanisterna Örebro under rubriken ”rätten att slippa religion”. Här är manuset till föreläsningen.

    För oss sekulärhumanister är religionsfriheten extremt viktig. Rätten att få tro vad man vill, och att få praktisera sin religion är en grundläggande mänsklig rättighet, precis som yttrandefriheten. Möjligheten att vara sin tro trogen är beroende av att det inte finns några krav, varken från samhället eller familjen, på att man bör eller inte bör följa någon specifik religion.

    Jag tänker mig en familj som praktiserar bordsbön. Å ena sidan kan det vara något fint som man gör tillsammans, å andra sidan kan det uppfattas som ett bekännelsekrav. För det kan ju vara så att någon familjemedlem, t.ex. ett barn, växer upp och upptäcker att hon är ateist. Eller att hon tror på något annat än vad familjen i övrigt tror på.

    Religionsfrihet innebär att du själv bestämmer, och den som har en far eller någon annan som besväras av din avvikande tro (eller din icke-tro) åtnjuter inte religionsfrihet. Alla bestämmer själv vilken religion de tillhör, om någon.

    Tyvärr leder religionsfrihet till konflikter, vilket vi nyligen sett exempel på i Malmö. Där uppstod upplopp i samband med att en koran skändades. Och så gror tanken på att rätten att häda bör begränsas. Ute på den svenska högerkanten är inte det här något nytt. Kristdemokrater har motionerat för hädelseförbud med hänvisning till att religiösa ska få slippa att utsättas för provokationer. Men det är just provokationer som håller religionens makt över folket i schack. Vi har alla ett ansvar att inte böja oss för religiösa företrädares krav på privilegier.

    Det som möjligtvis är tidsandan idag, är att samma personer som anser att det ska vara lagligt att bränna koranen eller den svenska flaggan, anser att man ska välja att avstå på grund av det sociala tryck som kommer från samhällsklimatet. Man vill få bort yttrandefriheten och religionsfriheten, samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att man är för att både yttrandefrihet och religionsfrihet ska vara lagligt. Stolt tystar man avvikande åsikter genom att säga att något får sägas, men att de inte ska sägas, och högmodigt försvarar man bara de friheter som inte utnyttjas.

    Men hur ska religion kunna existera i ett sekulärt samhälle där alla har samma rättigheter, om religiösa betraktas som en grupp som inte får kränkas, som alltid måste få som de vill och som aldrig får utmanas? Vad händer med allas lika värde om endast religiösa önskemål är de önskemål som ska tillgodoses?

    Det som gör att ett modernt samhälle har utrymme för religion är att man inte kopplar religionen till några särskilda privilegier. I religionens namn får man, inom lagens gränser, göra vad man vill, praktisera vilka riter man vill, tro vad man vill, och så vidare. Denna frihet kan vi ha för att den inte bara gäller religiösa.

    Man får inte börja diktera vilka provokativa konstverk Lars Vilks ska avstå att skapa, för att nämna ett exempel. Ett modernt samhälle har endast utrymme för den religion som inte kräver att allmänheten, som inte delar deras tro, ska underkasta sig deras regler.

    Så vad händer om vi inte har någon rätt att slippa religion? Förr eller senare kommer man i religionens namn att göra saker mot andra som de inte ens har bett om, eller kanske inte ens alls vill. Vi humanister är bestämda motståndare till omskärelse som inte är medicinskt motiverat. Vi tror att envar ska ha rätt att bestämma över sin kropp, speciellt när det gäller irreversibla ingrepp och ingrepp som stämplar individen med en tillhörighet.

    Jag har inget emot att omskärelse utan medicinska skäl sker, men den som ska omskäras måste ge sin tillåtelse. Det innebär att jag delar uppfattningen att man inte ska omskära spädbarn som inte kan ge sin syn på saken (vilket kan förekomma t.ex. inom judendomen) och att man inte heller ska omskära ungdomar som uttryckligen säger att de inte vill (vilket kan förekomma t.ex. inom islam).

    Försvaret för religiöst motiverad omskärelse återfinns ofta (men inte alltid) i grupper som inte själv praktiserar det, och jag vill bemöta två försvarsaspekter som brukar vara aktuella.

    Förbud mot omskärelse innebär att judar inte längre kan leva i Sverige.

    Detta stämmer inte. Omskärelse är inte speciellt populärt bland judar, och den judiska religionen och kulturen är så pass mångfacetterad att den inte raderas med omskärelsen. Att judar trakasseras på öppen gata om de bär judiska symboler är ett större problem.

    Förbud leder till att omskärelsen sker ändå, utanför sjukvården.

    Förbudet är för barnets skull, och det är om möjligt ännu viktigare att vårdnadshavare till de som omskärs av någon annan än sjukvården kan ställas till svars (vilket redan idag är de flesta). Ibland används detta argument så slarvigt att man får intryck att många verkligen tror att religiösa personer inte går att resonera med, vilket naturligtvis inte stämmer.

    Som liberal vill jag inte stå i vägen för den som tänker klippa av sin förhud, men varje individ måste äga makten att bestämma över sin egen kropp. Min kropp, mitt val, mina rättigheter. Religionsfriheten är alltså inte ett skydd för det religiösa kollektivet, utan ett skydd för individen.

    Absolut viktigast är att staten inte företräder någon religion. Tänk dig om en person som flytt från muslimskt förtryck kommer till det svenska migrationsverket och möter en handläggare som bär en muslimsk symbol. Kommer den personen att känna att vi ens är intresserade av att hjälpa till? Kanske kommer den personen känna att handläggaren tillhör fienden? De grundläggande mänskliga rättigheterna, som bl.a. innefattar yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet, har varit självklara i Sverige under en längre tid, även om det blivit lite mer komplicerat den senaste tiden.

    På det europeiska planet är läget betydligt värre. Där håller vi humanister långsamt på att förlora kampen mot yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet. Ibland är det småsaker som läkaren som får sparken från ett av Katolska kyrkans sjukhus för att han gifte sig borgerligt. Men ibland är det riktigt allvarligt.

    Mitt under Örebros vecka för mänskliga rättigheter för två år sedan nås vi av beskedet att en kvinna i Österrike får böta 480 euros efter en dom i Europadomstolen, för att hon har förolämpat islam. Att praktisera sina mest fundamentala fri- och rättigheter är alltså straffbart på vissa platser i Europa! Men framför allt vill jag slå ett slag för möjligheten att tänka själv och tänka fritt. För vårt eget välmående och för vår gemensamma framtids väl, är det helt elementärt. Bara du själv har rätt att bestämma vilken religion du tillhör, om någon.

    Det är svårt att greppa hur korkade företrädare vi har

    Jag måste på allvar säga att svensk socialdemokrati lever på att man inte tar dem på allvar, för lyssnar man på vad de faktiskt säger och förstår deras narrativ, så finns det inte en chans i hela världen att man kan tänka sig att rösta på dem. Först har vi deras propagandaorgan Aftonbladet som på allvar anser det vara mer troligt att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch är förespråkare av folkmord än att deras pseudobegåvade offer till ledarskribent, Zina Al-Dewany, har råkat svälja propaganda från Hamas. Fundera på det en stund. Är du själv en förespråkare av folkmord för att jag inte delar din politiska åsikt? Detta är lägre än antagandet att min trafiklärare är Adolf Hitler för att jag missade körkortet för att jag råkade köra i 70 km/h på en 50-väg. Mycket lägre. Men det är här vi står. Och det är denna jumboplacering som Zina, i all sin tänkta visdom, försöker komma till efter lite träning.

    Socialdemokraterna gick till val på att avveckla sjukvården i Stockholm, vilket de faktiskt lyckades med – den (social)demokratiska kontrollen är nu återupprättad när sjukvården är avlägsnad. Vinst är dåligt, för då kan ambulanspersonal få ersättning för sin insats. Ge dem en applåd, vad vet jag? Givetvis opponerar sig Paritet en utredning av frågan, och det skulle inte förvåna mig om oberoende granskningar ska betraktas som ett hot mot demokratin, då de är ett hot mot socialdemokratin. Samma gamla visa.

