Startsidan  ▸  Texter  ▸  Blogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

De som nu helt plötsligt vill ha god ton, talar förmodligen inte sanning

Efter mordförsöket på Donald Trump har flera, inklusive president Joe Biden, sagt att man ska hålla ett sansat debattklimat. Det är så dags nu! Så här lät det före attentatet från Joe Biden:

2022-09-02: ”Donald Trump and MAGA Republicans are a threat to the very soul of this country.”

2023-12-21: ”Trump poses many threats to our country: The right to choose, civil rights, voting rights, and America’s standing in the world. But the greatest threat he poses is to our democracy. If we lose that, we lose everything.”

2024-06-26: ”Donald Trump is the greatest threat to our democracy.”

2024-06-28: ”Donald Trump is a genuine threat to this nation. He’s a threat to our freedom. He’s a threat to our democracy. He’s literally a threat to everything America stands for.”

2024-07-05: ”Donald Trump is a threat to our democracy, and we cannot let him win. I’m in Madison, Wisconsin talking to folks about what’s at stake in this election. Tune in.”

Detta är komedi från Kathy Griffin:

Så här ser det ut i media:

Det kan väl knappast finnas någon som betraktar attentatet mot Trump som en blixt från klar himmel? Vad tror ni skulle hända om statsminister Ulf Kristersson uttalade sig om Magdalena Andersson på samma sätt som Biden gör om Trump, eller om svensk media gjorde denna form av satirteckningar med udden riktad mot Andersson? Särskilt om hon dessutom skulle bli utsatt för ett mordförsök efter tilltagen!

Jag försöker inte säga att inte Joe Biden ska tala som han gör, eller att media ska sansa sig i sin framställning av Trump, men jag säger att den som nu helt plötsligt vill ha god ton, förmodligen säger så för att inte hamna i dålig dager. Anser man att politiker och media ska bete sig anständigt, finns det många chanser att uttrycka den önskan, även när en utmanande presidentkandidat inte blivit utsatt för mordförsök.

Läs även: ”Mordförsöket på Trump är ytterligare en pusselbit i ett pussel som vänstern inte kan lägga” (2024-07-14)

Mordförsöket på Trump är ytterligare en pusselbit i ett pussel som vänstern inte kan lägga

Tänk om Donald Trump hade sagt något som hade tolkats som en uppmaning till våld? Tänk om Trump hade insinuerat att Joe Biden fuskade i valet, och att det hade resulterat till att Kapitolium hade stormats? Detta fick vi uppleva för tre år sedan, och många var väldigt arga över att Trump kan ha uppviglat till stormningen.

Oaktat det faktum att en grupp vänsterextremister lyckades detonera en bomb i Kapitolium år 1983, så hade nog folk varit väldigt arga. Och mycket riktigt ansågs Donald Trump bära skuld till stormningen av Kapitolium år 2021 efter sina uttalanden. Det är kanske rimligt?

Men låt nu säga att Donald Trump har sagt att Joe Biden är ett hot mot USA, och att en av Trumps närmaste medarbetare hade sagt att Biden måste stoppas till varje pris. Tänk även att Joe Biden blev utsatt för ett mordförsök av en prickskytt dagen efter. Hur hade vi då sett på Donald Trump? Hade inte en skjutning av Joe Biden betraktats som lika allvarligt som en stormning av Kapitolium? Förmodligen, men vi vet inte, för detta hände aldrig. Men förmodligen.

Någon som däremot har hänt, är att Joe Biden har sagt att Donald Trump är ett hot mot USA, och att en av Bidens närmaste medarbetare har sagt att Trump måste stoppas till varje pris. Något som faktiskt har hänt, var att Trump överlevde en attack från en prickskytt så tidigt som dagen efter Bidens utspel.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Vänstern förstår inte principer. De formar sin uppfattning om vad som är rätt och fel utifrån deras eget medhåll. Deras magkänsla. Mordförsöket på Donald Trump är således bara ytterligare en pusselbit i ett pussel som de inte är förmögna att lägga.

Hade detta skett i Gubbängen, och hade en intellektvarierad kommunist fått färg i ansiktet, hade fler förstått problemet med att politiska motståndare skjuts ned.

Uppdatering 2024-07-16: De som nu helt plötsligt vill ha god ton, talar förmodligen inte sanning

Könsidentitet, rättigheter och skyldigheter

Det finns två olika skolor när det kommer till könsidentitet. Bland de icke-binära finns en viss variation i vad man identifierar sig som. Vissa tänker att skillnaden mellan man och kvinna är en steglös skala, medan andra identifierar sig som sådant som inte befinner sig på en linje mellan endast två punkter. Som kontrast till de icke-binära finns transpersonerna. Dessa har en binär syn på kön, och uppfattar ofta att de är födda i fel kropp (s.k. könsdysfori), och vill därför korrigera sitt kön genom att göra visuella förändringar. Vanligast är att biologiska män uppfattar att de egentligen är kvinnor, och tar sig därför an uttryck som de själva uppfattar som kvinnliga. En klänning, läppstift, och liknande. Notera hur Karolinska Institutet (KI) beskriver tillståndet:

”Könsdysfori är en uttalad bristande överensstämmelse mellan den upplevda könstillhörigheten och den tilldelade könstillhörigheten, samt en stark önskan om att leva som det upplevda könet. Det kan förklaras som en stark känsla av att vara född i fel kön och har således inget att göra med sexuell läggning.”

KI illustrerar sitt inlägg med en bild på Caitlyn Jenner, tidigare OS-stjärnan Bruce Jenner, som eventuellt är det mest kända exemplet på en biologisk man som uppfattar sig som kvinna och därför vill leva som en sådan.

Jag anser att envar äger sin könsidentitet, och står i sin fulla rätt att göra det. Oavsett om du är icke-binär eller upplever att du är född i fel kön, så står du i din fulla rätt att identifiera dig som precis vad du vill, och leva ut ditt sanna jag, om du så önskar. Att man möter motstånd när man är ärlig mot sig själv är sorgligt, och det är något som alla har ett ansvar att motarbeta.

Någon har blivit uppsagd från jobbet för en avvikande politisk åsikt har bubblat upp. Någon har missat en intervju på grund av den första av de fyra sista siffrorna var en 9:a. Än idag kan man missa ett kontrakt på en hyresrätt om man har för mycket pigment i huden! Så kan vi inte ha det!

Det vi istället måste fundera på, är gränsdragningen när det gäller behandling av könsdysfori, och till vilken grad vi ska anpassa transpersoners rättigheter och skyldigheter efter könsidentiteten. Det är egentligen här som det finns utrymme för meningsskiljaktigheter. Ett förtydligande till dig som eventuellt blivit uppsagd från jobbet på grund av att din politiska åsikt bubblat upp till ytan: Det är egentligen här som det borde finnas utrymme för meningsskiljaktigheter.

De som behandlas medicinskt för könsdysfori kan operera bort könsdelar. Kvinnor som uppfattar att de är män kan operera bort brösten, män som uppfattar att de är kvinnor kan operera bort sina könsorgan. Du behöver ha fyllt 18 för att operera bort könsorganen, men det finns ingen åldersgräns för flickor som vill operera bort brösten i syfte att få ett utseende som korrelerar med det upplevda könet. Mellan 2013 och 2019 opererade KI bort brösten på 134 tonåringar. På det viset förvandlar man en frisk kropp till en som behöver vård under resten av livet, men till KI:s försvar så får personen träffa en psykolog före ingreppet. Jag ser inga större problem med detta, särskilt inte om patienten förbereds på ett bra sätt, men jag önskar både betänketid, åldersgräns för att operera bort brösten och kanske rent av höjd åldersgräns för att operera bort könsorganen.

När det gäller rättigheter, skulle jag önska att det är andra människors uppfattning om ditt kön som begränsar dig. Detta kan handla om allt från tillgången till damernas omklädningsrum till möjligheten att tävla i damklassen i idrott. Men jag betraktar inte denna fråga som viktig, eftersom den inte berör mig. Att en medioker simmerska som är en transkvinna, är mycket snabbare än den bästa biologiska kvinnan som simmar, drabbar ingen annan än de kvinnor som tävlar i simning – det rör mig inte i ryggen. Om det kommer klagomål från andra som deltar i den damklassen, så blir det en fråga för de inblandade. Möjligtvis även finansiärerna, men främst en fråga för de inblandade.

Och när det gäller skyldigheter, anser jag att din korrigering är irrelevant. Här är jag av åsikten att inga särskilda privilegier ska komma av känna sig som det motsatta (notera att behandling av könsdysfori utgår från att kön är binärt) könet. Rent juridiskt ska kvinnliga privilegier komma först när den fysiska behandlingen är påbörjad, och den fysiska behandlingen ska gärna komma aningen senare än den gör idag, för att förhindra framtida könsdysfori.

För ditt kön sitter inte i dina könsorgan, det sitter i din hjärna. Många transkvinnor (alltså biologiska män som uppfattar sig som kvinnor) har kvar många manliga egenskaper även efter sin könskorrigering. Sina händer, sin huvudform, benägenheten att begå sexualbrott i högre utsträckning än kvinnor, sina kromosomer och sitt bäcken. Detta anser jag att man behöver ta hänsyn till när man bestämmer t.ex. hur ett straff ska avtjänas. Att det biologiska könet inte tar hänsyn till det upplevda könet, visar sig ganska tydligt när man tittar på just sexualbrott.

Av alla fängelsedömda kvinnor är 3,3% sexualförbrytare.
Av alla fängelsedömda män är 16,8% sexualförbrytare.
Av alla fängelsedömda transkvinnor är 58,9% sexualförbrytare.

Det beror förmodligen på att personen med det uppleda könet inte alltid plockar alla sina personliga egenskaper från det kön den upplever sig som, utan till viss del även från det biologiska könet. Till detta har transkvinnor (som normalt är lesbiska) ett betydligt större utbud av biologiska kvinnor att agera på.

Min slutsats är att man bör respektera folks könsidentitet i vardagen, och tillsvidare i tävlingssammanhang, men att man bör låta biologiskt kön spela in när det gäller kraven vi ställer på våra medmänniskor.

Så länge jag kan köpa alkohol så är allt bra nog

Det har inte gått särskilt bra tidigare, men denna gång är det alkoholmonopolet som ska ge oss många aktörer i alkoholbranschen och många alkoholsorter att väja på.

När staten förlorade serveringsmonopolet av alkohol på restauranger, förvandlades supa-hak med en sorts brännvin till sofistikerade restauranger för dryckesentusiaster som vill kunna välja bland flera sorters alkoholhaltiga drycker.

När staten förlorade tillverkningsmonopolet av alkoholhaltiga drycker, fick Systembolaget ett betydligt större utbud av öl, och folk kunde välja en intressant IPA som alternativ till sin Falcon, Three Towns och Pripps.

Många länder utan det butiksmonopol som råder i Sverige har ett betydligt bredare sortiment av sofistikerade alkoholhaltiga drycker än vad Systembolaget någonsin haft.

Men monopolförespråkarna, som gärna erkänner att de har haft fel varje gång tidigare – det blev bättre utan serveringsmonopol och tillverkningsmonopol – ser nu en chans att få rätt för första gången. Resonemanget lyder ungefär så här:

1) Systembolaget har ett stort utbud av alkoholhaltiga drycker, men ingen utom jag vill dricka annan alkohol än Falcon Export.

2) Eftersom ingen annan än jag vill dricka annan alkohol än Falcon Export så kommer återförsäljarna på en fri marknad endast erbjuda Falcon Export.

3) Därför vill jag ha kvar Systembolagets butiksmonopol.

Spontant vill nog många frihetliga debattörer göra detta till en fråga om klassförakt, då din rätt att dricka IPA (som finns tillgänglig tack vare avskaffandet av tillverkningsmonopolet) inte hotas av att enkla människors Falcon-konsumtion, men när man gräver i det hela så visar det sig att enkla människor rent av söker sig till sofistikerad alkoholhaltig dryck.

Under ransoneringstiden har det faktiskt förekommit att en arbetare förlorat sin motbok på grund av att han köpte cognac i stället för det förväntade brännvinet! Etablissemangets förmåga att hålla örat mot rälsen är helt klart öppen för debatt.

En personlig anekdot kring detta var min lokala Konsum-handlare (från den tiden jag var stadsbo) som hade ett enormt sortiment av sofistikerad alkoholfri öl och klass II-öl, för att det var ekonomiskt gynnsamt. Han beklagade sig ofta över att han inte kunde erbjuda starköl som inte kvalificerade sig till Systembolagets krav på leveranskapacitet. Den person som anser sig vara ensam om att söka sig till annat än Falcon Export är antingen en storkonsument eller någon som helt enkelt har fel.

Visst har jag sett kvartersbutiker i Frankrike som endast har 1300 sorters vin på hyllan, men det är fler sorter än vad Systembolaget har totalt. Och om fransmannen inte är nöjd, kan han gå till en annan butik.

Här brukar monopolvurmaren gärna prata om postorder och leverans till ytterdörren, men det har inget med butiksmonopolet att göra. Återförsäljningsmonopolet har Systembolaget förlorat för länge sedan, och hittar man inte det man söker hos Systembolaget så sker redan idag postbeställningar från andra leverantörer, helt legalt.

Hela frågan är förmodligen irrelevant för dig som har ett bolag i din hemort, men för den som inte har det kommer frågan om missbruk in. Med hög tillgänglighet av inköpsmöjlighet minskar behovet av hamstring, och med det minskar risken för missbrukare att på fyllan ta till sitt förråd. Vet man om att man faktiskt kan spontanköpa en butelj, kommer behovet att näthandla stora kvantiteter att minska. Norra Sveriges supa-kultur är starkt formad av låg alkoholtillgång.

Och du som tycker att tillgången idag är fullgod, bor eller jobbar förmodligen på en ort som har ett systembolag, så det är inte riktigt du som ska ha åsikter om monopolets vara eller icke vara.

Läs gärna: Myten om Systembolagets sortiment

Vänster=Hamas, Höger=Demokrati

Idag tenderar vänstern att stötta palestinierna i konflikten mellan Israel och Hamas, och högern tenderar att stå på Israels sida. Nästan alla palestinier stöttar högerextrema Hamas. Hamas i sin tur sympatiserar med andra högerextrema före dem, inte minst Adolf Hitler och Nationalsocialisterna. Det syns tydligt om man besöker inredningsbutiker i arabvärlden. Till detta anser Hamas att homosexualitet ska vara förknippat med kroppsbestraffning, och många palestinier accepterar inte HBTQ-rörelsen. Varför blev detta sidan som vänstern fastnade för?

Det är resultatet av en maktanalys. Israel är en marknadsliberal demokrati. I Israel arrangeras pride-tåg och det finns ingen sedlighetspolis. Det är ett klimat som attraherar kapitalister. I ett fritt samhälle är det hyfsat enkelt att hitta kvalificerad arbetskraft, betydligt enklare än i teokratiska de facto-diktaturer. I marknadsliberala länder etablerar sig stora företag – där ser vänstern sin sinnebild av girighet få blomstra obehindrat. Företagandet. Vinstuttagen. Kommersen.

Och ett välfungerande land som huserar några av världens största företag, är lätt att se som förtryckaren när man betraktar den bredvid de glesa framgångar som skördas i teokratiska klansamhällen. Det blir som David och Goljat, där den som har ett sofistikerat samhällsbygge i ryggen uppfattas som den gigantiske och skrämmande Goljat. Båda sidor har alltså attribut som vänstern ogillar, men maktanalysen pekar dem i riktning åt Hamas, via sympatin för vad man uppfattar som den svaga parten, nämligen palestiniern.

Debatten mellan Biden och Trump blev exakt som förväntat

Debatten mellan presidentkandidaterna Joe Biden och Donald Trump var precis den trafikolycka som alla hade förväntat sig, och jag litar inte riktigt på de som hade förväntat sig något bättre.

