Anders Hesselboms blogg

Blogg

  • Kommer Jason Ardays självbiografi vara en ny Baron von Münchhausens äventyr?

    Jason Arday är en f.d. professor vid Cambridge som år 2023 lyckades ljuga sig till sin professur med en påhittad bakgrundshistoria och med plagierad forskning. Hans berättelser är lika fantastiska som de är orimliga, och med dem lyckades han lura tillräckligt många tillräckligt länge. Nu har han valt att säga upp sig – inte för att han erkänner sig skyldig, utan för att hans situation som icke-betrodd är ohållbar.

    Nu visar det sig att förlaget Simon & Schuster betalat Arday 1,4 miljoner pund, alltså 18 miljoner kronor (!), för att få publicera hans självbiografi. Normalt brukar en bok av en spektakulär professor sälja ungefär 5000 exemplar, vilket motsvarar ett förskott på ungefär 100.000 kronor. Något tyder på att Simon & Schuster verkligen tror på boken.

    Kommer vi få läsa om hur Arday pratar om sin narcissism, berättar varför han valde en bakgrund präglad av autism och analfabetism – egenskaper han uppgav sig ha övervunnit för att bli professor? Troligen inte, men skulle så vara fallet, har förmodligen förlaget bedömt försäljningen helt korrekt.

    Jag misstänker att vi kommer att få läsa om en Arday som står för sina lögner. Vi kommer att få uppleva hur han fick specialträning 10 timmar om dagen under hela sin barndom för att lära sig prata, hur han lyckades bli professor med en läsförmåga som motsvarar en 9-årings, hur han sprungit 30 maratonlopp på 35 dagar, varav ett med brutet ben. Alla hans välgörenhetsresor runt om planeten, hans gästprofessurer och hedersuppdrag på olika universitet, och så vidare. Ett nytt Baron von Münchhausens äventyr! Om jag ska vara ärlig, tror jag att även den versionen av boken talar för att förlaget bedömt försäljningen helt korrekt.

    För oavsett vilken bok Jason Arday väljer att skriva, kommer det vara något helt utöver det vanliga. Han må ha bränt sina broar i den akademiska världen, men han kommer aldrig få ont om pengar, för han sitter på en Royal Straight Flush.

  • Det bubblar i Vänsterpartiet

    I tidigare val har Centerpartiet ställt krav på Socialdemokraterna för att de ska gå med på att släppa fram en S-ledd regering. Till exempel erbjöd man 2018 att släppa fram regeringen Löfven II mot att skattefinansierade välfärdsföretag inte skulle begränsas i hur mycket vinst de fick ta ut, vilket Socialdemokraterna accepetrade (punkt 9 i Januariavtalet). 2022 förlorade vänstersidan, men nu, 2026, är det dags för riksdagsval igen.

    Denna gång har Centerpartiet gått ut med att man tänker jobba för en socialdemokratisk regering, och är därmed inte längre ett parti som S behöver lyssna på. Att kohandla med någon man redan vunnit över, riskerar onödiga konflikter med andra samarbetspartners. Vad skulle t.ex. Vänsterpartiet eller Miljöpartiet säga om S hörsammade ett C-märkt krav på marknadshyror mot att man släpper fram en S-ledd regering? Idag har C redan gjort sitt val, och bryr sig inte längre om sin egen politik. Kravet på marknadshyror är släppt och C stöttar S villkorslöst, och därmed behöver inte S längre hålla armlängds avstånd till Vänsterpartiet.

    För är det några som inte längre tänker vara dörrmatta åt S är det just Vänsterpartiet. Där är det full aktivitet på att städa och påvisa regeringsduglighet. Nooshi Dadgostars sambo Martin Westergren sitter på sociala medier och vevar mot ohörsamma journalister inom mainstreammedia, och kandidater till olika kommuner sparkas på löpande band. Gamla socialdemokrater, som t.ex. Göran Greider har börjat relativisera partiets ursprung och kopplingar till kommunismen. Regeringsfrågan är för viktig för att ödsla på politik. Den S-märkta reklamen på sociala medier handlar mest om att allt ska bli billigt och att alla ska få mer pengar. Utbyggnaden av kärnkraften, en fråga som S fått lära sig vikten av den hårda vägen, pratar man inte så gärna om när det står en miljöpartist i närheten. Och man pratar definitivt inte om regeringens sammansättning. Kommer vi få miljöpartistiska ministrar? Eller vänsterpartistiska ministrar?

    Den generation socialdemokrater som känner V:s historia har förmodligen dött av ålderdom, så det gamla löftet om att aldrig släppa in V i en regering, skulle man snart kunna släppa. Jag tror inte (eller vill inte tro) att partiet är så galet, men med nuvarande händelseutveckling blir jag lite fundersam.

  • Vad kan vi lära oss av IKEA?

    Vad kan vi lära oss av IKEA? Eller vad borde vi ha lärt oss av IKEA? Bolaget grundades och var skrivet i Sverige, men blev väldigt framgångsrikt, vilket gjorde att Ingvar Kamprad blev aktuell för förmögenhetsskatten som den vars tillgångar överstiger 1,5 miljarder kronor var tvungen att betala. För gifta par med gemensam ekonomi var gränsbeloppet 3 miljarder kronor.

    Vad händer då om man lyckas bygga en stor och framgångsrik verksamhet, värd mycket mer än 3 miljarder kronor, kanske 100 miljarder kronor? Då ska du betala 1,5 miljoner om året i förmögenhetsskatt. Ingen människa har det han ska leva av, samt 1,5 miljoner extra till förmögenhetsskatten i plånboken. Den som är så rik som Kamprad, är det för att han har ett (eller flera) bolag! När det var dags att betala förmögenhetsskatten, var han tvungen att ta ut pengarna från bolaget till en marginalskatt på 80%, och ta ut så mycket så att det blev 1,5 miljoner kronor kvar att betala i förmögenhetsskatt. Den bistra sanningen var att IKEA inte hade råd att vara ett svenskregistrerat bolag, och vis av erfarenheten så avskaffades förmögenhetsskatten år 2007 av regeringen Reinfeldt. Men IKEA var då redan förlorat, och med det försvann statens inkomst från IKEA:s bolagsskatt, som nu tillfaller Nederländerna.

    Och nu är det dags igen. Socialdemokraterna har på sin kongress beslutat om att införa miljardärsskatt (som förmögenhetsskatten numera kallas). Det innebär att om de får mandat i riksdagen efter valet 13/9, så kommer skatten tillbaka, under dagens rådande förutsättningar. Henrik Sundström (advokat och moderat kommunalråd i Uddevalla) skriver på X vad det innebär, och jag citerar honom:

    S har kongressbeslut på miljardärsskatt. Starka krafter inom S vill ha Zucmans nivå på 2%. Det är förvisso lägre än i vänsterradikala Spanien under Sánchez, men låt oss räkna lite på det.

    Ingen miljardär har sin förmögenhet i kontanter. De allra flesta har sin förmögenhet i form av aktier i ett bolag som de själva har skapat. Ska du få loss kontanter behöver du skatta fram dem ur bolaget.

    Med nuvarande 3:12-regler så kommer en utdelning på dessa nivåer delvis beskattas som inkomst av tjänst. Det betyder att för att betala en skatt på 2% behöver du använda långt mer av din totala förmögenhet varje år.

    För att få ut 100 kronor netto, så behöver du ta ut 210 kronor brutto, eftersom du passerar alla brytpunkter och betalar 52,4% i skatt på uttaget. Bolaget har dessförinnan betalat bolagsskatt om 20,6% för att få fram utdelningsbara medel. Den effektiva skatten är då 62,2%.

    På utdelningar över ca 7 miljoner är det kapitalskatt igen om 30%, vilket kumulerat med bolagsskatt är 44,4%.

    Detta förutsatt att det överhuvudtaget finns utdelningsbara medel. Annars måste det betalas ut som lön vilket beläggs med arbetsgivaravgifter om 31,42% vilket kumulerat med inkomstskatt blir 63,8%. För att få ut 100 kronor behöver jag då ha 276 kronor i bolaget från början.

    2% netto motsvarar alltså mellan 4,5% och 5,5% i årlig effektiv förmögenhetsskatt. Det betyder att förmögenheten halveras på 12 år.

    Läget i Sverige är alltså inte lika illa som förr, men även idag har vi människor som äger företag som gott och väl kommer att behöva betala förmögenhetsskatt likt IKEA, som Daniel Ek och Martin Lorentzon (Spotify). Och varje gång de ska betala 100:- i förmögenhetsskatt, så kommer de behöva ta ut 276:- ur bolaget! Om Socialdemokraterna får inflytande, kommer det alltså att handla om flytt (och förlorade skatteintäkter för Sverige) eller ett bolag som krymper (vilket faktiskt tillfälligt ger statskassan ett tillskott). Och när andras pengar är slut så är de slut. Oavsett hur det går, så kommer Sverige återigen befrias från rikedom, och det kan i sig vara något önskvärt för den som t.ex. tror att rikedom orsakar kriminalitet eller att rika aldrig bidrar till det gemensamma. Men Socialdemokraterna behöver åtminstone försöka räkna på vad kalaset kostar och hur det ska finansieras, så att inte välfärden drabbas av underskott på grund av den nya skatten.

  • Quislingen Anders Lindberg

    Vänsterpartiets dåvarande partiledare Lars Ohly, som idag är grundligt utrensad från offentligheten av andra skäl, kallade Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, för quisling under en debatt i TV4. Det öppnade dörrar som till och med vänstern själva idag vill stänga.

    Är man inte socialist så är man en quisling, man är blå-brun, man är en brunråtta, och så vidare. Aftonbladets Anders Lindbergs absolut viktigaste arbetsuppgift nu är att vinna det kommande riksdagsvalet åt socialisterna, och han skyr inga medel. När en sverigedemokratisk riksdagsledamot, Richard Jomshof, kallade honom för quisling (inte helt utan skäl) hittade Lindberg plötsligt skäl att tona ned debatten.

    Franz von Papen, som ingick i Adolf Hitlers regering, ställdes inför rätta vid Nürnbergprocessen. von Papen var även Anders Lindbergs favoritöknamn på sin opposition.

    Men tror du att Lindberg verkligen anser att Ulf Kristersson är som von Papen?

    Nej, det handlar såklart om ett starkt ogillande, och en uppfattning om en negativ gärning. Så nu när quislingen Lindberg själv står i strålkastarljuset för sina illgärningar, verkar han ha utvecklat ett ogillande mot sin egen metod. Frågan är om han är intellektuellt kapabel att själv börja spela på meningsmotståndarens argument i stället för meningsmotståndarens person, nu när han blivit en erfarenhet rikare? Jag tror inte det. I mina ögon är han är en idiot som leder idioter, men jag hoppas att jag har fel, för en valrörelse som diskuterar sakfrågor i stället för personfrågor är mycket mer stimulerande för oss stackars satar som ska gå till valurnorna om en dryg månad.

  • Aftonbladets rapportering om nazistattacken sticker ut

    Onsdagen den 29/7 plockade Aftonbladet upp en artikel från Blekinge Läns Tidning, eftersom artikeln passar Aftonbladets narrativ. Under rubriken ”Nazistisk attack mot S-lokal” berättar man att en nazist har vandaliserat Socialdemokraternas partilokaler i Sölvesborg under natten till onsdagen. Strax efter lunch publicerade Aftonbladet en ledartext som förstärkte budskapet. Nu är demokratin hotad, och nu ”krävs starka motkrafter”, vilket är Aftonbladets sätt att säga att alla måste rösta rött. För det finns nazister Sölvesborg! Markus Alexandersson skriver:

    ”Jag är på plats och tittar på förödelsen efter nattens nazistattack mot Socialdemokraternas partilokal i Sölvesborg.”

    Gärningsmannen, som förmodligen är främlingsfientlig högerextremist, greps på plats. Aftonbladet pixlar aldrig misstänkta som identifieras som höger, utan hänger ut dem utan pardon. Men denna gång valde man att inte kommentera gärningsmannen alls. Som läsare vet vi att det var en nazist, och det räcker för Aftonbladet. Vad är det för speciellt med denna nazist, som gör att Aftonbladet släpper storyn och går vidare? Nyss var det ju så viktigt att försvara demokratin, men denna gång försvann Aftonbladets egna intresse att göra just det snabbare än ett vallöfte efter en socialdemokratisk valseger.

    Kanske just för att man grep nazisten på plats, och därmed vet en hel del om honom! Emir Nuredini från Kosovo, 36 år, vandaliserade två lokaler under natten i fråga, en partilokal och en närbutik. I båda fallen misstänks han för försök till grov mordbrand och skadegörelse. Nuredini studerade juridik vid Örebro universitet, han ansökte om medlemskap i Advokatsamfundet år 2023, har ett grovt kriminellt förflutet och är före detta socialdemokrat. Han uttalade sig kritiskt om Sverigedemokraterna på Twitter år 2012, men är idag väldigt tydlig på sociala medier om att han föraktar muslimer, och påstår sig idag vara politiskt aktiv inom Sverigedemokraterna och att hans ”hjärta vurmar för AfS”.

    Detta vet du inte om du inte efter att ha läst Aftonbladet. Nej, där fick du en sparsam händelsenyhet och en ledartext som mellan raderna uppmanar dig att rösta rätt. Men man lämnar ingen information om vem nazisten är, eftersom det finns en konflikt mellan denne och partiet som Aftonbladet försöker få som segrare i höstens riksdagsval.

  • En liten del av dina pengar tillhör dig och ingen annan

    Idag skrev Vänsterpartiet i Stockholm följande övertygande meddelande på Facebook:

    Håller ni med om att miljardärerna i Sverige kan betala för sin egen städning?

    Det som avses är RUT-avdraget, och det man menar med ”betala för sin egen städning” är att en städerska (som tjänar 23.000:-) ska betala samma skatt på sitt arbete som t.ex. en statligt anställd programmerare (som kanske tjänar 65.000:-).

    Kommunisterna anser att den som blir gammal och/eller rörelsehindrad är att betrakta som superrik. Därmed ska den gamle och/eller rörelsehindrade betala dyrt för eventuell hjälp han eller hon behöver i hemmet. Det låter rimligt vid första ögonkastet, men det finns problem i det sättet att resonera. Jag har noterat att många människor på Twitter inte förstår hur pengar fungerar, och jag är rätt säker på att Twittrare har gott sällskap av kommunister, då de verkar lida av samma åkomma.

    Sänkt skatt är inte bidrag. Den som arbetar har egentligen rätt att betrakta de pengar som han jobbar ihop som sina. Till viss del (ungefär 54%) är det etablissemanget som bestämmer hur dessa ska spenderas, eftersom vi antas försörjas av personer som dricker öl och röker Gul Blend, hellre än de lägger sina pengar på vad som är dem gynnsamt, och därför behöver att myndigheter hanterar det mesta av pengarna som de drar in.

    Det konstiga i detta resonemang är att den som ska förvalta arbetarnas pengar aldrig någonsin skulle kunna tjäna egna pengar, men ändå är den vi betraktar som klok nog att veta hur den som drar in pengar i systemet egentligen borde hantera dessa pengar. Själva förståelsen av pengar placeras på sin spets av Birthe Olsson, som skriver:

    Dags att sluta prata om bidragsberoende invånare i vårt land o istället fokusera på alla avdragsberoende miljardärer.

    Just Olsson är väl ett av de högerextrema trollen som TV4 missade i sin granskning, likt Urban Glidefjäll eller Patrik Gabrielsson. Men när till och med aspiranter till poster i kommunfullmäktige i Sveriges huvudstad kämpar med dessa triviala frågor, så har den svenska kommunistiska rörelsen en chans att erhålla nya mandat. Om än inte kloka av tidigare erfarenheter.

  • Nerikes Allehanda till rishögens försvar

    Dagens Nerikes Allehanda använder förstasidan, ledarsidan, ett mittuppslag och ytterligare en helsida till att förminska problemet med konstverket som i folkmun kallas för Rishögen. De 93.000:- som rishögen kostar förmildras genom påpekandet att inte alla pengar är inköpspriset för verket. T.ex. var konstnären avlönad och att dokumentera affären faktiskt kostade 13.300:-. Man påpekar också att av de 10,2 miljoner som evenemanget Open Art kostade, så är det endast blygsamma 8,4 miljoner som kommer från inkomstskatten som Örebro kommuns arbetare betalar in. Och visst är det struntsummor!

    Nerikes Allehanda själva är skattefinansierade. Över 20 miljoner per år ska den som jobbar pynta för att få höra hur oproblematiskt det är att deras välfärdspengar går till politikernas egna projekt. Igen, struntsummor. Jag är väl medveten om att jag inte skulle orsaka någon skada om jag gjorde en kompis-deal med en kommunpolitiker så att några mille hamnar i min ficka. Jag är inte naiv. Sådant sker hela tiden, men samhället fungerar utmärkt ändå!

    Konstnären i fråga håller korten nära bröstet. Jag vet såklart precis vad som pågår, men värdet av konstverket förintas om konstnären själv skulle spela med i det spelet. På svengelska förklarar hon att hennes konst inte ”plisar” (tillfredsställer) alla, och ledarskribent Alvin håller med om att politiker (eller väljare, eftersom dessa utser politikerna) inte ska ha något att säga till om när det utropas vad bra konst är.