    Och så visar det sig att Partiet även driver saluhall. Eller försöker driva saluhall, kanske jag ska säga. Sosseriet har inget annat än lättja och dumhet att erbjuda, och inte heller denna gång var det någon som efterfrågade det. Partiets saluhall, Hötorgshallen, förlorade nyligen sin sista färskvaruförsäljare, och tänk då att saluhallen ”bedrivs” alltså av en organisation som har mandat att vara huvudman för sjukvården i Stockholm! Eller åtminstone den f.d. sjukvården i Stockholm, för att ”demokratisk kontroll”.

    När de anklagar dig för att vara folkmördare, kanske det inte är en särskilt stor sak ur ett moraliskt perspektiv. Tänk på vem som anklagar dig! Och tänk på hur lite de faktiskt vet om dig när de riktar den anklagelsen mot dig! Något man kan göra, är att kontrollera om inte begåvningsreserven Zina Al-Dewany kan ha rapat upp lite terroristpropaganda (använt uppgifter från ”hälsoministeriet”?) samtidigt som man funderar på hur klokt det är att göra idioter till opinionsbildare. Om hon inte duger som hundmat, vad är det som säger att hon duger som ledarskribent? För att hon talar till andra idioter, som förmodligen aldrig kommer att öppna en bok i hela sitt liv – de tycker som tv:n säger att man ska tycka och de gör som tv:n säger att man ska göra. Zina Al-Dewany kan på sin höjd upprepa andra människors åsikter när det är lönsamt för hennes försörjning, men hon är inte kapabel att forma en egen tanke. Hon är en idiot.

    Kanske att den lilla människan har tröttnat på dreven?

    Det kommer alltid att finnas människor som är beroende av medhåll för att stötta sin bräckliga självbild. Oförmögna att förstå att man kan betrakta olika frågor på olika sätt utvecklar dessa personer en föreställning om att bristen på medhåll beror på dumhet eller rent av ondska. Dessa personer anser sig vara omgivna av idioter och fascister, och i kontrast till sin omgivning utvecklar de föreställningen att de själva skulle vara särskilt goda.

    I all sin godhet söker sig dessa ofta till skattefinansierade yrken med ett visst inflytande. Man betraktar skatt som något gott, för skatt flyttar pengar från arbetarna, som inte vet sitt eget bästa, till de goda, som tjänar åtminstone dubbelt så mycket som arbetarna som försörjer dem via skatten. Och så används skattepengar till att granska potentiella fiender.

    I ett år spionerade skattefinansierade Expo på en minderårig anhörig till en borgerlig minister och lyckades producera skäl att misstänka samröre med en potentiellt högerextrem rörelse. Etablissemanget jublade. TV4 ägnade två hela avsnitt av sitt program Kalla fakta åt att misstänkta SD-sympatisörer postade så kallade ”memer” på sociala medier, vilket sedan fyllde nyhetsmedierna med moralpanik, dag ut och dag in i flera veckor.

    Sedan dess har förtroendet för ministern ökat och sedan dess har SD ökat i opinionen. Vad är det som hatarna missar?

    I England är islamkritiska inlägg på sociala medier polisärenden, även när det inte finns någon målsägande. Man kunde ju tro att engelsmännen skulle visa tacksamhet för att deras skattepengar används för att hindra dem från att begå tankebrott, men icke.

    När självrättfärdighet blir ett välbetalt yrke och medkänsla förvandlas till en lukrativ skattefinansierad affärsmodell, då är det inte längre fråga om idealism utan om karriär. Det handlar inte om att hjälpa, det handlar om att signalera godhet. Ju fler fiender man utmålar, desto mer framstår man som en hjälte i sin egen berättelse, och desto bättre motiveras anslagen. Och i bakgrunden står alltid någon annan och betalar notan – oftast en vanlig arbetare, som förmodligen inte röstat vänster på länge.

    Det är kanske dags att återvända till en grundläggande insikt om demokratins villkor. Makt kräver ödmjukhet. Pengar som tas från folket måste användas med största respekt. Frihet förutsätter tolerans, även för det som skaver. När institutioner blir politiska, när granskning riktas nedåt istället för uppåt, och när yttrandefrihet villkoras av rätt åsikter, förlorar vi det som skulle hålla oss fria. Svensken bryr sig inte om frihet, men kommer att göra det när den är borta. En sund samhällsordning vilar inte på en elit som definierar godhet åt andra, utan på en mångfald av röster, ett ansvarstagande medborgarskap och en maktutövning som förstår sin gräns.

    Jag ser en tydlig väg framåt, och det första vi måste göra är att låta media spela på lika villkor, utan statlig inblandning och utan skatter och bidrag. Om media behövde betala så mycket skatt (främst för sin personal) så skulle de inte heller behöva så mycket bidrag. Och när arbetare får behålla mer av sina pengar och journalistiken inte är lika hårt beskattad, kommer fler ha råd att abonnera på en dagstidning. Och är det något som nyhetsjournalistik och sosselotterier har gemensamt, så är det att skatter skadar lönsamheten.

    Vindkraft hör inte hemma i naturen

    Kostnaden för att bygga vindkraft ser bra ut på papper. Enligt praxis ingår projekteringskostnader i kalkylen för kärnkraft, men inte för vindkraft. Kärnkraft är belagd med straffskatt, vindkraft med bidrag. Dessutom tenderar vindkraft att bli beroende av infrastruktur (lastbilar som fraktar reservdelar måste kunna ta sig fram) vars kostnader inte heller ingår i jämförelserna. Jag är beredd att försvara vindkraften som alternativ energikälla, som rentav har positiva miljöeffekter, men jag anser inte att Sverige ska ha några vindkraftsparker.

    Ett vindkraftverk som byggs i t.ex. en skog, kräver att man skövlar skog för att skapa vägar för lastbilarna som bygger och servar kraftverket. Det kräver en gigantisk mängd mineraler för att bygga ledningar som ansluter kraftverket till nätet. Det har en epoxyfinish som slits ner av friktionen och ger ett utsläpp. Det kräver både olja för smörjning och glykol för att hålla frosten borta. Delarna som behöver bytas ut bryts inte ner av naturen. Och så vidare.

    På inkomstsidan ser det inte heller särskilt bra ut. Vindkraften förväntas sälja sin el när det blåser, alltså när elen är som allra billigast, så ur en kommersiell synpunkt är vindkraftsparker dödfödda trots att vanliga arbetare får avstå en del av sin lön för att hosta upp bidrag till att få kraftverken byggda.

    Det som engagerar mig mest är fågellivet, men när jag påpekat att 30 havsörnar per år dör på grund av vindkraften, brukar jag få höra att huskatter fäller sextiomiljoner havsörnar per år (eller om det är sparvar som ska kompensera för vindkraftens skörd av örnar, det vet jag inte).

    Om du ställer ditt vindkraftverk på din tomt, kommer ingen skog att skövlas för särskild infrastruktur och inga örnar kommer att dö. Din elräkning kommer att minska och du kan få betalt för det elöverskott du inte använder. Vindkraft hör inte hemma i naturen, vindkraft hör hemma där ström behövs.

    Opartiskhet handlar inte om att inte bry sig

    Cecilia Uddén är mellanösternkorrespondent på Sveriges Radio. Hon skrev nyligen under en debattartikel som gick ut på att medias bevakning av Israel-Palestina-konflikten är alldeles för Israel-vänlig, och att Israels krigsföring ska beskrivas som ett folkmord. Ett erkänt folkmord är Förintelsen, där sex miljoner judar dödades för sin etniska tillhörighet. De omkring sextiotusen civila palestinier som dödats i Israel-Palestina-konflikten, har inte avrättats för att de är palestinier, de har dödats i krig på grund av att deras företrädare, Hamas, krigar i skydd av civilbefolkningen. Det är alltså inte självklart att Israel bedriver ett folkmord, och det kan rent av vara ett förminskande av ordet att kalla Israels agerande för folkmord. Jämför med Mao Zedong, Josef Stalin, Förintelsen, Rwanda 1994, Osmanska riket 1920 eller Kambodja 1975, så ser man gärningar av en helt annan karaktär än Israels idag. Men Cecilia Uddén håller inte med mig, vilket framgår i texten hon skrev under.