Amerikansk politik bygger väldigt mycket på mutor. Även i den demokratiska sidan så handlar det om att putsa lite på ett inte helt fläckfritt förflutet för både Biden och hans son Hunter, och det handlar om att ta emot pengar från intressenter i vissa politiska frågor som ska drivas. Jag tror faktiskt inte att särskilt många blev överraskade över resultatet, utan snarare besvikna, för de trodde att de kunde komma undan med det. Men det mutbaserade systemet skapar en tröghet i att ersätta nyckelpersoner, på grund av löften. Det är ju inte så att Trump är överpopulär i det republikanska lägret, men denna gång blev det verkligen en walk over. Med det sagt, antalet demokrat-sympatisörer är ganska många, så det är inte självklart att valet är avgjort, för man kan inte lämna Demokraterna, gå till Republikanerna, och få en felfri och perfekt företrädare i det lägret, för där står ju nästa korrupta och mutstinna ledare.

Samtidigt, Joe Biden skrev 23 vassa tweets under den tiden han var i direktsändning, så han lade väl sitt krut där, till priset av att kanske ibland inte riktigt veta om att det pågick en debatt mellan presidentkandidaterna. Och att han var en av huvudpersonerna – det mailet kan han inte ha läst.

I Sverige har vi inte riktigt samma problem. Vi cementerar makt med bidragsregler som ger skattepengar till den som redan är störst, för att säkerställa att den lilla människan inte får något oönskat inflytande. Men svaret på frågan hur det kommer sig att vi ser efterblivna presidentkandidater i USA är exakt det samma som svaret på frågan hur det kommer sig att vi ser efterblivna europakommissionärer från Sverige: Pengar.

Nedtrappningen under sommaren

Jag har varit lite frånvarande under en period, men det är inget värre än att jag bara har svårt att få tiden att räcka till med allt som pågår. Medan jag jobbar är jag alltid närvarande på Twitter/X, och då och då skickar jag upp en lite kortare video på YouTube. Jag poddar fortfarande med Henrik Andersson. Här hittar du vår musikpodcast och här hittar du våra filmrecensioner (som vi filmar). Jag kommer att fortsätta att vara lite frånvarande i ytterligare några veckor, men därefter kan ni räkna med nya inlägg här.

Så länge, tänk gärna på Figgehn, Blågula bilen, Humanisthjälpen och Piratpartiet.

Nedmonteringen av svensk demokrati har pausats

Sverige har en uppenbar intressekonflikt. Å ena sidan gillar vi indirekt demokrati, och har ett högt förtroende för de som företräder oss. Å andra sidan gillar de som företräder oss det mandat som kommer därav, och använder det gärna för att gynna sig själva. Det svenska systemet har gradvis anpassats för gynna nuvarande innehavare av makt, för alldeles för få makthavare gillar system som gagnar folket i stället för dem själva. Successivt har beskattning av arbetare gått från att vara ett nödvändigt ont till något som i sig själv är gott. Först skulle vi ha infrastruktur och välfärd, idag ska vi ha kultur och media. Det hela har spårat ut till den grad att de som vill motverka slöseri utmålas som suspekta.

Varje gång en ny regering har tillträtt, har de gjort sig svårare att byta ut makten, och här faller ett ytterst tungt ansvar på Socialdemokraterna, som faktiskt haft makten under en betydande del av mandatperioderna, men nu har i alla fall Ylva Johanssons förslag ”Chat Control 2.0” pausats.

Jag vet inte om det beror på att de dårar som företräder oss i EU är trötta på att bli bitna i röven, om det är något praktiskt själ, eller om någon kommissionär helt plötsligt börjat prioritera sin plikt högre än sina mutpengar, men för nu är i alla fall förslaget inte uppe på agendan.

Och apropå Chat Control 2.0 så brukar illgärningar försvaras genom åberopandet av dumhet, slarv och inkompetens. Svensk politik har under de senaste 20 åren utvecklats till en tävling i att vara ”naiv” och att ”inte se saker komma”. Bakom dessa dumhetens dygder försökte miljöpartisten Rasmus Ling gömma sig gällande Chat Control. Men läckta dokument visar att han visste precis vad han gjorde när han röstade för förslaget. Detta säger något viktigt om hur Rasmus Ling och Miljöpartiet faktiskt ser på sina väljare, och det kan vara bra för den som röstat på detta skitparti att veta, så ingen röstar på dem igen.

Om det är något som Chat Control har lärt oss, så är det vad svagsinta, korrupta och makthungriga politiker kostar för vanliga medborgare. Hur detta än slutar, ska dåren Ylva Johansson kastas ut med huvudet före. För hur politikerna har hanterat Chat Control, visar hur bra politiker egentligen är på att företräda sina väljare. Förslaget är inte bara fruktansvärt dåligt, det är helt oönskat. Försvarstalet ”vi har varit naiva” kommer snart att komma, för det är under den parollen friheten avvecklas.

Så vad gör man för att rädda svensk demokrati, förutom att ställa galningarna Rasmus Ling och Ylva Johansson barskrapade på gatan? Problemen är uppenbara och många avsocialiserande lösningar är verkligen lågt hängande frukt:

1) Ta bort partistödet och gör det i stället skattefritt att betala medlemsavgift till partier, och låt således den lilla människan bestämma över det styre han önskar!

2) Ta bort presstödet och sänk i stället skatten på fri media! Presstödet är förenat med villkor som dikteras av den som redan har makt. Om det är pengar som behövs, låt då media behålla pengarna som de drar in, i stället för att låta politiker och tjänstemän diktera vem som ska leva eller dö!

3) Låt inte fackföreningarna finansiera det största partiet, utan sänk medlemsavgiften med motsvarande kostnad och uppmuntra medlemmarna att skicka dessa pengar till det parti de själva sympatiserar med! Det kommer att skapa ett incitament för politiker att företräda folkets åsikter i stället för sina egna!

4) Ha inte valsedlar i vallokalerna, eller låt helst folk ställa dit dem i förväg – endast stora partier har resurser att skicka valarbetare till varje stuga med valsedlar. Bäst av allt vore ett formulär med en lista över alla partier som ställer upp i valet!

5) Ge folk tre röster i stället för en (den australiensiska modellen). Om rösten gick till ett parti som missade spärren, räkna då i stället nästa röst på listan! På det viset kan man beviljas inflytande trots att man vill ha förändring!

Att bevara svensk demokrati är enkelt, och vi startar från en hög höjd. Men vi måste sluta imponeras av att korrupta borgerliga kapitalister väljer att kalla sig för socialister. Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet anser att du duger till annat än att betala för deras lyxliv och att rösta rätt. Men från början var tanken med demokrati att det skulle handla om dig, och dina önskemål och behov. Och dit kan vi nå igen.

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson försvarar Chat Control

EU-kommissionären och socialdemokraten Ylva Johansson har valt att spendera ganska mycket av medborgarnas pengar på att göra reklam för förslaget Chat Control. Anledningen till att hon behöver ha dina pengar för att göra reklam för förslaget är att du förmodligen inte vill ha det infört, vilket i så fall betyder att du har något gemensamt med en fungerande tänkande människa. Men eftersom Johansson är en demokratisk socialist så inför hon inte förslaget mot din vilja, hon låter dig istället betala för att få dig att tycka rätt. Du ska bli en bättre människa genom propaganda du själv ska ta notan för. Låter det som att vi äntligen har fått demokratiska socialister, eller låter det som vanligt bara som socialism?

För att slippa diskussionen om demokrati hit och dit, så har EU nu ett snabbspår för att godkänna Chat Control, och därmed utrota bl.a. sexuella övergrepp mot barn. Således är allt frid och fröjd! För om en myndighet får kontrollera varje meddelande som medborgare skickar, kommer inga medborgare kunna skicka barnpornografiska bilder till varandra! Briljant!

Man når såklart inte de som ”zippar” sitt data, tillsammans med ett starkt lösenord, men de som chattar på krypterade appar som t.ex. Signal, kommer behöva stå ut med att få sina meddelanden granskade. Men med lite tur kommer alla från terrorister till sexualförbrytare tänka att det är bättre att fortsätta att använda Signal som vanligt, istället för att ladda hem ”7-Zip” eller ”WinRar”, och bifoga lösenordskyddade filer i sina meddelanden.

Den typ av asynkron kryptering som Signal använder, är i praktiken omöjlig att knäcka, men det problemet löser man genom Chat Control, då meddelandet skickas okrypterat till signalspanarna som ska hitta eventuella övergrepp. Det är inte särskilt långsökt att tänka att de som lämnar Signal är de som har kriminella motiv att tala ostört, och att endast oskyldiga medborgare blir kvar – vill man begå grova brott utan att bli avslöjad, väljer man nya vägar.

Den typ av synkron kryptering som Zip använder, är på riktigt helt omöjligt att knäcka om lösenordet är starkt. Om du skickar krypterad data, så spelar det ingen roll om meddelandet är krypterat eller inte. Det data som meddelandet innehåller är ändå krypterat.

Om du vill skicka anonyma tips till en journalist, lägg meddelandet i en lösenordskyddad zip-fil och leverera filen och lösenordet via två olika kanaler. E-post med bifogad zip-fil och lösenord sms? Du som vill spränga en byggnad eller sprida barnpornografi kan ignorera dessa tips och fortsätta som vanligt, så att myndigheterna verkligen får reda på vad du sysslar med, och därmed kan stoppa dig. Tycker du att detta låter galet? Det är inte helt självklart att det är dig det är fel på. Här redogör EU-kommissionären Ylva Johansson för sin sak:

Svenska Dagbladet (SvD): Får jag bara fråga dig en sak Ylva, kommer du och jag kunna ha kontakt i framtiden? Om du exempelvis känner att du vill vara visselblåsare på EU-kommissionen och höra av dig till Svenska Dagbladet under källskydd, kommer du och jag kunna ha krypterad kontakt som myndigheterna inte kommer läsa i framtiden? Även med det här förslaget?

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: Ja, det är självklart.

SvD: Men om det är så, kommer inte då alla pedofiler använda samma krypterade kontakt? Vad är i så fall vunnet?

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson:

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: Nej men grejen är att det enda som…

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson:

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: Sexuella övergrepp på barn, bilder på det, är alltid kriminellt.

Tack och god natt.

S löser ursprungssegregationsproblemet i Rapport

Här följer en transkribering av nyhetssändningen Rapport på SVT 2024-06-17 kl. 19:30, inslaget om social ingenjörskonst. Reportern intervjuar Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar om hur hon ska lösa problemet med ursprungssegregation. Inslaget är drygt tre minuter långt, och bjuder på en socialdemokrat som kritiserar traditionell S-politik och förespråkar borgerlig politik, transkriberat här.

Programledaren: Socialdemokraternas arbetsgrupp för invandring och integrationsfrågor presenterar nu sina förslag för att motverka utsatta områden i Sverige. Man vill bland annat riva bostäder, införa inkomstkrav och se en nationell folkräkning.

Reportern: Vi är i Rinkeby i Stockholm. Kommunpolitikern Anders Österberg visar planerna för området för riksdagsledamoten Lawen Redar.

Kommunpolitikern: Här är trångboddheten som störst. Men vi har också en väldigt stor segregation. Om du kollar här så där borta har du villor och här har vi flerfamiljshus, så här planerar vi då att bygga 200 radhus och 800 lägenheter med fler rum.

Reportern: Lawen Redar leder en arbetsgrupp som fått i uppdrag att ta fram ny socialdemokratisk invandrings- och integrationspolitik för 2030-talet. Enligt henne är Rinkeby ett tydligt exempel på konsekvenserna av boendesegregation.

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar: Läget är akut, någonting måste göras. Vi ser en barngeneration gå i förskolor där det svenska språket näst intill inte finns, barnen har inte ett åldersadekvat språk, barnen ser inte, i stor omfattning, sina föräldrar gå till arbete. [Till kommunpolitikern] Men poängen med radhus är inte bara att bryta liksom trångboddheten, utan det är ju också att skapa ett brett bostadsbestånd.

Reportern: För att vända utvecklingen föreslår nu Redars grupp en rad åtgärder i ett bostadspaket. Bland annat vill man se större blandning av bostadstyper, och upprustning av bostäder i utsatta områden. Gruppen vill också se ett nationellt tak för andelen hyresrätter i utsatta områden. Att människor med akademiska meriter ska ha förtur i bostadskön, och att människor vars inkomst de senaste sex månaderna varit försörjningsstöd inte ska få flytta in. [Till Redar] Vart ska den här gruppen gå i stället?

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar: Ja, vi säger ju också det i våra reformförslag att för det första så vill vi utreda att en större andel av bostadsbeståndet i Sverige ska allmännyttan stå för, vi vill verkligen se hur vi ska åstadkomma det. Det andra är att man behöver ju inte ha höjda golv eller krav för den andra delen av beståndet, utanför de utsatta områdena. Där kan golvet mycket väl sänkas, och det vill vi ju åstadkomma genom lagstiftning.

Reportern: Men är det inte svårt som det är för den här gruppen att hitta lägenheter? Gör ni det inte bara ännu svårare för den här gruppen att hitta någonstans att bo?

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar: Alltså, människor ska ha någonstans att bo, det är en självklarhet. Vi menar att nu kanske det är dags att de utsatta områdena inte tar det stora samhällsansvaret, det kanske är andra områden som måste det.

Reportern: Gruppen öppnar också för rivning av bostäder i utsatta områden, trots att det enligt forskare inte har motverkat segregation när det testats i andra länder.

Här blir Redar riktigt irriterad. Uppgörelsen är att public service ska kritisera högern och stötta vänstern. Men nu levererar SVT en dolk i ryggen mot en socialist, en dolk som är avsedd att blidka förnuftet, en stöt som är avsedd för de frihetliga och måttfulla.

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar (irriterat): Men va vill du? Vill du att vi ska ha det så här? Alltså, någonstans måste man ju ifrågasätta de frågor man själv ställer. Ska vi bara låta läget vara som det är idag? Jag är superfrustrerad över det här.

Reportern: Om arbetsgruppens förslag blir en del av socialdemokraternas politik, beslutas på partikongressen 2025.

Tanken att duktighetsröstning trots allt inte trumfar realpolitiska problem ens när de ”sett det komma”.

Gammelmedia har uttalat sig om EU-valet 2024

Efter att ha läst om valresultatet 2024 blir jag lite fundersam.

Valet till EU-parlamentet var en ”katastrof” för Sverigedemokraterna (SD). De tappade hela 13,7% av sin väljarbas, men inte ett enda mandat i den svenska kåren. Deras grupp i parlamentet fick 11 nya mandat.

Centerpartiet klarade sig ”ganska bra”. De tappade ”endast” 32,5% av sin väljarbas, och bara 29 mandat i parlamentet. Miljöpartiet gjorde en ”succé” med hela 0 nya mandat från Sverige, och endast 22 tappade mandat i EU.

De som borde ha utmålats som förlorare av gammelmedia är Kristdemokraterna som tappade ett svenskt mandat och fick nöja sig med 3 nya mandat (!) i EU. Ett tappat svenskt mandat och ”endast” tre nya i EU borde väl vara en större flopp än SD:s 0 tappade svenska mandat och 11 nya mandat i EU? Kanske att svenska journalister har förbättringspotential…

Varför kan inte M:s framgångsrika politik få S att backa från pensionshöjningen?

År 2018 levererade Socialdemokraterna ett vallöfte om en familjevecka. Det var en ”rättvisereform som gick ut på att alla föräldrar skulle få en veckas betald ledighet per år. Men år 2022 drog man tillbaka den på grund av ”kärvare tider”. I stället valde den socialdemokratiska regeringen att höja pensionsåldern.

Sedan dess har vi haft en moderatledd regering, vilket varit extremt positivt för landet. Det har varit positivt till den grad att Socialdemokraterna, som efter sin regeringsperiod kände sig tvungna att höja pensionsåldern, nu föreslår förkortad arbetstid från 40 timmar per vecka till 30 timmar per vecka.

Jag tycker att förändringen är fruktansvärt orättvis. Jag har programmerat datorer i 30 år, och alltid tyckt att 40 timmar i veckan framför editorn är plågsamt. Nu när jag har gått igenom detta, med allt vad det innebär för den psykiska hälsan och kroppsligt slitage, hade jag gärna gått i pension lite tidigare. Och jag tänker även på andra i min generation med fysiskt monotona arbetsuppgifter.