    Att många bäckar små gör en stor å, är irrelevant. Varje krona som borde ha spenderats på välfärden, på utbildning, vård, på hemtjänstpersonalen, på infrastrukturen eller på sjukvården, är bara en krona. Därför kan den läggas på annat. Men varje offentlig krona, är en gigantisk förmögenhet, vilket är precis det som behövs för att finansiera Sveriges gemensamma välfärd. Så med en sparsam hantering av gemensamma medel, skulle vi inte bara få en bättre välfärd, vi skulle även få medborgare som hade råd att satsa pengar på konst och kultur.

    Möjligtvis får vi mer opera och färre rishögar, men rishögarna kan fortfarande betraktas på landsorten.

  • Många twittrare förstår inte pengar

    Det är tydligt för den som läser på X att en stor andel s.k. twittrare inte förstår hur pengar pengar fungerar. Det framgår när man läser om hur nya skatter efterlängtas baserat på att man tror att man ska få det bättre när man betalar mer skatt. Man ser det nästan som någon slags omfördelning, där någon annan, någon som är rikare än en själv, ska ta kostnaden.

    Jag vet att någon ny bankskatt inte kommer att införas, och jag vet att någon ny fastighetsskatt inte kommer att införas, för det finns inget stöd för det i riksdagen. Enligt Poll-of-polls kommer högern att vinna riksdagsvalet i höst, och skulle vi få en S-ledd regering, så är Socialdemokraterna så pass restriktiva att de inför nya skatter långsamt, för att inte grodan ska börja koka direkt. Dessutom är stödpartiet Centerpartiet ett parti som vill sänka skatterna i Sverige.

    Men uppenbarligen välkomnar många twittrare dessa nya skatter! Den som bor i hyresrätt välkomnar en ny fastighetsskatt, eftersom det blir mer rättvist om hyresvärden får lämna ifrån sig lite av de pengar som den tjänar på att hyra ut bostäder. Det antas verka utjämnande.

    Den som bor i ett belånat hus välkomnar en ny bankskatt, eftersom det blir mer rättvist om banken får lämna ifrån sig lite av de pengar som den tjänar på att låna ut pengar. Igen antas det verka utjämnande.

    Arbetsgivaravgiften betalas av arbetsgivaren, och så vidare. För många människor är pengar något abstrakt, eller rent av något mystiskt.

    Men den som levererar en hyresrätt eller ett bolån, anpassar priset (hyran, räntan, eller vad det må vara) baserat på egna kostnader och risker. Om långivaren får högre kostnader på grund av en ny skatt, kommer räntan (alltså priset på lånet) att öka, så att långivaren återigen får en inkomst på sin tjänst.

    Rent tekniskt är det företagen som betalar in skatterna, oavsett om det handlar arbetsgivaravgifter, bankskatter eller fastighetsskatter. Men de pengar som företaget har att spendera på sina fasta utgifter är de pengar som kommer i från kunden. Alltså den som bor i huset eller i hyresrätten. Och beträffande arbetsgivaravgiften så är det de pengar som arbetaren drar in från kunderna genom sitt arbete. Företagen sköter inbetalningarna, men arbetarna tillhandahåller pengarna som ska betalas in.

    Varje skattekrona kommer alltså från någon som har arbetat, och bör därför spenderas på ett sådant sätt att det gynnar den som har arbetat. Och skattepengar som inte absolut behövs, ska inte samlas in från arbetarna, för skatt är inte gratis – skatt är dyrt!

  • Ann Widdecombe

    Idag, 15 år efter en högerextremists massaker på unga politiker på Utøya, så måste jag konstatera att vi verkligen lever i dystra tider.

    Nyligen nåddes vi av beskedet att Ann Widdecombe mördats i sitt hem onsdag 8/7. Jag känner henne från den ökända debatten från 17 år sedan, som arrangerades av Intelligence Squared, där frågan om huruvida den katolska kyrkan är en positiv kraft för världen eller en negativ. Stephen Fry och Christopher Hitchens var i opposition och ärkebiskop John Onaiyekan, tillsammans med Widdecombe stod för försvaret. Både Onaiyekan och Widdecombe var dåliga. Riktigt dåliga. Två timmar senare var även mest inbitna katolikerna helt övertygade att den katolska kyrkan är ren och skär skit!

    Men nu har hon alltså mördats i sitt hem.

    Under senare år har hon engagerat sig i Englands största parti, brexitpartiet Reform UK, och har fungerat som deras talesman frågor gällande immigration och juridik. Hon har alltså som 78-åring ställt sig på en ganska farlig plats.

    En vänsteraktivist, en man som inte lämnat några avtryck ifrån sig på Internet, sätter sig i bilen med en hammare och kör 50 mil till Widdecombes hem. Väl framme mördar han henne med 21 slag mot huvudet, och kör sedan samma sträcka hem igen.

    Polisen har inte hittat några motiv.

    Lite mer välutrustad än brittisk polis, så ser jag färre och färre samhällen som är civiliserade nog att tillåta det fria ordet. Det var de som var problemet på Utøya – vila i frid – och det är det som är problemet här.

    Jag har sett debatten om katolska kyrkan tre gånger. Min fru har sett den, mina bästa vänner har sett den. Det är ett skolboksexempel på total utklassning – se den!

  • Aftonbladets Vilgot missar poängen med privat verksamhet

    Aftonbladet driver en del av sin ledare i formen av satirteckningar som visar hur dåligt det är med finansiell frihet, marknadsliberalism och bristen på kravlöshet. Satirteckningarna är pseudo-fabler där klädda djur företräder vissa politiker eller vissa samhällsgrupper. Aftonbladets ledare syftar till att vinna val åt Socialdemokraterna, och minoritetsägaren LO har vetorätt när chefredaktören ska tillsättas.

    Ett roligt exempel är när Socialdemokraterna föreslog att 14-åringar ska kunna få fängelse, medan Moderaterna var inne på att den undre gränsen kanske skulle vara 13 år, så ritar Vilgot en teckning om att barn-fängelse är dåligt. Eftersom vi vet att ingen är mer vuxen än en 14-åring (som Socialdemokraterna gärna kastar i fängelse), och ingen är mer barn än en 13-åring, och eftersom vi vet att Kriminalvården är en myndighet bestående av en samling orcher som förvaltar fängelsehålor, med en omsorg om fångarna som knappt sträcker sig bortom ett glas vatten och en skiva bröd om dagen, så blir Vilgot-serien ganska rolig! Det intellektuella kapitalet som Vilgot visar upp, är farligt nära Malmö-kommunisterna som skrålade om att ”hela Malmö hatar polisen” i en Pride-parad.

    En kul liten detalj med Vilgot-bilderna är att vård- eller servicepersonal som avbildas, är gifta med män som inte tillåter dem blotta sitt hår! Ett trevligt s.k. easter egg! Nåväl, flera av teckningarna kritiserar att privata aktörer fyller det tomrum i välfärden som inte kommun, region eller stat mäktar med. En serie visar två personer på en fin båt som skålar i champagne. Den ene säger:

    – Förskolan är en guldgruva!

    Den andre svarar:

    – Sverige är en skattkammare!

    Just förskolan är intressant, eftersom den kan diskuteras utan att man behöver förhålla sig till betygsinflation och andra mer kunskapsrelaterade frågor. Och här är problemet med både Vilgot och resonemanget i Aftonbladets valarbete:

    För att en kommunal förskola ska finnas, måste kommunen tillhandahålla den. Om kommunen tillhandahåller förskolor, som uppfyller efterfrågan, måste privata investerare söka andra projekt än förskolor. Vi lever i en värld där kommunerna lägger lägger en enorm del av välfärdspengarna som de samlar in via skatt och förvaltar åt oss, på sig själva eller på sina egna intressen. Skrytbyggen, politiska monument, kommunikatörer och kommunala bolag som inte genererar någon inkomst. Ibland försvaras slöseri genom ekonomiska hypoteser som bygger på att man alltid kan skapa mer pengar genom att höja olika skatter, vilket är en falsk hypotes som tyvärr vunnit en del acceptans i Sverige.

    Skatt är givetvis inte någon magisk oändlig säck med pengar för politiker att ösa ur, och även om så vore fallet, så gäller det att spendera dem rätt. Annars har vi fortfarande inte tillräckligt många kommunala förskolor! Visst, finns det kostnader med privata förskolor. 70% av omsättningen är ersättning för arbete (lön), 3% är ersättning för investeringar (vinstuttag). Utan de där 3 procenten är blir det svårt att hitta privata investerare, och så måste kommunerna lära sig att prioritera för att vi över huvudet taget ska ha några förskolor alls. Precis som de kommunala förskolorna är den största delen av driftskostnaden skattefinansierad, och så måste det få vara. Annars kommer endast de rika få tillgång till de privata alternativen, vilket skapar segregation och klassklyftor.

  • Nittiotretusenkronorsrishög och frihandel

    Det finns många blindspår i historien som beskriver skandalen med rishögen i Open Art i Örebro. Först har vi kostnaden. En siffra som nämns är 93.000:-, men det är bara inköpskostnaden, alltså konstnärens ersättning. Det är en försvinnande liten del av rishögspengarna, och dessutom inte en del av problemet: Den som lyckas sälja en rishög för 93.000:- förtjänar varma gratulationer och en gratis öl på Bishop’s arms!

    Först har vi enprocentsregeln, som innebär att när kommunen bygger något, ska en procent av kostnaden reserveras för konst. Bygger kommunen ett kulturkvarter för 600 miljoner kronor, så måste man stoppa in 6 miljoner kronor i sin konstbudget. Hänt och gjort, skattebetalarna lägger alltså en hel del pengar i en konstbudget som kan användas för t.ex. en rishög, så det är finansierat och klart, med skattebetalarnas välsignelse. Rishögen kostade alltså inget extra, utöver vad vi redan är överens att vi ska betala, och nu har vi ett konstverk som alla talar om. Men låt oss titta på vad konstverket i fråga faktiskt kostar skattebetalarna!

    De som betalar inkomstskatt i Örebro betalar 8,4 miljoner kronor för Open Art vartannat år, och 4 miljoner kronor per år för övriga år. Utöver detta stöttar Region Örebro och Svenska staten med pengar genom projektstöd. Detta täcker kostnaden för projektledare, konstnärliga ledare, curatorer, administratörer, kommunikatörer, produktionsledare, konstguider och värdar. 93.000:- som ändå var öronmärkta till konst är alltså en struntsumma i sammanhanget, och beslutet att dessa pengar skulle gå till en rishög, ligger alltså inte hos konstnären, utan hos nyss nämnda stab som kostar oss miljoner, från år till år.

    Det har varit gott om hänvisningar till Kejsarens nya kläder. Kvalitén på den konst som ställs ut på Open Art i Örebro vartannat år, har aldrig varit särskilt bra, och den har blivit sämre och sämre. Ett privilegium som tillfaller den som får sina pengar gratis, är att man inte behöver prestera något som folk vill ha, för att man ska få betalt. Kanske att konstnären som kom på tanken att sälja sitt skogsgallringsavfall som konst, ville veta om kejsaren var naken?

    Och nog var kejsaren så naken som en man kan vara! Aldrig har någon svalt ett bete så hårt som Open Art slukade prospektet med rishögen! Hatten av!

    Men det viktiga är inte hur mycket välfärdspengar som läggs på fejkad konst, det allvarliga är att man handskas med andras pengar på ett helt annat vis än man handskas med sina egna. Nästan vem som helst i personalgruppen för Open Art köper hellre en miniatyr av Rodins Kyssen i marmor för 1.800:- i stället för en slyhög för 93.000:- när finrummet därhemma ska inredas. För att man värdesätter det man äger! Sina pengar, sitt finrum, sin konst! Det är denna princip som gör att man ska vara väldigt försiktig med att låta det gemensamma få ökat mandat för flera samhällsfunktioner. Men vi förväntas tro att det ansvar som vilar på det gemensamma är ständigt växande.

    Och när vi väl har lärt oss att det som inte finansieras av skattemedel inte över huvudet taget kan finnas, går det inte att vända skutan. Skär man ner på konst så påstås man inte gilla kultur. Skär man ner på bidragen till studieförbunden så påstås man inte vilja att källarbanden ska få ha någonstans att repa. Skär man ner på anslagen till Svensk Filmindustri så påstås man inte vilja ha ny film. Det går inte att vända skutan! Att bereda ekonomiska förutsättningar för marknaden att skapa film är otänkbart, för det skulle gynna bra film. Film som folk vill se. Då är den sista nittiotretusenkronorsslyhögen ett minne blott.

    Minns ni när det var olagligt för Svensken att köpa sin alkohol av någon annan återförsäljare än Systembolaget? Då fanns det 7 sorters dålig öl på sortimentet! Typ Tuborg, Three Towns, Pripps, Carlsberg, Arboga, Spendrups och Norrlands Guld. Utbudet på Systembolaget ökade rejält när det blev lagligt för privatpersoner att välja en annan återförsäljare. När butiksmonopolet ifrågasätts så förväntas vi tro att om jag öppnar en liten vinbutik i Edsberg, så kommer Systembolaget bara sälja Carlsberg, och därför måste Systembolaget ha kvar sin monopolställning. När den föreställningen är inmarinerad, kommer nästa rishög för 93.000:- att köpas in för gemensamma medel. Och där är vi nu.

  • Vänstern förstår inte nationalekonomi

    Vänstern brukar skryta om sin kompetens och höga utbildningsnivå, men har väldigt svårt att påvisa den.

  • Varför granskar högermedia endast högern?

    Det verkar råda något slags konsensus bland både experter och tyckare att Sveriges Television, och svensk public service i allmänhet, har en slagsida åt höger.

    Jan Guillou, under rubriken ”SVT blir allt mer tydligt högervridet”: ”SVT har inte haft minsta vänstertendens på 40 år”

    Melinda Kandel, Flamman: ”I bästa fall är strävan efter opartiskhet en jakt på den politiska mitten. Men public service hamnar redan i dag ofta en bra bit till höger om den.”

    Anders Lindberg, Almedalsveckan 2018: ”Public service är inte vänster!”

    Tankesmedjan Katalys har räknat huvuden i tv-programmet Agenda, och finner att högerlutningen är 70%.

    Därmed råder det inga tvivel om den saken.

    Vi kan också konstatera att när omvärlden granskas, är man ganska sträng mot högern. Att Ulf Kristersson inte visste huruvida hans städerska hade kollektivavtal eller ej (vilket hon hade), skapade större rubriker på SVT:s sida än att Magdalena Andersson köpte svart städhjälp.

    När Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna år 2012, publicerade SR en punktlista på vad Löfven åstadkommit hittills i sin karriär. När Ulf Kristersson blev partiledare för Moderaterna år 2017, publicerade samma SR en punktlista i samma format över vad Kristersson har anklagats för eller misslyckats med under sin karriär.

    Högermedia tenderar att granska högern.

    Ett dagsfärskt exempel är faktiskt riktigt iögonfallande:

    Nu i början av juli var polisen Christian Zesig i Danmark för att titta på fotboll (Sverige-Frankrike) på storbilds-tv på en krog. När han försökte avstyra ett bråk, blev han mördad. Han misshandlades till döds av Elfenbenskustens fotbollsfans. De stampade på honom tills han dog.

    Två dagar senare, under Prideparaden skanderade Vänsterpartiet från pridetåget: ”Hela Malmö hatar poliser!”, vilket såklart inte behöver vara relaterat till mordet på den svenske polisen. Kommunister hatar poliser, helt oavsett. Men det är väldigt olämpligt med tanke på ett lik som inte har kallnat! Jag erkänner att detta blev en notis i vissa medier, men ta en funderare på vad Teodor Koistinen skrev om saken på X igår:

    ”Lek med tanken att Moderater i Sveriges tredje största stad skrikit ’Hela Malmö hatar socialsekreterare’ samma vecka som en socialsekreterare blivit ihjälslagen på gatan några mil därifrån. Jag tror vi hade sett ett extrainsatt Agenda, DN hade gått upp i stabsläge och SR hade sänt live från Köpenhamn. Kopplingen (inte nödvändigtvis korrekt) hade uppfattats som så uppenbar mellan händelserna att den inte ens hade behövt nämnas. I veckor hade det diskuterats om Ulf Kristersson kan sitta kvar. Nu händer inget av det här.”

    Nej, partiledaren Nooshi Dadgostar kommenterade att skanderandet kanske var lite olämpligt, och därmed är saken utagerad. Rapport ägnade några sekunder åt frågan, utan att nämna att det skedde i samband med ett polismord – man vill ju inte ställa kommunisterna i dålig dager!

    Vi har konstaterat att svensk public service är höger, vi har konstaterat att svensk public service hellre granskar högern än vänstern. Givet att båda premisserna är korrekta, är det inte helt orimligt att tänka: Eftersom media är höger, så tar media högern på allvar. Sveriges Television vill ställa krav på högern, för att man vill högern väl? Sveriges Television förväntar sig inget annat än kaos från vänstern?

    Det är inte omöjligt att så är fallet, men jag tvivlar. Jag tror att experter bedömer svensk public service utifrån sin egen slagsida, som bara råkar vara ännu mer vänster.

  • Mjuk totalitarism

    Jag har lyssnat på det 99:e avsnittet av Fredrik Ahlgrens podcast Coordinated, The Outsider’s mirror, som spenderar de första minuterna med att prata om en expedition till sydpolen i början på 1990-talet. Det som följer, är en timme som handlar om Sverige och om mjuk totalitarism.