    I Public service-handboken (som finns att läsa på Sveriges Radios hemsida) står det, på sidan 37 i kapitlet om opartiskhet: ”Medarbetare som i offentliga sammanhang har tagit ställning i en fråga får inte delta i bevakningen av den i sitt arbete. Detta gäller även om ställningstagandet skett utanför arbetstid och i privatlivet.” Owe Nilsson, som fick sluta som journalist på TT efter 35 år, på grund av sina partipolitiska ställningstaganden på Twitter, menar att åberopandet av kravet på opartiskhet handlar om att man inte bryr sig om de civila som dör. Men det är en illasinnad tolkning. Hade Owe varit förmögen förhålla sig till att folk resonerar olika, hade han kanske inte behövt lämna sin tjänst på TT. Jag gissar att Cecilia Uddén är en av de journalister som kommer att sättas i karantän under valet 2026.

    Ordet ”hyckleri” betyder inte vad de flesta tror

    En svensk minister har uttryckt den impopulära åsikten att föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Det visade sig att ministern själv har en nära anhörig som potentiellt hyser otillåtna åsikter, och när ministern fick kännedom om detta tog han tag i situationen och sökte den hjälp som behövdes. Gemene man uppfattade detta som hyckleri, men jag anser att det är precis vad ordet ”ansvar” betyder. Gemene man anser sig ha felfria barn, och kopplar deras perfektion till sitt eget ansvar, och uppfattade ministerns (enligt rådande normer) icke felfria barn vara ett bevis för hyckleri. För hur kan man påstå att någon tar ansvar för sina barn, när han var tvungen att gripa in för ett barn som hamnat snett?

    Ordet ”hycklare” betyder inte att man är felfri, men Sverige är ett land där envar betraktar sig själv som felfri. Alla har barn som aldrig gjort något misstag och alla har barn som aldrig har hamnat i fel sällskap. Skulle man råka ha ett barn som trampat snett, så är det statens fel, inte förälderns. Skulle man råka ha ett barn som inte kan simma, så är det statens fel, inte förälderns. Skulle man råka skaffa fler barn än man kan försörja, så är det statens fel, inte förälderns. Tanken att inte staten vet bäst, är främmande.

    Om någon som anser att föräldrar ska sörja för sina barns förmåga att simma, skulle visa sig ha ett barn som inte kan simma, är denne förälder en hycklare även om han agerar på situationen genom att lära sitt barn att simma. Eller som i ministerns fall, om någon som anser att föräldrar ska sörja för att sina barns åsikter är acceptabla (oavsett om de bor med barnet eller ej) skulle visa sig ha ett barn som hamnat snett, är denne förälder en hycklare även om han agerar på situationen genom att ta den hjälp som situationen kräver.

    Jag personligen anser att man som förälder har ansvar för sina barn. Om inte barnet borstar tänderna, är det inte bara statens fel. Om mitt barn skulle smita från tandborstningen, så räcker inte det för att jag ska identifiera mig som hycklare – särskilt inte om jag agerar på informationen som jag nås av (att mitt barn inte borstar tänderna). Därför har jag väldigt svårt att förstå varför gemene svensk anser att det är hyckleri att anse att man ska ta ansvar för sina barn, när man själv inte har perfekta barn.

    Min åsikt är den motsatta, och därför vill jag stötta ministern. Jag har aldrig trott att mitt föräldraskap är perfekt, jag har aldrig förväntat mig att mina barn skulle vara övermänniskor, men jag var ändå beredd att anse att jag har ett visst ansvar för dem. Deras karaktär är till största delen genetisk, men jag viIl ändå givetvis peka i rätt riktning efter bästa förmåga. Enligt dagens samhällsklimat gör det mig till en hycklare, men det rustar mig med en viss förståelse för ministern i fråga. Det mest svenska ministern hade kunnat göra, är att gråtande hävda att sin anhörig spenderat hela sitt liv med att bekämpa otillåtna åsikter. Det hade imponerat på gemene man. Det hade uppfattats som ansvarstagande. Men den strategin leder alltid till en återvändsgränd, och fungerar bara tack vare medias väldigt korta minne (lex Hajen, lex Kaplan, och så vidare).

    Följer man gemene svensks logik är människan i grunden inkapabel att ta hand om sina barn. Det ska helst vara obligatorisk förskola från tre års ålder och staten ska helst tillhandahålla ett tryggt Internet under uppväxten. Vem som helst som insinuerar att man bör sällskapa sitt barn på Internet eller lära sitt barn saker, antas hota välfärdssamhället. Och när jag läser den totalitära ideologins försvarare, har jag svårt att skaka av mig känslan att de företräds av idioter. Personer som inte har en aning om hur verkligheten fungerar, eller hur den ens kan fungera i länder där inte Magdalena Andersson är statsministerkandidat, lägger ut texten tidningar som kapitulerat från allt som kan klassificeras civiliserat. Personer som Isobel Hadley-Kamptz, som senast igår utmålade ministern som hycklare i en DN-ledare. Personer som slänger sig med ord de inte har en aning om vad de betyder. Personer som förmodligen är betydligt sämre människor än de medborgare de försöker karaktärsmörda för sitt dagliga bröd. Men frågar vi henne själv så kommer hon att klara sig, för antingen är hennes barn felfria, eller så är det statens fel om så inte är fallet – i min bok är det hon som hycklar.

    Podden ”Oskyddat samtal” (Viktor Klemming och Gustav Härdner) om evolution

    Jag snubblade på ett avsnitt av podcasten ”Oskyddat samtal”, förmodligen för att algoritmerna vet att jag har tittat på Viktor Klemming vid några tillfällen. I avsnittet svarade man på lyssnarfrågor, och 42 minuter och 57 sekunder in tar de sig an följande fråga: Finns fåglar? Segmentet pågår i ungefär fyra minuter.

    De flesta skulle säkert svara ja på den frågan även om en dogmatisk anhängare av någon filosofisk inriktning gärna skulle problematisera det svaret. Jag vill kommentera några påståenden som görs i podcasten medan Viktor Klemming och Gustav Härdner diskuterar ämnet. Jag fastnar lite vid tre olika underämnen som jag gärna vill kommentera:

    1. Forskarna har bara hittat färdiga arter
    2. Skulle evolutionen bevisas av att man kan avla en varg till en chiwawa på sju generationer?
    3. Allmänt prat om tasmansk tiger och tasmansk djävul

    Forskarna har bara hittat färdiga arter
    Klemming börjar med att berätta att han läser en kreationistisk bok som lyfter argumentet att det inte finns några felande länkar. Argumentet bygger på att om arternas mångfald förklaras av gradvis förändring, så skulle vi hitta mellanformer när vi gräver fram fossil. Klemming exemplifierar med att det inte finns någon blandning mellan människa och apa, och inte heller någon blandning mellan dinosarie och fågel. Det enda som hittas är ”färdiga arter”.

    De enda arter som är ”färdiga”, är de som har dött ut. Arter som lever kommer inte kunna producera identiska kloner av sig själv (om än snarlika). Idag kan många föräldrar identifiera sina barn bland andras, vilket bevisar att förändring sker. I den fossila databasen ser arter olika ut beroende på när de hittades (vilket Klemming erkänner). Härdner är inne på konkurrens och nämner att en chimär (t.ex. en kentaur) skulle ha blivit mördad av den för tiden och platsen dominanta arten, vilket säkerligen är sant, men evolution handlar om arters utveckling, inte nödvändigtvis om just chimärer.