Dagens unga, 80- och 90-talisterna, har betydligt högre ingångslöner än vad vi hade. De har en betydligt lägre produktivitetsnivå (Migrationsverkets generationsskifte minskade produktiviteten med 50%), men ska nu få en arbetstidsförkortning under de (c:a) 30 år av tjänstgöring de har framför sig!

Varför kan inte Moderaternas framgångsrika politik få Socialdemokraterna att backa från pensionshöjningen istället?

En arbetstidsförkortning drabbar ingen rik. En socialdemokrati som inte längre driver traditionella arbetarfrågor som låga skatter och försiktighet med gemensamma medel, kan unna sig en arbetstidsförkortning. Företagarna, som är den ena förloraren, har inte röstat S sedan Hjälmaren brann. Arbetarna har gått från S till SD. Kvar finns de välutbildade tjänstemännen, som inte precis är de som kommer att få sparken först när svenska varor och tjänster blir ännu dyrare.

Och är man beredd att offra vanligt folk för den övre medelklassens bekvämlighet, hade jag nog hellre sett att jag fick gå i pension lite tidigare.

Hotas demokratin av ett renodlat public service?

Under rubriken ”Nedskärningarna i public service är ett hot mot demokratin” lägger Ulrika Hyllert, ordförande i Journalistförbundet, ut texten om hur demokratin hotas. Först konstateras att journalistik är dyrt.

Idag är det mer regel än undantag att folk inte förstår prioriteringar. Detta verkar vara särskilt sant när det handlar om journalister, inte minst när de jobbar med public service. När det är dags att fastslå statsbudget brukar SVT gärna skriva om hur du ”påverkas” av den nya socialdemokratiska budgeten och om hur du ”drabbas” av den nya moderata budgeten. Men precis som ett land med låg skatt kan ge mycket pengar till välfärd, så kan ett land med hög skatt, likt Sverige prioritera mycket annat än välfärden. För att det är billigt. En miljon här och en miljon där, antas vara billigt, för att man inte förstår hur många små belopp kan bli ett stort. Därför är kommunpoeter och maskkonst inga konstigheter. Och när det offentliga ska spara, ser man inga andra alternativ än att skära ned på vård, skola och omsorg. För man förstår inte prioriteringar, och är därför notoriskt fientligt inställd till nedskärningar i gemensamma utgifter.

Hyllert skriver: ”Att erfarna journalister lämnar branschen är inte bara negativt för individen [alltså journalisten] och arbetsplatsen. Det utarmar också journalistiken, vilket är ett demokratiskt problem.” Väldigt mycket som SVT lägger pengar på är inte journalistik. Det är tekniker som sköter omoderna kamerasystem, det är lågproduktiva grafiker, det är byråkrati, det är administration, det är lekprogram och mycket annat. Att man behöver närma sig en effektivitet inom grafikproduktion som liknar marknaden i övrigt, hotar inte demokratin. Att ”Bäst i test” sänds på TV4 i stället för på SVT, hotar inte demokratin.

Vi måste också förhålla oss till föreställningen att sådant som inte är skattefinansierat inte kan finnas. Om man skär ner på gemensamma utgifter, och väljer att skära ner på guldkanten, som kulturen, i stället för kärnuppdraget (som är välfärden), så antas kulturen försvinna. Man har ingen aning om att kultur är äldre än den nya rendering av svensk vänster som vill beskatta sina medborgare hårt, och att kultur finns i länder med lägre skatt än Sverige. Även journalistik kan finnas utan att vara skattefinansierat. Det är till och med så att det blir lättare för journalister att finnas om man inte beskattades så hårt. Bättre ekonomiska förutsättningar att driva journalistik gör mediebolagen mindre bidragsberoende och därmed mindre bundna till tillstånd och villkor.

Nedskärningar i det gemensamma är förmodligen snarare bra för demokratin, men det är inte omöjligt att Ulrika Hyllert bara råkar gilla svensk public service, och därför gärna ser att andra betalar för hennes nöje.

Läs gärna Henrik Jönssons text på ämnet: Övertygelsen att public service-bolagen är så fulländade att även minsta reformförsök beskrivs som “hot mot demokratin” vittnar inte om journalistisk integritet utan om bunkermentalitet.

Här bemöter jag allmänna vilseledande påståenden om svensk public service.

Ungdomarna är Socialdemokratins nya angreppsmål

Företagare kan beskattas precis hur hårt som helst, utan några konsekvenser. De kan inte hota med att rösta på någon annan, för de flesta har redan vänt socialismen ryggen. På samma sätt kan ”Generation Greta” angripas hur hårt som helst, utan att det kostar något, för även de har vänt socialismen ryggen.

När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor publicerade resultatet av skolvalet år 2022, så visade det sig att Moderaterna blev störst i 15 län. I resten blev Sverigedemokraterna störst. Socialdemokraterna blev inte det största partiet i något län.

Ungdomar gillar inte socialism. Ungdomar är bra på att producera memer (s.k. memes), som på Internet har utvecklats till humor bestående av en illustration och en mycket kort text. Satirisk och sarkastisk humor har ofta en måltavla, och när humorn är politisk, är mottagaren socialismen.

För att ungdomar gör memer och ungdomar ogillar socialism. Detta ger en värdefull öppning när det kommer till att skapa en yttre fiende att använda när man ska mobilisera sina väljare. Det är barnen som är onda! De skapar memer som riktar udden mot totalitär socialism, som de publicerar anonymt på nätet! Detta kan gynna Sverigedemokraterna, således är våra barn Sverigedemokraternas Hemliga Trollfabrik!

Nu finns inga skäl att diskutera samhällsproblemen, nu har socialisterna en fiende att enas mot.

Och i ljuset av hur effektiva memerna är, försöker socialistiska boomers ge tillbaka med samma medel.

Det blir riktigt svårt att skaka bort bilden av Steve Buscemi från 30 Rock från näthinnan.

Ett politiskt system som havererat, behöver en yttre fiende för att mobilisera, och inte ens nynazism från 1990-talet duger längre.

Men då har vi barnen. De är barnen som utgör SD:s trollfabrik! Visst får du sparken om du ägnar dig åt satir under ditt riktiga namn (såvida inte udden är högerriktad), men är du anonym ska du vara socialismen följsam.

Se även: Så gick det till när satir blev farligt

Så gick det till när satir blev farligt

Traditionellt har svensk vänster varit mästare på satir, kanske för att det både är enkelt och tacksamt att skapa humor som riktar udden uppåt i makthierarkin. Man kan förlöjliga makten, man kan håna den och man kan skapa karikatyrer. Men sedan en tid har det varit väldigt svårt för dem att få till något som är värt att dra på mungiporna åt. Kanske för att makten idag tillhör vänstern. De finns i alla institutioner, de innehar för det mesta regeringsmakten, och de har media på sin sida.

När de försöker skapa satir idag, handlar det om att förklara hur farligt det är att inte stå i deras läger. Det blir det bara krystat. Verklighetsförankringen är alldeles för svag, och fienden är inte makten utan det fria samhället.

På sociala medier tävlar efterblivna narcissister i godhetssignalering inför en publik som inser att deras satir har blivit kontraproduktiv. Samtidigt har unga högerkrigare blivit satirkonstens mästare. Därmed är satir farligt.

Myndigheten för psykologiskt försvar har gått ut och varnat för ”skratt som skadar”, TV4 ägnar hela två Kalla Fakta-program åt att man hittat 23 sociala mediekonton med anonyma avsändare som använder satir för att sprida ett narrativ som kan gynna Sverigedemokraterna. Personen som gjorde programmet, går ut X med att dessa konton förvisso inte kan kopplas till Sverigedemokraterna, men påminner om att satir är skitfarligt. För att det är enkelt att använda satir för att sparka uppåt, vilket numera är vänsterut.

Uppdatering 2024-05-23: Ungdomarna är Socialdemokratins nya angreppsmål

Därför vill vänstern sänka skatten och högern höja densamma

Anledningen till att de borgerliga vill beskatta arbetarna hårt, är att de borgerliga sitter i maktpositioner som är förmånstagare för skatten. Skattepengar går till styrande organ, ämbetsmän, präster och andra statliga institutioner.

Vänsterns motiv att hålla skatterna på låga nivåer, är att arbetarna gynnas av självbestämmanderätt över de pengar som de arbetar in. De skattepengar som faktiskt tas från arbetarna, skulle användas till det absolut nödvändigaste, så att inget slösas bort från den som egentligen äger pengarna – den som har arbetat.

Av den anledningen blev politiska partier som stod på arbetarnas sida väldigt populära, och för ungefär 100 år sedan påbörjades en maktförskjutning, där vänsterpolitiker tillträdde på höga poster i landet.

Idag är vänstern väl representerad på svenska myndigheter och statliga företag, mycket tack vare Socialdemokraternas tradition av politiska tillsättningar av högre tjänstemän, och viktiga statliga företag har bemannats med personer som har hjärtat till vänster.

Med vänsterpolitiker som förmånstagare för skattepengarna, är det nu intressant att övertyga arbetaren om att han inte alls är förmögen att förvalta sin inkomst, och att han gör bäst i att lämna ifrån sig så mycket som möjligt.

Nu talas det mer om ”tillsammans”, ”demokratisk kontroll” och ”gemenskap” än ”ekonomisk frihet”, ”självbestämmanderätt” och skattepengars låga verkningsgrad, eller om följderna som kommer av pengars låga verkningsgrad, som inflation och ökad import från låglöneländer.

Och cirkeln blir tillslut sluten när de borgerliga ser att antalet jobb minskar och företag flyttar utomlands, och därför vill sänka skattetrycket. Den skatt som tas ut, ska användas klokt på sådant som är nödvändigt för samhällets existens, så att företagen kan växa mot den internationella konkurrensen och så att kultur och media inte är beroende av att få bidrag från en stat.

En stat som gärna ställer villkor på bidragspengarna, så att kulturen inte riktigt blir fri och media inte riktigt blir opartisk och objektiv.

ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

Ikväll kl. 21:00 direktsänds Eurovision Song Contest (ESC) på SVT1. Klockan är blott 16:00, och det politiska spektaklet är redan i full blom.

Finsk public service, Yle, har stormats av demonstranter som vill att ESC inte ska sändas i Finland, för att Israel är med. Till skillnad från när Mathias Wåg attackerades, gick inte media ut med förövarnas politiska tillhörighet, men handlar det inte om nynazister så handlar det om någon som står i samma läger som nynazisterna.

Nederländernas artist, Joost Klein, har diskvalificerats från att delta i finalen. Media är även här väldigt förtegen om orsaken (”olämpligt beteende”) men rykten från närvarande säger att han använt våld mot en politisk motståndare, nämligen en israelisk kvinna som var där i egenskap av fotograf. Även där finns det skäl att misstänka nynazistiska motiv, lex Mathias Wåg. Nederländare på Twitter verkar åtminstone anse att det handlar om politik.

I övrigt har man lyckats jaga bort en företagare, en food truck, från evenemanget, och det ryktas även om att det finns malmöpolitiker som säger sig bojkotta evenemanget. Alltså, de politiker som ville ha tävlingen i sin stad från början! Borde inte politikerna i en stad som erhållit titeln ”antisemitismens huvudstad” veta om att Israel var med i tävlingen redan när de ville ha den till sin stad?

Jag fruktar att det finns skäl att återkomma i detta ämne.

Läs även: Malmö är Sveriges skamfläck!

Desinformation om vindkraft och fågellivet

Är vindkraft verkligen ofarligt för fåglar? Följande bild sprids fortfarande när det gäller kraftslagens farlighet för fåglar:

Kontot som delar denna bild på Threads, fireeye65, menar att vindkraften är ”långt ifrån det farligaste för fåglar”. Jag har tidigare bemött tanken att vindkraften är ofarligt för fågellivet eftersom 2,4 miljarder småfåglar äts upp av katter, i ett inlägg där jag ger min allmänna syn på vindkraftslaget.

”Bondkatter dödar pilfinkar. Vindkraftverken dödar färre havsörnar än katter dödar pilfinkar. Eftersom både pilfinkar och havsörnar är fåglar, är katter det stora problemet för fågellivet.”

Lösdrivande ägarlösa katter står för ungefär 70% av dessa byten, och dessa borde naturligtvis skjutas av. Men framför allt är nästan inga av kattens offer havsörnar. Tvärt om, havsörnar äter katter. Det är alltså inte helt säkert att katters jakt på småfåglar är någon vidare räddning för de större rovfåglar som vindkraften tar.

Det är dessutom något annat som inte stämmer med bilden. Handlar det om ”långt ifrån det farligaste energislaget för fåglar”? De andra posterna är inte kraftslag.

Hur många fåglar dör på grund av kärnkraften? Kärnkraften lyckas inte ens leva upp till de 150 mänskliga dödsfall per biljon kWh som vindkraften orsakar.

Man behöver därför skilja på vad som är klimatvänligt och vad som är miljövänligt. Vattenkraften är förödande för vandrande fiskar, men det är ett pris vi är beredda att betala för klimatvänlig el. Men vi kan inte, likt den rövare som fireeye65 försöker dra, säga att det kan accepteras för att övergödningen av östersjön är värre för fisklivet. Vi måste titta på den skada vattenkraft orsakar och ställa det mot värdet den skapar, och därmed avgöra om den är värd att satsa på.

Andra fiskar äter fisk, björnar äter fisk, till och med vargar kan äta lax, om än bara huvudet (för att undvika inälvsmask). Men dessa är inga kraftslag, de är rovdjur. I vardagligt tal brukar man anklagande säga ”hur kan du jämföra vindkraft med katter” eller ”vattenkraft med björnar”, men det är naturligtvis tillåtet att jämföra vad som helst med vad som helst. Det många försöker säga är att det kan finnas ett kategorifel i att ställa vindkraft mot katter eller vattenkraft mot björnar. I vardagligt tal: Äpplen och päron.

Malmö är Sveriges skamfläck!

Idag skriver Karina Cubilla i den vänsterextrema tidningen Arbetet om att det är Eurovision som gör Malmö otryggt, inte Malmö som gör Eurovision otryggt. Jag tänker inte ens länka till eländet, för det är en fruktansvärt cynisk text som jag inte vill driva trafik till, men vi förväntas alltså tänka att allt från tungt beväpnad polis till att judar blir utsatta för glåpord som ”judesvin” om de visar sig offentligt, inte har något med rasistiska medborgare att göra. Det är musikens fel!

Och Cubilla är inte den enda som påvisar ett värdelöst omdöme. Låt mig bjuda på två riktiga bottennapp!

Eric Saade lyckades smyga in en palestinasjal när han uppträdde i Eurovision Song Contest i tisdags. När han blev ifrågasatt för tilltaget så påstod han att han har palestinskt ursprung, vilket inte är sant. Han är född i Sverige av en svensk mor och har en far som är född och uppvuxen i Libanon, vars tidigare generationer är palestinska. Palestinsk islamism eller libanesisk islamism, spelar ingen större roll. Eric lär garanterat ha lärt sig tidigt att marknadsliberala demokratier, feminism och sekularism är något dåligt. Terrorism, teokrati och islamism är något fint. Det vi tillsammans har byggt upp i Sverige, över generationer, betyder inte ett skit för honom.

Att vifta med den röd-svart-grön-vita palestinaflaggan, som de tagit från den arabiska revolten, kanske var lite väl magstarkt även för Eric Saade, men hans budskap gick fram ändå.