    Boken The New Totalitarians (som jag alltså inte har läst – tipstack!) är skriven farligt nära IB-affärens avslöjande, så nog fanns åsiktsregistrering allt. Men det var socialdemokraternas rädsla för kommunismen som spelade in, och egentligen inget som drabbade vanligt folk. Ironiskt nog frotterade sig Palme gärna med den internationella extremvänstern (Castro, Mugabe, Arafat). Jag inbillar mig att under min ungdom på 1980-talet, kändes samhället mycket friare, men det beror förmodligen på att det var underförstått att man skulle vara socialdemokrat, och vi var socialdemokrater. Jag tänker mig att den som bor i ett stort slott, men som har en stark vilja vistas i ett särskilt rum, varken känner sig ofri eller brydd av att bli inlåst i rummet. Tänker på det varje gång någon ställer den retoriska frågan om varför det ska vara så viktigt att kunna köpa en flaska vin på en söndag? Någon influenser-kvinna petade i detta getingbo genom att helt enkelt posera i sociala medier drickandes ett glas vin medan hon ammade.

    Det historiska arvet sitter nog ganska hårt i våra rötter. Ett nutida exempel på detta, som jag fastnade i helt ofrivilligt, är PEth-debatten: Om man påvisar höga halter av fosfatidyletanol i blodet, så dricker man ofta mycket alkohol, och därför är man inte pålitlig som chaufför, eftersom den kommande rattfyllan står i farstun. Det som skaver för mig är inte att PEth-testerna har låg precision, utan ett folk som ställer rättsmedvetandet så extremt högt (man kritiserar gärna Dumpen för sina metoder, man får inte ens kalla en spade för en spade om det fäller en skugga över den som står i skottlinjen) är så snabba på att slänga rättsmedvetandet överbord när frågan om trygghet läggs på bordet – trygghetsfrågan är alltid spader äss i Sverige!

    Det som gör att man kan använda tryggheten som ett vapen är att svenskens trygghetshunger inte stannar vid icke-begränsade åtgärder som att använda cykelhjälm eller bilbälte, utan sträcker sig långt över sådant som begränsar den egna och andras frihet. En alkoholkonsument ska inte ens få köra bil när han är nykter, ingen sprit på sjön, regionerna levererar obligatoriska sjukvårdsförsäkringar och pappamånaden säkerställer att de förtryckta kvinnorna som skaffar barn när de inte vill något annat än att slippa ungar och bygga en karriär, ska kunna göra det. Kollektiva preferenser ska gärna trumfa individuella val, eftersom möjligheten att göra individuella val inte är något som kollektivet efterfrågar. Med fler eller färre mellansteg så landar det i tryggheten.

    Angående just alkoholkonsumtion så håller jag helt med om det som sägs i podcasten om att hälsa inte handlar om självförverkligande eller ens psykisk hälsa (såvida inte den psykiska hälsan går via den fysiska) utan om fordonets – kroppens – hälsa.

    Och angående vad som sägs i podden om kriminalitet, så har den snöbollen också rullat vidare sedan tidigt 1970-tal. På den tiden hade varje brott två brottsoffer – gärningsmannen och den utsatte. Men idag verkar ett brott endast ha ett brottsoffer – gärningsmannen. Dagens ETC har t.ex. lyft att en handfull barnvåldtäktsmän har valt att avsluta sitt liv, vilket de rapporterat om helt oberörda av att självmord är sju gånger så vanligt bland de minderåriga som utsätts för sexuella övergrepp i jämförelse med förövarna. Barnet är sedan länge borta ur badvattnet, men de samhällskonformativa har inte ens märkt det!

    Jag kan inte bjuda på någon begåvad förklaring till vad som har hänt. Den vänster jag själv tillhörde som ropade ”jag vägrar att anpassa mig till vad etablissemanget kräver”, ropar nu ”gör som tv:n säger”!

  • Grattis Sverige!

  • SVT skulle kunna vara vinstdrivande

    För en tid sedan publicerade Sveriges Television (SVT) ett inslag om att ”industrin” vill se ökade satsningar på vindkraft, utan att nämna att den enda industri man hade hittat som faktiskt ville ha vindkraft i stället för planerbar kraft, var ett företag som tillverkade vindkraftverk – inte en industri som föredrog vindkraftsel framför planerbar el.

    Idag, 3/6, publicerar Sveriges Radio ett inslag om Niklas, som inte har något emot att ha vindkraftverk 500 meter från sin tomt, utan att nämna att det är hans vindkraftverk! De kunde lika gärna åka till en villaägare och fråga om han tycker att det är ok att ha sina solpaneler på taket!

    Många ser detta som bra journalistik – förmodligen tillräckligt många för att svensk public service skulle kunna vara frivilligfinansierad.

    Vi befinner oss i en situation där t.ex. TV4 drar in hundratals miljoner åt staten genom arbetsgivaravgifter (ungefär 110 miljoner), bolagsskatt (ungefär 20 miljoner) och personalens inkomstskatt (ungefär 130 miljoner), samtidigt som de producerar bättre innehåll än de skattefinansierade public service-bolagen som kostar samhället tio miljarder kronor per år!

    Och den som tycker att SVT är bättre än TV4, kommer gladeligen att betala sin abonnemangskostnad frivilligt, och därmed bidra till att göra SVT till ett vinstgivande bolag, precis som man redan betalar för Spotify eller Netflix – tiden är mogen!

  • Regeringsfrågan enligt nuvarande opinionsmätningar

    Om dagens opinionsmätningar skulle utgöra ett valresultat så skulle vi få en vänsterriksdag. S (115 mandat), V (32) och MP (29) får tillsammans 176 mandat av de 175 som krävs för att vara en majoritet. Det innebär att de superrika kommer att beskattas. De superrika med bostadslån kommer att få finansiera en bankskatt. De superrika med hyresrätt kommer att få finansiera en fastighetsskatt. De superrika undersköterskorna kommer att få betala en marginalskatt. De superrika i hemtjänsten kommer bli av med sitt jobbskatteavdrag, vilket också gör att det blir dyrare att anställa de superrika arbetslösa.

    Det är riksdagen, och inte regeringen, som väljer vilken budget som ska användas, och således vilka skatter som ska införas denna gång. När man tittar på regeringsalternativen, så ser det ganska mörkt ut.

    En socialistisk/kommunistisk regering som består av C (21 mandat), S (115) och MP (29) kan inte tillträda, eftersom deras 165 mandat inte når upp till de 175 mandat som krävs. MP driver en kommunistisk politik, utan att erkänna att de är kommunister.

    En marknadsliberal och frihetlig regering som består av KD (18 mandat), M (67) och SD (också 67) kan inte tillträda, eftersom deras 152 mandat inte heller når upp till de 175 mandat som krävs. SD är en ytterst tveksam samarbetspartner, med sina socialistiska tendenser.

    En socialistisk/kommunistisk regering som består av V (32 mandat), S (115) och MP (29) har som sagt en riksdagsmajoritet med sina 176 mandat, och kan därmed tillträda som regering, utan hänsyn till C. Men det bygger på att Socialdemokraterna behöver svika sitt löfte om att aldrig släppa in Vänsterpartiet i en regering. De socialdemokrater som hatar kommunismen (och därmed V), börjar på att bli så pass gamla att de dör i rask takt, och utgör därmed några som S kan svika till ett ganska lågt pris. Lite som när de låtsas att juden Hédi Fried var vänster och nöjd med vänsterns Israel-politik, hennes vittnande om motsatsen till trots.

    Men varför ska de superrika bekämpas? Jo, socialism påstås utgöra lösningen på problemet med fattigdom, och utan extrema skatter har vi inga fattiga som ska räddas. Och kan man dessutom övertyga medborgaren att hon är fattig för att hon betalar för lite skatt, så har man ett självspelande piano. SVT:s vd Anne Lagercrantz, som står i den mottagande sidan av skattepengar, har en årslön på fyra miljoner kronor!

    Den som använder RUT-avdraget för att klippa gräset hemma hos någon som inte klarar det på egen hand, kan knappast drömma om sådana pengar. Men det är RUT-avdraget som kritiseras från vänsterhåll! Den som orsakar problemet som man säger sig lösa, har vunnit!

    Ungdomarna, som inte får sin information från SVT, är inte vänster. I det senaste skolvalet vann M och SD i samtliga regioner i hela landet. Inte i de flesta, utan i samtliga. Jag tror att de bildar sin uppfattning om hur samhället ska skötas utifrån sina egna intryck, inte från SVT:s rapportering. Och därmed finns det faktiskt en chans att den positiva utveckling med minskad kriminalitet och ökad tillväxt, faktiskt fortsätter.

    Om du vill veta hur det kommer sig att det gemensamma får in mera pengar när skatten sänks, så är du mer intellektuellt driven än Amanda Lind, och så har du en text att läsa här.

  • Vänstern saknar demokratisk kompass

    Vänstern av idag har en väldigt svag demokratisk kompass, vilket är en av anledningarna (det finns många fler) till att jag vänt dem ryggen. Gammelmedia försökte göra ett nummer av att Sverigedemokraterna (som jag aldrig röstat på, och aldrig tänker rösta på) fuskade i riksdagen. Hur kan man fuska i riksdagen? Jo, det finns ett kvittningssystem som innebär att när en riksdagsledamot från ett parti är frånvarande, ska en riksdagsledamot från varje annat parti avstå från att rösta, så att den maktbalans som väljarna röstade fram upprätthålls. Det låter fint på papper, men eftersom SD inte var välkomna in i kvittningssystemet, och därmed fick mindre inflytande när en ledamot inte var på plats, så reflekterar inte systemet folkviljan.

    Idag ingår SD i kvittningssystemet, men SD praktiserar också uteslutning av företrädare som inte delar deras värdegrund. Eftersom ingen annan än väljarna kan bestämma över riksdagens sammansättning innebär det att vi får s.k. politiska vildar i riksdagen. De är invalda, men de får inte längre företräda sitt parti. Vildarna röstar därmed efter sitt eget hjärta, inte efter vad partiet önskar. De vildar som kommer från SD under denna mandatperiod är Elsa Widding, Sara-Lena Bjälkö och Katja Nyberg. Widding upplevde undermåligt stöd från partiet under ett mediadrev, Bjälkö sympatiserar mer med Kristdemokraterna och Nyberg körde rattfull.

    I Maj skulle riksdagen ta ställning till oppositionens förslag på övergångsregler för skärpta krav för svensk medborgarskap. Två av dessa vildar, Widding och Nyberg, gjorde upp med Miljöpartiet om att rösta för förslaget, vilket innebar att riksdagen inte längre representerade folkviljan. Kort och gott, fusk. SD:s svar var att strunta i kvittningssystemet och också låta alla sina röstberättigade delta i omröstningen. Alltså, två stulna röster mot två återställda röster. Är det nu du reagerar över att det har fuskats, saknar du en demokratisk kompass!

    Svensk vänster gick över en natt på att klaga på att SD:s partiledare, riksdagsledamot Jimmie Åkessons låga närvaro i riksdagen, till att klaga på att det är SD:s fel att riksdagsledamöterna måste vara på plats för att rösta. Att närvara i riksdagen ansågs vara en plikt, men blev plötsligt ett problem under loppet av några timmar! Fundera i stället på varför skattebetalarna måste ge så mycket pengar till Socialdemokraterna för att de ska ”sprida demokrati”, för ordet demokrati betyder egentligen inte att man säkrar Partiets makt, utan att makten utgår från folket.

  • Tidö-regeringen har gjort för lite

    Varningarna för hur dyrt allt ska bli och hur dåligt ekonomin kommer att gå om svensk höger vinner valet om 122 dagar fortsätter att komma in, i ljuset av att både tillväxten ökar och den grova kriminaliteten minskar efter deras första mandatperiod. Jag är inte nöjd med vad Tidö-regeringen har åstadkommit, men det går åtminstone åt rätt håll. Vi har fortfarande en alldeles för stor offentligt finansierad cirkus med myndigheter, byråkrater, biståndsprojekt som säger sig sprida demokrati, och en massa annat trams, som konkurrerar med välfärden och det sociala skyddsnätet om gemensamma medel. Har man väl börja röra sig åt det hållet, så märker man att offentligt finansierade verksamheter alltid ökar i både antal och i storlek, medan samhällets kärnverksamheter, infrastruktur, sjukvård, skola, och så vidare, blir lidande. Men det är väl bara att höja skatten? Tar vi mer pengar från arbetarna och lägger på byråkraterna, så kan vi låta dessa drakar växa utan att få några negativa konsekvenser? Myten att hög skatt leder till mer gemensamma pengar sprids av företrädare för organisationer som jag själv har varit medlem i, och bl.a. därför valt att välja, som t.ex. Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning, vilket är extra beklagligt när det sker i ljuset av att det är det motsatta är sant.

    Om en arbetsgivare betalar 50 anställda en nettolön på 25.000:- i månaden, innebär det att bruttolönen är 32.000:- och att arbetsgivaravgiften är 10.000:-. Varje anställds lön på 25.000:- netto kostar alltså arbetsgivaren 42.000:-, så för dessa 50 anställda betalar arbetsgivaren 2.100.000:- i månaden, varav drygt hälften landar i arbetarnas fickor. Anledningen att arbetaren får behålla drygt hälften av de pengar han jobbar in, beror på jobbskatteavdraget.

    Höjer vi inkomstskatten (tar bort jobbskatteavdraget, höjer arbetsgivaravgiften, regionsskatten eller den kommunala skatten) finns det två alternativ. Antingen måste den som jobbar, acceptera en lägre nettolön, och därmed få mindre pengar till mat och hyra, eller så måste färre personer göra fler personers jobb.

    Låt säga att vi inte har något jobbskatteavdrag och inkomstskatten är på 30% så kostar en nettolön på 25.000:- hela 36.000:- för arbetsgivaren, och det gör att arbetsgivaravgiften (som är procent på bruttolönen) sticker iväg till 11.300:-. Kostnaden per anställd är nu inte längre 42.000:- utan 47.300:-. Lönekostnaden på 2.100.000:- som nyss gav 50 personer jobb, försörjer nu bara 44 personer, men de där dryga två miljonerna finns ju bara om dessa 44 personer klarar att göra 50 personers jobb. För vissa företag kanske det fungerar, för andra kommer det inte fungera. Så varför kostar skatt pengar för det gemensamma?

    Vissa företag klarar att betala in lika mycket skatt, trots att skatten har blivit dyrare. På vissa företag kan 44 personer göra 50 personers jobb. Vissa företag kommer inte klara sig lika bra, vilket innebär att personalstyrkan minskar mer, och pengarna in till det gemensamma försvinner. I båda fall ökar bidragsberoendet. Bruttonationalprodukten (BNP) är alltså inte statisk, utan påverkas av de ekonomiska förutsättningarna som råder just nu. Det är därför vi ser att både tillväxt och skatteintäkter ökar i Sverige när skatterna sänks.

    Men varför är välfärden fortfarande underfinansierad? Det spelar ingen roll hur mycket pengar man tar från arbetaren, om de inte läggs på rätt saker. Det är viktigt att hemtjänstpersonal får rimliga förutsättningar att hinna utföra sitt arbete, men Northvolt är också kul. Det är viktigt att lärare får rimligt betalt, men ett vätgasdagis som inte har några barn i sig är också roligt. Det är viktigt att sjukvården är bemannad, men det är också spännande att Region Skåne försökte klona en gran. Det är bra att polisen får resurser till brottsbekämpning, men myndighetspoddar utan lyssnare är också trevligt att ha! Och så vidare. Det räcker alltså inte att sänka skatterna, vi måste välja fram politiker som kan prioritera korrekt. Tidö-regeringen har gjort för lite, och vänstern lockar fortfarande med höjda barnbidrag och garantipensioner, för vänstern vet att om man tar 5000:- från en person och delar ut 1000:- till fem, så har man förlorat en väljare men tjänat fem. Att det kommer till ett pris, är inte intressant.

  • Socialdemokraternas syn på att vara marknadsmässig

    Jag är inte förtjust i tanken på att de superrika ska beskattas hårdare, som gror det socialdemokratiska partiet. För det första behöver inte det gemensamma ha mer pengar, det gemensamma behöver bli bättre på att prioritera. För det andra har vi sett att högskatteländer inte får mer gemensamma medel genom att höja skatten, utan genom att sänka den. För det tredje kan de superrika drabbas på oönskade vis, och då tänker jag inte på miljardärerna, för deras kapital kan ofta flyttas för att uppnå mer gynnsam beskattning.

    I Sverige betalar företag en fastighetsskatt, som företagen lägger på sina kunder, men privata bostäder är undantaget. Det innebär att de superrika som lyckas landa en hyresrätt betalar en skatt som den som äger sitt boende slipper betala. Det finns ett internt tryck i partiet på att återinföra fastighetsskatt för den som äger sitt boende, men jag tror inte att det kommer att ske inom någon snar framtid.

    Partiet har i stället en annan liten överraskning för villaägarna, i form av en bankskatt som bostadslångivarna kan lägga på sina kunder. Därmed lyckas man fånga upp både de superrika som bor i hyresrätt och de superrika som äger sitt boende. Samtidigt varnar man, som en del av valkampanjen att ”din hyra kan öka med 78% om Ulf Kristersson får bestämma”, med hänvisning till s.k. marknadshyror.