    Skulle evolutionen bevisas av att man kan avla en varg till en chiwawa på sju generationer?
    Härdner försöker förmodligen styrka evolutionsteorin genom att påpeka att människan tämjer och förädlar arter. Därefter pratas det mellan poddarna om korsningar som liger och mulåsna, som båda är sterila.

    Men förädling bevisar inte evolutionen, den bevisar genetiken. Människans avel av djur exploaterar det faktum att gener kan blandas och gå i arv. Evolution lägger ett påstående till på bordet: Det finns ett naturligt urval, som innebär att de individer som är bäst anpassade till sin miljö har störst chans att överleva till att skaffa avkomma (som inte är identiska kloner av sin eller någon av sina föräldrar). En liger kan inte uppstå i naturen, eftersom lejon och tiger inte interagerar med varandra, men två tigrar kan skaffa avkomma i det fria, och avkomman kommer inte riktigt vara lik den ena eller andra föräldern, och den kommer att utsättas för ett naturligt urval: Den kommer kanske klara att skaffa föda, den kommer kanske undvika att dö och den kommer kanske att få egen avkomma. Om inte den, så någon annan tigers avkomma, vilket leder till en successiv förändring. Om ingen tiger förökar sig, är arten utrotad (och därmed ”färdig”).

    Allmänt prat om tasmansk tiger och tasmansk djävul
    Den tasmanska tigern är ett slags varg (hund), som fick sitt namn efter ränderna på kroppen. En tasmansk djävul är ett pungrovdjur, och det största (idag levande) köttätande pungdjuret. En tasmansk tiger kan inte få barn med en sibirisk tiger, för den sibiriska tigern är en katt, medan den tasmanska tigern är en hund. Avslutningsvis, innan man går till nästa lyssnarfråga, erkänner Viktor Klemming att fåglarna förmodligen är besläktade med dinosaurierna, vilket är korrekt. Och det innebär också att Klemming erkänner förekomsten av evolution (vilket jag såklart hade förväntat mig av honom).

    Det är bra att Klemming läser pseudovetenskapliga böcker. Jag gör detsamma. Mig veterligen är det ett bra sätt att förstå hur folk som inte accepterar vetenskap resonerar. Jag vill tacka både Viktor Klemming och Gustav Härdner för fyra intressanta minuter, men jag vill samtidigt passa på att påminna om att det är bra att förhålla sig kritiskt till det man läser och att kontrollera alla källor bakom de påståenden som görs i texten, även om man gillar texten.

    Det finns ett kompetensgap mellan högern och vänstern

    Jag har hört många högerdebattörer klaga över Socialdemokraternas vision om folkblandning. Folkblandningen beskrivs i deras idéprogram inför valet 2026, men nyanseras av deras företrädare. Kommunpolitikern Jonas Attenius accepterar konceptet rakt av och ställer sig frågan om den som jobbar, gör rätt för sig och köper ett hus, kanske har värderingsproblem. Riksdagsledamoten Lawen Redar hävdar att folkblandning är nödvändig, men att det inte kommer att ske. Den klassiska judaskyssen, som svenska väljare attraheras av. Inte för att inte idéprogrammet hävdar något annat än att det kommer att ske en påtvingad folkblandning, utan för att vissa reformer gör sig bäst i att drivas efter ett genomfört val. Frågan lyckades väcka en sakkunnigs uppmärksamhet som pratar om sjunkande fastighetsvärden och tomma överprisade hyresrätter (eftersom Sverige är det enda landet på jorden som inte har marknadshyror).

    På ganska kort tid bubblade även andra pikanta detaljer upp, gällande kunskap. Enligt en Timbro-undersökning är högern extremt överrepresenterade i (den korrekta) föreställningen att arbete skapar värde, medan vänstern är extremt överrepresenterade i (den felaktiga) föreställningen att värde skapas genom skatter och fördelningspolitik.

    Det amerikanska partiet Demokraterna publicerar en graf som visar hur Joe Biden-administrationen förstört matmarknaden i USA, med en kommentar som insinuerar att det är Donald Trumps fel.

    Innan du ens hinner tänka på Lafferkurvan och cirkusen kring när den bubblade upp på sociala medier, dyker en förklaring upp i horisonten. Hur kan socialister vara immuna mot kunskap? Det visar sig att personer som röstar vänster tycker att medhåll i politiska åsikter från partnern är viktigare än vad personer som röstar höger tycker detsamma. Man skyddar sig! En extrem tolkning (och nu vet jag att jag riskerar att överdriva) skulle kunna vara att fler som utesluts från sin familj har högersympatier än vänstersympatier – låt vetenskapen ha sin gång!

    Och samtidigt som vänstern (och SVT) hyllade Venezuela för sin socialism medan svälten infann sig i landet, visade det sig att Argentina kunde minska fattigdomen genom att låta arbetarna behålla mer av sina pengar! ”Men välfärden då? Den är ju skattefinansierad!” Apropå Lafferkurvan så visar det sig att Sveriges skattesänkningar under de fyra senaste mandatperioderna har ökat landets skatteintäkter! Vetenskap var återigen det skarpaste vapnet!

    Men samtidigt vill jag betona att politik inte är, och inte ska vara, vetenskap. Om folket vill ha kommunism så ska vi ha kommunism. Om folket vill ha antroposofism, så är det antroposofism vi ska ha. Litar man på vetenskapen, ska man inte tysta sina kritiker utan förmå dem att rösta till vetenskapens fördel. Och om kunskap är bättre än ”valfri avfärdad ideologi”, så är det upp till kunskapens advokater att vässa sina pennor, för ingen kan kräva att få något gratis – inte ens den goda sidan. Put up or shut up!

    Slutligen har vi frihetsaspekten. Svenska väljare värderar frihet väldigt lågt, eftersom de är fria. Det är inte konstigare än att fiskar värderar vatten väldigt lågt, eftersom de har vatten. Men varje frihetsinskränkning tar oss närmare till en brytpunkt där folk faktiskt vill vara fria, likt fisken som börjar efterfråga vatten först efter att ha blivit strandad.

    Martin Aagård hycklar

    Opinionsbildaren Henrik Jönsson skrev 19/7 i GP att svenska journalister betalade ett pris i form av minskad trovärdighet när granskar åsikter tillhörande makthavares anhöriga. Jag vet att många makthavare själva hyser direkt vidriga åsikter, så personligen tycker jag att man ska börja där. Hur som helst fick Jönssons text Martin Aagård att reagera, och för att förstå varför Aagård reagerar som han gör, måste man veta vem han är och vad han refererar till.

    Barbara Bergström är företagare inom friskola (Internationella Engelska Skolan). Hon betalar både inkomstskatt (30%) och vinstskatt (20%) samt de skatter som alla andra betalar (t.ex. 25% MOMS vid konsumtion).

    Martin Aagård är en s.k. Swish-journalist. Han skriver texter åt Dagens ETC som försöker försörja sig på att tigga Swish-pengar. Allmänheten tuggar inte i sig vilken hundskit som helst så av förklarliga skäl går det inte särskilt bra för varken Aagård eller Dagens ETC att leva på frivilligfinansiering. De kan inte leva på sina abonnenter, de kan inte leva på sina annonsörer och de kan inte leva på frivilliga bidrag. Det är därför svensken betalar väldigt mycket pengar i skatt. Aagård kommenterar Jönssons artikel:

    ”Tips: ta inte råd om journalistik från YouTubers som betalas av Barbara Bergström. Inte ens om de publiceras i GP”

    Kom ihåg att den som ger detta tips finansieras av Barbara Bergström, via tvång. Hade Martin Aagård kunnat leva på sin journalistik skulle inte pengar behöva tvångsförflyttas från folk som arbetar för sitt dagliga bröd, till en överklass som vill sitta vid sin ordbehandlare och kommentera sin upplevda omvärld.