Sen har vi de som, likt papegojor, rabblar upp terrororganisationen Hamas propaganda om folkmord och dödade civila. Om Israel lägger ned sina vapen, kommer de att utplånas. Massakern i Re’im 2023-10-07 som tog 364 civila israelers liv, är ett någorlunda aktuellt exempel. Om Palestina lägger ned sina vapen och släpper gisslan, blir det fred. Att Hamas nyttjar civila som mänskliga sköldar, är ett led i deras krigsföring, och det är en strategi som är återkommande hos terrororganisationer. Officiella siffror visar att antalet judar i arabvärlden har minskat med över 99% sedan Andra Världskrigets slut, och att antalet muslimer under samma period ökat med 1500%. Men folk bryr sig inte om officiella siffror, de bryr sig om Hamas. Så nog förekommer det ett folkmord, men inte så som terroristerna påstår. Nästan alla palestinier stöttar Hamas, och de få undantagen tenderar snarare vara mer extrema, inte mindre. Muslimska brödraskapet, IS eller Al-Shabab.

Ansvaret för varje dödat barn på Västbanken ligger på Palestina och deras företrädare Hamas, som missbrukat sin makt de senaste sexton åren.

Hamas i sin tur har stått på Adolf Hitlers sida i kriget, vilket förmodligen är en del av förklaringen bakom deras popularitet. Svensk vänster ställer sig i detta läger på grund av en förvirrad maktanalys, som endast bärs upp av en exceptionell utrikespolitisk inkompetens. Och det är just inkompetens som är en av de viktigaste förutsättningarna för att terroristorganisationens propaganda ska få fäste.

För vad betyder egentligen antalet civila dödsfall? Att Tyskland förlorade miljoner civila under Andra Världskriget är väl ett ganska svagt skäl för att England inte skulle gå in som motstånd mot nazisterna? Ansvaret för civila dödsfall föll på terrorstaten även den gången! Skulle inte Nazityskland ha varit en kolonial militärmakt, skulle vi slippa detta. Civila dödsfall är en fruktansvärd konsekvens av krig, men att civila dör under krig, legitimerar inte Hamas attentat mot civila judar, och är inte ett argument för att Nazityskland borde fått hållas. Om inte Palestina ville få bort mellanösterns enda demokrati, skulle vi slippa detta.

Men nu lever vi i en värld där Karina Cubilla vill få oss att tro att folk skriker ”judesvin” efter sina medmänniskor i Malmö inte beror på att det finns några problem med den islamistiska värdegrunden (och då har jag inte ens talat om synen på demokrati, yttrandefrihet, HBTQ, feminism eller sekularism), utan på Eurovision Song Contest, som för övrigt startades på 1950-talet för att ena Europa efter just Andra Världskriget. Den som påstår att sådana glåpord används för att man är arg på israeler, bör ställa sig frågan vilka israeler man är arg på? Den växande skaran av muslimer som bor där? Nej, det handlar såklart om judarna, även denna gång.

Uppdatering 2024-05-11: ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

Vad ska vi göra med det högerextrema SVT?

Dagens Arena klagar på att Sveriges Television är högerextrema.

”Aktuellts bevakning av första maj slutade som rena rama SD-teve. Det började som man kan förvänta sig när det kommer till public service. Lite klipp och några intervjuer från demonstrationstågen. Något om att Vänsterpartiet vill höja A-kassan och Socialdemokraterna vill göra det möjligt att utesluta odemokratiska länder ur EU.

Snabbt avverkat. Kanske lite väl rapsodiskt och kortfattat. Det kostar ju tid och pengar att ha team och bevaka på plats.

Men sedan bytte inslaget fokus. Vilket är logiskt. Det är viktigt att olika perspektiv lyfts fram. Men problemet var att det här blev ensidigt och tendentiöst, för att uttrycka det diplomatiskt.”

För att använda skribenten Håkan A. Bengtssons egna ord – ”rena rama SD-teve”. Jag som själv anser att SVT har slagsida åt vänster kan ibland tänka att det kommer från min politiska hemvist i det frihetliga och måttfulla lägret, men så är det inte. Den som anklagas för att vara högerextrem är högerextrem – därmed är SVT en högerextrem tv-kanal.

Det väcker frågan om hur samhället ska hantera media. Fri media, som inte tar emot något ekonomiskt bistånd från arbetarna, får onekligen göra precis vad de vill, rasism eller ej. Det är privilegiet som kommer med pressfriheten. Men SVT finansieras av skattebetalarna, vilket innebär att ett sändningsavtal reglerar vad de får och inte får göra, vad det får och inte får säga, och så vidare. Ändå finns det personer som envisas att kalla även statlig media för fri (som i frihet), vilket inte stämmer. Statlig media är fri (som i öl) för den som betraktar skattepengar som gratispengar, men definitivt inte fri (som i frihet), för den som faktiskt betalar skatten har också medbestämmanderätt och rätt till insyn.

Så när det visar sig att SVT har utvecklats till ett högerextremt näste, ska då de som ogillar högerextremism verkligen bara sitta och titta på?

Ett lösningsalternativ skulle kunna vara att göra sändningstillståndet ännu mera detaljerat. Staten måste reglera s.k. ”fri media” ännu hårdare, så att inte skattebetalarna känner att de finansierar högerextremism. Ett annat alternativ skulle vara att lägga ner svensk public service, och låta fri media (som i frihet) göra jobbet. För vem vill kasta skattepengar på en samling högerextremister?

För att vara seriös så tror jag att Håkan A. Bengtssons problem egentligen handlar om att han ser upp till SVT, och att han därför vill att SVT ska företräda hans åsikter. Som vänsterextremist, betraktar han ett S-vänligt SVT som högerextrent, medan jag som frihetlig och måttfull betraktar SVT som media med slagsida åt vänster. Men vill vi verkligen lösa problemet med (påstådd) statlig högerextremism, så tror jag mer på nedläggning än hårdare reglering.

Rikspolischef Petra Lundh tar till orda

Svenska poliser utnyttjas för att läcka hemlig information genom att gängkriminella inleder sexuella relationer med dem. Förmodligen är detta en konsekvens av att man sänkt kraven på polishögskolan. Skälet bakom sänkningen av kraven är att för få vill bli poliser, och den enda vettiga lösningen på det problemet (en skälig lön) är inte intressant i Sverige. Redan år 2022 berättade Aftonbladet om hur utbildningen förvandlats till hollywoodfilmen Polisskolan från 1984, med poliser som skäller ut folk de kört på, kallat misstänkta för horungar, anser att fylla ska hanteras genom skottlossning och som inte kan tanka en bil, med mera. Och sedan dess har som sagt Dagens Nyheter (DN) skrivit om hur poliser låter sig infiltreras genom dejtingappar.

Den första tanken som slår mig, är att säkerhetsprövningarna för blivande poliser behöver bli bättre. Den som har en personlighet som gör henne ”svag i köttet” kan ändå ha många andra yrken att välja på, men just polis är tveksamt. Särskilt i ett land som Sverige där kriminella grupperingar och drogkarteller, med starka finansiella intressen, som dessutom löser sina konflikter med handgranater och skjutvapen, bör poliser ha en viss mental mognad.

En av många som bör ställas på gatan och aldrig mer jobba i det offentliga, är rikspolischef Petra Lundh. När DN pratar med henne, låter hon nästan lite yrvaken inför tillståndet i den svenska polismyndigheten. Men en eftertänksam och träffsäker analys bjuder hon faktiskt på:

”Vi har varit naiva.”

Jag kan inte göra annat än att dela hennes uppfattning och berömma hennes förmåga att sätta ord på ett av de viktigaste problemen i myndighetssverige. Men från och med nu ser jag hellre att hon sköter en kassaapparat på Konsum än att hon har en chefsbefattning på en svensk myndighet. Särskilt när det handlar om något så ovanligt som en svensk myndighet som faktiskt behövs. Vi pratar faktiskt inte om Nämnden för hemslöjdsfrågor, Filminstitutet, Alkoholsortimentsnämnden eller Nämnden för statligt stöd till trossamfund, vi pratar om självaste polisen.

Efter nazistattacken, hur mår det politiska Sverige?

Vilka politiska aktörer gör intryck idag, och vem kommer att vinna?

Köttbullar i skolan, varje dag?

Ett medborgarförslag till Askersunds kommun vill att en skola ska servera köttbullar till lunch varje dag. Det skulle göra att fler elever äter riktig mat i stället för att smita iväg till kiosken för att ersätta lunchen med godis. Förslaget är kanske bra, men det säger något sorgligt om den svenska synen på barn och mat.

I Frankrike är den franska maten en del av den inhemska kulturen, och matkulturen ska gå i arv, bl.a. genom skollunchen. Där får barnen lära sig om olika rätter under en måltid som avslutas med en ostbit. Till maten serveras (numera alkoholfritt) vin.

I Sverige är skolmat bukfylla. Barnen ska tankas, så att de orkar med dagen.

Man ska över huvudet taget inte koppla ihop mat och kultur. Köttbullar påstås vara turkisk mat och jag har till och med mött irritation när jag erkände att mina barn fick traditionell svensk mat i stället för tacos på fredagskvällen.

Förr hade vi åtminstone kostcirkeln att förhålla oss till, men redan idag finns skolor som saknar skolbespisning, som i stället delar ut kuponger till McDonalds som skollunch. Och jag förstår att detta är ett enkelt sätt att få barn att äta riktigt mat, precis daglig servering av köttbullar är. Jag förstår också att en skola i fritt fall, inte precis bör prioritera Frankrikes mål om en bevarad matkultur. Medborgarförslaget är kanske inte så dumt, trots allt. Men det är sorgligt. En tragisk påminnelse om Sveriges ständigt sjunkande ambition.

Återigen, sex gamla argument

Jag skapar detta inlägg till signaturen Sara som kommenterat min syn på gudstro. Om du vill, är du välkommen att svara här eller i någon av de inlägg som är min förevändning att skriva denna text*. Detta inlägg tar upp de sex poänger hon gör i sin kommentar. Eftersom Sara pratar om Gud, inte om gudar eller övernaturliga väsen i allmänhet, så tänker jag också hålla mig till att svara om Gud, men min hållning i frågan om Guds existens gäller för alla övernaturliga och icke-existerande väsen, inte bara Gud, vilket jag utvecklar nedan. Min uppfattning av Saras poänger i fetstil nedan.

1. Jag försöker inte få dig att tro att gudar finns, endast förmedla att de som tror så, har rimliga skäl att göra det.

Jag försöker inte göra dig (eller någon annan) till ateist, endast förmedla att vi som inte tror avvaktar med att göra så till dess att dessa rimliga skäl delas med oss. Inte för att vi inte vill tro på något övernaturligt, utan för att vi är slavar under argumenten. Hur gärna jag än skulle vilja tro att Gud finns, är jag oförmögen att tro något som inte stämmer. Det är en fråga om vilken personlighet man har.

2. Det finns skäl att tro på Gud, de som tror har erfarenheter som ledde dem till att tro.

Alla har överväldigande upplevelser, men det är inte upplevelser som gör att upplevelser tillskrivs Gud – det är kultur. Vilken Gud du tror på, korrelerar (mest) med din födelseplats, inte med några vetenskapliga fynd.

3. Frågan om Guds existens kan inte besvaras inom ramarna för vad naturvetenskapen söker svar på.

Det stämmer. Naturvetenskapen är besvärad med det som finns, men allt från etnologi till evolutionspsykologi är också vetenskap, och där hittar vi de förklaringar som vi behöver för att förstå varför många tror på Gud. Skulle naturvetenskapen ha något att gå på, skulle gudstro vara tillgänglig även för oss som idag inte tror.

4. Argumenten som hävdar att Gud finns är filosofiska, historiska och anekdotiska.

Ja, vad annat finns att hämta? Jag vill påminna om att alla som försvarar en falsk verklighetsuppfattning är hänvisade till detta, inte bara den som tror på Gud. I meningarna efter lyfts tillskrivande av överväldigande upplevelser igen, vilket avhandlas i punkt 2.

5. Mina erfarenheter säger mig att mirakler inte finns, men mirakler kan finnas.

Fantastiska händelser kan givetvis vara något annat än det uppenbara: En gripande händelse som jag inte kan förklara. Men om det är något annat, vad är det som säger att Saras personliga alter ego som är den sanna förklaringen? Att hävda något sådant, är att hävda att frågan om Guds existens är en fråga för naturvetenskapen, eftersom Sara är en del av naturen, och den Gud hon tror på gör avtryck. Sara har själv bemött detta i punkt 2, så därför vill jag hänvisa till det alternativ hon själv presenterar i punkt 4, nämligen anekdoter – med en chans att erhålla filosofiskt och historiskt erkännande när vi kasserat all befintlig filosofi och historia. Idag svarar filosofi och historia snarare på varför man tror, inte på frågan om Guds existens, för det är inte bara naturvetenskap som måste förhålla sig till verkligheten, det måste all vetenskap göra, på olika sätt.

6. Verkligheten formas av vad man tror om den.

Poängen görs med hänvisning till att jag som naturalist tillhör en minoritet bland jordens befolkning, och att postmodernisterna har rätt i sin uppfattning. Men nej, vad man tror om verkligheten formas av kultur och psykologi. Om du vill bilda dig en uppfattning om hur verkligheten faktiskt är, måste du studera den. Återigen, Sara konstaterar att man inte kunde hitta Gud i verkligheten genom att studera verkligheten (punkt 3), vilket betyder att rimliga skäl saknas. Argumentet som lurar mellan raderna kallas ”God of the gaps” (”kunskapsluckornas gud”) och syftar till att lyfta sådant man inte begriper till sin egna förklaringsmodell, men i själva verket är det kulturella skäl som avgör att det är just Gud som tillskrivs det man inte begriper.

Apropå postmodernismen så brukar jag vara tydlig med ett önskemål:

Kan du formulera ett argument för att det finns älvor, som är så starkt att du själv skulle börja tro att det finns älvor på riktigt? Använd det argumentet när du pratar om Gud, för det argumentet är trovärdigt! Att säga att älvorna gömmer sig för naturvetenskapen, är ett argument mot deras existens, inte ett argument för deras existens.

*) Är det löjligt att tro på Gud? och Joel Halldorf har både rätt och fel, men ateism är ett koncept han inte förstår

Godhet är inte längre en del av lösningen på landets problem

Kriminaliteten i Sverige minskar, därför påstås det att Sverige aldrig varit tryggare. Kända kriminaldebattörer som Malena Ernman och Magnus Betnér har varit tongivande i vår förståelse kring vad som händer i det kriminella Sverige, men samtidigt har media börjat rapportera om personer som blir skjutna i huvudet inför sina barn. Vad är det Ernman och Betnér förstår som vi andra missar?

Det finns flera faktorer som kan spela in, varav två jag tycker mig ha identifierat är rapporteringen och förminskningen. Medierapporteringens karaktär påverkar bilden av det svenska tillståndet, och förminskningen av kriminalitet kan vara ett lättillgängligt försvar mot att behöva ändra uppfattning i en känslig fråga.

Den allmänna uppfattningen om kriminalitet baseras på vad media rapporterar. Om det antagandet stämmer, så spelar det roll att media inte längre lägger särskilt mycket tid på en cykelstöld. Blotta förekomsten av grova våldsbrott överskuggar allt annat, särskilt när våldsyttringen är så extrem som i mitt inledande exempel. Men något har förändrats i hur man rapporterar om grovt våld. På 80- och 90-talet genererade varje pistolmord krigsrubriker på förstasidorna i flera veckor, inte bara ett så extremt som det tidigare nämnda. Idag betraktas det som alarmism att göra mer än en notis av en dödlig uppgörelse med skjutvapen. Men det tillgrips fler cyklar än det skjuts ihjäl personer. I sin mest extrema form av mitt antagande kan ökad kriminalitet tolkas som minskad kriminalitet, om två färre fortkörningar växlas in mot ett pistolmord. Och minskad kriminalitet borde rimligtvis innebära att samhället i stort är tryggare.