    Många länder reglerar hyror, men endast Sverige har ett bruksvärdessystem, där hyrorna förhandlas mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägarna. Utan bruksvärdessystemet eller med helt oreglerade hyror, kan det vara väldigt dyrt att bo. Men att något är marknadsmässigt betyder inte bara att det är dyrt. Tvärt om, i avbefolkningsområden betyder marknadshyror att hyresvärden hellre ger en väldigt låg hyra än att låta huset stå tomt utan att generera någon inkomst, för fastighetsskatten hyresvärden drar in från de boende för att betala till staten, måste betalas oavsett om man har en kund att lägga kostnaden på eller ej.

    Det bästa exemplet på att något marknadsmässigt inte nödvändigtvis behöver vara dyrt, eller att något som är reglerat är billigt, är Sveriges Television (SVT). Vi betalar 1200:- per person och år för SVT, vilket låter lite, om det inte vore för att ingen tittar. Personer under 30 kopplar över huvudet taget inte in sin TV till det linjära tv-nätverket, och SVT:s tittare minskar med en person per dödsfall i Sverige, och ökar med exakt 0. Så skulle SVT:s tittare betala för kanalen, skulle de behöva lämna hus och hem för då sina dating-program, sina feta hundar och sina AI-genererade barnprogram. Trots att SVT:s budget är reglerad! Detta beror på att SVT gör av med mer pengar än vad marknaden efterfrågar, för marknaden vill att pengarna ska gå till programproduktion, och endast regleringen möjliggör detta.

    Skulle det vara frivilligt att betala för SVT, skulle de antingen behöva göra mer seriösa tv-program eller behöva skära kostnaden för sin produktion, genom att backa på administration och byråkrati för att få mer tv-produktion per inkommande krona. Skulle ForumCiv finansieras av en frivillig medlemsavgift, skulle den vara extremt hög, för att marknaden inte efterfrågar deras arbete. Och vi ser också att en OEM-licens på Windows 11 Home är en engångskostnad på 150:-, trots att Windows 11 är en väldigt mycket mer avancerad produkt än vad ForumCivs demokratifrämjande popvideos är. Skulle Microsoft börja ta hutlöst betalt, skulle deras användare välja Linux i stället! Att något är marknadsmässigt, betyder alltså inte att det är dyrt.

  • Jag gjorde sossetestet – jag är 0% sosse

    ”Sosselinjen” är en ”rolig” sida som är en del av Socialdemokraternas valkampanj. De erbjuder ett ”sossetest” som svarar på om du är socialdemokrat eller ej. Jag tog testet och fick höra att jag inte är socialdemokrat, och att jag därmed får hitta något annat parti att lägga min röst på. Frågorna, med tillhörande svarsalternativ följer här.

    Satsa mer på förebyggande insatser så unga inte dras in i kriminella gäng?
    – Nej, hårdare straff räcker
    – Ja, självklart

    Jag svarade nej. Vi skördar frukten av socialdemokraternas förebyggande arbete idag, och statistiken visar att kriminaliteten minskar om kriminella avlägsnas från sina brottsoffer. Ingen går till val på att hårdare straff räcker, men det förebyggande arbetet kan absolut inte läggas i händerna på S, för det är där vi står nu.

    Tycker du att karensavdraget ska tas bort?
    – Ja, alla kan ju inte jobba hemifrån
    – Nej, är man sjuk så får man betala för det

    Jag svarade nej, för karensavdraget behövs i många fall. Jag tycker att det är lite märkligt att Socialdemokraterna inte undantog t.ex. vårdpersonal när de införde karensavdraget år 2019.

    Investera mer i klimatomställningen?
    – Ja, det är helt nödvändigt för vår framtid och det skapar fler jobb över hela landet
    – Nej, det får andra länder göra

    Jag svarade nej. Vi har inget mer att göra, annat än att upprätthålla det tillstånd vi har. Om vi har resurser över, bör vi ta hand om de utsläpp vi har exporterat genom att flytta vår handel från väst till Kina. Kanske att de är intresserade av svensk kärnkraftkompetens? (Möjligtvis skulle vi utbilda våra medborgare i hur papperskorgar fungerar, så att våra sopor verkligen blir energiåtervinning i stället för mikroplaster i naturen.)

    Var tycker du skolpengen gör mest nytta?
    – I klassrummen, med fler lärare och mer stöd till eleverna
    – I skolägarens egna fickor

    Jag svarade i skolägarens egna fickor. Den som inte får tillbaka de pengar de investerat i en skola, kommer inte att investera i någon skola. Att investerare ska få ersättning för pengar man lagt, är inte konstigare än att arbetare ska få ersättning för den tid och det arbete man lagt. Jag är däremot tveksam till att t.ex. tidningen Dagens ETC lever på skattepengar, samtidigt som personalen har miljonlöner och gigantiska vinstuttag hamnar i ägarnas fickor, för grundprincipen, att skattepengarna egentligen tillhör arbetaren, håller jag med om.

    Nojig över den rekordhöga arbetslösheten?
    – Ja, självklart, den är värre än någonsin
    – Nej, det känns lugnt, jag förlitar mig på börsen

    Jag svarade nej. Om företagen får goda förutsättningar, ökar det deras möjlighet att anställa. Som ett tillägg vill jag säga att börsens investeringar i arbetstillfällen inte räcker, vi måste också göra det billigare att ha anställda.

    Låna pengar till skattesänkningar som gynnar de allra rikaste mest?
    – En toppenidé
    – En kass idé

    Jag svarade toppen. Förekomsten av rika är ett mindre akut problem än förekomsten av fattiga, och skatt drabbar alltid samhällets svaga hårdast.

    Vill du ha en regering där ett högerpopulistiskt parti ingår?
    – Ja, varför inte?
    – Nej, nej, nej

    Jag svarade ja. SD har rört sig mer från BSS-rörelsen till etablissemanget än vad etablissemanget har rört sig mot BSS-rörelsen. Och om detta ska ställas mot att få en socialistisk regering så lämnas man helt utan val.

  • Lafferkurvan verkar attrahera ideologer

    Det finns ett naturligt incitament att arbetare ska beskattas så lite som möjligt. Forum Civ är en influensergrupp som släppt ifrån sig en ganska charmig popvideo om hur dåligt allt är när högern regerar, vilket jag såklart uppskattar. Men det finns en oroande bild om att offentligt finansierat pynt inte drabbar välfärden, eftersom man alltid kan beskatta medborgarna mer, och mer, och mer. När Malmö Opera behöver mer anslag, så höjer man skatten. När nästa del i filmserien om Göta Kanal ska spelas in, så höjer man skatten. När nästa Lagercrantz vill ha svenska folkets uppmärksamhet för en semester eller en god middag, så höjer man skatten. Men arbetaren vill mest betala sin mat och hyra, och därmed gagnas av att få behålla en del av pengarna han jobbat ihop.

    Lafferkurvan påstår att säcken av pengar är begränsad – att man inte kan skapa pengar genom höjda skatter i all oändlighet. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind avfärdade detta bestämt under den senaste partiledardebatten i SVT – gratispengar är en oändlig resurs enligt henne, men många av hennes väljare verkar anse att resursen är begränsad, men att vi bara inte råkar vara där än. Samma personer blir ganska personligt engagerade i att opponera sig mot det data vi har tillgänglig: Att observationerna stämmer med teori kan inte bero på att teorin är korrekt. Att Sveriges skatteintäkter ökat under tiden vi har haft en borgerlig riksdag (2006-2026) som sänkt skatten, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit bra. Att New York körts i botten på några få år, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit dåligt. Att fattigdomen i Argentina minskat beror på bra konjunktur, och att den ökat i Venezuela beror på dålig konjunktur. Det finns alltid en förklaring till varför vetenskapen har fel.

    Men även om Lafferkurvan är fel, och välståndet ökar i takt med hårdare beskattning av arbetaren, varför är man inte beredd att utforska det faktum att evidensen talar för det motsatta? Finns det något självändamål i att folk inte ska kunna stå på egna ben och att välfärden ska vara underfinansierad? För det parti vars existensberättigande är att bota fattigdom kan det faktiskt vara så.

  • Problemen med vindkraft som måste lösas

    Vindkraft kan vara bra på många sätt, särskilt om den används som komplementärel av den som konsumerar el. Att ha en vindsnurra på tomten eller solceller på taket, kan minska elräkningens kostnad rejält, och kanske rent av göra räkningen negativ, så att du tjänar en slant på den el som produceras.

    Som det ser ut idag, kan inte vindkraft ersätta kärnkraften eller vattenkraften som baskraft, för produktionen är för ojämn. Systemet måste producera och konsumera ungefär lika mycket. Så om Sverige behöver producera 150 TWh, behöver kärnkraften och vattenkraften producera det, oavsett hur många vindparker vi bygger. Vindkraften kan generellt sett inte ersätta baskraften, men vindkraften gör elen dyr.

    När vindkraften inte levererar el, måste konsumenten ändå ta kostnaden för den. När vindkraften levererar el, betalar Svenska kraftnät ersättning till vindkraftsägarna för att stänga av sina kraftverk, eftersom elsystemet hamnar i obalans om man tillför mer el än vad som förbrukas, vilket innebär att vindkraften bidrar till höjda elpriser även när det blåser. Elen blir billigare när det blåser, tack vare elöverskottet, men den hade varit ännu billigare om vi inte behövde betala för att en massa vinkraftverk som måste stängas av. Du som levde på 1980-talet har upplevt en värld med mycket kärnkraft, utan vindkraft.

    I dagsläget är det mer rationellt att satsa på kärnkraft som baskraft, och betrakta vindens roll som potentiell baskraft som ett område som kräver mer forskning. Men redan idag kan både el och vind göra stor nytta om man betraktar det som komplement. En vindsnurra på tomten eller solceller på taket, kan göra stor nytta!

    Det stora problemet med vindkraften är fortfarande att den inte är utrymmeseffektiv. En vindkraftpark som producerar lika mycket el som Forsmark skulle vara 200 mil i kvadrat, utan att kunna ersätta Forsmark, eftersom vindkraften inte kan ta rollen som baskraft. Om vi bulldozar bort hela Blekinge och bygger en vinkraftpark där, har vi inte vunnit något.

    Och fortfarande, det är sorgligt att en och annan havsörn får sätta livet till på grund av vindsnurrorna, men där kan man ju tänka att huskatter dödar miljontals finkar varje år, vilket alltid påpekas när man uttrycker oro för örnen. Att en fink och en örn är helt olika djur ska man däremot inte tänka på, för båda är ”fågel”.

  • Källmaterial ska tydligen vara hemligt

    Idag söker vänstern sina visdomar hos 2010-talets höger. Martin Aagård (som i ärlighetens namn inte företräder den förnuftiga vänstern, utan har sin hemvist i yttervänstern på Dagens ETC) har valt att gå i strid med medborgarnas rätt till källinformation. Ett liknande exempel är när Henrik Hammar anklagades för omfattande vidlyftig representation och korruption inom Region Skåne, och ansåg att källmaterialet skulle vara hemligt för att det är stöldgods. Lite bakgrund:

    Dagens Nyheter (DN) blev irriterade på att tidskriften Kvartal skojade om deras objektivitet, genom att insinuera att deras ledartexter har en udd riktad åt höger. Strax efter belönade DN en Edvin Törnblom för sitt uttalade stöd för Magdalena Andersson på sociala medier, med att få ansvara för deras partiledarintervjuer. Carl-Oskar Bohlin, Sveriges minister för civilt försvar, uttryckte att han anser att DN snart är mer vänster än vad Dagens ETC (där Aagård har sin tjänst) är.

    Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tackade naturligtvis nej till att medverka i DN:s samtalsserie, och Svenska Dagbladet (SvD) ville veta från Bohlin varför M inte var intresserade.

    Personligen anser jag att man har mycket att vinna på att möta sina meningsmotståndare i samtal, men jag vet att många har varit irriterade på mig för att jag pratar med ”fel” personer. Det normala är att man tackar nej till att befinna sig i en situation där man blir ifrågasatt offentligt. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Lawen Redar har en stående inbjudan till podcasten God Ton för att diskutera hur tvångsblandningen av medborgare ska gå till, men eftersom God Ton har en frihetlig syn på medborgarens rätt att bo som de önskar, så vet hon att hon kommer att bli kritiserad, och tackar därmed självklart nej. En annan faktor, som jag själv skulle ta i beaktning, är att om DN, i all sin objektivitet, låter en uttalad socialdemokrat, Törnblom, sköta sin objektiva journalistik, så ger man legitimitet åt något man inte kan stå för.

    Om DN, innerst inne i själen, inte är ärliga med sin påstått agendasättande ambition, utan verkligen vill vara objektiva, så faller deras eget argument om att svensk public service behövs för att det är dem som är objektiva – och detta förmildras knappast av att Aftonbladet nu driver linjen att Sveriges Television består av en samling högerjournalister som försöker vinna det kommande valet åt Tidöregeringen. Aftonbladets politiske chefredaktör skriver 27/3: ”Halva folket röstar på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Men i public service har röster från höger en gräddfil.”

    Liberalerna har tackat ja till att närvara i DN:s Törnblomsledda samtalsserie med partiledarna, vilket inte S tog lätt på. Ledamot Annika Strandhäll skriver direkt till L:s partiledare Simona Mohamsson: ”Och alla fattar att du tackar ja till allt bara du och ditt sönderfallna parti får medieutrymme.” Och till dem som tackat nej (M, KD, SD) skriver Strandhäll mer indirekt: ”Tänk om jag skulle tackat nej till alla journalister jag inte känt stod på min sida politiskt. Vilket antidemokratiskt trams.” Förmodligen har svensk höger en idealistisk bild av journalister som sanningssökare med ambitionen om att sträva efter objektivitet.

    Det är mot denna bakgrund som Carl-Oskar Bohlin intervjuas av SvD, och lägger ut den oklippta versionen på nätet. Komikern Özz Nujen, som kanske inte var anklagad för att ha tackat nej till DN, men väl för att ha finansierat terrorattacken på Drottninggatan år 2017, valde att göra detsamma. Varför gör man så?

    Journalister har ett narrativ. De vill berätta något. Om man inte delar deras narrativ eller om man vill låta den som vill fördjupa sig, att få tillgång till mer material och därmed bättre förutsättningar att bilda sig en egen kvalificerad uppfattning, kan man tillgängliggöra källan. De som vill tugga i sig mediabilden kan göra det, de som vill bilda sig kan göra det. Men det är tydligen helt oacceptabelt enligt Aagård: ”Ministern för civilt försvar fortsätter undergräva förtroendet för media. Här genom nålstick mot DN, Dagens ETC och även SvD när han misstänksamt och på lätt rättshaveristiskt manér lägger ut sin egen version av en intervju”.

    En helt oväntad kuriosa: Martin Aagård är gift med Natalia Kazmierska, vars främsta merit är att ha lyckats bli avstängd från gymkedjan Sats, efter att ha beskrivit dem som ytliga, exkluderande och hetsiga.

  • Robert Conquests politiska lagar

    Den fenomenale författaren och historikern Robert Conquest (1917-2015) påstås ha formulerat tre politiska lagar, som han identifierat under sina verksamma år. Det finns en viss osäkerhet kring lagarnas ursprung, för det går inte att hitta något äldre belägg för dessa lagar än att journalisten John Derbyshire tillskriver dessa till Conquest år 2003. Men oavsett vem lagarnas faktiska upptäckare är, så är de väl värda att känna till och ha i sitt medvetande när man försöker förstå sin omvärld.

    1. Alla är konservativa avseende de ämnen som de kan bäst

    Detta är förmodligen helt okontroversiellt om man har hört talas om Dunning-Kruger-effekten. Progressivitet bygger i princip alltid på okunskap. Människor som aldrig varit verksamma inom ett område, ser nästan alltid i det närmaste en övernaturlig förbättringspotential som vetenskapen ännu inte har upptäckt. Inom politiken är inte beprövad erfarenhet rörande socialism ”riktig” socialism, för nästa stegrande stjärna har kommit på något som ingen annan har tänkt på. Men icke.

    2. Varje organisation som inte är uttryckligen högerorienterad blir förr eller senare vänsterorienterad

    Detta är något som odiskutabelt sker framför våra ögon. Biståndspengar som ska sprida ”demokrati”, sprider socialdemokrati. Vetenskap och Folkbildning argumenterar för att 13-åriga mördare inte ska avlägsnas från samhället, företrädare för Humanisterna påstår att välfärd inte kan existera utan att arbetaren beskattas till tänderna. Sveriges Televisions existensberättigande kommer från att de, till skillnad från t.ex. DN, kan vara sakliga och objektiva, men när en bias påvisas, kommer en LO-finansierad rapport om att SVT är högervridna. Ingen tror på deras objektivitet! SVT är bara ytterligare en NPC i ett kulturkrig, även enligt vänstern. En dyr NPC, men en NPC.

    3. Det enklare sättet att förklara beteendet hos en byråkratisk organisation är att anta att den kontrolleras av en kabal av sina fiender

    Jag tror inte att Conquest har rätt i sitt sak påstående, men jag, precis som alla andra som analyserar organisationers uppgång och fall. I länder där socialismen slagit rot i opinionen, är det ett politiskt självmord för en politiker att försöka göra något åt situationen. Skära ner på SVT:s anslag, sänka skatten för enkla jobb (RUT), göra det billigare att anställa, att deklarera alla skatter på lönebeskedet, och så vidare. Det saknar stöd i opinionen, och därför är dålig politik cementerad i det svenska samhället!