    Men vill Barbara Bergström betala för Aagård? Den som inte vill finansiera Henrik Jönsson slipper, men jag måste, likt Bergström, betala för Martin Aagård, trots att ingen i sitt sinnes fulla bruk kan se någon verkshöjd över huvudet taget i hans arbete! Hade så varit fallet, hade han inte behövt vara tvångsfinansierad!

    Och för att vara en person som, i brist på egen förmåga, behöver ta emot pengar från Barbara Bergström (och faktiskt även Henrik Jönsson) kanske lite ödmjukhet hade varit på sin plats! Men även det är ett karaktärsdrag som man oftast hittar hos folk som klarar att försörja sig på egen hand, och dit kommer aldrig Martin Aagård nå – allt hänger på skatter och bidrag, inget kommer från begåvning, personlig insats eller kompetens. Så nästa gång Martin Aagård slår sig för bröstet, kom ihåg hur hans egen s.k. karriär ser ut – han har ingen rätt att klaga på personer som gör rätt för sig!

    Låst läge om senaste Sentio blir valresultat

    Om senaste Sentio blir valresultat får högersidan (M/KD/SD) 44,3% och vänstersidan (S/MP) får 38,1% (troligen ett resultat av Forssell-effekten). Centerpartiet och Liberalerna hamnar utanför riksdagen och Vänsterpartiet (8,6%) kommer inte stötta någon sida. Det skulle innebära låst läge, då högern (M/KD/SD) får 170 riksdagsmandat (fem för lite för regeringsbildning) och vänstern (S/MP) får 146. Det ger ett låst läge, men att Vänsterpartiet blir vågmästare om de backar från sitt krav att sitta i en regering. Vänsterpartiets 33 mandat skulle räcka till att ge båda sidorna de 175 mandat som krävs.

    Vissa väljare har tröttnat på slentrianmässiga lögner

    Skattefinansierade Expo är inte alltid särskilt användbara då deras granskare hyllas när de stundtals lyckas träffa en ladugårdsvägg på ett par meters håll, men denna gång har skattebetalarnas väntan på en fin rock faktiskt blivit åtminstone en tummetott, vilket är bättre än vad vi har vant oss att få för våra surt förvärvade pengar.

    Jag ifrågasätter inte att svensk politik har problem med extremism, för det är helt uppenbart. Vi kommer ihåg hur Sveriges bostadsminister 2016, Miljöpartiets Mehmet Kaplan, hade samröre med den högerextrema ultranationalistiska organisationen Grå vargarna. Jag lastar inte Miljöpartiet för det idag, eftersom flera partier har haft högerextrema kopplingar som de lämnat bakom sig, och 9 år är väldigt lång tid i sammanhanget. Inte ens Socialdemokraterna såg några problem med att sin relativt unga socialminister heilade i sin ungdom. Att man går vidare är något som bör uppmuntras, för det för landet framåt. Det bidrar till förbättring.

    Jag såg däremot ett problem med hur Miljöpartiet hanterade frågan. Sveriges utbildningsminister vid den tiden var en 34-årig miljöpartist (Fridolin) som bedyrade att hans 20-åriga professionella samarbete med Kaplan inte avslöjat några tecken på högerextremism. Partiet sparkade honom på grund av sitt samröre med högerextremismen, samtidigt som de bedyrade att han inte var högerextrem. Att säga en sak och göra en annan kostade en del i opinionen för Miljöpartiet.

    Historien upprepar sig år 2024 då Jamal ”Hajen” El-Haj avslöjades med samröre med terrororganisationen Hamas. Oppositionsledaren Magdalena Andersson bedyrade att Hajen ägnat hela sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas, och uteslöt honom på grund av samröre. Att säga en sak och göra en annan kostade en del i opinionen för Socialdemokraterna.

    Skattebetalarna granskar även minderåriga anhöriga till maktinnehavare via Expo, och efter ett års spionage på en ministerson kunde man konstatera att han kanske är nynazist eller har bekanta som är nynazister. Ministern erkände problemet och tog tag i det. Media, som själva är skattefinansierade, pratade om bristande ansvar. Men förtroendet för ministern ökade bland allmänheten och allmänhetens stöd för hans parti vände uppåt. Varför?

    Att vända sig mot kameran, spärra upp ögonen och ljuga är något vi länge har krävt av våra politiker, och där tar både S och MP sitt ansvar. Så varför gynnas man i opinionen genom att smita från detta ansvar? Den systematiska lögnen kan ha börjat trötta ut vissa människor. Visst, ingen vill gräva i 9 år gamla nazistkopplingar, men en ganska stor del av väljarna vill att man tar avstånd från dem.

    Den som inte bränner böcker är högerextrem

    SVT-programmet Babel har en bokklubb på Facebook. Där valde en Jenny att tipsa om Jens Ganmans senaste bok ”Folkets hjälte” (som jag själv äger ett i nuläget oläst exemplar av), vilket inte föll i god jord.

    Precis som när Twitter hotade demokratin genom att låta den lilla människan höras på Internet, så hotar print-on-demand-teknologin demokratin genom att låta den lilla människan skriva böcker. Och reaktionerna lät inte vänta på sig.

    Birgitta gör gällande att ”Ganman är en högerextrem tokdåre”. Vanja tycker sig ha identifierat en högerextrem konspiration. ”Ligger den verkligen etta på Bokus?”. Birgitta bekräftar och tillägger att vi måste besinna oss och ”slå vakt om vår svenska demokrati”. När Salwan Momika blev skjuten efter att ha bränt en bok, var det inte många som visste att hela vår demokrati hängde på att obekväma åsikter inte skulle få uttryckas. Så stort tack till Birgitta för att du fört bokbålen på mode igen.

    Höga skatter flyttar makten från folket till eliten

    Det finns ett konsensus inom svensk media att Socialdemokraterna för en god politik och att Moderaterna (som för en snarlik politik, med aningen lägre skatter) för en ondskefull politik. Jag tror egentligen inte att skillnaden mellan god och ond ligger mellan två så pass lika partier som S och M, utan att god och ond handlar om att S är bättre representerad inom etablissemanget (public service-media, generaldirektörer, statstjänstemän, med mera), och att beroendet till etablissemanget är högt när skatter och avgifter gör det svårt att leva för egen maskin, och bidragen blir viktiga. För hos etablissemanget beslutas vem som får bidrag. Svenska Filminstitutet bestämmer vilka filmer som ska finansieras av skattebetalarna, Myndigheten för stöd till trossamfund beslutar vilka religiösa församlingar som ska finansieras av skattebetalarna, och så vidare. Detta illustreras tydligt av flera mediabolag, som är beroende staten via Mediemyndigheten som beslutar vilka tidningar som skattebetalarna måste finansiera.

    När Nerikes Allehanda levde på reklam och intäkter från abonnenter var de liberala, men så snart de beviljades skattefinansiering blev de socialister. Tre av fyra public service-bolag (SVT, SR och UR) finansieras via skattsedeln, endast ett (TV4) finansieras via reklam och abonnemang, men TV4 har den svenska staten att tacka för sin särställning mot andra medier. Ett vänsternarrativ vid innehållsproduktion en vänsterlutning vid anställning är fullkomligt självklart inom skattefinansierad media, för man biter inte den hand som föder en. Det bästa exemplet är fortfarande Sveriges Radios hyllningsgrafik när Stefan Löfven blev partiledare för S, kontra karaktärsmordet på Ulf Kristersson när han blev partiledare för M.

    Vi har lärt oss att socialism är förkastligt. Inte ens Socialdemokraterna tänker någonsin släppa in Vänsterpartiet i en regering. Vi har sett hur marxism-leninismen havererade på 1990-talet i Sovjet, hur maoismen havererade i Kina på 70-talet, hur Nordkorea och Venezuela är dysfunktionella idag, och hur Kambodja kollapsade ungefär samtidig som kina under sin version av maoismen. Nej, Socialdemokraterna är ett marknadsliberalt parti, fast med skatter. Riktigt höga skatter. Medborgarna berövas sin ekonomiska frihet, maten blir svindyr, företagen har inte råd att anställa. Och så sker under mantrat att vi får välfärd med en utväxling av hela 50%.