Tanken att man har företrätt en politik man inte längre litar på, kan leda till en vilja att förminska allt som kan tolkas som en konsekvens av den politiken. När det började bubbla upp siffror som indikerade att vissa kulturer, företrädelsevis feministiska kulturer, var mindre benägna att begå vissa illgärningar som andra kulturer, företrädelsevis misogyna kulturer, var mer benägna att begå, var det många som behövde fundera. Har jag verkligen varit ärlig mot mig själv när jag röstar? Har politikerna verkligen varit ärliga mot mig med sina avsikter? Under resans gång har vi bl.a. avskaffat tjänstemannaansvaret, och det avskaffandet skedde inte av en slump, för vi har ett system som inte är kompatibelt med ansvarsavkrävande. Vi har till och med sett statsminister Stefan Löfven sitta i tv och säga att ”förr hade andra den kriminaliteten och nu har vi den” så att vi ska förstå att dåligt utfall inte handlar om dålig politik utan om hur mycket klockan är, och att vi ”inte såg det komma” så att vi ska förstå att konsekvenserna av förd politik var okänd.

Jag erkänner att det är lättare att peka på andra personers dåliga insatser än att föreslå konstruktiva lösningar, och jag gör mig skyldig till att peka på andras tillkortakommanden utan att leverera något lösningsförslag. Men om jag får önska något, så skulle det vara att de som tagit oss hit där vi är idag, skulle sluta skylla ifrån sig och istället börja rannsaka sig själva. Sina val, och sina bidrag. Dåliga beslut som fattas under föreställningen att man är god om man fattar dem, är lika dåliga som alla andra dåliga beslut. Självförhärligande är inte en del av lösningen.

Sociala medier för tänkande människor?

Jag försöker att prata vetenskap och politik på Twitter (X) och IRL (öga mot öga) istället för på Facebook, för både vetenskap och politik behöver ha en krattad manege. Om man skriver något politiskt på datoriserade kommunikationsplattformer som attraherat personer vars mest radikala uttalanden handlar om att ta kort på en maträtt (Facebook, Instagram), kommer du i bästa fall att mötas av personangrepp, men i värsta fall kommer du få din existens ifrågasatt, särskilt om du har marginaliserade åsikter. Stöter man på osakliga angrepp bör man blockera utan att svara. Personer med det beteendet är nästan alltid obstinata, och deras motiv är alltid att se bra ut inför gruppen, genom att visa att man vågar sätta ner foten när filterbubblan inte varit tät nog. Ingen vinner på att ge luft åt dessa intellektuella trafikolyckor.

Svara på angreppet, och premisserna anpassas för nästa angrepp. Tröttna och säg ifrån, och den som äger sidan kommer att identifiera ditt påhopp. Vad har du vunnit? Ingenting.

Gör ett avgörande inför dig själv om du sakligt ska förklara varför du blockar, eller blocka direkt. Ställ inga motfrågor, försvara dig inte – du kan inte vinna.

När man tittar på politiskt intresserade personers val av plattform att föra fram sitt budskap på, så måste man erkänna att Facebook faktiskt är en väldigt stor plattform för personer födda på 80-talet eller tidigare. Facebook har inte lyckats attrahera den yngre generationen mer än vad SVT har gjort, men till skillnad från det försvinnande SVT så har företaget som äger Facebook andra trick gömda i skjortärmen, som t.ex. WhatsApp. Och WhatsApp-generationen (”Generation Greta”) är färdiga med politik – de vet redan att valet står mellan SD eller M, så den politiska diskussionen kommer inte nå några större höjder på WhatsApp.

Så vad händer när man lämnat Twitter och fortfarande vill sprida ett politiskt budskap?

För det första så måste man förstå vem som lämnat Twitter. Plattformen är aldrig så populär bland genuint politikintresserade, men de som var trygga när en islamistisk oljeshejk ägde plattformen, blev väldigt stressade när en yttrandefrihetsvurmande marknadsliberal demokrat köpte plattformen. Alla ”boomers” finns på Facebook, men ett speciellt slags boomers har lämnat Twitter till förmån för Facebook. För min del är Facebook-konceptet med ”vänner” lite för intimt för att jag ska vara bekväm med att uttrycka politiska åsikter – för mig trumfar familjefriden sakfrågan. Men om jag vill göra mig hörd utanför min filterbubbla av yttrandefrihetsvurmare, som ändå inte har några invändningar mot min politik, så måste jag vända mig Facebook. Redan idag gör jag försiktiga inlägg som avslöjar min politiska vision, vilket faktiskt inte har varit särskilt problematiskt. Men att ge replik i en sakpolitisk debatt på Facebook, har alltid kommit till ett pris, och kommer alltid komma till ett pris, eftersom du talar till personer som aktivt sökt sig till en filterbubbla, och är beredda att angripa den som inte passar in, i syfte att se bra ut inför andra som sökt sig till samma filterbubbla.

Och blir du du arg av personangrepp, kommer du begå ett personangrepp, och då har du förlorat debatten till någon vars närvaro syftar till att se bra ut inför gruppen, genom att visa att man vågar sätta ner foten när filterbubblan inte varit tät nog. Så igen, ingen vinner på att ge luft åt dessa intellektuella trafikolyckor! Därför anser jag att personangrepp ska leda till blockering, och att politik hör hemma på sociala medier för tänkande människor, inte på sociala medier för matfotografer. Både vetenskap och politik behöver ha en krattad manege. För om man skriver något politiskt på datoriserade kommunikationsplattformer som attraherat personer vars mest radikala uttalanden handlar om att ta kort på en maträtt (Facebook, Instagram), kommer man i bästa fall att mötas av personangrepp, och det är det inte värt. Så jag lovar att gå fram försiktigt.

Jag skulle gärna se att den nya könslagen röstas ned

Den 17/4 röstar riksdagen igenom en ny könslag som innebär att en 16-åring (eller äldre) kan byta juridiskt kön efter ett läkarutlåtande om könsdysfori. Ett könsbyte innebär att man får ett nytt personnummer. Jag har lyssnat på argument från flera parter.

Först har vi kändisarna. Komikern David Sundin menar att det inte kommer att komma några negativa konsekvenser av den nya lagen, och att den individuella friheten att byta kön bör prioriteras. Jag uppskattar omsorgen om individens frihet.

Arbetsgivare som vill kunna göra utdrag från polisregistret inför anställning har klagat över att man kan byta personnummer, eftersom personnumret är kopplingen mellan en arbetssökande och dennes brottsstatistik. Jag kan uppskatta ambitionen att ha en hård koppling mellan en person och sina tidigare brott, men män som t.ex. förgriper sig på småbarn, kommer kunna säkra sin tillgång på småbarn ändå.

Det argument som vinner för mig är frågan om konformitet i vården. Att agera på självdiagnosen att man är född i fel kön, kan i vissa sällsynta fall leda till att patienten ångrar sig, och vi har sett exempel på att det samhälle som hyllar den som byter kön en gång, kan frysa ut den som byter kön en gång till. En person som transformerar från man till kvinna, måste vara lika stöttad och inkluderad om personen senare transformerar från kvinna till man.

En person som ångrar en transformation är inte en svikare, den är förmodligen bara en person som är osäker, eller i värsta fall en feldiagnostiserad person. Nu när lagen är på väg har förespråkare och motståndare fortfarande svårt att samtala sakligt, vilket må vara hänt, men det är förmodligen den som byter kön som verkligen behöver stöd. Även om det sker en gång för mycket.

Jag tänker inte hänga läpp om lagen går igenom, men jag skulle nog välja att rösta mot om jag vore riksdagsledamot. Fast som sådan röstar man inte efter sitt hjärta, utan efter partiet. Annars blir man utbytt.

Uppdatering 2024-04-08: Nio läkare (vara av två professorer) har etiska invändningar

Vi måste lösa försörjningen av programmerare

Bilder som genereras av en artificiell intelligens (AI) är fortfarande inte särskilt trovärdiga. De defekter som kameror skapar saknas i AI-genererade bilder. Defekter som är konsekvensen av dagens generativa AI, är fortfarande någorlunda tydliga. Inom en snar framtid kommer detta förmodligen vara löst, men då kommer vi få problem med identifiering av förfalskningar som måste lösas. Personligen är jag en entusiastisk användare av AI när jag skriver datorprogram, men jag inser att en lösning som automatisk kodgenerering skapar nya problem även inom detta område. Precis som när bilder genereras, så är misstagen subtila. Och när den automatiska kodgenereringen blir bättre, kommer misstagen bli mer subtila innan de försvinner. Jag fick erfara detta ytterligare en gång idag när jag byggde en grafikgenerator (en kodkomponent man kan ge instruktioner till för att tända och släcka bildelement/pixlar på datorskärmen).

Jag föreslog en skrivskyddad heltalsvariabel som hette _width, Microsoft Copilot kompletterade med dito som hette _height, och ett förslag på en byte[] (endimensionell byte-array). Förstår man syftet med variablerna (att beskriva en bilds bredd och höjd) borde förslaget istället vara byte[,] (en tvådimensionell byte-array). Eller så tänkte sig AI:n att jag skulle göra en mindre abstrakt minnesrepresentation, mer trogen hur grafikkortet hanterar data. Jag är imponerad, men ett litet tecken kan ha väldigt stora konsekvenser för en datorprogrammerare! Helt plötsligt förväntas jag veta vilken kontext AI:n tror att jag befinner mig i! När systemutveckling sköts av AI, kommer tempot öka. Vårt beroende av kod kommer att öka med den ökade tillgängligheten. Kravet på de personer som är inblandade i peer reviewing kommer att öka. Antalet reviewers kommer att öka. Kravet på olika testfunktioner (enhetstester, end-to-end-tester, regressionstester, med mera) kommer att öka.

Det blir som när bilar började produceras på löpande band för drygt 110 år sedan. Helt plötsligt blir bilen en överkomlig produkt för en större grupp, vilket ökar efterfrågan av produkten, och därmed behovet av kunniga arbetare som ska tillgodose behovet som egentligen skapades av tillgången. Om lilla Sverige ska vara med i matchen, behöver vi inte bara ett ännu vassare utbildningssystem, vi behöver ha tillräckligt många som faktiskt är intresserade av elektronisk databehandling. Mark King blev inte den virtuous han är bara för att han gick en kurs i hur man hanterar en el-bas, han var genuint intresserad av att lära sig spela, och han använde mycket ledig tid till att öva på att hantera instrumentet. Så på något vis behöver Sverige sälja in datorprogrammering till nya generationer på ett positivt sätt, annars kommer vi bli ersatta av AI. Gissningsvis utländsk sådan.

Vad kan vi egentligen veta om den historiske Jesus?

Idag hade jag förmånen att debattera bl.a. Per Ewert on vad vi egentligen kan säga om den historiske Jesus. Debatten finns inspelad på Facebook . Mycket nöje!

Den finns att betrakta här, och samtliga föreläsningar och debatter finns här.

Apropå fläskkött och upprättandet av rasregister i Sverige

Kommunals ordförande Malin Ragnegård menar att fackförbunden ska stå bakom att Sverige behöver ett rasregister för att motverka rasism. Jag anser att facken då går alldeles för långt åt fel håll. Ett rasregister har fler nackdelar än fördelar, och lagen ska ändå vara lika för alla medborgare, oavsett hudpigment. Tanken är fin, men dumheten överskuggar varenda spår av godhet. Enligt detta resonemang hade Nazisterna rätt, eftersom även de identifierade sig som goda, men man identifieras dessvärre av sina gärningar – även illgärningar. Att man gör ont i tron om att man är god, betyder inte att man egentligen är god, det betyder bara att man inget begriper. Att inget begripa är som bekant fackens paradgren.

Med det sagt, frågan om etnicitet är högaktuell på Twitter/X just nu. Centerpartiets (tillfällige, förmodar jag) partiledare Muharrem Demirok vädjade till folklighetspoäng genom att posera ätandes raggmunk. Givetvis upprör det känslor, helt i onödan, på grund av frånvaron av fläsk. Om du blir arg över att en muslim låtsas ha antagit en svensk kultur via raggmunk, är du inte bättre än de som förfäras över att svenskar låtsas fira Ramadan medan de demonstrativt äter fläsk. Båda sakerna är helt oproblematiska, för din rätt att äta fläsk är inte större än Demiroks rätt att avstå. För det är först när din kultur förväntas begränsa andra, som du inte längre är välkommen i Sverige – det är inte när du avstår fläsk. Eller gör narr av Islam. Eller bränner koranen. Muslimerna har samlat ihop till koranbränningarna, och de är knappast sekulära demokratiska muslimer som försöker döda poliser när så sker. Att vilja döda en polis vid åsynen av hädelse, kommer alltid att vara ett större problem än att äta raggmunk utan fläsk. Fläskätandet är garanterat inte ens Demiroks största problem.

Men åter till de intellektuella slaskhinkarna i Kommunal, som med god marginal gjort sig mer förtjänta av utvisning genom sitt senaste utspel, även om man faktiskt bortser från deras tragiska track reckord. Om de skulle ha fått sitt rasregister på plats, skulle raggmunken räcka för att kommendören skulle flytta honom från brun till vit? Och skulle det ens vara önskvärt? Låt alla ha sin egen frihet och sin egen kultur, men sätt dig inte på andra! Och ge inga pengar till Kommunal – du är en bättre människa än så!

”Högervridningen i SVT börjar framträda allt tydligare”

Häromdagen klagade Jan Guillou i Aftonbladet över SVT:s högervridning. Vad säger det om honom?

Medhåll var ingen bristvara, men från forskning vet vi att SVT har en slagsida åt vänster. De använder gärna vänsterns narrativ när de beskriver verkligheten. Det är inte marknaden som skapar jobb, det är Arbetsförmedlingen. Du påverkas av en socialdemokratisk statsbudget, du drabbas av en moderat statsbudget. Och så vidare. Som medborgare uppfattar du SVT som helt sakliga om du är en som gärna använder vänsterns narrativ när du förstår verkligheten. Andra, de som gärna använder högerns narrativ för att förstå vad som händer runtomkring dem, uppfattar SVT som vänster.

Jag är själv fullkomligt medveten om min politiska slagsida. Jag kan inte identifiera mig med svensk höger, särskilt inte om man slänger in totalitära högskattepartier som Sverigedemokraterna i leken. Jag är höger på ett sätt som gör mig till både Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas meningsmotståndare – jag är frihetlig och måttfull – gillar Moderaterna men tycker att de är för lite moderata och jag har kandiderat för Piratpartiet. Jag vill att individens frihet (ekonomisk, åsikts, med mera) är viktig och jag betraktar det gemensammas makt över individen som mer positiv om den är just måttfull. Jag tillhör ett slags höger som inte har någon representation i riksdagen, men jag vet om det. Och jag kan identifiera min egen slagsida.

Så när Jan Guillou skriver att ”högervridningen i SVT börjar framträda allt tydligare”, betyder det förmodligen bara att han själv är väldigt vänster. Och när personer som inte är lika långt ute på vänsterkanten som Guillou, typ en vanlig socialdemokrat, anser att SVT är neutrala, så handlar det nog om vanligt medhåll. Annars skulle man tvingas in i slutsatsen att personer till höger helt enkelt har fel när de betraktar SVT som vänster, när deras uppfattning om SVT:s vänstervridning har exakt samma grund som Guillous uppfattning om SVT:s högervridning.

Föräldrar brister i ansvaret att göra barnen till socialister

Fackets ansträngningar för att få bort Tesla från den svenska marknaden fortsätter, precis som rationaliseringarna av ansträngningarna. En av de som anstränger sig mest är Lennart som jag följer på Twitter. Jag följer honom för att jag tror att han på riktigt bjuder på hur socialister tänker. Jag är inte säker, men jag tror att han är på riktigt. Hans (i skrivande stund) senaste inlägg på Twitter lyder:

”Varför får jag känslan av att de här ungdomarna inte har en aning om kollektivavtal, föräldraförsäkring, äldreomsorg, fungerande socialtjänst och sånt som vi har sosseriet att tacka för? Vill dom stoppa kollektivavtalen?”

Inlägget är illustrerat med en samling ungdomar som bär t-shirts med texten ”Stoppa sosseriet”, och det är denna bild som Lennarts inlägg handlar om. Men så har Lennart även lagt till en bild som visar hur personer som arbetar på företag med kollektivavtal i snitt tjänar över 150 tusen kronor mer än personer som arbetar på företag som saknar kollektivavtal. Från bilden kan man utläsa att årlig löneförhöjning, reseersättning, avtalspension, ackordslön, med mera, inte förekommer på företag utan kollektivavtal (som t.ex. Tesla).