  • Sanningen bakom Nooshi Dadgostars morot

    Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar visade med hjälp av en morot i gårdagens Aktuellt vart pengarna du spenderar i en matbutik tar vägen. På varje spenderad hundralapp påstods 3-4 spänn gå till matleverantören, vilket illustrerades med att hon bröt av en tunn bit. På varje spenderad hundralapp påstods 2-3 spänn gå till staten genom matmomsen. Resten försvinner rakt ner i fickorna på ägarna (LO och Svenskt näringsliv äger ICA, Coops medlemmar äger Coop).

    Man behöver inte ha särskilt mycket kunskap för att förstå att Dadgostar ljuger. Jag har inget emot att politiker ljuger, för jag anser inte att politik ska vila på vetenskaplig grund. Politik ska sträva efter frihet, och vila på väljarnas åsikter. Väljarna däremot, har ett ansvar att vara pålästa, och därför vill jag presentera en mer korrekt ”morot” här.

    För varje hundring du spenderar i mataffären, fördelas pengarna ungefär så här:

    Leverantören tar ungefär 60:-, men har i sin tur de största utgifterna. De äger maskiner, kanske mark, kanske djur, de kan ibland ha personal, de betalar skatt, och så vidare.

    Den näst största delen tar butiken, ungefär 22:-. Butiken är ett eget företag som betalar skatt, lön till personalen, för lokalhyra, el och svinn.

    Koncernen tar ungefär 4:-, vilket täcker lagerhållning, marknadsföring, datasystem, varudistribution, med mera.

    Ungefär 11:- tar staten oavkortat. Matmomsen är 12% (tillfälligt sänkt till 6%).

    Verksamhetens vinstuttag är ungefär 3:-, vilket egentligen är svagt för att företaget ska vara stabilt, och det är betydligt mindre än vad staten tar bara genom matmomsen. Till detta har vi arbetsgivaravgifter och andra skatter. Och såklart, de tar även 20% av de 3:- som verksamheten genererar i vinst.

    Nooshi Dadgostars morot skulle egentligen ha delats på ett helt annat sätt än vad hon gjorde, men hon vänder sig inte till personer som bryr sig om hur företag fungerar, vilket ger ett väljarstöd på knappt 10% i Sverige.

  • Expressens Victor Malm är en intellektuell katastrof

    I vuxen ålder har jag aldrig trott att några gudar, änglar, demoner eller spöken har existerar på riktigt. Men jag kan såklart inte svära mig fri från att jag är en kulturell kristen protestant. Jag firar påsk, som är en kristen högtid. Jag firar påsken enligt den svenska kalendern, inte enligt den ortodoxa, och så vidare. Jag är helt enkelt en kulturell kristen protestant. Eftersom jag är ateist, firar jag påsken för att hylla mitt kulturarv och för att få äta sill och dricka nubbe, medan en troende kristen hyllar arvsynden och konceptet med människooffer.

    I Expressen 5/4 skriver Viktor Malm att han är övertygad ateist. Han är alltså övertygad om att han ”saknar gudstro”, för det är vad ordet ”ateist” betyder, och han lägger till att det eventuellt skulle kunna bero på att någon tjej i hans klass var mer bokstavstrogen och inte accepterade evolutionsteorin. Kanske det, man känner sig själv bäst, och jag vet att min befrielse från religionens bojor underlättades av någon tjej i min klass som förespråkade vetenskapliga förklaringar.

    Jag tänker inte göra några djuplodande analyser av Malms text, men som folkbildare har jag en skyldighet att belysa att Malm inte är den store filosof som kan bära den hatt han lånar i sitt skrivande om universums varande.

    ”Den aggressiva arrogansen hos författare som Richard Dawkins och Christopher Hitchens passade en arrogant tonåring utmärkt, och under några år – säg från 2005 – lät jag deras åsikter smälta in i mina: Att tro på någon gud var inte bara irrationellt och korkat, det var farligt, också den privata tron var en samhällelig barlast som borde kastas överbord.”

    Relativismen, som Malm ger uttryck att vara anhängare av, gör gällande att verkligheten formas av människans uppfattning av den. Den vetenskapliga skepticismen, som är relativismens mest relevante utmanare idag, säger i stället att det är vår uppfattning av verkligheten som formas av våra intryck från den. Jag har letat efter arrogansen hos ateismens riddare (Hitchens, Dawkins, Harris och Dennett) utan att finna den. Men jag har funnit den hos deras kritiker, som hävdar att arrogansen kommer från att ateister numera tar sig friheter som traditionellt tillhört troende – att tala fritt. En ateist med en röst är en ”nyateist”.

    Malm hyllar Jonas Gardell, för att hans tro står i konflikt med sin uppfattning om verkligheten.

    ”Gardell skriver i slutet av boken att han några gånger under bibelstudierna känt förtvivlan nalkas, och att allt förnuftigt och rationellt i honom ’”’nästan säkert’ kunnat säga, eller rentav bevisa, att Gud inte finns. Sedan lägger han till: ”Men tror jag? Jajamensan. Lik förbannat.’”

    Detta är ett sätt för Victor Malm att säga att det är verkligheten som formas av vår föreställning om den, och att han inte litar på vetenskapen. Gardell deklarerar att inga gudar finns på riktigt (i någon vettig bemärkelse av ordet finns) men att det inte påverkar hans bild av hur verkligheten faktiskt ser ut, och Malm säger att detta även är hans metod att skaffa kunskap om yttervärlden.

    Jag kan, likt Douglas Adams, anse att en trädgård kan vara vacker även om man inte fantiserar att det bor älvor i den. Väx upp, Gud finns inte!

  • Därför fick Anne Ramberg ett frikort

    Inte allt som skrivs i media är sant. Ibland beror det på att man vill vara snabb, som när man rapporterade att en busschaufför i Västerbotten visat porr för de skolbarn som var bussens resenärer. Ibland beror det på socialistisk aktivism, som när SVT påstår att Migrationsverket på regeringens uppdrag utvisar en 8-månadersbäbis på grund av saknat arbetstillstånd.

    ”Jag skiter i att det inte är sant, det är förjävligt ändå.”

    Lögner kan ha flera skäl, men lögner går inte att undvika. Svensken tenderar att lita på auktoriteter och delar precis vad som helst när det är sensationellt, men med X (tidigare Twitter) som aktör i informationsbranschen har vem som helst tillgång till det källmaterial som media använder för att skriva sina artiklar. Därmed kan den som bryr sig om sant och falskt hellre läsa på om vad som faktiskt har hänt, i stället för att tanklöst sprida vidare de berättelser man av olika anledningar gillar.

    Till detta, vad som är vetenskapligt korrekt, beror på vilket narrativ man har. Föreningen Vetenskap och Folkbildning har klagat på att regeringen undanröjer unga mördare från gatan, med hänvisning till ”experter”, vilket endast är rimligt om man, som vanligt, utelämnar brottsofferperspektivet. Att det faktiskt kan vara bra att färre oskyldiga medborgare blir pistolmördade, har man inte ens tänkt på. Nivån av förvirring gör det svårt att säga om det är skolan som har misslyckats eller om det är public service som har lyckats!

    Och Dagens ETC blir förfärade över att några barnvåldtäktsmän som hängts ut av Dumpen har tagit livet av sig, utan en enda tanke på att barnvåldtäktsoffer tar livet av sig på löpande band. Det är nästan så att även centerpartister besväras över ETC:s barnintresse, och det säger en hel del! Det enda brottsoffer man ser är gärningsmannen. Det finns muslimska länder där straffet för att ha blivit våldtagen är offentlig avrättning, något som Dagens ETC förmodligen inte ärligt kan tycka något om, utan att hamna i väldigt dålig dager.

    Men om vad skriver media inget alls? Är man verkligen intresserad av att hitta narrativ, så ska man titta på vad som aldrig når journalisternas uppmärksamhet alls.

    Styrelseproffset Anne Ramberg har engagerat sig djupt i MEK/MKO, eller ”Folkets mujahedin”, en kommunistisk terrorstämplad Saddam Hussein-vänlig rörelse som spelade en aktiv roll i islamiseringen av Iran. En socialdemokratisk riksdagsledamot vid namn Annika Strandhäll gick på X till hårt angrepp mot en journalist som vågade lämna det vedertagna journalistnarrativet och faktiskt kritisera Ramberg och ifrågasätta det faktum att MEK tillåts driva HBV-hem i Sverige, i syfte att rekrytera ”heliga krigare”.

    Det slutade i en koordinerad attack mot journalisten, som blev avstängd från Facebook.

    Vänsterns intolerans mot fri journalistik har inte uppstått i det tomma intet, och en journalistkår som är beskattad till den grad att de har blivit bidragsberoende, kommer att vara vänstern följsam. För att bidrag. En fri marknad skulle flytta makten från sosseriet till folket, och i Sverige kan inte det accepteras!

  • Medlemsstatistik för Svenska kyrkan, 2025

    Nu har Svenska kyrkan släppt medlemsstatistiken för år 2025. Sedan år 2024 har antalet medlemmar minskat med 60.511 personer.

    Sveriges befolkning har ökat från 10.587.710 personer till 10.605.529 personer, och antalet medlemmar i Svenska kyrkan har minskat från 5.426.053 personer till 5.365.542.

    År 2024 var 51,4% av befolkningen medlemmar, och år 2025 var 50,7% av befolkningar medlemmar. År 2026 kan bli året då färre än hälften av svenskarna är medlemmar i Svenska kyrkan.

    Läs mer:

    Aktiva in- och utträden ur Svenska kyrkan 2025

  • Vänstern klagar på högervridningen i svensk public service

    Man har mötts av sura miner från vänsterhåll när man klagat över SVT:s subjektivitet, men nu när vänstern själva har tittat på saken, så visar det sig att SVT faktiskt inte är objektiva!

  • Får nio av tio mer pengar i plånboken om Socialdemokraterna regerar?

    På sin hemsida har Socialdemokraterna publicerat en artikel där de förklarar att 9/10 människor i Sverige får mer pengar i plånboken med socialdemokratisk politik. Artikeln är bildsatt med ett stapeldiagram som visar hur stor förändring som sker i varje grupp.

    Vi ser att 1/10 (grupp 1) får drygt 1 krona mer, 5/10 (grupp 2-6) får ungefär 50 öre mer, 1/10 (grupp 7) får 40 öre mer, 1/10 (grupp 8) får 20 öre mer och 1/10) får i princip ingenting. Den sista 1/10 får 75 öre mindre. Detta är per intjänad hundralapp.

    I Sverige finns 7,5 miljoner som är 25+ år gamla, så varje tiondel representeras av 750.000 personer. Den där sista tiondelen förlorar därmed 750.000 * 0,75 kronor tillsammans per intjänad hundralapp, vilket är 562.500:-. Med en lön på 65.000:- i månaden så avstår envar i snitt 487 kronor och 50 öre av sin totala månadslön och det innebär att denna tiondel bidrar med 365.625.000:- per månad. att lägga på de övriga 9/10.

    Om det inte vore för att rika människor är rörliga och stora pengar byter plats snabbare än små. De som har väldigt hög lön, typ 65.000:- i månaden, är personer som har en unik kompetens och en hög grad av flitighet. De har lätt att få jobb om de skulle vilja flytta sig, och de har lätt att få bostadslån. Det är högavlönade som tar sitt pick och pack och drar när de är missnöjda.

    Det är dyrt att bo i New York, och år 2022 deklarerade guvernör Kathy Hochul att det skulle bli ännu dyrare för rika, och om det inte passar, så kan man dra till Florida. År 2026, med de höjda skatterna på plats och de rika skrivna i Florida, såg Hochul ett problem i ett lågt skatteunderlag i New York och uppmanade folk att flytta tillbaka. Man kan alltså inte räkna med att den som jobbar hårt och tjänar mycket, saknar en övre gräns för hur mycket de är beredda att lämna ifrån sig. De där 365.625.000 kronorna per månad, är förmodligen till stor del imaginära.

    Rätt väg framåt är inte att beskatta de rika, utan att sänka skattetrycket totalt. Högskatteländer som Sverige, får in mer pengar till det gemensamma när skatten är låg, eftersom vi blir mer konkurrenskraftiga på exportmarknaden. Dessutom minskar de offentliga utgifterna när den privata sektorn får råd att ha fler anställda.

    Som en liten bonus, hamnar färre människor under fattigdomsgränsen när de får behålla mer av sina pengar.

  • Hur du hanterar servicepersonal säger mig vem du är

    Hur du agerar när du blir felserverad på en restaurang, säger mig väldigt mycket om vem du är. Det finns ett antal vettiga alternativ, som t.ex. att acceptera misstaget i tysthet eller att påpeka misstaget och begära rättning. Ett mindre vettigt alternativ skulle vara att göra ett nummer av att man blivit illa behandlad på grund av felserveringen, genom en offentlig utfrågning av servicepersonalen. Gräver man lite i frågan, så förstår man varför denna historia landar i det.

    15/3 rapporterar SVT att deras reporter Rikard Berglin bestämde sig för att beställa en måltid på Max i Gävle, vilket skedde 14 dagar tidigare. Berglin fick en burgare vars omslagspapper deklarerade att det var en vanlig hamburgare. Biffen mellan brödet deklarerade att det var en vanlig hamburgare, och smaken (han åt halva med god aptit) deklarerade att det var en vanlig hamburgare. Men när han insåg att det var en vanlig hamburgare (med nötkött i) han åt, avbröt han måltiden. Sen väljer Rikard Berglin att slänga kvittot och avvakta.

    14 dagar senare, alltså runt den 15:e när ”reportaget” publicerades, sätter sig Berglin i bilen med sitt team, och ställer på den ofogliga arbetarklassen. Med kameran i ansiktet på en ung anställd kvinna skanderar Rikard Berglin att HAN, som MINSANN är REPORTER på självaste SVERIGES TELEVISION har fått fel mat. Hur du agerar när du blir felserverad på en restaurang, säger mig som sagt väldigt mycket om vem du är som person. Och det säger precis allt som du behöver veta om SVT:s förmåga att nyhetsvärdera – den är inte ens noll, den är som en pågående naturkatastrof. Historien säger även något om den nya borgerligheten, dem som står på mottagarsidan när det gäller skatter och fördelning. SVT:s personal. Där finns det ingen tolerans för arbetarklassens tillkortakommanden eller misstag. Vad som anses vara viktigt för medborgarna är det som är viktigt för dem personligen. Som t.ex. att offentlig läxa upp en arbetare som gjort ett misstag de anser sig drabbade av. Och sedan försvara sitt agerande inför pöbeln genom att likna händelsen med kannibalism.

    Förmodligen råkade Rikard Berglin bara beställa fel burgare, för han slängde kvittot innan han gav sig iväg med sitt team för att konfrontera tjejen som jobbar på Max, och som förmodligen är rätt rutinerad på att ta matbeställningar. Vill du veta om SVT prioriterar egenintresse eller allmänintresse, ring dem om du får fel dipsås till dina pommes på Burger King. Mängden engagemang och antal minuters tv-tid kommer att ge dig svaret.

  • Vindkraftens baksida för miljön

    Att bygga ett vindkraftverk är en ganska dyr affär. På land kostar ett stort kraftverk ungefär 80 miljoner, men om det byggs avsides så kan kostnaden för infrastruktur och anslutning till nätet dra iväg rejält. Det är mer ekonomiskt försvarbart att bygga på land, eftersom havsbaserad vindkraft kan kosta en halv miljard per snurra. En stor del av kostnaderna för byggandet läggs på skattebetalarna, för om inte energibolagen kan göra vinst på vindkraftverken, så byggs de inte. Huvudägare för svensk vind är det statliga kinesiska bolaget China General Nuclear.

    De stora vindkraftsverken som finns idag har en förväntad livslängd på ungefär 20 år, vilket innebär att investeringen kostar 4 miljoner per år. Med en driftskostnad på 3 miljoner landar det på sju miljoner kronor per år, alltså 140 miljoner ovanpå bygget, totalt 220 miljoner för en snurra på land. Räknar man med att få ut 15.000 kilowattimmar per år, kostar elen 21 öre/kWh, plus skatter och avgifter. Det innebär att vinden ser ut att stå sig bra mot kärnkraften, men då måste man ta i beaktning att elen kommer när det blåser, och då har vi redan el från andra snurror, så det är svårt att tjäna pengar på vind. Det är därför skattebetalarna måste finansiera diverse bidrag.

    Men det stora problemet är avfallet. För dessa 20 år har enorma mängder mark röjts för att bygga infrastruktur (200 gånger mer mark än vad kärnkraften kräver), en grund bestående 800 kubikmeter betong och 100 ton armeringsjärn, ett torn, ett maskinhus och tre rotorblad. Rotorbladen är glas- och kolfimer, epoxi, PVC-skum och koppar för blixtskydd. Slutligen har vi ett par ton av sällsynta jordmetaller för generatorn. Detta avfall kräver miljoner år för att försvinna, och epoxi är egentligen oförstörbart – det omvandlas till miljöfarliga mikroplaster, vilket är ett av vår tids stora miljöproblem.