    Region Stockholm har styrts av vänstern i tre år nu, och har redan hunnit krascha både välfärden och ekonomin. I Örebro kommun lägger man ner skolor för att kunna satsa mer pengar på konst. Så den 50-procentiga utväxlingen är förmodligen en chimär. Tanken är denna:

    Om du betalar 8000:- i månaden i skatt till regionen, så får du en sjukförsäkring värd 4000:- (alltså 50%). Att pengar försvinner i administration, kommunikation, byråkrati och slarv, är ett lågt pris att betala för en solidarisk sjukförsäkring som innefattar alla. Skulle sjukförsäkringen vara frivillig och privat, skulle den förvisso ge konsumenten mer pengar i plånboken, men den skulle samtidigt kunna väjas bort av den med dålig ekonomi, och det är den med dålig ekonomi som antas ha störst nytta av att någon annan bestämmer över hennes pengar – annars blir det rosévin och Gul Blend för hela slanten och så kan vi inte ha det.

    Men med alla extra tjänstemän, alla extra myndigheter, alla extra kommunala bolag, alla extra guldkanter, försvinner inte arbetarens pengar bara till administration, kommunikation, byråkrati eller slarv, utan till mycket annat. Att utväxlingen av dina skattepengar faktiskt är 50% är osannolikt. Knegaren får förmodligen inte mycket välfärd för sina surt förvärvade pengar, men många tjänstemän får mycket pengar som kommer från frukten av arbetarens insatser. Men han betalar gärna under förevändningen en del pengar faktiskt kommer till sitt gagn. Till utbildning, sjukvård, bidrag, infrastruktur och annat matnyttigt. Hur liten den delen än är, rationaliserar knegaren sin betalningsvilja med den, gärna medan han tittar på ett skattefinansierat underhållningsprogram om bisexuell dejting på skattefinansierad tv, avnjuter den 23 skattefinansierade filmen om Göta kanal på bio eller besöker en skattefinansierad vegansk musikfestival någonstans långt västerut.

    Ett perspektiv som aldrig riktigt får den uppmärksamhet är den empiriska aspekten. Vi vet att mer socialism korrelerar med mer misär för fattiga (även om mottagaren av skattepengarna sällan klagar). Men vi vet också att marknadsliberala länder lyfter folk ur fattigdom. Sedan Argentinas folk gav sitt mandat till den förhatlige Javier Milei har fattigdomen minskat, inflationen minskat och BNP ökat. Att arbetaren faktiskt gynnas av att få behålla mycket pengar och låta resten gå till välfärd, är inget man gärna pratar om. Åtminstone inte om man är en skattefinansierad journalist.

    Om jag hade haft något att säga till om, skulle journalister stöttas genom slopad moms, inte genom bidrag. Men flyttar man pengar från staten till näringsidkaren, så flyttar man även makten i samma riktning, och svensken vill inte ha det så. Tvärt om, man hävdar gärna att själva demokratin bygger på att makten skor sig på knegare.

    Varje krona du får gratis har någon annan jobbat för.

    10 skandaler vi minns, kan du gissa partifärgen?

    Ibland är det inte särskilt lätt att veta vilken incident inom politiken som fångar medias uppmärksamhet eller vilken hantering som är bäst för det politiska parti som råkar ut för en skandal. Här är 10 exempel:

    1. Juli 2025. En oppositionsledare och tidigare statsminister avslöjas med att ha en myndig son som gjort sig skyldig till bedrägeri och med att ha samröre med vänsterextremistiska rörelser. Media lyfter inte frågan trots att oppositionsledaren har chans att bli statsminister igen, och allmänheten får inte en chans att reagera.

    2. Juli 2025. En minderårig nära anhörig till en minister, som faktiskt träffar ministern var 14:e dag, är under statsfinansierad bevakning i ett år. Övervakarna identifierar högerextrema sympatier, och när året har gått och ministern fått kännedom via media, tar ministern tag i situationen. Media fyller nyhetssändningarna i tre dagar och allmänheten anser att han ska avgå.

    3. Mars 2025. Den nationelle säkerhetsrådgivaren glömde hemligstämplade dokument på ett hotell, som hittades av en städerska. Media och allmänhet upprördes till den grad att han behövde avskedas för att regeringsarbetet skulle kunna gå vidare.

    4. Oktober 2024. En landshövding har avslöjats med att rekrytera vänner, alltså sett till att hennes kompisar fått en fördel i rekryteringsprocesser till exklusiva jobb. Både media och allmänheten upprörs.

    5. Maj 2023. En riksdagsledamot avslöjas med Hamas-kopplingar. Media uppmärksammade detta, men statsministern försvarade ledamoten upprepade gånger och gick i god för att ledamoten ägnat sitt liv till att bekämpa Hamas, samtidigt som hon uteslöt honom på grund av samröre med Hamas. Allmänheten var imponerad över statsministerns ärlighet och konsekvens.

    6. Januari 2023. En skicklig och uppskattad statssekreterare avslöjas med att vid ett par tillfällen ha tjuvfiskat ål, som han ätit med kokt potatis. Media är skärrade över korruptionen och piskar upp ett starkt ogillande hos allmänheten, och statssekreteraren får sparken.

    7. December 2021. En oppositionsledare anlitar ett städbolag utan att kontrollera att kollektivavtal fanns. Media försökte skapa ett drev, och en viss upprördhet piskades upp. Kollektivavtal fanns.

    8. December 2021. En statsminister släpper in en efterlyst person i sitt hem som städpersonal, eftersom bolagets trixande gör det billigt för statsministern. Media gör skapar en rubrik om oppositionsledarens städning, och allmänheten bryr sig inte nämnvärt om varken nyheten eller medias rökridå för att skydda statsministern.

    9. Januari 2019. Ett svenskt politiskt parti finansierar Hamas-vänliga DFLP, vilket skapade en del dispyter på ledarsidorna, utan att röra varken journalister eller allmänheten i ryggen.

    10. April 2016. En riksdagsledamot avslöjas med samröre med en ultranationalistisk, nyfascistisk, islamistisk terrorgrupp, Grå vargarna, media tog upp saken, partiet förnekade. Till slut behövde partiet utesluta extremisten, och valde att hävda att man inte kunde begripa vad problemet egentligen var.

    Med dessa 10 exempel kan du göra ett litet quiz: Är skandalen röd eller blå? Här är facit:

    1. Röd. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson son har gjort sig skyldig till bedrägeri och samröre med vänsterextrema organisationer.

    2. Blå. En borgerlig minister hjälpte sin son bort från en extrem politisk rörelse, vilket fick Nerikes Allehanda att prata om IS-resenärer.

    3. Blå. Den moderata statsministern agerade genom att avskeda rådgivaren.

    4. Blå. Avgångsvederlag slog ut och konstruerad välbetald tjänst på elefantkyrkogården anordnades. Och det är det fjärde exemplet som är jokern, för denna historia är väldigt sossig.

    5. Röd. Hantering genom förnekelse följt av diskret uppstädning, i sann röd anda.

    6. Blå. Medborgarna berövades en kompetent och skicklig medarbetare på grund av moralism – ålfiske säger inte mycket om värdegrunden i övrigt.

    7. Blå. Ulf Kristerssons motiv stannar vid att det ska vara bra villkor och legalt, och sträcker sig inte till kollektivavtal, men anlitade en städerska som hade kollektivavtal.

    8. Röd. Magdalena Andersson anser att kollektivavtal är viktigt, men att hon ska få billig städning är viktigare. Medias tystnad tolkar jag som medhåll.

    9. Röd. Vänsterpartiet stöttar kommunism och motarbetar medvetet utvecklingen av demokrati, för att kommunismen är så bra att man inte kan låta folk välja den frivilligt.