Motsatsen till kollektivavtal är ett individuellt anställningsavtal som tecknas utan facklig inblandning. Jag förväntas alltså tro att frågor om reseersättning inte får avhandlas av dessa avtal. Och det tror även fackligt folk. Jag har till och med varit med om att en person på arbetsplats med kollektivavtal, som valde att förhandla sina egna villkor, blivit trakasserad av facket för att hennes villkor var mycket bättre än alla andras!

Bland kommentarerna konstateras att föräldrar inte har uppfostrat ungdomarna till goda socialdemokrater, vilket får mig att tänka på resultatet av det senaste skolvalet. Socialdemokraterna lyckades bli det största partiet i hela 0 län, medan Moderaterna och Sverigedemokraterna fick nöja sig med att dela på de resterande 21 länen. Så om analysen om föräldrarna stämmer, så är svenska föräldrar riktigt dåliga på att göra socialister av sina barn. Tack och lov, om du frågar mig.

På samma tema:

Socialdemokraternas ovilja att betala skatt handlar om privilegier, inte principer (2024-03-02)
Socialdemokraterna öppnar för att avskaffa pressfriheten för att skydda Andersson (2024-02-17)
Facket vet inte vad frivillighet är (2023-11-18)
Hur resonerar IF Metalls medlemmar egentligen? (2022-12-02)
Partier bör finansieras genom medlemsavgiften allena (2022-08-14)
Det är viktigt att man får följa sin dröm, därför stöttar jag mina fiender (2022-02-09)
Är pigan ansluten till kollektivavtal? (2022-01-11)

2023 års siffror från Svenska kyrkan

Antalet aktiva inträden i Svenska kyrkan (SvK) har en tendens att öka och antalet aktiva utträden tenderar att minska. Ett aktivt inträde är en vuxen person som medvetet väljer att gå med i kyrkan, medan ett passivt inträde är t.ex. när en förmyndare bestämmer att en person ska vara medlem [sic]. Ett aktivt utträde är en vuxen person som väljer att gå ur, medan ett passivt utträde t.ex. ett dödsfall. Men ökningen av aktiva inträden och minskningen av aktiva utträden räcker inte för att medlemsminskningen ska avstanna.

Medlemsantalet från år 2022 har minskat från 5 563 351 till 5 484 319 år 2023, samtidigt som befolkningen har ökat från 10 521 556 till 10 550 054 (med reservation för att SvK faktiskt har bättre koll på vilka som är medlemmar i kyrkan än vad Statistiska Centralbyrån har koll på vilka som bor i Sverige). Men förändringen sedan 2005 är ungefär 1,5 miljoner upp när det gäller befolkning och lika mycket ner när det gäller medlemsantal.

Nettominskningen var alltså aningen högre i år.

Och så här ser förhållandet mellan befolkning och medlemmar ut när 2023 års siffror är med i ekvationen:

Vi får hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Här finns rapporten om 2022 års siffror.

Mark 7 on the divinity of Jesus

Mark 7 is a collection of anecdotes from the life of Jesus which aims to show that Jesus is divine. Jesus offers wise maxims mixed with miracles. This time Jesus chose to take his patient to the side when he performed his miracle. Jesus interest was to unselfishly give a man his hearing back. One can always speculate about the method. God himself probably could have brought the light into existence by mere thought, but he spoke light into existence. He could probably have brought light into existence through ritual dance, but he simply chose to speak light into existence. I see no reason to think Jesus had to have his fingers in the deaf man’s ears, but that this was the method he chose. But why did he choose it? Avoiding spitting and avoiding fingers in their ears gives a hygienic advantage. For what I can see, it would be better if Jesus for example put his hand on the deaf man’s forehead. Also, the method Jesus chose, could be mistaken for a method that would be chosen by contemporary charlatans. We don’t know what Jesus would have done today, but this story is probably in itself a haughty throat clearing, aimed at emphasizing an even more extravagant assertion: that Jesus is God. But we do not believe that Jesus is God because we have any reasonable grounds to believe so, we believe it because our parents believe so. And their parents in turn.

Intuitionen för att vinna en bil

I tv-programmet Let’s make a deal kunde man vinna en bil om man gissade rätt på frågan vilken dörr bilen var gömd bakom. Genom att tweaka parametrarna, blir uppgiften ganska enkel.

Socialdemokraterna var inte ärliga i NATO-frågan (heller)

Socialdemokraterna pratar gärna om förebyggande arbete, men de talar inte sanning. NATO-medlemskapet är ett typiskt exempel på hur man sossar sig fram i olika frågor. Man hänvisar aldrig till principer, men följer alltid det man (mer eller mindre framgångsrikt) uppfattar som aktuell opinion.

På kongressen 6/11 2021 sade dåvarande försvarsminister, socialdemokraten Peter Hultqvist, inte att det inte var aktuellt nu med ett NATO-medlemskap. Han lovade att aldrig skicka in någon ansökan om NATO-medlemskap. Skillnaden mellan att säga att det inte är aktuellt nu och att lova att aldrig medverka till medlemskap är inte så liten.

24/2 2022 gick Ryssland in i Ukraina (som inte är NATO-medlem).

8/3 2022 var NATO-medlemskap fortfarande inte aktuellt enligt Magdalena Andersson. Trots att det säkerhetspolitiska läget förändrades helt, knappt två veckor tidigare!

Idag kan läsa på Socialdemokraternas hemsida att man omprövade sin uppfattning 24/2 2022. Hultqvist talade inte sanning när han sa att inget kan ändra på Socialdemokraternas hållning i frågan, texten på deras hemsida talar inte sanning om när de ändrade uppfattning. Det var opinionens vändning i NATO-frågan som föranledde Socialdemokraternas vändning. Att de förstod det säkerhetspolitiska läget, är en lögn.

Så hur ska man jobba förebyggande? När man gång på gång behöver erkänna att man inte ser saker komma, kan man knappast inte förebygga något. Förebyggande arbete kan bedrivas av den som förstår vad som är på ingående – det kan absolut inte bedrivas av Socialdemokraterna (som till och med blev grundlurade av Hajen).

Socialdemokraternas ovilja att betala skatt handlar om privilegier, inte principer

Det har nätt och jämt gått några dagar sedan Socialdemokraterna angrep, misstänkliggjorde och hotade att lagstifta bort en meningsmotståndare, nämligen samhällsdebattören Henrik Jönsson. Eftersom han finansierar sin verksamhet med pengar han själv drar in och betalar skatt för, måste det vara något lurt med honom. Den enda finansiering som Socialdemokraterna själva kan komma över, är antingen skattebefriad genom särlagstiftning till Socialdemokraternas favör, eller bidrag från skattebetalarna eller facket (vars medlemsavgift är skattebefriad). Men tro inte att det handlar om lite pengar. Så här ser partiernas inkomst ut, enligt Dagens Arena:

Socialdemokraterna är inte bara den största bidragsmottagaren från skattebetalarna, de har även en skattefri lotteriverksamhet. Tittar man i partiets årsredovisning för år 2022 (vilket är den senaste som publicerats), handlar inkomsterna totalt om 326 miljoner kronor. Lite kommer från medlemsavgifter (vilket är den absolut minst tveksamma delen av Socialdemokraternas inkomster), och det finns lite andra (mer diskutabla) småinkomster.

Skattefria s.k. partilotterier är mycket viktig inkomst för partiet, även om de skulle ha störst inkomst även utan den. Skulle de behöva betala sin skatt, såsom Henrik Jönsson behöver göra, skulle den delen av inkomsten åtminstone halveras.

Så här säger partiet själva om skatter på sin hemsida: ”Socialdemokraterna vill att [/] skatteundandragande bekämpas” och att ”[s]katt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov”. Det verkar finnas en principiell invändning mot det system man själv profiterar på. Men tydligen finns det ett tydligt undantag från den invändningen. Partiet.

Anders Lindberg, som arbetar på en av Socialdemokraternas (bidragsfinansierade) tidningar (som förresten ger vinstavkastning till facket) använder ordet ”dråpslag” om att Socialdemokraterna beskattas, och han pratar i toner om att regeringen vill tysta oppositionen. Han har inga invändningar mot att Henrik Jönsson, som på det finansiella planet är en liten myra bredvid partiet, måste betala skatt. Jag har inte ens hört Lindberg klaga på att Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har öppnat för att lagstifta bort Jönsson.

Det verkar alltså inte handla om några principer, utan om att bevara egna privilegier. Man vill varken bli av med sina fördelar eller låta någon annan få samma lättnader. Men stämmer Lindbergs analys om att partiet kanske inte överlever om deras inkomster blir beskattade, tycker jag att det kan vara värt att prova. Med lite tur kommer Socialdemokraterna att krympa, och lämna plats för nya fräscha alternativ i politiken. Hur det än blir med den saken, behöver det svenska samhället en rejäl och grundlig avsossifiering.

Att vara socialdemokrat handlar om mer än ett parti

Socialdemokraterna är inte ett parti som andra, och socialdemokrater letar inte efter samma sak som andra partiers väljare. Socialdemokraterna byter aldrig ståndpunkt. Ena dagen har de alltid varit kärnkraftsmotståndare, andra dagen vill de bli partiet som garanterar utbyggnaden. Ena dagen lovar de att aldrig skicka in en medlemsansökan till NATO, andra dagen tar de äran för att Sveriges (kommande?) NATO-medlemskap. Ena dagen bygger man inga murar, andra dagen är den höga andelen invandrare den s.k. ”SD-regeringens” fel. Ena dagen dör naturen om bilbränsleskatten är för låg, andra dagen är det den s.k. ”SD-regeringens” fel att bränslepriserna är för höga. Tro inte för ett ögonblick att du är smartare än en socialdemokrat för att du har genomskådat deras doublespeak, för deras väljarkår är lika medveten som du om att de förs bakom ljuset. Skillnaden är att de vill ha det så.

Motiven kan variera. Det kan vara allt ifrån att man finner trygghet i förmynderi och att bli ”klappad på huvudet” av ”storebror” till att man tror att lögner och korruption är en del av spelets regler, och att det ser lika dant ut i alla partier. Men att Socialdemokraterna i egenskap av De Goda, åtminstone agerar för en god sak, nämligen Partiets väl. Den senaste historien handlar om A-traktorer. Eller kanske snarare om vem som ska bestämma reglerna som gäller för A-traktorer i Sverige.

När vi röstade för ett medlemskap i EU på 1990-talet så presenterades EU som en frihandelsunion. Naturligtvis var högern för ett medlemskap och vänstern var emot. Idag är EU än superstat, vars svindyra administration pumpar ut direktiv som medlemsländerna måste följa. Det har gjort EU betydligt mindre populär hos högern, men riktigt populär hos vänstern. Nyligen röstade Europaparlamentet för 16-årsgräns för att få föra fram en A-traktor. Utan att ta ställning till sakfrågan, är min invändning att vi har politiker närmre oss som är mer kapabla att fatta sådana beslut. Sveriges riksdag är ett sådant exempel.

Sveriges inflytande över Europaparlamentet är knappt 3%, så i praktiken är det de stora länderna som bestämmer där, så jag tänker inte klandra Socialdemokraterna för att de röstade för en åldershöjning på EU-nivå för A-traktorer. Jag tar inte ens ställning i frågan, jag råkar bara anse att Sverige ska vara en suverän stat som bestämmer sådant själv, via den demokratiska processen. Uppfattningen delar jag med den socialdemokratiska europaparlamentarikern Heléne Fritzon, som dessutom i sak tycker att 16-årsgränsen är något dåligt. Hon skriver på Twitter:

”Ett stort bakslag idag för ungdomar på svensk landsbygd! När Europaparlamentet röstar för att höja åldersgränsen för A-traktorer. Det har varit en lång kamp men som inte nådde hela vägen fram. Vi ger oss inte! Nu fortsätter kampen i förhandlingarna!”

När du läser detta, tycker du att hon ärligt representerat att hon, tillsammans med övriga svenska socialdemokrater i parlamentet, röstade för direktivet med åldershöjningen? Om svaret antingen är ja, eller nej med en bifogad förklaring till varför det inte gör något, är du socialdemokrat. Inbilla dig inte att du resonerar som många andra, men att du bara råkar sympatisera med ett annat politiskt parti. Du har andra standarder, andra värderingar och en annan moral.

”Vad tror du?” – en ny podcast om tro och vetande!

Jonathan Klasson och Rasmus Pettersson har en ny podcast som heter ”Vad tror du?” som handlar om livsåskådning, tro, vetande, religion och filosofi. Jag fick den äran att vara gäst i första avsnittet, som snabbt utvecklades till en debatt i frågan om Gud finns eller inte.

Lyssna gärna på avsnittet på Spotify.

Idag röt Hanif Bali ifrån, men denna gång kan jag förstå honom

Idag har Hanif Bali, i tre tweets i rad, kallat Daniel Swedin för sossefetto, Tony Johansson för hycklare och Johannes Klenell ironiskt för geni.

Svensk vänster har en vana (eller ovana) att ifrågasätta flyktingars vara i detta land, baserat på ganska lite, som t.ex. brist på politiskt medhåll. Men när någon som verkligen inte hör hemma i Sverige, som i Daniel Riazat för hans tveksamma vandel som jag tyvärr fått bevittna i riksdagen, blir det ett fasligt liv. Jag tycker såklart att Riazat ska få stanna oavsett hur han behandlar kvinnor, och helt oberoende av hans andra tillkortakommanden. Men jag kan bli lite frustrerad över att svensk vänster, som uttrycker en önskan om att utvisa precis vilken flykting som helst på precis vilka grunder som helst, helt plötsligt ska låtsas som att de bryr sig om människor när en person som uppenbarligen inte delar våra sekulära och humanistiska värderingar blir ifrågasatt.

Med tanke på att jag blir frustrerad, kan jag förstå att Bali reagerar. Frågan om rasism har inte udden vänd mot mig som infödd, och Bali är inte här av fri vilja, utan kom hit som barnflykting.

Det hela blir ännu mer absurt, när man tänker på att den som får vänstern när han gör (påstått) rasistiska uttalanden är sverigedemokraten Richard Jomshof. Har de levt under en sten? Har de inte lärt er hur han fungerar? Det rör mig inte i ryggen att han säger saker som kan uppfattas som rasistiskt, men jag skulle bli extremt besvärad om någon med min egna politiska färg skulle göra det. Och jag har därmed faktiskt en viss förståelse för att Hanif Bali reagerar som han gör.

Man kan inte både vara antirasist och alliera sig med rasister, vänster eller ej. Jag pratar gärna politik med mina politiska motståndare – det är så jag vet att de är mina politiska motståndare. Och jag har börjat tro att det är en av anledningarna till att jag inte är någon Daniel Swedin, Tony Johansson eller Johannes Klenell. Var en bättre människa än dem!

Nyheterna i TV4 missar målet med Andersson

Idag lade TV4 Nyheterna (härefter Nyheterna) ut en kort kommentar från Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Det gällde den påstådda felöversättningen där Andersson sagt till den tyska tidningen Vorwärts att Jimmie Åkesson sagt att ”Sverige måste börja konfiskera och riva moskéer”, men hennes översättare, Ingrid Bohn, meddelade Vorwärts att Andersson menar att Åkesson sagt att ”Sverige borde konfiskera och riva alla moskéer”. Jag har inte hört att Bohn har protesterat mot anklagelsen mot henne, så antingen är den korrekt eller så har hon kompenserats för att stå ut med den. Men Andersson själv har som sagt kommenterat kalaset i Nyheterna. Hon säger:

”De äöen professionell översättare som har översatt ett ord felaktigt. Öh det öh är ju väldigt olyckligt, men å andra sidan, eh, jag tror atte Ul… Jimmie Åkesson var ju rasande på detta. Topplocket gick. Tänk om han kunde visa samma engagemang kring sjukvårdskrisen. Och jag tror för de flesta tyska läsare, om det är så att Åkesson vill riva alla moskéer eller vissa moskéer, vet jag inte om det gör sådär jättestor skillnad i ärlighetens namn. Däremot, om det kom pengar till sjukvården nu, det skulle göra stor stor skillnad.”