    Så nu när vår vindkraftspark börjar på att bli föråldrad och behöver bytas ut, så räcker det inte att låta skattebetalarna göra att China General Nuclear faktiskt kan tjäna pengar på att bygga ut vår infrastruktur, vi måste lösa avfallsproblematiken. Att som idag, gräva ner snurrorna, är inte hållbart, eftersom avfallet kommer att vara farligt i miljontals år. Avfallet från kärnkraft behöver hundratusen år på sig innan det är lika ofarligt som när det bröts, men bara 1000 år innan det är hanterbart av människan. Avfallet från vindkraft, främst epoxin, förgiftar faunan långsamt genom att ta sig in i organismer och skada dem över tid. Och här är volymen mycket större! Det största problemet med vinden är alltså inte att el inte kan lagras till när det är vindstilla, utan det är frågan om hur vi ska hantera vindkraften rent miljömässigt. På den punkten verkar ingen vilja ta ansvar idag.

  • Ytterligare en hittepå-artikel från Expressen

    I går publicerade Expressen en påhittad nyhet om att Sverigedemokraterna har haft ett möte med ett ryssvänligt parti i Storbritannien. Jag skiter i att det inte är sant, det är förjävligt ändå. Efter att ha läst Expressen så kanske man vill veta vad som faktiskt hände?

    Partiet i fråga är Reform UK (Ref), alltså det gamla Brexit-partiet, som numera är Storbritanniens största parti, med god marginal. Förmodligen kommer Ref bli ett regeringsparti och partiledare Nigel Farage premiärminister, men det är långt till nästa parlamentsval.

    Brittiska sosse-partiet, Labour Party (Lab), har traditionellt sett haft 45% av väljarstödet, men rasade rejält bara några månader innan parlamentsvalet 2024, och har fortsatt att rasa sedan dess. Syftet med resan var att fördjupa utskottets kunskaper genom besök och utbyten med representanter för parlament, regeringsföreträdare, tankesmedjor och näringsliv. Ref är viktiga representanter för parlamentet, och kommer förmodligen bli ännu viktigare. Övergripande fokus för resan var utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor, t.ex. Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, Kina och Nato.

    Med på resan var:

    • Två tjänstemän från utrikesutskottets kansli
    • Linnéa Wickman och Alexandra Völker som representanter för Socialdemokraterna
    • Fredrik Ahlstedt som representant för Moderaterna

    Suppleanter var Magdalena Thuresson (Moderaterna) och Markus Kauppinen (Socialdemokraterna), och delegationsledare var Mattias Karlsson (Sverigedemokraterna). Partiet Ref är inte särskilt ryssvänligt, men ett stort parti har ofta ryssvänliga företrädare, vilket är särskilt sant i Sverige. Men syftet med delegationen var alltså inte att frottera sig med ryssvänliga politiker, och Socialdemokraterna var det mest representerade partiet i delegationen.

    Vi har haft en del incidenter av ryssvänlighet i Sverige. I januari 2026 deklarerar f.d. moderata statsministern Fredrik Reinfeldt, under Rysslands pågående aggressionskrig mot Ukraina att det är Trump och inte Putin som är världens farligaste man. F.d. socialdemokratiska statsministern Stefan Löfven har flera gånger uttalat sig positivt om Vladimir Puti, och i Sveriges Radio kunde han 2018 inte välja mellan USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin.

    Och när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fick samma fråga, svarade med att han föredrar USA med sin marknadsliberalism framför Ryssland med sin kommunism, vilket media tolkade som ryssvänligt, och något som socialdemokratiska politiker fortfarande raljerar om. Senast idag skriver Socialdemokraternas Anders Ygeman om Sverigedemokraternas rysskopplingar, med hänvisning till denna delegation, där främst Socialdemokrater närvarade.

    En nyhet behöver inte vara sann för att skapa intryck, för nästan ingen som läser tidningen kontrollerar att det som skrivs är sant. Men i Sverige deklareras riksdagens aktiviteter på nätet, så vem som helst kan granska det Expressen skriver. Väldigt få bryr sig, speciellt inte när det som skrivs gagnar deras narrativ.

  • Aktiva in- och utträden ur Svenska kyrkan 2025

    Vi har fortfarande inte någon medlemsstatistik för Svenska kyrkan år 2025 (som brukar komma året efter, i slutet av mars, alltså snart), men vi har den löpande rapporteringen av aktiva in- och utträden. Dessa siffror ger möjligtvis en fingervisning om Svenska kyrkans popularitet, men ger definitivt inte hela sanningen.

    Ett aktivt inträde är en person som kontaktar Svenska kyrkan i syfte att bli medlem, men inte en person som blir medlem för att förmyndaren har bestämt att personen är kristen. Ett aktivt utträde alltså är en person som kontaktar Svenska kyrkan för att begära utträde, men inte en person som t.ex. dör.

    En stor del av Svenska kyrkans popularitet kommer sig av att man måste begära utträde aktivt. Även om du personligen aldrig bett om att få vara medlem, så bistår Skatteverket med att ta pengar från dig och ge till kyrkan, och medlemskapet förnyas automatiskt.

    Statistiken på kyrkans hemsida sträcker sig från 2004 till innevarande månad, och här följer en liten sammanfattning. Antalet aktiva inträden per år under 00-talet (2004-2009), 10-talet (hela) och 2020-talet (2020-2025) är:

    00:  5 937 personer i snitt
10:  7 855 personer i snitt
20: 12 168 personer i snitt

    Detta skulle kunna tolkas som att Svenska kyrkan är väldigt populär, men det säger egentligen bara att fler behöver gå med för att bli medlem. För att verkligen bedöma hur populär Svenska kyrkan är, måste man ta in passiva inträden, som t.ex. medlemskap som tecknas av personens föräldrar.

    Antalet aktiva utträden per år under motsvarande tid ser ut så här:

    00: 64 139 personer i snitt
10: 63 780 personer i snitt
20: 48 336 personer i snitt

    Dessa siffror skulle kunna tolkas som att Svenska kyrkans popularitet har ökat, eftersom antalet aktiva utträden minskar över tid. Men det måste ställas mot de totala procenttalen. Om antalet personer ökar och antalet aktiva utträden minskar, så kan det fortfarande betyda att andelen medlemmar minskar.

    Om stad med 10 invånare har 2 fans av gruppen Beatles, men 8 fans av gruppen Rolling Stones, så är Beatles på totalen mer populära än de är i en annan stad där de har 3 fans, om den staden har 20 invånare där 17 är Stones-fans. 2024 års siffror finns här för den som är nyfiken, och jag ser fram emot att titta presentera Svenska kyrkans statistik för 2025 när den väl blir tillgänglig.

    2025-03-28: 2024 års siffror från Svenska kyrkan har kommit

    Uppdatering 2026-03-29: Medlemsstatistik för Svenska kyrkan, 2025

  • Därför är välutbildade personer vänster

    Jag läste idag en välartikulerad kommentar till ett politiskt inlägg på Facebook. Kommentaren förklarade att vänstersympatier kommer med mental mognad och högre utbildning, men lyckades inte riktigt reda ut varför. Vad har egentligen arbetare för glädje av den ekonomiska frihet som kommer av att få förvalta sina egna pengar? Varför är akademiker vänster medan arbetarklassen är höger?

    Höginkomsttagare betalar mer i skatt i kronor, då skatt är en procentsats. Med jobbskatteavdragen betalar höginkomsttagare dessutom en större andel av sin lön i skatt, för syftet med jobbskatteavdragen är att göra det mer lönsamt att jobba, även om lönen är låg. För att det gagnar samhället! Men den som har en månadslön på 60.000:- har råd att skänka bort 30.000:- utan att det svider särskilt mycket, samtidigt som den som har en månadslön på 25.000:- drabbas ganska hårt av att avstå 15.000:- i månaden, trots att det är ett lägre belopp!

    En privat och konkurrensutsatt sjukförsäkring kostar mindre än regionens sjukförsäkring, som även finansierar en komplicerad byråkrati och rika människors nöjen, som t.ex. opera. En högavlönad akademiker som tolererar en dyr försäkring och som gagnas av billiga biljetter till operan, har inte samma behov av konkurrenskraftiga alternativ.

    Mottagaren av skatten är i slutändan ofta den som redan är rik. Statliga Vattenfalls VD tjänar 1.600.000:- i månaden, vilket motsvarar 35 privata tjänstemäns månadslöner! Journalister på SR har en bättre anställning än de privata alternativen. Mainstream-artister marknadsförs av statliga SVT i Melodifestivalen medan garagebanden lämnas till sitt öde.

    Så givetvis blir man ju mer vänster desto mer borgerlig man är. Socialdemokraterna är ett parti som genom sina koncernkonstellationer drar in mer än dubbelt så mycket pengar som alla andra riksdagspartier tillsammans gör! Arbetarklassen spelar inte i den ligan, och är därmed hänvisad till höger.

  • Saker som ”finns” enligt socialister

    Diskussionen om vad som finns och vad som inte finns har varit närvarande länge inom filosofin (finns Gud, finns utomjordingar, finns Illuminati?) men frågan har nu flyttats till den vanliga samhällsdebatten. Dagens politiska diskussioner har successivt blivit mer och mer verklighetsfrånvända och mer och mer metafysiska. Inte minst har vi fått höra vad som inte finns. Artificiell intelligens (AI), modulära kärnkraftverk (SMR) och analfabetism.

    AI har funnits på teoretiskt plan sedan 1950-talet, och min första bok om AI skrevs 1984 med undertexten ”Make your micro think”, där ”micro” betyder mikrodator. De som påpekar att t.ex. språkmodeller inte är AI anser att intelligens inte är intelligens om den inte är mänsklig. Mänsklig intelligens kan inte återskapas, för den är för komplicerad, men AI är inte nödvändigtvis mänsklig intelligens, utan konstgjord intelligens. Konstgjord intelligens är inte nytt, det råkar bara ha blivit så pass bra att den som hungrar efter artificiell mänsklig intelligens har fått en chans att bli besviken. Det filmen Blade Runner presenterade som en avlägsen framtid är idag småpotatis, åtminstone för den som tolkar artificiell intelligens som en emulering av mänsklig intelligens. Målstolparna flyttades först när AI blev riktigt avancerad och tillgänglig för allmänheten. Innan de moderna språkmodellerna fanns, var alla överens om att AI finns.

    Socialdemokraternas Fredrik Olovsson är den starkaste förespråkaren av hypotesen att SMR inte existerar, trots att dessa har varit i praktiskt bruk i 70 år. Den första atomubåten är USS Nautilus (1954).

    I Sverige finns 800.000 analfabeter. Att vara analfabet innebär att man inte läser tillräckligt bra för att klara av sin vardag. Gemene man lyckas dock trolla bort problemet genom att definiera en analfabet som någon som inte förstår bokstäver över huvud taget. Återigen väger åsikter tyngre än fakta!

    Sen har vi fått höra om saker som finns, igen från Märta Stenevi: Vindkraftverk med lagring. Inför valet 2022 slängde MP:s språkrör socialismen överbord, och förkunnade att marknaden ska styra energipolitiken. Och det marknaden vill ha är enligt Stenevi just vindkraft med lagring. Tre gånger i sitt anförande bifogade hon tillägget ”det här är teknik som finns”. Om nu varken AI, SMR eller analfabetism finns, borde vi idag snubbla över vindkraftverk som ger el när det inte blåser så snart vi vänder oss om, och inte använda AI på jobbet. Men är det verkligen så?

  • Den vanliga knegaren ska inte äga något

    Ett musikalbum eller en film som köps på fysisk media står dig fritt att konsumera precis när du vill, men idag stannar ofta det fysiska mediet hos säljaren. Det innebär att du inte bara behöver ha din utrustning utan också nödvändiga abonnemang för att kunna konsumera musiken eller filmen du köpt, och detta är så länge upphovsmannen behagar tillåta det. Helt plötsligt kan det du köpt dras tillbaka, i bästa fall med möjligheten att köpa en ny upplaga.

    Detta är en ganska naturlig utveckling i kölvattnet av de koncept som Netflix och Spotify har utvecklat. År 1986, när man stod i kö för att köpa Queens nya LP, var bandets enda chans att få mer pengar av just dig, att släppa ytterligare ett tillräckligt bra album några år senare. Idag kan bolagen dra in det du köpt, erbjuda omköp eller rent av upprätta egna abonnemangstjänster: Du får lyssna på ditt favoritalbum gratis på Spotify, så länge som du betalar en abonnemangsavgift även till Spotify!

    Den som sitter i samma båt som kapitalet, är den som tar emot moms när du köper tjänster, och bolagsskatt när den du betalar pengar till gagnas:

    Staten.

    Om du hade äganderätt till en större del av dina pengar, så skulle du själv i större utsträckning kunna välja hur de ska användas. Om du får behålla mer, har du råd med dyrare nöjen. Vill du gå på opera, kan du köpa en biljett till en opera utan problem. Och om du har större makt över de pengar du inte får behålla, skulle inte välfärdens arbetare inte ha de usla villkor de har, inte minst hemtjänsten. För anledningen till att vanliga knegare köper politiska popvideor av Forum Civ, att personer som nätt och jämt har råd med mat lägger sina pengar på att föreningen MÄN ska föreläsa om islams förträfflighet, och att personer som ligger efter med hyran ska betala för att familjen Lagercrantz gör tv-underhållning av sina semesterresor, är för att de inte kan välja.

    Ekonomisk frihet leder till kloka prioriteringar. Ingen, hur fattig man än är, har några problem med att kasta bort 5000:- som man inte fått känna på. Många, även de som inte ens är särskilt fattiga, blir irriterade när de behöver kasta bort 1000:-. Betalningsviljan ligger i mörkläggningen, och därför är dolda skatter en stor sak.

    Bruttolönen är inte de pengar du jobbar in och ska betala skatt på. De pengar du jobbar in är bruttobruttolönen. Om din bruttolön är 40.000:- i månaden så är din bruttobruttolön närmare 60.000:-. Där hittar vi arbetsgivaravgift, försäkringar och en allmän statlig inkomstskatt, som är ytterst olämplig att redovisa, för den som har en lön på 40.000:- skulle säkert gärna ha åsikter om 60.000:- som bruttobruttolönen utgör, bör användas. De har ju trots allt jobbat.

    Bara arbetarens inkomstskatt är hälften av bruttobruttolönen, och då har vi knappt börjat!. Den som tjänar 40.000:- måste jobba ihop 60.000:- och får behålla 30.000:- (vilket hade varit ännu mindre utan jobbskatteavdragen).

    För det får vi konst för maskar och svampar, vi får lätt underhållning om Sveriges fetaste hundar från SVT, vi får batterifabriker från Northvolt som inte producerar batterier och 25 år gamla journalsystem från Oracle som inte fungerar. Och den lilla del som används till välfärd, behöver du ändå betala för när du väl tänker använda den. När du själv är utsatt, gäller nämligen helt andra regler. Då ska du glömma att du redan lämnat ifrån dig hälften av det du jobbat ihop för att få välfärd.

    Med bibehållen äganderätt till pengar, skulle utgifterna se helt annorlunda ut. Ingen normal människa vill att hembiträden ska ha minutscheman medan EU-parlamentariker ska ha kristallkrona på tjottan. Problemet är bara att förmånstagarna av skattepengarna är samma personer som säger sig lösa dina problem åt dig om han bara får dina pengar.

    Men behöver du el? Moms på energiskatten! Behöver du sophämtning? Öppna plånboken! Behöver åka ambulans eller blir du inlagd? Pengarna som blev över när du betalar för sjukvården ska du nu använda för att betala för sjukvården! Behöver du ett serviceboende? Sådant är inte gratis, och pengarna som gick Kirunas badhus eller Sandvikens räkodling lär inte magiskt återuppstå – det är du som jobbar som ska betala, utan att bestämma till vad! Men vi är uppfostrade att tro att mer skatt gör oss rika, och det är Socialdemokraternas största trick!

    Före WWII utgjordes etablissemanget av högerpolitiker, och vänstern klagade på att skatten var hög. Man skrålade om att ”båd’ stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner”, men så snart vänstern lyckades bli den rörelse som utgjorde etablissemanget förväntades vi anta att motstånd mot ökad skatt kommer av girighet. Detta är Socialdemokraternas bästa tick någonsin.

  • Leif GW Persson saknar principer

    Subtila mordhot är på modet just nu, för normalt brukar sådana inte ses som en del av yttrandefriheten. Denna gång är det Leif GW Persson som försvarat en psykopat som levererat en ”halshuggen” docka till en ministers hem, med orden att ”obekväm kritik mot makthavare […] måste få uttryckas”. Självklart har han rätt i sakpåståendet, men utsagan ”jag gillar inte den demokratiskt valda politikern för att…” kan vara nog så obekväm utan att man säger att ”jag önskar att demokratiskt valda politikern vore död”. Det är faktiskt precis tvärt om. Om en person får ett folkligt mandat för att genomföra en politik och därmed hamnar i skottlinjen för en politiskt motiverad komplott, så ska gärningsmannen faktiskt straffas hårdare än om han knivhugger en gammal dam för att komma över hennes guldhalsband. Tyck vad du vill, jurister har ett uppdrag större än att fjäska för marxistiska mediabolag!

    GW har med råge fått sina repressalier för att han talat från hjärtat. Det var blott ett år sedan han tvingades bort från Sveriges Television på grund av värdegrundsbrott, och han tänker uppenbarligen inte begå samma misstag en gång till. Och det aktualiserar frågan om GW förstår principer, eller om han är mer förtjust i skattepengar. Låt oss pröva hypotesen!

    Hitta någon gammelnazist från Palestinarörelsen till att leverera ett hot mot en jude, eller någon nynazist från Nordiska Motståndsrörelsen att leverera ett hot mot en palestinier. De kan skapa en docka föreställande mottagaren som halshuggen, eller kanske ge dem en korg med äpplen dekorerade med Adolf Hitlers ansikte. GW:s principer kommer helt plötsligt vara andra, för pengar väger mer än psykopaters rätt att mordhota – dessa betyder bara något när arbetsgivaren är lika sjuk som dåren som ska försvaras. Han kanske rentav ser ett problem med mordhot?

  • Har regeringen bestämt att BB ska ha hårt papper?

    Magdalena Andersson talar till väljarna på sociala medier om att det är regeringens fel att bäbisar torkas av med hårt papper på BB. Hon säger:

    Hej allihopa! Har ni hört att i Skåne, ja då kommer inte längre nyfödda bäbisar torkas av med mjukt papper, utan med hårt och strävt papper. För pengarna, ja de räcker inte inte till. Jag tänker på första gången jag låg där med en nyfödd bäbis på bröstet. Tänk om den där mjuka och goa klumpen skulle torkas av med hårt och strävt papper! I Sverige, ett av världens rikaste länder.

    Magdalena Andersson talar till folket om hårt papper på BB.

    Men så här ser det ut eftersom Sverigedemokraterna och regeringen har valt att sänka skatten för höginkomsttagare, de allra rikaste, med många miljarder, i stället för att se till att det finns en ordentlig förlossningsvård och omsorg om våra nyfödda bäbisar.

    Det har smugit sig in en hel del missuppfattningar här.

    1. Regeringen är inte huvudman över förlossningsvården, det är regionen.

    2. Att pengarna inte räcker till allt, betyder inte att pengar inte räcker till mjukt papper. Under den Moderatledda mandatperioden har det statliga bidraget till regionerna ökat, de pengar som kommer in via statligt bidrag och regionskatten måste användas korrekt. T.ex. driver Region Skåne en opera, vilket kanske kan vara rimligt om bäbisarna får sitt mjuka papper.

    3. Med ett BNP per capita på 58.000 dollar är Sverige ett av världens rikaste länder. Som jämförelse har Danmark ett BNP på 72.000 dollar och Norge 87.000 dollar, medan Estlands BNP per capita är blygsamma 31.000 dollar. Men kostnaden för mjukt papper är inte en utmaning för Estland, det är en prioriteringsfråga. I Sverige är det inte regeringen som gör den prioriteringen.

    4. M-regeringen har sänkt inkomstskatten, och eftersom inkomstskatt är en procent av lönen, blir det fler kronor för de med hög inkomst. Men regeringen har också sänkt matmomsen, som är en regressiv skatt. Låginkomsttagare betalar mer moms som del av lönen än vad höginkomsttagare gör, så sänkningen av matmomsen gynnar låginkomsttagare mer.

    5. Rimliga skattesatser ger inte mindre pengar till vården. Faktum är att sänkta skatter ger mer pengar till det gemensamma, eftersom fler kan vara med och betala. Hur mycket pengar som går till vården, beror på hur skatteintäkterna prioriteras. De pengar som läggs på annat, t.ex. på opera, kommer inte vården till godo.

    Magdalena Anderssons upprördhet över att regeringen bestämt att BB ska använda hårt papper, bygger alltså på några enkla missförstånd.

  • Varför landade palestinarörelsen fel i Iran-frågan?

    Har du sett att palestinarörelsen viftar med fel Iran-flagga?

    Att kritisera Vänsterpartiet är som att sparka på en död häst. Ingen förändring kommer att ske. Vad de än gör, eller hur bra eller dåliga de än är, kommer knappt 10% av Sveriges befolkning vara kommunister som röstar V. De kan inte rekrytera en enda tänkande människa, resten vet inte var de ska ta vägen utan V.

    Direkt efter att Fadime Sahindal år 2002 hade mördats av sin far, för att hon ville bli en del av det svenska samhället, Krävde Ung Vänster att Mona Sahlin skulle avgå som regeringen Perssons integrationsminister. Man kan tro att det skulle vara för att en ung kvinna dött i ett hedersrelaterat fall, men vänstern hade avslöjat att Sahlin var rasist då hon uttalat sig om hederskulturens baksidor, vilket var mer än vänstern tålde.

    Ung Vänsters ordförande, Ali Esbati, pratade om hederskulturen som hjärnspöken och en västerländsk skrämseltaktik. Nooshi Dadgostar antog under sin tid i Ung Vänster ett ”antirasistiskt program”. Ur detta program lyfte Klas Gustavsson, doktor i sociologi, att det särskilt nämner att hedersrelaterat våld effektivt maskerar den verkliga maktstrukturen, och att tvångsäktenskap är en myt.

    Palestinarörelsen har sitt existensberättigande, även om jag anser att de har fel. Palestinarörelsens allians med svensk vänster kan förmodligen förklara varför de, helt ensamma, har tagit mullornas parti i Iran-frågan. Svensk vänster är inte ond, den är bara väldigt obildad. Inte outbildad, men obildad, för även en schimpans kan skickas på kurs.

  • Gemene svensk lider av ekonomisk analfabetism

    En tråd i ett diskussionsforum spårade ur väldigt snabbt inför en fråga: Varför betalar man skatt med redan beskattade pengar? Det är tydligt att gemene svensk lider av ekonomisk analfabetism!

    När du arbetar ska värdet du genererar finansiera dina förmåner (t.ex. sjukersättning) och utöver det så ska du betala en statlig inkomstskatt. Dessa pengar tas från det du jobbar ihop åt arbetsgivaren, som inte behöver redovisa detta för arbetstagaren, trots att det är arbetstagaren som gjort insatsen. Anledningen till att pengarna inte ska redovisas är att Sverige har ett system där endast väldigt högavlönade ska betala statlig inkomstskatt, så en korrekt redovisning skulle exponera ett systemfel. Men bristen på redovisning är lite som att betala blåbärsplockare kilo * 0,86 i stället för att bara rakryggat erkänna att man inte betalar plockaren fullt ut för sin insats.

    Därefter ska pengarna som arbetaren jobbar ihop gå till regionalskatten, som i grund och botten är en ganska dålig sjukförsäkring. Kvalitén på sjukvården är generellt sett bra i Sverige, men med tanke på att den kostar 10% av lönen så är den inte särskilt effektiv. Man brukar säga att utväxlingen av skattepengar är ungefär 50%, så en sjukförsäkring du betalar 15.000:- i månaden för, antas vara värd 7.500:-, men det är optimistiskt räknat. Byråkrati är dyrt, och byråkraternas lyxliv kan inte finansiera utan arbetare som faktiskt adderar ett värde till systemet. Och för att inte den fattige ska kunna välja ett mer prisvärt alternativ, tillhandahåller man en dyr obligatorisk sjukförsäkring. Det påminner om engelska skolors krav på skoluniform som tydligt visar vem som har råd att ersätta uniformen i takt med barnens storleksökning och klädernas slitage. Svenska ungar utan rika föräldrar kunde köpa märkeslösa kläder och därmed vara hela och rena trots att de var sämre bemedlade.

    Påståendet att ”skatt botar fattigdom” är lika accepterat som det är sant att skatt orsakar fattigdom, vilket ger oss det självspelande piano som behövs för att den flytta pengar från fattiga till rika: Visst tjänar Vattenfalls VD 1,6 miljoner kronor i månaden, men du får gärna köpa äldreomsorg med relativt låg våldtäktsrisk! Betalar du skatt för sophämtning, får du förmånen att köpa sophämtning till marknadspriser av kommunen. Betalar du skatt för att få vatten, får du för förmånen att köpa vatten till marknadspriser av kommunen. Om du har valt att läsa Kvartal, måste du även betala för SVT. Det luktar problem redan man ens tittat på det systematiska slöseriet med gemensamma medel!

    Regionerna har på eget initiativ har utökat sitt uppdrag till att innefatta saker som konst och opera i sin budget. Kommunalskatten går till utbildning, vilket är bra, men även till upprätthållandet av tjänster som kommunen ska kunna sälja för marknadspriser till den som behöver utnyttja dem, som t.ex. äldrevård eller sophämtning. Pengarna måste in, både för att det allmänna ska kunna sälja sina tjänster och för att de som använder dessa tjänster ska ha ett alternativ till den fria marknaden. Men när tjänsterna väl köps, så blir man beskattad på nytt! När man ska betala för de tjänster man redan har betalat för, så beskattas man för att man även för det! Vi betalar moms på varor, vi betalar moms på skatt (inte minst när det kommer till el och bilbränsle), vi betalar skatt på beskattad pension, och så vidare. Varför?

    Varje krona kommer från någon som har arbetat. Att han inte får behålla allt är helt okontroversiellt. De som inte kan agera på den kommersiella marknaden ska inte behöva göra det, och vi som arbetar står gladeligen för dessa människors välfärd – det är en ära!

    Och många avfärdat slöseriet för sina små belopp. En miljon här och 10 miljoner där är väl inget att bekymra sig för? Men för en vanlig arbetare kan 10 miljoner vara en stor sak, och incitamentet för att jobba utan att få betalt är att pengarna man lämnar ifrån sig ska ge ett visst värde tillbaka. Att hemtjänstpersonalen får rimliga arbetsvillkor är ett sådant värde, att icke anställningsbara personer blir offentligt finansierade konstnärer som kultiverar maskar och svampar är inte det.

  • Folkblandning och rikemansskatt

    Med 225 dagar dagar till valet har Socialdemokraterna varit tydliga på två punkter: De superrika ska beskattas hårt och befolkningen ska tvångs blandas. Men för att förstå hur detta ska gå till, är man tvungen att lägga lite pussel.

    Beskattningen av de superrika nämns i budgetpropositionen. Gränsen för extra statlig inkomstskatt (utöver de 12,6% som alla löntagare betalar) som ligger på (ytterligare) 20% av inkomsten, ska gälla från 39.000:- i månaden. De superrika är alltså gymnasielärare, sjuksköterskor och poliser. För en person som tjänar mycket pengar och har höga utgifter är detta givetvis förödande, och för den med lite lägre inkomst blir det blott en återgång till ett enklare liv. Så är det med beskattning av de superrika, men hur är det med tvångsblandningen?

    Partiet pratar väldigt stolt om tvångsblandning av befolkningen, men är inte särskilt tydliga med hur den ska gå till. Det handlar inte om bussning av skolelever, såsom när skolbarnen skulle bli integrerade. Den tvångsblandning som partiet ska genomföra under 2027 går ut på att kommunen får köpa en del av din tomt till marknadspris för att bygga billiga hyresrätter på den.

    Det låter sympatiskt, men egentligen är detta ytterligare ett angrepp med udden riktad mot de superrika, om än inte de som tjänar över 39.000:- utan de som äger sitt boende.

    När planen att bygga hyresrätter på tomten väl är släppt, försvinner fastighetens marknadsvärde, vilket innebär att den superrike som skuldsatt sig för att köpa ett hus, har högre skulder än vad tvångsblandningsprojektet betalar. Och därmed har man eliminerat ytterligare en superrik från kartan.

    Även om många väljare uppskattar tvångsblandningsinitiativet så behöver man som väljare lägga ett pussel för att förstå vad en socialdemokratisk mandatperiod verkligen kommer att innebära. Media frågar såklart om detta, men Socialdemokraterna är inte dummare än att de spelar på medborgarens förtroende för dem som parti, hellre än att berätta vad som komma skall.

    Sveriges Television har pratat med Lawen Redar som driver tvångsblandningsfrågan, men bilden blir inte komplett när man tittar på en enda intervju.

    SVT: ”Så folk ska bo kvar?”

    Redar: ”Ja!”

    SVT: ”Går det verkligen att blanda befolkningen om alla ska bo kvar där de bor då?”

    Redar: ”Jag förstår faktiskt inte frågan.”

    SVT: ”Du pratar om att du vill blanda befolkningen. [Redar nickar] Men om det inte sker någon flytt åt något håll, hur ska då en blandning ske?”

    Redar: ”Alltså, vi lever rätt blandat som det är i Sverige idag. Problemen har vi i de utsatta områdena som är socioekonomiskt svaga. Här skulle vi behöva åstadkomma en förändring.”

    Emilia Wikström Melin har en kommunikationsförmåga som gör mos av Lawen Redar. Hon säger som det är, rakt ut! Hon förstår till och med frågan!

    ”Ja, vi vill bygga mer blandade bostadsområden, det är helt korrekt. Men det är ju ingen människa som kommer tvingas bo där. Vill du flytta därifrån för att du får en granne [med integrationsbehov, min tolkning då tvångsblandningen presenteras som en lösning på integrationen] som… en ny granne så är du välkommen att göra det. Det är absolut inget tvång.”

    För att göra en lång historia kort, när den investering du skuldsatt dig för att göra är förstörd, får du gärna dra därifrån. Tack, tack, sossarna!

  • Vetenskapen ger (fortfarande) inget stöd till gudshypotesen

    Detta är ett svar på en kommentar som inkom i början på december, så jag har definitivt slarvat med att svara. Signaturen Sara driver hypotesen att det är rimligt och försvarbart att tro på ultramäktiga övernaturliga superväsen (men inte att alla måste göra det) och till sitt försvar hänvisar hon till vetenskap. I korthet presenterar Sara en artikel från Uppsala universitet signerad Maria Strømme, som hävdar att medvetandet är ett fundamentalt element i verkligheten som ting uppstår ifrån, snarare än att (från vad vi vet i dag) medvetandet förhåller sig till sin yttervärld.

    Strømmes hypotes bryter med traditionell vetenskap i hur den hanterar fysik, och använder inte etablerade metoder för att nå sitt resultat. Tanken som presenteras i artikeln är kanske intressant inom New Age-rörelsen, men saknar relevans, och få teorier bygger vidare på hypotesen som artikeln presenterar.

    Min invändning är inte att artikeln är trams (vilket den är) för även trams måste också få framföras – ibland blir det till och med bra! Eller åtminstone kul. Min invändning handlar snarare om metod – Sara bildar sin uppfattning utifrån denna logik:

    Om X (där X är en artikel av Strømme), alltså Y (där Y är ett övernaturligt superväsens existens). Till detta, utifall Strømme skulle avfärdas, anser Sara att om inte X, alltså Y. I korthet:

    Om X, alltså Y.

    Om inte X, alltså Y.

    Det går inte att vinna den diskussionen eftersom gudomliga väsen, vars existens lutar mot vetenskapliga artiklar, inte behöver dessa vetenskapliga artiklar för att antas existera. Så varför inte bara skära bort de belägg vars summa är noll? Om både X=Y och !X=Y så räcker det att säga Y. Sara var vänlig nog att påpeka att man inte behöver tro att gudar finns, men hennes påstående att det skulle vara rimligt eller försvarbart att tro att gudar finns måste beläggas, för prata kan även en papegoja göra, helt utan att det vi har skäl att tro att papegojorna per automatik bjuder på något slags universal sanning om tings varande. Så väx upp, inga gudar finns på riktigt!

  • Omärkt AI-satir?

    Sveriges Television har fått ta emot en hel del kritig för att de skapa satir med AI i form av vinjettbilder till deras program Politikbyrån, utan att märka bilderna som AI-genererade. Men man förstår det av sammanhanget.

    Jag vill uppmana SVT att lägga på en märkning att en bild är manipulerad, oavsett om den manipuleras av en generativ AI eller av en statlig påläggskalv med en Photoshop-licens.

    Problemet är snarare där bildmanipulering sker flyger under radarn, vilket är CNN:s paradgren.

    Alex Pretti, som tragiskt nog dog efter att ha tagit med sig ett skjutvapen till en demonstration, blev i nyhetsrapporteringen avbildad så här av CNN:

    Han fick lite mer hudfärg, lite rundare huvud och lite piggare ögon. Fotografiet som ligger till grund för CNN:s avbildning ser ut så här:

    Man har lagat något som inte är trasigt, för hans död är inte mindre tragisk när man ser hans verkliga utseende. Men utseende är viktigt. Amerikanska ICE dödade även Renee Nicole Good, och CNN väljer att enahanda publicera bilder från tiden då innan hon led av psykisk ohälsa.

    Jag ser inga problem med Good-fallet, för journalistiska narrativ kräver att man väljer sitt data, och CNN är såklart för illegal invandring. Men detta är besvärar mig en aning: Joe Rogan fick Covid, och CNN manipulerade bildmaterialet med textur, kontrast och ton för att han skulle se sjuk ut. Varför?

    Efter att CNN tog bort frasen ”my heart goes out to you” från klippet där Musk vann valet, så har jag försått jag att de har goda intentioner, men jag har också förstått att vägen dit är snårig. Det bästa man kan göra är att gå till X och kolla källan!

  • Kulturministern har inget på Guldbaggegalan att göra

    Det var nu ett år sedan som kulturminister Parisa Liljestrand blev utbuad på Göteborgs filmfestival. Det hon sade när missnöjet bröt loss på allvar var: ”Det är heller inte politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer skattepengar för att man för att man inte orkar stå upp för sina prioriteringar.”

    Idag har flera skådespelare kritiserat Liljestrand för att hon inte dök upp på Guldbaggegalan, och det verkar finnas en föreställning bland svenska skådespelare att kulturministern ska företräda dem. Men kulturministern ska företräda den kulturpolitik som svenska väljare vill se. Om det verkligen vore så att kulturministern är en ombudsman för skattefinansierade hovnarrar, så är det självklart hennes jobb att flytta mer pengar från arbetare till dem.

    Varför vill skådespelare, som i Sverige har det rätt bra, ha mer skattepengar? Det är just den höga skatten som gör att färre går på bio och att svensk film finansieras av en statlig myndighet. Om skatten vore låg så skulle medborgarens filmbudget vara större och filmmakarna skulle få behålla mer av de pengar de tjänade på sin film. Vi skulle dessutom slippa att kändisar hade ett beroende till den sida av politiken som förespråkar en ekonomi som drivs av skatter och bidrag.

    Idag är vi så insyltade i bidragsekonomin att många skådespelare verkligen tror att det är den enda vägen framåt, så utbuandet av Parisa Liljestrand var säkert inte strategiskt, utan helt genuint. Det finns en marxistisk föreställning att värde inte kan skapas, endast överföras. Därför är gemene svensk väldigt misstänksam mot personer som blir rika på sitt arbete. Om värde inte kan skapas, endast överföras, måste det finaste som kan ske vara att värdet överförs på mandat av något så respektabelt som en svensk myndighet!

    Detta genomsyrar samhället på många nivåer. När SVT kritiserar personer som bor i stora och fina hus, så är det alltid företagare, aldrig skådespelare, som står i skottlinjen. För den som jobbar sig till en rikedom anses inte göra rätt för sig. När Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson i riksdagen nyligen kritiserade en granskande nyhetsredaktion, så var det en privatägd aktör, Kvartal, inte någon statlig, som var målet. Eftersom Kvartal inte tar emot några statliga bidrag, har de inget att förlora på att granska den sidan av politiken förespråkar en bidragsbaserad ekonomi.

    Och en bidragsbaserad ekonomi måste man få tycka att vi ska ha. På sikt leder skatter och bidrag till fattigdom, eftersom skatter gör varor och tjänster dyra och därmed mer svårsålda utomlands. Det är därför Sverige får in mer pengar till det gemensamma när skatterna sänks, men mindre när de höjs.

    Skattetrycket är en politisk fråga, och hur pengarna som kommer in ska användas är också det. I långa loppet är det väljarna som bestämmer, genom att rösta på en företrädare som man anser kommer göra ett bra jobb. Därför är det inte fel i sig att skattefinansierade skådespelare lever flott, och att hemtjänstpersonal har det tufft. Det som är ett problem är att det inte är helt enkelt att se hur politikerna prioriterar våra gemensamma medel. Det finns en del dubbelbeskattning (moms på skatt), dolda skatter (den statliga inkomstskatten på 12,6% redovisas inte på lönebeskedet), komplicerade ekonomiska konstruktioner (kommunala bolag och träd av biståndsorganisationer), med mera, som gör det svårt för väljaren att se att inte alla skattepengar verkligen går till välfärd.

    Inte alla som står på den mottagande sidan är välfärdsarbetare eller fattiga i behov av gemensamt stöd. Och den som är välfärdsarbetare eller fattig i behov av gemensamt stöd, hade inte behövt ett tufft liv om inte pengarna i stället lades på en massa annat. Fares Fares nästa film, Arkipelag, finansieras av skattebetalarna, och varenda skattekrona kommer från någon som faktiskt har jobbat. Kulturminister Parisa Liljestrand gjorde helt rätt som närvarade på Gastronomiska akademiens belöningshögtid i stället för att ge legitimitet åt en massa bortskämda skådisar som inte vill något annat än att få mer av andra människors pengar. Och det är på tiden att politiken prioriterar gastronomin.

  • Socialdemokraterna måste sluta angripa fria medier

    Socialdemokraterna har en historik av att motarbeta fri media. Det har skrivits mycket om hur de ville förbjuda satellitmottagare och bevara statens tv-monopol på 1980-talet, och relativt nyligen har Henrik Jönssons finansiering och Kvartals granskande journalistik ifrågasatts av Magdalena Andersson. Sedan Twitter (numera X) införde faktagranskning (s.k. birdwatch) har inte bara Socialdemokraterna tappat intresse för plattformen, de få partiföreträdare som finns kvar (t.ex. Tomas Baudin och Annika Strandhäll) får sina inlägg flaggade som felaktiga i samma grad som Donald Trump och Elon Musk.

    Men Partiet påstår att man gillar fri media, och man finns kvar på Facebook och TikTok. Det är plattformar som innehåller en hel del falska påståenden som slinker igenom, de innehåller en hel del videor tagna ur sin kontext utan att någon flaggning om detta, eller helt enkelt är genererade med hjälp av AI, även det utan någon flaggning. Precis som på Instagram tillåter även X att man inte får annat innehåll än det som produceras av följarna, man kan exkludera innehåll när man låter algoritmerna föreslå innehåll, man kan bistå med faktagranskning, och så vidare. Skulle någon skriva något hatiskt eller hotfullt, är dessutom postgången för att få bort den skribenten väldigt snabb.

    Det är därför X är världens mest använda nyhetsapp, och det är därför världsledare, journalister, kändisar och politiker använder appen för att nå ut till sina intressenter. Det är därför personer som vill hålla sig uppdaterade finns där för att jämföra gammelmedias rapportering av en händelse med vad de som upplevt händelsen i fråga skriver.

    Så hur är det med hat och hot? Alla som lyckas nå ut drabbas, oavsett plattform. Till och med harmlösa människor som Zara Larsson drabbas. Men på X kan man välja att slippa, eftersom den som missköter sig kan avlägsnas – om inte från plattformen, för det kräver mer än att någon blir ledsen, så från nyhetsflödet.

    På den tiden en oljeshejk drev Twitter (som X hette då), stod man ut med innehållet, detta trots att plattformen då inte ens hade faktagranskning! Så ägaren är definitivt en annan faktor. Man måste tänka på att de som är mest missnöjda med hur plattformen fungerar efter att Elon Musk köpte den, inte vet hur den fungerar idag, för de drog sig ur på grund av hans köp av den. Dessa människor ger sina pensionspengar till Tesla (för att grön teknologi) men de gillar inte Elon Musk. I egenskap av faktagranskare på X så fnissar jag när jag läser redaktionernas chattar om Musks inlägg, och tänker att hans Hyperloop-koncept förmodligen inte hade gått lika långt om det hade diskuterats på X. För att granskning har sina fördelar!

    När X granskar blir Socialdemokraterna irriterade, när Kvartal granskar blir Socialdemokraterna irriterade. Då passar TikTok bättre. Argumentet att allt som inte publiceras på TikTok är sant, är inte relevant när plattformen ägs av en kommunistisk stat.

  • Sänkt skatt blir förmodligen inte något dråpslag

    Från 1/1 fick vi sänkt skatt på arbete genom ett nytt jobbskatteavdrag och genom sänkt kommunalskatt, inte minst i Lekebergs kommun. Vi har även sänkt matmoms, sänkt skatt på sparande, sänkt skatt på el och på dans att se fram emot. Dessutom avskaffas funkisskatten (skatt på aktivitetsersättning) helt, vilket jag verkligen uppskattar!

    Idag publicerade Nerikes Allehanda en insändare under rubriken ”Sänkt skatt kan bli ett dråpslag” som tyvärr sprider myten att folk riskerar att förlora jobbet om det blir billigare för företag att anställa. Texten målar upp en bild av att kollegor helt plötsligt försvinner och att de som blir kvar får jobba övertid.

    Man skulle ju kunna tänka sig att skribenten tänker på ett skattefinansierat jobb, som t.ex. en hemtjänstarbetare, men skattefinansierade jobb betalas av skatteintäkter, inte av skattesatser, och skatteintäkterna ökar när skattesatserna minskar. Detta förklaras av Lafferkurvan, och illustreras av att Sverige har haft sänkt skatt under tre mandatperioder i rad, och har under samma tid fått in mer pengar till det gemensamma. Så varför finns så lite pengar till svensk välfärd? Inom hemtjänsten är arbetsvillkoren i regel faktiskt ganska usla.

    Det beror på att svenska politiker är lika skickliga på att prioritera sina utgifter som en kedjerökande alkoholist med spelberoende är på att hantera sin lön.

    Visst är nästan alla exempel på slöseri små utgiftsposter. Föreningen MÄN, som föreläser om islam, får bara ungefär 10 miljoner om året av arbetarna. Vi har inte lagt mer än någon miljon på att skapa konst för maskar och svampar. Ett vätgasdrivet dagis som inte kan ta emot barn kostade futtiga 85 miljoner totalt. Ett 25 år gammalt journalsystem, Millennium, som inte fungerar på den svenska marknaden kostade 5,5 miljarder. Kommuner köper propaganda av influencers för några få miljoner, och så vidare. Allt slöseri har inte skalan av Northvolt eller Stegra, men listan över småskaligt slöseri kan göras lång. Väldigt lång. Det handlar om tusentals poster varje år, så totalsumman utgör mer än tillräckligt pengar för att hemtjänstpersonalen skulle kunna åka limousin mellan sina uppdrag, tillsammans med en personlig butler, vilket jag unnar dem! Eftersom varje skattekrona kommer från någon som har jobbat, så är man skyldig att vara klok när man hanterar dessa kronor, och hemtjänsten är ett kommunalt kärnuppdrag!

    Men några skatter höjs tyvärr. Den statliga inkomstskatten som alla löntagare betalar som en del av arbetsgivaravgiften höjs från 11,6% till 12,6%. Den statliga inkomstskatten är enkel att höja utan att folk blir arga, för arbetsgivaren behöver inte redovisa den. Dessutom finns det andra dolda skattehöjningar som t.ex. kan ta sig i uttryck genom att du måste betala för att använda en skattefinansierad tjänst, som t.ex. sophämtning. Just avgifter är ett bra sätt att verkligen få in mer pengar till det gemensamma, men dessa drabbar tyvärr ekonomiskt utsatta ännu mer än vad inkomstskatten gör.

    Opinionen för höjda skatter är stark i Sverige, men under de senare åren har den inte varit tillräckligt stark. Nästa val är om 243 dagar och då får vi se om det svenska folket kan öka skattesatsen igen.

  • Sänkt skatt på inkomst, höjd skatt på arbete

    År 2026 sänks skatten på inkomst av arbete. En region och femton kommuner höjer skatten en aning, men fler sänker den. Dessutom infördes ytterligare ett jobbskatteavdrag vid årsskiftet, som kommer att ge mer pengar i plånboken för den som arbetar, och vi får en sänkt skatt på pensionen. För att det ska vara lönsamt att ha en anställd, måste denne dra in mer pengar än vad lönen plus alla skatter kostar arbetsgivaren, och en stor del av dessa pengar behöver inte redovisas på lönespecifikationen. Den del som inte behöver redovisas kallas för arbetsgivaravgiften, men är en skatt i procent på bruttolönen. Det mesta av denna skatt betalar arbetstagaren som försäkring till sig själv. Det är ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, föräldraförsäkringsavgift, arbetsmarknadsavgift (som bl.a. finansierar arbetslöshetsförsäkringen) och arbetsskadeavgift. Att dessa avgifter måste betalas in av arbetsgivaren gör självklart att det är dyrt att ha anställda, men pengarna går till skydd för den anställde som inte täcks av den vanliga inkomstskatten.

    Den största delen av arbetsgivaravgiften är den s.k. allmänna löneavgiften som är en statlig inkomstskatt som arbetstagaren betalar utöver regionsskatten och kommunalskatten. Från och med årsskiftet så höjs den allmänna löneavgiften från 11,6% av bruttolönen till 12,6% av bruttolönen. Så även om den anställde får behålla mer av pengarna som redovisas på lönespecifikationen, så kompenserar staten sig själv genom att lägga en skatteökning på den del av lönen som inte behöver redovisas på specifikationen.

    Och det finns andra sätt att smyghöja skatten. När du tankar bensin så betalar du energiskatt på bensinen, och moms på energiskatten, vilket innebär att när energiskatten höjs, så höjs även momsen i rena pengar räknat. Även när du köper el till ditt hem så måste du betala moms på energiskatten. Dessutom kan man se till att mindre och mindre av det du betalar skatt för faktiskt ingår i den skattefinansierade välfärden. Som bilägare måste du betala en extra skatt för bl.a. vägunderhållning. Om du använder välfärden, t.ex. behöver allt ifrån sophämtning till ett serviceboende eller åka ambulans, så måste du betala för det.

    Det är inte bra. Höginkomsttagare har råd att betala sin skatt. Och även om skatt drabbar låginkomsttagares ekonomiska frihet hårdare, så betalar de åtminstone mindre i kronor, eftersom inkomstskatten är en procent av inkomsten (som dessutom minskar om man tjänar mindre tack vare jobbskatteavdraget). Men avgifter kostar lika mycket för alla. En tjänsteman som tjänar 65.000:- i månaden har inget emot att slänga ut några tusenlappar på ambulans, tandvård, sophämtning eller avlopp. Men en barnskötare som tjänar 26.000:- månaden kan tycka att det svider.

    Svensk välfärd är dyr, men det behöver inte vara så. Svenska skattemedel går till väldigt mycket mer än till svensk välfärd. Jag är inte särskilt rädd för pseudovetenskap, men i vissa fall inser jag att den gör mer skada än nytta, och att det är ett argument för att civilsamhället gott och väl kan finansiera sin egen pseudovetenskap, som t.ex. Thomas Erikson (”Omgiven av idioter”) gör. Nu senast beviljade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor 3,5 miljoner kronor till Victoria Kawesa för att forska om rasism inom förlossningsvården. Detta är ett exempel på pseudovetenskap som snarare kan vara till skada än till nytta, och det är mer pengar än vad många riktiga forskare ens kan drömma om att få i stöd. Så samhällsapparaten behöver verkligen inte vara så dyr som den är, och om man faktiskt sänker skatten så får det gemensamma faktiskt in mer pengar att använda till just välfärd. Det beror på att fler får råd att arbeta och färre behöver bidrag, för fem myror är fler än fyra elefanter, många bäckar små, och så vidare. Den allmänna löneavgiften bör därför tas bort, inte höjas. Och när man tar ut skatt för trams, så slösar man inte bara bort andra människors pengar, man utarmar välfärden.

  • Dagens Nyheter står för relativiseringen när skattepengar försvinner

    I Minnesota har en miljard dollar av skattebetalarnas pengar försvunnit, och ungefär tio miljarder dollar kan ha betalats ut felaktigt sedan år 2020. Det riktas en misstanke mot en specifik befolkningsgrupp, nämligen Minnesotas somaliska subsamhälle. Både myndigheter och media vet om detta, för det har förekommit sporadiska utredningar och inslag i media, men en blott 23-år gammal frilansjournalist har hällt rejält med bensin på den lågintensiva glöden och därmed startat ett totalt inferno.

    Nick Shirley gjorde en 40 minuter lång video där han helt enkelt besökte skolor, daghem och annan somalisk verksamhet i Minnesota som tagit emot pengar från skattebetalarna, och från vad man som tittare får se, så finns inte den verksamhet man tagit emot pengar för. Det kan såklart vara vinklat, men videon startade som sagt en rejäl brand. I skrivande stund har 2% av jordens befolkning sett Shirleys video om man summerar antalet visningar från de olika plattformar där den publicerats. Utanför Sverige har ett antal reaktioner inkommit.

    Bland amerikanska journalister har det pratats om att ansvariga politiker bör fängslas, bland somaliska huvudmän i Minnesota har det pratats om att videon spelades in precis just när deras inskrivningslistor stulits och på en tid när somalier normalt har ledigt. Den svensk-somaliska opinionsbildaren Mona Walter hävdar att somalier har en annan syn på staten än vad svensken har, och därmed faktiskt kan tänka på sanningen för egen vinning skull när motparten är staten. Somalier i Minnesota som inte är en del av bedrägeriet, anser att det är själva bedrägeriet och inte granskningen därav, som skapar misstro mot somalierna.

    Så hur ser det ut i Sverige? Lika upprörda som amerikaner blir av att luras på pengar via skatten, blir svensken av att utbetalning av skattepengar ifrågasätts. Här hemma har Dagens Nyheter (DN) tagit upp frågan, så narrativet här blir snarare att det är fel av Trump att utnyttja frågan om bedrägerier som begås av det somaliska subsamhället för att argumentera mot stöd till det somaliska subsamhället. DN visar att de förstår hur gemene svensk resonerar, och träffar helt rätt i sin text – anklagelsen om bedrägeri är värre än bedrägeri.

    Minnesotas guvernör, Tim Waltz, kan inte längre göra sig hörd i delstatens parlament på grund av protester från åhörare. Så även om allt har gått rätt till när denna miljard försvann, så är det viktigt för demokratin att skattebetalarna inte ens behöver misstänka att deras pengar har gått dit de inte ska. Men i Sverige är det lite mer komplicerat, speciellt om den misstänkte är somalier.

    Nick Shirleys video slutar med att han avlägsnas med våld från ett tomt dagis. Idag lever han under dödshot, vilket hade upprört svensken om han inte vore misstänkt anhängare av det republikanska partiet.