    10. Röd. En miljöpolitisk riksdagsledamot visade dig vara ultranationalist och fascist, vilket partiet inte såg några problem med. Men det blev lite arga över att media tog upp saken.

    Åsiktsgranskning av makten

    En minister har vid ett antal tillfällen pratat om föräldraansvar när ungdomsbrottslighet har diskuterats. EXPO har spionerat på ministerns 15-årige plastson, och har avslöjat att denne har hängt på två chattar för nazister, och att han rent av kan ha postat memes där. Vi har alltså en minister som är nära anhörig en 15-åring som kan vara (eller kan ha varit nazist) och som rent formellt alltså har ett konto i två nazistiska chattar. Hur kan en minister både anse att föräldrar har ett ansvar när barn begår brott, och samtidigt ha en nära minderårig anhörig som han träffar nästan varannan helg, som är nazist?

    Åsiktsgranskning av makten är viktigt, och makten är inte bara tjänstgörande ministrar. Riksdagen har makt, journalister har makt och kändisar har makt. Dessa kommer att jagas för åsikter som avviker från åsiktsgranskaren och de ska jagas för åsikter som vi fört i bevis är negativa. Maoism, kommunism, islamism, nazism, antisemitism, apartheid eller fascism (plus övriga icke nämnda förkastliga åsikter) ska aldrig accepteras hos personer med inflytande över allmänheten. Har du en minister, en popstjärna, en public service-programledare, en riksdagsledamot, eller vad det nu kan vara, som har tagit ställning för Palestina, tagit ställning för Ryssland, ifrågasatt marknadsliberalismen eller suttit på E4 för markägare inte gör våtmark av sin egendom, ska du hängas högt. Då har du inget att göra i maktposition i ett civiliserat välfärdssamhälle. (Palestinarörelsen har kopplingar till både Hamas, nazismen och islamismen, Palestina accepterar inte homosexualitet och håller inte allmänna val.)

    Har du som minister en nära anhörig som är, var eller kan ha varit nazist, är det inte heller självklart att du blir förlåten, ens om du agerar när du nås av informationen – speciellt inte om du anser att föräldrar har ett visst ansvar över sina barn – en tanke som snart är lika kontroversiell som maoismen, kommunismen eller nazismen.

    I Sverige är det främst islamismen och nazismen som granskas. Doku (som granskar islamismen) finansieras av civilsamhället och Expo (som granskar nazismen) finansieras via skatten, så det är främst dessa åsiktsöverträdelser som kommer att hittas. Men frågan är vad man ska göra när man hittar något? Att man ska avsättas för sina åsikter är helt okontroversiellt, men ska du avsättas om en telning har hamnat snett? När jag studerar debatten så verkar det som att personer som lutar åt vänster tenderar att säga ja, medan personer som lutar åt höger tenderar att vilja titta på hur situationen hanteras.

    Och hur långt sträcker sig detta. Ska man titta på partnerns åsikter? Föräldrarnas? Barnens partner? Kusiner? Givet att plastbarn är ett solklart ja, så är det inte självklart att man ska kunna ha ett jobb som utgör en maktposition om svärdottern är kommunist. Socialdemokraterna har åtminstone en hedervärd position, och det är att aldrig släppa in Vänsterpartiet i en regering (vilket de inte heller har gjort). Men givet det vi nu har diskuterat, vad är man för slags person om man röstar på Sociamdemokraterna? Deras partiledare har haft en illegal flykting som städerska från ett skumraskföretag (utan kollektivavtal) i sitt hem, deras justitieminister är gift med en person dömd för dataintrång, en kommunpolitiker sköt ihjäl sin fru medan hon sov, för att inte tala om oräkneliga rattfyllerister och våldtäktsmän. Till detta blev riksdagsledamoten Erik Brandt så imponerad av Mein Kampf att han nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris och man var inte särskilt glad i att utesluta islamister med koppling till allt från Grå Vargarna till Hamas. Så vad är man för slags person om man röstar på detta parti?

    Jag tror inte att dåliga värderingar är vad svensken uppfattar som ett problem, jag tror att allt handlar om hantering när dåliga värderingar uppdagas att göra. Moderaterna är naiva. De erkänner och agerar, vilket gemene man verkligen inte tar lätt på. Socialdemokraterna tar ansvar. De förnekar och skjuter budbäraren, vilket skapar ett rosa skimmer av ”koll på läget” och personlig styrka. Det lämnar allmogen helt förstummad av beundran, vilket syns i opinionsmätningen.

    Sedan V kastade in handsken ligger makten (kanske) hos Anna-Karin Hatt

    År 2010 hade Sverige en borgerlig riksdag och regering. M/C/FP/KD/SD hade 193 mandat och V/S/MP 156, under statsminister Fredrik Reinfeldt.

    År 2014 hade Sverige en borgerlig riksdag. M/C/FP/KD/SD hade 190 mandat, V/S/MP hade 159. Eftersom C röstade mot högerregeringen kunde Socialdemokraterna regera med borgerlig riksdag (och därmed en borgerlig budget).

    Historien upprepade sig år 2018, då Sverige igen hade en borgerlig riksdag. M/C/L/KD/SD hade 205 mandat, V/S/MP hade 144. Igen röstade C mot högerns regeringsalternativ, så Stefan Löfven kunde fortsätta som statsminister – under de sista 11 månaderna var Magdalena Andersson statsminister. C hade 31 röster, vilket gjorde att högeralternativet endast nådde 174.

    År 2022 var högersidan starkare. M/C/L/KD/SD fick 200 mandat, V/S/MP fick 149. Även om C inte stöttade en högerregering denna gång heller, så räckte inte deras 24 mandat att fälla Kristersson, och därmed har vi en borgerlig riksdag för fjärde mandatperioden i rad, och den andra borgerliga regeringen.

    Idag är vänstern stark. Om nuvarande opinionsmätningar speglar valresultatet får M/C/KD/SD 174 mandat (L blir utan mandat) medan vänstern (V/S/MP) får 175 mandat. Flyttar vi återigen Centerpartiet (21 mandat) till vänstersidan i regeringsfrågan står 153 mot 196. Men något annat har hänt också. V går starkt framåt, och ser ut att kunna kamma hem 27 mandat, men de har också gått ut hårt med att säga att de inte längre kan stötta en vänsterregering. En högerregering lär de såklart inte heller stötta, så dessa 27 mandat kan räknas till motståndssidan oavsett regeringsförslag.

    Detta gäller alltså om nuvarande opinionsläge blir valresultat, och det är inte säkert, men om så är fallet skulle en högerregering kunna stöttas med 153 röster (M/KD/SD), vilket inte räcker. En vänsterregering skulle kunna stöttas av 169 röster (C/S/MP), vilket inte heller räcker. Centerpartiet saknar inflytande helt under detta valresultat. Flyttar de sina 21 mandat till högers regeringsförslag, landar antalet röster som sagt på 174, vilket alltså är en röst från majoritet.

    Men sedan V vänt vänstersidan ryggen skulle C kunna bli vågmästare om högern ökar i opinionen. Låt säga att det är högersidan som får 175 mandat och vänstersidan som får 174 i valet 2026. V kommer inte stötta en vänsterregering, så i denna situation är Magdalena Andersson uträknad som statsminister, men då har C möjligheten att släppa fram en högerregering. Sveriges framtid kan ligga i Anna-Karin Hatts händer.

    Folkblandningsfarsen hittills

    När Socialdemokraterna började prata om folkblandning så trodde jag att detta bara var en fortsättning på historien om bussning, men denna gång klingade inte dumheterna ut lika fort. Historiens huvudperson heter Lawen Redar, en ung jurist och riksdagsledamot för partiet. Hennes idé är en utökning av partiets gamla tanke på att bussa stökiga skolelever till fungerande områden, så att de stökiga elementen kan placeras bland skötsamma elever (s.k. kuddflickor) och därmed själva bli skötsamma och hårt studerande elever. Folkblandningstanken utökar bussningskonceptet till att innefatta allmänheten i stort, och grundtanken är denna (från sidan 10 i arbetsgruppens dokument 2023-11-01):

    Om hederliga arbetare flyttar in hos kriminella element, så blir kriminella element hederliga arbetare. Och om kriminella element flyttar in hos hederliga arbetare, så kommer även det göra kriminella element till hederliga arbetare. Redan i mars 2024 berättade Redar för DN att invandrare behöver vara svensk ”i hjärtat”, och att människor i Sverige behöver ”leva mer blandat”.

    I Aftonbladet (8/6 i år) skriver Anders Lindberg att Lawen Redar har rätt. Som ledarredaktioner gärna gör numera, hänvisar Lindberg till sin egen nyhetsredaktion som citerar Jonas Attenius, som tillsammans med Lawen Redar talar på S-kongressen: ”Vi har en lagstiftning som innebär att vi måste placera ut människor och det är inte av gud givet att det alltid måste vara en förort.”

    Partiledaren Magdalena Andersson är inte särskilt imponerad över varken Lindberg, Redar eller Attenius. När Expressen tar henne på pulsen (26/6) säger hon att hon inte har några planer på att flytta – Moderat-styrda Nacka passar henne perfekt. Hela frågan höll på att dö ut, och tongången blev nu att ”vi” (alltså S) kanske inte ska blanda befolkningen. Kanske var inte folkblandning något mer än ytterligare ett ogenomtänkt utspel för att få mediatid, likt bussningen var tidigare?

    In från sidan kommer BRÅ:s generaldirektör Jonas Trolle, som helhjärtat stöder Redars folkblandningsstrategi, vilket får Lawen Redar att utbrista ”Vad säger högern nu?” (2/7). Högern har inte sagt så mycket, men nu gäller det att återvända till Magdalena Andersson. Idag finns gott om lediga hyreslägenheter i Kista som beskrivs som ”omöjliga att hyra ut och nästan osäljbara” (DI 3/7) vilket innebär att Magdalena har en ny chans att stötta Lawen Redar. Frågan är om hon kommer att gripa detta tillfälle och bli den kuddflicka Sverige så väl behöver? Resonansen klingar fortfarande, och det ska bli intressant att se vart det tar vägen.

    Personröster till riksdagen ökar inte valfriheten

    Amineh Kakabaveh lämnade vänsterpartiet 2019 efter en konflikt, men hennes riksdagsmandat sträckte sig från 2018 till 2022, vilket innebar att hon agerade politisk vilde 2019-2022. Hennes kamp mot hedersförtryck hade förmodligen fått henne utesluten från partiet, men hon valde alltså att lämna partiet.

    När man väljer kandidater till riksdagen, är politiskt parti extremt viktigt. Partiets upparbetade opinion gör att man klarar riksdagsspärren, en nominering gör att man är en av de som får platsen när partiet får röster. Och vill man få in en kandidat som ligger lite längre ner på listan, kan man lägga en personröst på den kandidaten. Man kanske delar en kandidats syn i en viss fråga, och vill därför ha den personen i riksdagen så att han kan rösta på ett sätt man gillar när frågan avhandlas.

    Men jobbet som riksdagsledamot handlar inte om att företräda väljarna, det handlar om att företräda partiet. När det är dags att rösta, förväntas man trycka på den knapp som gruppledaren säger att man ska trycka på – sviker man partipiskan kan man uteslutas ur partiet, och utesluts man ur partiet, är i praktiken möjligheten att bli omvald helt utraderad. Fråga t.ex. Amineh Kakabaveh!

    För Socialdemokraterna var det ett enormt problem att Kakabaveh inte längre är vänsterpartist, eftersom hon inte längre lyder under uppgörelserna mellan S och V om hur man ska rösta. I ett läge där en röst kan göra skillnad, är en röst väldigt viktig, så när S hade kommit överens med V om hur de skulle rösta, så behövde de även göra upp med Kakabaveh om hur hon skulle rösta. Hon ville stötta PYD ekonomiskt, en gren av terrorklassade PKK, och ville inte att PYD:s företrädare längre skulle betraktas som terrorister av svenska myndigheter.

    Socialdemokraterna fick betala flera miljarder för Amineh Kakabavehs röst, men dels är S ett parti med stora inkomster och dels är det ett parti som till stora delar är finansierat av skattebetalarna, så det var inte en stor sak för partiet. Hade inte Kakabaveh lämnat V (eller blivit utesluten, på grund av sitt engagemang i hedersrelaterat våld), så hade S fått hennes röst på köpet, i och med uppgörelsen med V och partipiskan. Men som politisk vilde, fick skattebetalarna ta hand om Socialdemokraternas röstköp.

    Är marknadsskolan dålig för att vi är ensamma om den?

    Ett argument som används mot den s.k. marknadsskolan är att Sverige är ensamma om den. Det som avses med marknadsskola är friskolor som man kan gå i, oavsett ekonomiska förutsättningar, för att den är finansierad av det gemensamma. Det finns rimlig kritik mot marknadsskolan. Att företagen som driver dem gör vinst är inte rimlig kritik, för privata företag måste göra vinst, och pengarna som går dit är försvinnande lite. Ett exempel på rimlig kritik skulle kunna vara att skolor tävlar om elever genom betygen vilket kan skapa betygsinflation.

    Jonas Vlachos: ”Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment.”

    Åsa Plesner: ”Sverige är ensamma i världen om att helfinansiera privat drivna skolor med skattemedel utan att begränsa vinstuttag.”

    Åsa Plesner: ”Sverige är unikt i världen med att ha skattefinansierade och vinstdrivande friskolor.”

    Björn Åstrand: ”…expansionen av dessa koncerner håller på att flytta makten över den svenska skolan bortom demokratisk kontroll.”

    Så visst, Sverige är nästan ensamma om att ha en marknadsskola, men det i sig självt betyder inte att marknadsskolan är dåligt.

    Även om en begränsad version av allemansrätten finns i Finland och Norge, är Sverige i princip ensamt om den, åtminstone i den generösa form vi har.

    Den nordiska modellen i frågan om sexköp, alltså att det ska vara lagligt att sälja men olagligt att köpa, kan kritiseras av många skäl, men inte för att endast en handfull länder använder den.

    Väldigt få kritiserar att endast staten får sälja starköl utifrån det faktum att det i princip bara är i Sverige, Norge och Island där så är fallet.

    Sverige är ensamma om att ha pappadagar i stället för föräldradagar, vid föräldraledighet. Om det är dåligt att vara ensam om något, så är det dåligt med pappadagar.

    Sverige är i princip ensamt om att inte tillåta regelrätta barer, och låter alkoholtillståndet komma med möjligheten att servera mat. Det kan man tycka är dåligt, men det är inte dåligt för att Sverige är ensamt om det.

    Sverige, Norge, Finland och Danmark är de enda länderna med skattefinansierad public service-media, så det måste vara dåligt.

    Endast Sverige använder ordet ”papperslösa” om illegala invandrare i ett ett förmildrande syfte.

    Och så är Sverige det enda landet på jorden där hyra (kostnad för hyresrätt) regleras och kallas för ”marknadshyra” om den inte är det. Skulle hyrorna vara marknadsmässiga i Sverige, skulle det bli billigt för den som bor i Vivalla och svindyrt för den som bor på Östermalm, därför vill vi reglera dem.

    Och så vidare, och så vidare. Så det finns rimlig kritik mot den s.k. marknadsskolan, men att vi är ensamma om den, är inte rimlig kritik. Även om man är för marknadshyror, för att papperslösa flyktingar ska kallas för illegala, mot ett skattefinansierat public service, mot barer, mot pappadagar, mot Systembolaget, mot sexköpslagen och mot allemansrätten, så kan inte marknadsskolan slinka med för att vi i princip är ensamma även om den, för goda argument adresserar sakfrågan.

    Kategorier: Politik

    

    Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.