(Beträffande sjukvården så tror jag att Magdalena Andersson behöver rensa upp i de egna leden. I region Uppsala lämnade Centerpartiet över styret till Socialdemokraterna med en halv miljard i buffert, men S äskar redan nya pengar från regeringen på grund av ”ansträngt läge”. Det kan alltså vara läge att själv ta reda på hur det där med ekonomi fungerar innan man ger sig på andra.)

Det som fick mig att reagera var inte att hon kastar någon annan under bussen, att hon förminskar ett allvarligt problem om förvanskad andemening, eller att hon vill skifta fokus till sjukvården – för socialdemokrater handlar inte demokrati om folkstyre, utan om makttävlan, och det är en tävling där alla medel är tillåtna. Det som gör mig irriterad är att Nyheterna lyfter citatet ”en professionell översättare som översatt ett ord felaktig” i sitt tweet. Jamsar de med i frånskyllningar, förminskningar och bortförklaringar?

För i sak har Magdalena Andersson helt fel på den punkten. Det spelar en väldig roll, även för tyska läsare, om det finns ett riksdagsparti i Sverige som inte vill ha några moskéer alls eller inte vill ha något spridande av homofobi! För Andersson är kanske detta helt likgiltigt, allt annat skulle överraska mig i den positiva riktningen, men för gemene man är detta hela skillnaden!

Jimmie Åkesson sade: ”Vi behöver också börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob, antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.”

Även om man inte håller med honom, så måste man, TV4 inkluderat, se att Andersson inte står helt stadigt på fötterna här. Så det kan vara läge att även TV4 aktiverar det kritiska örat någon gång ibland.

SVT reder ut varför män röstar på fel parti

Det senaste avsnittet av Agenda (SVT) bjöd på en märklig upplevelse. Vid 35:50 bjuder man in professor Lucas Gottzén för att förklara varför unga pojkar inte röstar på rätt parti, nämligen Socialdemokraterna. Under samtalet lyfts flera förklaringar.

Arbetsmarknaden har förändrats och det kan vara svårt att leva upp till klassiska manliga ideal, som självförsörjande, vilket skapar oro.

Utmaningar som killar möter, skylls på feminismen.

Rättigheter till HBTQ-personer och kvinnor gör att män känner sig utmanade.

Unga män blir misogyna av att beblanda sig online med Andrew Tate och Jordan Peterson.

Så unga män röstar inte korrekt, för att de är oroliga, för att de ogillar feminism, för att de hotas av kvinnors rättigheter och för att de attraheras av förebilder som gör dem misogyna.

SVT kan naturligtvis bara närma sig denna fråga ur ett vänsternarrativ, för det är det enda narrativ som finns i deras verktygslåda. Men jag, som ändå lämnat socialismen för en mer liberal och sansad ideologi, känner inte igen mig. En oro för arbetsmarknaden kan kanske vara ett skäl till att söka sig bort från vänstern till partier med en mer förnuftig skattepolitik, men en god kvinnosyn eller en stark övertygelse om vikten av HBTQ-personers rättigheter, finns utanför socialismen.

Jag tror att det är lika dumt att betrakta Socialdemokraterna som det parti man ska rösta på, och försöka hitta förklaringar hos män som inte gör det, som det är att kalla kvinnor för oroliga manshatare som utmanas av HBTQ-personers rättigheter, för att de inte röstar höger. Det kan skapa ett stigma för ungdomar när de pratar om sina politiska uppfattningar, särskilt för den som faktiskt vill rösta på något parti som står i opposition till SVT:s uppfattning om hur man ska rösta i det här landet.

Ska S-toppar behöva utsättas för hat?

Det svenska systemet för finansiering av media bygger på att man beskattar medieproducenterna hårt, och delar ut stödpengar den som staten uppfattar som värd att satsa på. Detta görs i mångfaldens tecken. Om man i stället bara förbättrar de finansiella förutsättningarna för medieproducenter, och struntar i bidragen, tappar staten kontrollen över det fria ordet. I stället för ”mångfald” genom ytterligare en bidragsfinansierad S-vänlig tidning, kommer en äkta mångfald att dyka upp, och sådan utmärker sig genom avvikande åsikter. Oönskade åsikter.

Vill man ha höga skatter och en stark stat, tillhör man antingen den goda ytterkanten (S eller V) eller den onda (AfS eller SD). Den onda ytterkanten kan hanteras genom guilt by association. Du är väl inte SD, lille vän? Men mellan de två totalitära sidorna finns en mitten som ogillar regleringar, som värdesätter frihet och eget ansvar. Ett förnuftets domän som befolkas av frihetliga och måttfulla, som besitter en förmåga att både försvara och legitimera sina åsikter rationellt. Och sådana lyckas ibland ta sig igenom bruset, trots att systemet är designat för att hålla dem borta. Ett färskt exempel är Henrik Jönsson, som Socialdemokraterna nu försöker lagstifta bort från det offentliga samtalet. Systemet som påstås finnas för att skapa mångfald, har alltså låtit en avvikande åsikt slinka igenom!

Något vi har lärt oss under de senaste fem dagarna är att Magdalena Anderssons pressekreterare, Mirjam Kontio, upplever Henrik Jönssons videor som hatpropaganda, att hon tycker att han är för dålig på att redovisa sin finansiering av sina videor, och att hon aldrig har tittat på någon. Ofta när en person gör självmotsägande utsagor, är åtminstone någon utsaga en lögn, medveten eller omedveten. Om vi antar att hon aldrig sett någon video, behöver vi egentligen inte lägga särskilt mycket vikt på hatet eller den luddiga finansieringen. Men jag tänker anta att hon åtminstone har sett någon video (vilket inte är till någon hjälp i finansieringsfrågan), för det kan förklara hatet.

En mycket liten intellektuell elit kan hantera avvikande åsikter. Och ju mer träffsäkra och välartikulerade dessa avvikande åsikter är, desto mer hotfulla är de. Att man kan uppfatta hat där inget hat finns, är inte konstigt – särskilt om man inte tillhör denna intellektuella elit.

På den tiden som skattetrycket i Sverige låg konstant mellan 7 och 10 procent, var det vänstern som ansåg att detta var alldeles för högt. Gemensamma medel, till den grad man tog ut sådant, skulle spenderas väl, då vanliga knegare ofta hade problem med att ge var tionde. Skattetrycket exploderade för att nå sin kulmen i slutet av 1980-talet, och har sedan dess sjunkit ner till omkring 45%. Under denna explosion, har styret ofta varit socialdemokratiskt. Man kan undra varför vi under skatter dignar ner när skattetrycket ligger på 7%, men inte när det ligger på 45%?

Tanken på att kontrollera andra människors pengar är extremt lockande. Det är makt, i sin mest attraktiva form. Men mycket handlar om inbillad godhet. Den som tjänar 60.000:- i månaden och lämnar ifrån sig hälften, gör en god gärning – en utgift på 30.000:- – är ingenting för en sådan person. Den som tjänar 27.000:- i månaden och behöver lämna ifrån sig 30%, – en utgift på över 8.000:- – gör en enorm uppoffring. Det är den som redan är utsatt, som drabbas av skatter! Men den egna känslan av godhet, trumfar omsorgen om den som har det tufft.

En välskött ekonomi, med korrekt prioriterade gemensamma utgifter, skulle minska behovet av denna upplevda godhet. Så pengar måste slösas bort. För den Öfvre Medelklassens godhetskänslas skull, utan tanke på vem det drabbar. Korrekt prioriterade gemensamma utgifter, minskar behovet av skatteuttag, och ett minskat skatteuttag minskar bidragsberoendet för den som producerar media. Och ett minskat bidragsberoende bland medieproducenter, innebär mindre ”demokratisk kontroll” över vem som får en chans att höras.

Och nu sitter vi där. Socialdemokraternas ledning känner sig hatutsatta. Den som förstår till vilket pris det fria ordet kommer, kan förstå varför Partiet vill lagstifta bort Henrik Jönsson.

Socialdemokraterna öppnar för att avskaffa pressfriheten för att skydda Andersson

Henrik Jönsson har använt kryphål i befintlig lagstiftning för att yttra sina åsikter. Istället för att ta pengar från facket, staten (via skattefinansierade bidrag) och lottförsäljning, tar Jönsson betalt från sin publik. Magdalena Anderssons fråga om Jönssons finansiering är således relevant.

Tobias Baudin intervjuas i Aftonbladet, och mitt i allt yrande om att separera kulor (va?) och om Gösta Hultens Photoshop-förmåga, föreslår Baudin att det är pressfriheten som är Socialdemokraternas egentliga problem.

”Det kan inte uteslutas att se över lagstiftningen” – alltså den lagstiftning som gör det möjligt för personer som inte har S-maskineriets anonyma finansieringskällor att tillgå, och därför är förpassade till att personer skickar beskattade pengar till en kreatör de vill stötta.

Genom att endast tillåta bidragsfinansierade röster att höras, kan den som förvaltar bidragen påverka vilka röster, och därmed vilka åsikter, som har rätt att komma till tals. Är det detta som behöver göras för att skydda Partiet, är det kanske dags.

Till skillnad från Socialdemokraterna är Henrik Jönsson helt transparent med vem som finansierar honom. Något som får mig att fundera är att både Mirjam Kontio och Tobias Baudin lyckats höra honom sprida hat (trots att det aldrig har hänt) utan att uppfatta vem som betalar kalaset. Kanske att de inte har varit helt uppriktiga i sina utsagor? Kanske har en och annan lögn råkat smyga sig in?

Men den som ser yttrandefriheten som sin värsta fiende, gör naturligtvis rätt i att se över lagstiftningen som ger Partikritiker en röst. Men ibland undrar jag om det inte är den som vill lagstifta bort en meningsmotståndare som har något att dölja?

Det fria ordet är Socialdemokraternas värsta fiende

I går publicerade Dagens Nyheter (DN) en intervju med Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och hennes pressekreterare Mirjam Kontio. Under intervjun framkom det tydligt att båda damerna var irriterade på att Partikritiska röster kunde göra sig hörda på plattformar som Partiet inte kontrollerar, och tog upp Henrik Jönsson som exempel. Andersson stannade länge upp vid frågan om vem som finansierar honom, och Kontio påpekade att han är hatisk. Frågan om pengar handlade givetvis om att misstänkliggöra hans motiv – eftersom Partiet anses vara ofelbart, antas kritik alltid komma från ”grumliga vatten”.

Det gick så långt så att även personer som brukar vara Partilojala började skruva på sig. Jens Liljestrand och Johannes Klenell, som förvisso är intelligenta och välartikulerade personer, men som tyvärr lydigt hoppar när en socialist säger ”hoppa!” valde denna gång att avstå! Till och med den intellektuella trafikolyckan Victor Pressfeldt reagerade, vilket säger en del!

Krishanteringen handlade dels om att Partiet bedrev påtryckningar mot DN om att galenskapssanera intervjun, vilket resulterade i att stycken kom och gick under några timmar, men till slut verkade DN ha valt att inte böja sig för kravet på censur. Dessutom påstod man att det var journalisten i fråga som drog upp ämnet på agendan, men hon hade bandspelare med sig, så det greppet fungerade inte heller. Juristen Gösta Hultén brukar träda fram och försvara varje fall av maktmissbruk, och valde denna gång att skapa (eller sno) en bild som skulle ha ramlat ur Henrik Jönssons telefon, som bevisade att han tagit emot swishpengar från ryska intressen. När han blev konfronterad med att bilden var fabricerad, valde han att undvika att riskera sitt anseende genom att be om ursäkt, och tog i stället det säkra före det osäkra genom att radera sitt inlägg med bilden.

Och här är skälen till att Henrik Jönsson ifrågasätts.

Pengarna kommer från hans företag och från privatpersoners donationer av beskattade pengar för hans videoproduktioner. Eftersom han inte är skattefinansierad, har han inte passerat godkännandeprocessen som socialister brukar kräva. Varje krona spenderad på media, som inte är pengar som egentligen skulle ha gått till vård, skola och omsorg, betraktas som suspekt.

Skattepengar kommer villkorat. Om man sänker skatten för medieproducenter och slopar alla former av presstöd, kommer medieproducenterna kunna producera sitt material precis lika bra som om man beskattar dem och delar ut pengar till de medieproducenter som producerar ett korrekt innehåll. Det skulle komma till priset av ”Den Demokratiska Kontrollen”, vilket handlar om Socialdemokraternas – genom den makt som givits dem i riksdagen – kontroll. Det skulle ge fri media. Det skulle ge den form av media som Partiet alltid har bekämpat, med de mest ädla motiven. Videovåld. Parabolantenn. Eller, som i detta fall, en fri debattör på YouTube, vars material man aldrig sett och därför påstår vara hatisk och ha okänd finansiering.

Idag förnekas såklart allt motstånd mot det fria ordet, men tack vare miraklet med magnetiskt ljudband kommer historien att bevaras.

Magdalena Andersson själv kommer att gå stärkt ur detta. Är det någon i maktposition som faktiskt kan komma undan med att angripa en enskild medborgare, så är det Magdalena Andersson. Hon kan rent av bli mer populär inom sin potentiella väljarkår, för att hon ”vågar” stå upp mot det Partiet betraktar som fria människor med fel åsikter. En tillräckligt stor del av befolkningen tycker att åsiktsregleringar är något bra, men av någon anledning överlappar det alltid med personer med tveksamma åsikter eller låg förståelse för hur samhällsekonomi, demokrati eller yttrandefrihet faktiskt fungerar.

Ser du några problem här? Partiet anser att du är obegåvad.

Läs gärna Niklas Gillströms Twitter-tråd om Partiets attacker på politiska motståndare.

Eventuellt har Magdalena Andersson ljugit om Hajen

I morse rapporterade media att Magdalena Andersson inte längre har förtroende för Jamal El-Haj, alltså den palestinske riksdagsledamoten som i folkmun är känd som Hajen. Hela historien fick mig att tänka på Peter Hultqvist, som lämnade in en NATO-ansökan dagar efter att ha gjort uttalandet att ”det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering”. Precis som Hultqvist lade sin heder i att aldrig ansöka om medlemskap i NATO (i stället för att bara säga att det inte är aktuellt nu), har Andersson lagt all sin heder i att gå i god för Hajen. Hon gick i god för Hajens lämplighet i sitt ämbete, genom att understryka att hela Hajens politiska karriär har gått ut på att bekämpa Hamas, hon gick i god för honom på ett personligt plan, genom att gråta och anklaga personer som var tveksamma till Hajens moraliska hemvist, för att bara dagar senare deklarera att det inte alls finns något förtroende, och att han rentav bör lämna sin riksdagsplats. Jag lyfte inte på ögonbrynen, jag har lärt mig hur de fungerar.

Tyvärr blev jag inte heller särskilt överraskad över hur svensk public service-media hanterade frågan. Den som sett SVT använda tre-fyra nyhetssändningar i följd åt någon formulering i något tweet från någon högerpolitiker, kanske förväntade sig att Magdalena Andersson skulle bli ifrågasatt, men icke. De rapporterade lydigt att förtroende för Hajen saknas.

Överdrev Andersson sin orubbliga tillit till Hajen, när hon med tårar i ögonen gick extremt hårt statsminister Ulf Kristersson, för sin underlåtelse att ifrågasätta Hajen?

Var Anderssons påstådda kännedom om Hajen rentav en medveten överdrift för att flytta fokus från honom för att undvika negativ publicitet?

Om Andersson har varit uppriktigt ärlig i alla sina utspel om Hajens utsökta värderingar, när ändrade hon sig, och varför?

Om vi nu ska ha skattefinansierad public service, kanske de borde anställa journalister som hellre ställer lite tuffa frågor istället för att agera som S-märkta mediekommunikatörer. Att det finns frågor på detta tema som är värda att ställa till Socialdemokraterna är uppenbart. I slutet av december talade den socialdemokratiske politikern Zinaida Kajevic i Malmö, och blev utbuad för att hon inte ville att palestinier i stort ska straffas för Hamas terror. Palestinier stöttar Hamas, och Hajen har frotterat sig med Hamas i åratal. Vad hade Hajen, som deltog vid evenemanget, att säga? Trodde verkligen Magdalena Andersson att det är så en kamp ser ut? Bedyrade hon något som hon inte hade kännedom om? Vad betyder Hajens påstådda livslånga kamp mot Hamas idag? Är det rentav så att inte alla som röstar S tar avstånd från Hamas, och kan det rent av vara så att Andersson har gått balansgång mellan att få behålla deras förtroende samtidigt som man inte vill skada partiet i media? När SR och SVT rycker upp sig, vilket verkar vara på gång, kanske vi får ett svar.

Suhonen & Jönsson: Lägg ner SVT?

Jag har tittat på debattprogrammet Suhonen & Jönsson (som i tv-tablån heter Teodorescu & Suhonen) på Sveriges Television (SVT), där den revolutionäre vänsterprofilen Daniel Suhonen debatterade SVTs vara eller icke vara med den frihetlige Henrik Jönsson.

Programmet inleds med att Suhonen förklarar att man inte får något samhälle om man inte tvingar folk att betala för vissa saker, som t.ex. förlossningsvård och kranvatten. Eftersom vi inte har något samhälle alls om inte folk tvingas betala för kranvatten, så är det rimligt att tänka att vi inte heller har något samhälle alls om inte folk tvingas betala för SVT. Därefter växlar han till att få frågan att handla om att ”slakta public service[-media]”. Men public service handlar inte om tvång, det handlar om media i allmänhetens tjänst. Public service är media av en viss karaktär, inte media med tvångsfinansiering, eller media producerad av just specifikt SVT. Tvångsfinansiering (”den nordiska modellen”) är definitivt inte typisk för public service.

Tyvärr köper Jönsson att målstolpen flyttades från det statliga bolaget SVT till konceptet med public service, men han lägger nu sitt första problem på bordet: Om man koncentrerar makten över informationen till ett enda statligt bolag, kommer det vara lockande att politisera informationsflödet. Det är inte helt orimligt att tänka att det redan finns sådana tendenser, för vissa grupper har väldigt högt förtroende för SVT medan andra har väldigt lågt, och politisk hemvist tenderar att korrelera med nivån av förtroende.

Suhonen menar på att även de grupper som har lägre förtroende för public service, har så pass högt förtroende så att det är värt att bevara systemet, givet att man förbättrar det. Mer högernarrativ i SVT skulle alltså kunna rädda SVT. Suhonens förslag är inte orimligt i mina öron, men SVT själva är extremt tydliga med att de servar vänstersidan, och är helt ointresserade av att lyfta blicken. De till och med varnade för att Henrik Jönsson är konfrontativ, medan Suhonen själv, som gärna ser en väpnad konflikt till sin egen favör, kläs inte i några varningar.

Därefter Thomas Gür in och introducerar idén att public service kanske kan vara något annat än statstelevision, vilket jag uppskattar. Även Jan Scherman sitter nu i studion, och även han tycker att SVT är något dåligt, men inte heller han tycker att det är skäl att släppa ordet fritt, utan att bara ett tecken på att SVT ska bli bättre, vad nu det betyder i hans värld, vilket Gür frågar om. Scherman valsar kring frågan, och landar lite hastigt i frågan det finns människor som tappat tilltron till mycket. Vad förväntas jag som åhörare tro? Det kanske inte är SVT det är fel på, utan folket? Och här har vi statlig styrning i sitt esse.

Genom statlig media förbättrar vi folket, genom statlig kultur förbättrar vi folket. Släpper man samhället fritt, kommer alla att titta på ”Reine & Mimmi i fjällen!” i stället för att intressera sig för vad som händer i omvärlden, och i stället för att konsumera fin kultur. Totalitära ideologier, från svensk miljörörelse till de tyska nazisterna, är trygga i att detta är en sanning! Och svenska socialister jamsar gärna med, uppbackade av den svenska exeptionalismens idé om att eftersom informationen är statskontrollerad i Sverige och eftersom Sverige är det bästa landet (”in Sweden we have a system”) så är statskontrollerad information det bästa systemet.

Programmet klipper till forskare som googlat efter vetenskapliga artiklar som bekräftar att statskontrollerad information är bäst, och sedan tillbaka till Juhonen som påminner om att ”Rix Megapol” är skit – förmodligen menar han både Mix Megapol och Rix FM. Exempel på att det finns kommersiell media som han ogillar, förväntas vara mer relevant än att det finns statlig media som andra ogillar, eftersom det är statlig medias finansiella förmåner som han försvarar.

På det stora hela var programmet bedrövligt. Alla verkar vara överens om att SVT är ett socialistnäste, och att detta är ett problem. Alla verkar vara överens om att SVT är undermåliga och att personalen är inkompetent. Suhonen upprepar att man ska ”skruva i det” så att deras medarbetare blir kompetenta, objektiva, får en bredare bild, ökad förståelse för sina motståndares perspektiv och minskat intresse för att driva sina egna narrativ. Lyckas man med det, kommer jag ändå har kvar de principiella invändningarna mot statlig och tvångsfinansierad journalistik. Men det stora problemet är att varken Suhonen eller någon annan ens vet var man ska börja – för SVT både är och vill vara vänster. Som tur är, har jag tillgång till bra public service, vilket är allt från Kvartal till CNN.

Här folkbildar jag om svensk public service.

2024-02-10: Eventuellt har Magdalena Andersson ljugit om Hajen

Svensk socialdemokrati behöver informationskontroll

På 1950-talet, när tv slog igenom i Sverige, blev det snabbt tydligt vilket enormt inflytande detta skulle ha över folket. Så snart man insåg kraften i att kunna prata direkt till medborgarna, kriminaliserades tv och staten gav sig själva ensamrätt att sända. Detta höll i sig ända till 1987, men att tv-monopolet försvann, innebar inte att inte tv släpptes fritt – den som ska sända måste betala en dyra licens och skriva på ett detaljerat tillstånd som reglerar vad man får och inte får säga. Avkriminaliseringen av att sända tv handlade alltså inte om att man ville utrusta flera med en röst att säga sin mening med, utan om att staten ändå hade tappat greppet om tv-tittandet. Till socialdemokraternas stora förfäran började folk hyra VHS-kassetter med innehåll, och vissa började till och med skaffa parabolantenn för att kunna ta del av tv-sändningar från andra delar av världen via satellit. En socialdemokratisk riksdagsledamot, Maj Britt Theorin, föreslog till och med ett parabolförbud.

Idag skulle det inte göra någon skillnad, eftersom Internet finns. Idag kan nästan vem som helst ta del av information från vilken del av världen som helst. Inte minst kan man ta del av information som inte alls utgår från det socialdemokratiska narrativet, vilket betraktas som huvudproblemet. Problembilden blir väldigt tydlig när Daniel Suhonen skulle diskutera politik med Henrik Jönsson i SVT. Suhonen är kommunist som förespråkat väpnad revolution, men SVT kände sig manade att försvara varför de ger en röst åt en frihetlig person som Jönsson.

Inte heller tidningsvärlden är fri. Sann pressfrihet bygger på att villkoren att driva en tidning är tillräckligt goda för att vilken åsiktsinriktning som helst ska kunna sälja journalistik till sin publik. I Sverige är det knappast möjligt, bl.a. på grund av hur hårt näringslivet beskattas. Sen erbjuds man bidrag i form presstöd, som givetvis är villkorat. Resultatet är ett överflöd av skattefinansierade socialdemokratiska tidningar som ingen tar på allvar och som nästan ingen läser. Arbetet, Dagens ETC, Proletären, Ny Tid, Kuriren, Social-Demokraten, Nya Folkbladet. Ett fritt informationsflöde hade inte efterfrågat nästa S-märkta skittidning, det efterfrågar mångfald och kvalitet.

Ett dagsfärskt exempel på landets tillstånd kommer från Patric Källman. Under en paneldebatt i P1 säger någon att det råder elbrist, vilket får producent Linda Jerneck att bryta in med en rättelse: Det råder inte elbrist, det råder effektbrist! Å ena sidan måste de negativa konsekvenserna av att ha vindkraft förminskas, å andra sidan betraktar man sina åsikter som de objektiva åsikterna! I detta fall betyder ”effektbrist” att vinden inte blåser på vindsnurrorna när det som bäst behövs.

Skattefinansierad media kostar inte mig något annat än pengar, och att en stat slösar bort pengar drabbar ingen rik. Man kan naturligtvis diskutera de finansiella aspekterna, allt från det illojala i att använda välfärdspengar till informationskontroll istället för just välfärd, och man kan självklart ha åsikter om att man orsakar inflation av att ösa skattepengar över media som ingen vettig egentligen alls vill ha. Men så länge det finns personer som låter statsfinansierad media forma deras uppfattning om hur omvärlden fungerar, så utgör det ett samhällsproblem. Den cementerar den traditionella socialdemokratiska makten, den begränsar det fria ordet, och när de väl behöver ge en meningsmotståndare en röst för att kunna åberopa sin objektivitet, så sker det med varningar. Varningar som inte behöver ha någon som helst verklighetsanknytning. Henrik Jönsson är inte konfrontativ, men han är liberal.

Skattepengar ska inte gå till vinstutdelning

När man påpekar att skattepengar går till vinstuttag, är det inte många som tror att man talar sanning. Det är konstigt, med tanke på att staten redovisar hur skattepengar används, och bolagen redovisar sin vinst. Ta Aftonbladet som exempel.

2021 delade de ut 140.114.000:- till sina ägare, och året därpå delade de ut ytterligare 92.279.000:- till sina ägare, alltså 232,4 miljoner kronor under perioden 2021-2022. En av ägarna, LO, erhöll 21 miljoner kronor i utdelning under perioden.

Under perioden tog Aftonbladet emot allmosor av skattebetalande knegare. Redaktionsstödet ungefär 9,8 miljoner kronor och ytterligare lite pengar kom in via distributionsstödet. Så knappt hälften av vinsten som Aftonbladet betalar ut till LO, kommer från arbetare som betalar skatt under förevändningen att pengarna ska gå till deras välfärd.

Givetvis måste man betala ut vinst, för annars är det svårt att få LO att vilja gå in med pengar. Men man måste först se till att man klarar sina egna åtaganden. Tar man emot bidrag, så ska man inte ha någon vinstutdelning!

Kritik mot avskaffandet av alkoholmonopolet

Jag har flera gånger argumenterat för avskaffandet av det svenska alkoholmonopolet, och fått mothugg på flera plattformar, främst Twitter, Facebook och YouTube. Här är fem exempel:

2024-01-20: Tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol

2024-01-16: Vänstern måste sluta vädja till klassamhället

2023-12-13: Det är inte monopol som ger mångfald

2023-07-20: Monopolvurmandet är en välfärdssjukdom

2023-04-20: Alkohol och fakta göre sig icke besvär

Jag tänkte bemöta de vanligaste invändningarna mot avreglering och bevarande av ett statligt monopol. Många kommentarer svarar bara med ett negativt omdöme om antingen mig eller mina åsikter. Även om jag är inte är säker, så tror jag att det handlar om ett starkt generellt ogillande av att flytta makt från politikerklassen till folket. Vissa kanske anser att det specifikt är staten som ska hantera alkoholförsäljningen (av skäl jag försöker bemöta bl.a. här), medan andra generellt sett anser just Sverige inte är lämpat för att ha någon fri marknad. Man kan verkligen tänka sig att köpa en iPhone från kapitalismens dog’s bollocks Apple hellre än en Huawei från den kinesiska staten, trots att den är kommunismens stora stolthet. Men här hemma bör tydligen staten sköta tillverkning och försäljning, vilket är vad i politiska termer kallas för planekonomi. Så får man tycka, och här tänker jag inte argumentera för varken frihet, demokrati eller marknadsliberalism i allmänhet, utan bara bemöta mer konkreta invändningar mot min önskan om att avskaffa statens butiksmonopol för alkohol.

Jag är medveten om att det inte råder några tvivel om att de alkoholmonopol som avskaffats hittills har förbättrat tillvaron för alla. Om detta är både de som vill ha kvar statens butiksmonopol och vi som vill avskaffa det helt överens. Serveringsmonopol, tillverkningsmonopol och försäljningsmonopol har varit en välsignelse för den som vill prova nya spännande sorter eller förkovra sig i andra kulturers dryckesvanor. Det har fått vissa att släppa tanken på att monopol alltid leder till en förbättring, men de flesta (butiksmonopolet har starkt stöd bland medborgarna) flyttar fram katastrofen – ”jag har hittills haft fel varje gång, men nästa gång har jag rätt”. Här är fyra svar:

Alkohol bör förbjudas
När alkohol var förbjudet i Finland blev marknaden av illegal sprit i Sverige gigantisk. Svartsprit var billigare än legal sprit, eftersom svartsprit inte var belagt med moms eller skatt. Priset är en av faktorerna som faktiskt påverkar drickandet. Om alkoholen är dyr, dricks det mindre. Illegal sprit är inte icke-existerande sprit, det är illegal sprit, precis som illegala vapen inte är icke-existerande vapen, utan illegala vapen. Så länge vi har en kultur där sprit ingår (vilket är en utdöende kultur) kommer det att finnas sprit, och så länge vi har en kultur där vapen ingår (vilket är en växande kultur) kommer det att finnas vapen.

Alkohol har förstört mitt liv
Förmodligen har du förstört ditt liv med alkohol. Statlig sådan. Lider man av alkoholproblem, är det inte dyr alkoholsvag mikroöl från bryggentusiaster som är den stora go to-alkoholen.

Vårt samhälle är så pass dysfunktionellt att vi behöver prioritera annat
När dans avkriminaliserades, kunde de poliser som jobbade med dans istället jaga riktiga brottslingar. Om det är viktigt att staten fokuserar på kärnverksamheten, bör staten fokusera på kärnverksamheten. Det svenska civilsamhället är en enorm outnyttjad resurs, som nätt och jämt har fått visa vad det går för när det gäller dryckeskultur.

Monopol ger bättre utbud
Denna är besvarad så många gånger, men det brukar mynna ut i två modifierade påståenden: ”Jag tycker att monopol ger bättre utbud” och ”Systembolaget har ett fullgott utbud”. Dessa svar är helt legitima. Det första är en åsikt, det andra bygger på principen om jaget före laget. Och tanken på att jaget är viktigare än laget blir tydligt när man pratar med personer som bor på orter som har ett eller flera systembolag – de skiter högaktningsfullt i om en lantis får möjligheten att köpa en flaska vin i sin lanthandel.

Länder som inte producerar ost på en fri marknad, har få sorters ost. Alkohol är inte som ost, men man kan ändå vilja ha något gott att dricka utöver det staten erbjuder. Det kan vara en liten sak, för den frie bryr sig inte om frihet, men bevakar man inte sina friheter, så försvinner de. Hur många nya förbud har inte Miljöpartiet hunnit lägga fram under de senaste åren?

Slutligen, beträffande utbud finns tre möjliga utfall beträffande alkoholens tillgänglighet. 1) Tillgängligheten kan vara oförändrad, vilket gör tillgänglighetsfrågan irrelevant för diskussionen om monopol. 2) Tillgängligheten kan öka, vilket tillgodoser den vetenskapligt drivna sidan om att god tillgänglighet minskar bunkrings- och supningbeteendet. 3) Tillgängligheten kan minska, vilket tillgodoser den emotionellt drivna sidan om att låg tillgänglighet är bra för folkhälsan. Monopolets vara eller icke vara kommer förmodligen att avgöras på EU-nivå, för det var för att tillgodose EU vi avskaffade flera andra alkoholmonopol. EU är i grund och botten en frihandelsunion, vilket är den viktigaste orsaken till att de som huserar på någon politisk ytterkant ofta är kritisk till det svenska medlemskapet.

Kategorier: Alkohol, Frihet



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips