Anders Hesselbom

I Sverige slutar ditt ansvar för barnen vid samma ögonblick som samlaget avslutas

Den minsta tuvan som vält den största vagnen är en krönika av den fantastiska Lena Andersson. Den inleds med följande ord:

Under de senaste nio åren har vi haft borgerlig regering i sju månader – och redan hungrar barnen. Eller kanske så här: Under de senaste nittioett åren har vi haft socialdemokratiskt styre i sjuttiotre och ett halvt – ändå hungrar barnen.

En poäng som kan härledas från Anderssons text är att med frihet kommer ansvar. Av de pengar du tjänar, kommer varje krona av dina pengar som dras i skatt att tynga kommun och landsting med ett ansvar att spendera dem väl. Av de pengar du tjänar, kommer varje krona av dina pengar som du får förvalta själv att tynga dig med ett ansvar.

Ditt ansvar sträcker sig från att inte röka och supa upp allt, till att betala elräkningen och ge dina barn mat. Genom att konfiskera mer pengar från arbetaren, minskar förvisso mängden pengar som arbetaren behöver ansvara för, men samtidigt försvårar det ansvarstagandet att klokt spendera de pengar som blir kvar. Elen måste fortfarande betalas, barnen måste fortfarande ha mat.

Samtidigt ställs högre krav på kommun och landsting. Om de förvaltar en större andel av de pengar som arbetaren jobbar ihop, ökar deras ansvar för medborgarnas väl.

Om skatten är låg, bör den täcka välfärden. De pengar som tas från medborgaren bör gå till vård, skola och omsorg. Det är rimligt att en medborgare som beskattas inte ska behöva finansiera sina barns utbildning. Det är rimligt att en medborgare som beskattas inte ska behöva teckna sjukförsäkring. Till detta finns skattefinansierade myndigheter som faktiskt gör ett viktigt jobb. Skatteverket (duh!), Transportstyrelsen och Tullverket.

Om skatten är hög, som den är i Sverige, bör den inte bara tillgodose välfärden, utan även tillgodose sådant som medborgaren hade kunnat välja att göra för sina pengar, om hon hade fått behålla dem. T.ex. ge sina barn mat. I större och större utsträckning är hungriga barn ett kommunalt ansvar. Till detta finns skattefinansierade myndigheter som medborgarna fått på halsen mot sin vilja. Alkoholsortimentsnämnden, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Myndigheten för stöd till trossamfund.

Trots större finansiellt utrymme, skulle ingen svensk frivilligt teckna sjukvårdsförsäkring eller betala för sina barns utrymme. Lena Andersson antar, helt felaktigt, att föräldrar prioriterar sina barns föda, även när det finansiella utrymmet är lågt. Detta stämmer inte heller.

Så bör svenska arbetare ha större finansiell frihet? Bör svenska arbetare få behålla mer av sina pengar, så att de kan köpa mat till sina barn? Nej, för med frihet kommer ansvar, och ansvar är inget svensken antas klara att förvalta. Susanna Alakoski:

Människor i socialt utsatta grupper har inte likt villaägare och aktieägare någon intresseförening som för deras talan. Inte minst därför behöver vi, skrivande människor, som ett minimum uttrycka oss respektfullt om dem vi diskuterar. Och att som Andersson presentera föråldrad grötpolitik med förlängd arm är nu som då misslyckat. Det är bara taskigt mot dem som saknar pengar till nödvändiga levnadsomkostnader, eller lever i absolut fattigdom.

Elina Pahnke går rakt på sak. Du ska inte behöva ta hand om dina barn, ditt ansvar avslutas vid samma ögonblick som samlaget avslutas.

Handlar den inte snarare om att förflytta ansvaret för medborgarnas väl och ve från staten till individen själv?

Och som alltid är Irena Požar både roligast och märkligast:

Att slita ut sin kropp i ett arbete där du varken får sammanhållen semester, heltid eller ett schema som går att kombinera med familjelivet. Och att istället för att sova om natten ligga och planera för hur du ska berätta för dina barn att det inte blir några äventyr den här sommaren heller.

Om det nu är föräldrarnas ansvar, varför inte bara låta låginkomsttagare få behålla sina pengar? Jobbskatteavdraget innebär att du har en lägre skattesats ju mindre pengar du tjänar, men Požar ser väl risken att Gul Blend prioriteras över mat till barnen. Annars gissar jag (på goda grunder) att bättre ersättning för sin insats rentav minskar hur utsliten man blir.

Jag är så gammal så att jag faktiskt har vuxit upp i ett Sverige där en tredjedel faktiskt inte fick mat för dagen, varav jag var en. Det som gör 80- och 90-talisterna priviligierade är inte att skattetrycket har ökat, utan att köpkraften har ökat. Ändå riktas hånfulla kommentarer både mot den som ifrågasätter dagens fattigdom, och den som belyser den fattigdom vi faktiskt lyckats övervinna. För den som är bekymrad över fattigdom, så finns det reella problem att titta på. Om det inte vore för att politisk ideologi trumfat.

Är ateism rationellt?

Ateism är inte rationellt per definition, men det finns rationella skäl att vara ateist. Nu cirkulerar en rolig bild på sociala medier. Den ställer frågan om ateism verkligen är rationellt genom att göra åtta påståenden. Dessa är, fritt översatt:

1. Livet ser ut att vara designat, men är inte designat
2. DNA ser ut att innehålla information, men det är inte information
3. Det ser ut som att objektiv moral finns, men det gör det inte
4. Jorden ser ut att vara finjusterad för liv, men är inte det
5. Allt som existerar har en orsak utom Universum
6. Mänskligheten ser ut att ha ett yttersta syfte, men har inget
7. Människan ser ut att ha fri vilja, men saknar fri vilja
8. Kristendomen satte igång vetenskapen, men kristendomen är korkad

Livet ser ut att vara designat, men är inte designat
Egentligen är vi ganska duktiga på att skilja naturliga strukturer från artificiella strukturer, men vi är tyvärr också ganska duktiga på att besjäla vår omvärld. Men detta är en icke-fråga sedan evolution genom naturligt urval upptäcktes.

DNA ser ut att innehålla information, men det är inte information
DNA innehåller genetisk information. Ateism handlar egentligen inte om definitionen av information.

Det ser ut som att objektiv moral finns, men det gör det inte
Moral ser ut att vara subjektiv. Det är först när känslor visas och uppfattas, eller när det teoretiseras om gärningar och dess konsekvenser, som moraliska ställningstaganden utvecklas.

Jorden ser ut att vara finjusterad för liv, men är inte det
När livet anpassar sig för jorden, kommer jorden passa för livet. T.ex. har människan utvecklat förmågan att se exakt de frekvenser av ljus som solen avger. Tanken på att människan råkade ha förmågan att se dessa frekvenser och därför skapades för att avge dem, förlorar mot tanken på att det innebar en fördel att kunna ta hand om och tolka det ljus som solen avger, bl.a. genom vad vi vet om evolution.

Allt som existerar har en orsak utom Universum
Allt som existerar ser ut att ha en orsak, men ibland är saker bara konsekvenser av händelser. Vi vet inget om Universums uppkomst, men vi tror oss kunna säga vissa saker om hur det kan ha gått till. Hur det än ligger till med det, kan inte normal mekanisk fysik appliceras på frågan om universums uppkomst, för det som händer i ett system definierar inte vad som händer utanför systemet.

Mänskligheten ser ut att ha ett yttersta syfte, men har inget
Det var först när vi hade blivit så pass socialt och organisatoriskt duktiga att vi fick kapacitet att fundera på annat än att föda, överlevnad och reproduktion som vi har börjat skapa oss andra syften, och fokusera på självförverkligande. Jag anser dock inte att detta syfte är självklart, för det varierar med vem du är, och ser således ganska subjektivt ut. Vissa ber till någon gudom, andra lyssnar på hårdrock.

Människan ser ut att ha fri vilja, men saknar fri vilja
Viljan överraskar oss ofta, men vi har blivit ganska duktiga på att kontrollera våra gärningar. Gärningarna vägs ofta mot vår vilja, som i sin tur sällan är något vi räknar ut, utan något som kommer till oss ganska okontrollerat.

Kristendomen satte igång vetenskapen, men kristendomen är korkad
Alla broar i Italien kommer från katolicismen. Men det betyder inte att katolicismen är särskilt begåvad, det betyder bara att den som konstruerade bron råkade leva i ett land där alla är katoliker. I en miljö där resurserna koncentrerats till kyrkan, kommer de mesta från kyrkan, som t.ex. vetenskapen. Man kan inte härleda vetenskap från någon gud, och om det vore gitarrister som kontrollerade tillgångarna, skulle vetenskapen ha kommit från gitarrismen, men även då utan att ha något med gitarrismen att göra.

Angående frågan om ateism är rationellt, så kan man föreställa sig fem mynt som ligger på ett bord. En man frågar en apa hur många mynt som ligger på bordet, och ger apan en tärning att använda för att redovisa svaret. Apan kastar tärningen, som landar på en femma, vilket är ett korrekt svar men inte ett rationellt svar. Ett barn får samma uppgift. Barnet räknar mynten och vänder upp rätt sida på tärningen. Det är ett rationellt svar, eftersom barnet använde sitt förnuft på ett korrekt sätt för att lösa uppgiften. På samma sätt är ateism rationellt, givet att man är ateist för att man studerat påståenden om gudomliga väsens existens, och genom korrekt resonemang kommit fram till slutsatsen att det inte finns några skäl att tro att några gudomliga väsen existerar.

Mat handlar inte om pengar, det handlar om kunskap

Jag vet barn som växte upp under 1980-talet med föräldrar som var narkomaner. När socialbidraget kom in, blev alla mätta efter ett besök på McDonald’s, och därefter var pengarna slut och barnen hungriga igen. Hur illa ställt det än är i en familj med barn, så ställer samhället upp med pengar. Men vad hjälper det, när föräldrarna kanske inte gör kloka val med pengarna som kommer in?

Även i Sverige år 2023 ställer samhället upp ekonomiskt, och köpkraften har rent av ökat. Den som är fattig 2023 har större ekonomiskt utrymme och fler val än den som var fattig 1983, men problemen med svält har inte försvunnit för det. Den socialdemokratiska idén om en stark välfärd som inkluderar alla, ger tydligen inget skydd när det verkligen gäller. Och det väcker frågan om vem som egentligen har ansvar för mina barn. Jag eller kommunen?

Fler kommuner erbjuder eller överväger att erbjuda skollunch under sommarlovet. Inte för att inte barnfamiljer får ekonomiskt bistånd, utan för att vi lever i ett samhälle där föräldrar inte behöver vara narkomaner för att ändå brista i ansvaret att föda sina barn. Det handlar om kunskap och ansvarsförmåga.

Författaren och journalisten Lena skrev en ytterst provokativ text om just kunskap och ansvarsförmåga när det kommer till att föda sina barn. Hon underkänner dyr paprika som skäl att inte laga mat till barnen, eftersom man under kristider kan göra andra val, och påpekar att en portion gröt kostar 70 öre.

En annan författare och journalist, Alexandra Pascalidou, reagerade på Anderssons text. Två av hennes mormors barn dog av svält, vilket är ett fruktansvärt öde för ett liv. Det hade såklart inte hänt om kommunen hade serverat dem lunch om dagarna. Men omfattades Pascalidous mormor och hennes barn av svensk välfärd? I så fall fungerar inte välfärdssamhället.

För välfärdssamhället handlar faktiskt inte bara om att säkerställa föräldrars finansiella förmåga att ta hand om sina barn. Som socionom tittar du även på andra parametrar som ska säkerställa att barnen klarar sig. Kan föräldrarna göra korrekta prioriteringar med de medel som vi tillhandahåller dem? Kan man ändra på något för att förbättra föräldrarnas förmåga? Behövs ett familjehem? Och så vidare.

Om vägen till en välmående och mätt barnaskara inte går via ekonomiskt bistånd och fortbildning för de mest utsatta, kanske kommunen måste anställa personal som lagar skollunch till sommarlediga barn, trots att detta inte är optimalt.

Att ha personal som serverar mat, kostar mer än hemlagad mat, eftersom löner för kökspersonal och lokalvårdare tillkommer. Det innebär att civilsamhället förlorar äganderätten till ytterligare en del av sin inkomst, så att den ekonomiska möjligheten att ta hand om sina egna barn minskar ytterligare. Istället för att på eget ansvar köpa och laga mat, tas pengar genom skatt för maten och för ersättning till den som ska göra det åt dig.

De allra flesta föräldrar sköter om sina barn utmärkt, men för de få som så väl behöver träning, försvinner det incitamentet. Färre barn växer upp och ser sina föräldrar sköta ett hushåll på ett myndigt och korrekt sätt, vilket gör att viss viktig hemkunskap slutar gå i arv, trots att kunskap som aldrig lärs ut i skolan, verkligen behöver gå i arv i hemmet.

Hur odlar man egna grönsaker? Hur reparerar man en cykel eller vårdar en bil? Hur lagar man ett trasigt klädesplagg? Hur programmerar man en dator? Hur sköter man sin ekonomi, sitt sparande och sina lån? Vilken mat är nyttig och vilken är onyttig, vilken mat är billig och vilken är dyr? Hur tecknar och sköter man elabonnemang, telefonabonnemang och internetabonnemang? Hur vårdar man ett par skor? Hur sköter man sin hygien? Många barn ser detta ske i sitt hem, och får en grundläggande uppfattning om vad man måste känna till och klara av för att kunna leva ett välfärdssamhälle. På samma sätt borde barnen se sina föräldrar laga bra mat till sina barn, för den pusselbiten är också viktig för att samhället ska vara välmående på lång sikt.

Varför läser svensken sämre och sämre?

Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) är en internationell undersökning som tittar på läsförmågan hos 9-10 åringar. Undersökningen har genomförts vart femte år sedan 2001, och idag kan vi utläsa från resultatet år 2021 att svenska ungdomar i snitt ligger bra till. Av de deltagande länderna är Sverige rankad 12:a efter Ryssland, Singapore, Hong Kong, Irland, Finland, Polen, Nordirland, Norge, Taipei, England och Lettland, vilket är väldigt bra även om trenden är negativ. Något som utmärker Sverige är att glappet mellan de bästa och sämsta eleverna är väldigt stort.

Detta glapp har flera förklaringar. Jag accepterar att de flesta har påverkan på att situationen ser ut som den gör, men varje förklaring har sin skara kritiker.

Först har vi ägandeformen. Om skolan ägs av en privatperson antas läsförmågan sällan utvecklas som den ska. Om skolan dessutom genererar vinst, är detta extra skadligt, då endast skolor som förlorar pengar har finansiella muskler att leverera bra utbildning. Jag tror att detta är politiskt ideologiskt snack som inte är fullt förankrat i verkligheten, och det är enkelt att hitta exempel på kommunala skolor som fungerar dåligt och privata skolor som fungerar bra. Jag anser att en bra ägandeform är viktig, men kommunen är inte bättre än civilsamhället – helst borde staten vara huvudman, men Socialdemokraterna ändrade av någon anledning på detta.

Därefter har vi läs- och skrivträning. Den grupp som utan andra skäl än för sitt eget höga nöjes skull läser böcker på sin fritid, har en fördel. Det är inte skolans ansvar att ringa hem på kvällen och föreslå att barnet kanske skulle ta fram den där spännande boken. Föräldrarna måste vara en god förebild. Vad skolan däremot kan göra, är att satsa mer på teknik som aktiverar fler sinnen på barnet, och som samtidigt har färre distraktioner. Papper och penna. Träna på skrivning för hand, och på läsning av handskriven text. Och ge gärna böcker i läxa, för repetition är kunskapens moder.

Vidare har vi allmän språkkunskap en påverkan. Ganska många med utländsk bakgrund talar aldrig svenska i hemmet, och får undermålig träning i språket. Hur tufft detta än låter, så skulle även språkgenier som Leo Tolstoy bedömas ha otillräcklig läsförståelse i Sverige om han inte lärde sig svenska. Det är inte konstigare än att Lena Anderssons läsförmåga inte kommer att bedömas som god i Lettlands test. Inte heller vardagsträningen är lärarens ansvar. Föräldrarna ska vara en god förebild, och gärna uppmuntra sina barn att konsumera litteratur på svenska. Det kanske inte är så viktigt om man tänker resa tillbaka till sitt ursprungsland i framtiden, men om man vill ha en framtid i Sverige är svenska ett gott redskap att ha med sig. Igen, den grupp som utan andra skäl än för sitt eget höga nöjes skull läser böcker på sin fritid, har en fördel.

Och i den gruppen återfinner vi garanterat de elever som ligger i det övre segmentet av den segregerade grupp som utgör Sveriges framtid. Men vi vill att så många som möjligt ska ligga där, för deras egen del och för landets framtid. Alla kan såklart inte vara akademiker, och många praktiskt skickliga yrkesmän kommer alltid att behöva, men svensk välfärd bygger på att pengar kommer in utifrån, och idag är det våran kunskapsdrivna marknad som attraherar utländskt kapital. Därför är det viktigt att vi även framöver producerar nya generationer som kan omsätta text till kunskap.

En liten uppdatering om AI inom musiken

Artificiell intelligens (AI) kan idag generera ny musik. Generellt sett handlar det om två typer av musik. Den första är notation (MIDI), där AI används för själva kompositionen. Vilka noter ska spelas när? Den andra är ljudimpulser. Här finns ännu inget användbart att hämta, för resultatet är både kaotiskt och har låg ljudkvalitet. Men på både YouTube och Spotify dyker det idag upp musik som genererats med hjälp av AI, som öppnar helt nya dörrar. På YouTube kan du t.ex. höra Freddie Mercury sjunga Elvis Presleys gamla hit Viva Las Vegas. Hur gick det till?

Kanadensaren Marc Martel är en fantastisk sångare som dessutom har en förmåga att imitera Freddie Mercury någorlunda väl. Han har bl.a. sjungit i cover-bandet Queen Extravaganza och har gjort röstinspelningar till filmen Bohemian Rhapsody.

Idag finns AI som någorlunda väl kan ändra ljudet av en röst till att låta som någon annan. En sådan AI kan tränas på Freddie Mercury, och sedan bearbeta en ljudimpuls så att den låter som om den kommit från Mercurys röst. Detta har folk börjat använda sig av för att få sin favoritartist att framföra någon låt som de absolut inte har spelat in. Vad det gäller Viva Las Vegas så finns en live-inspelning av just Marc Martel där han framför den låten. Här imiterar han alltså inte Freddie Mercury, utan sjunger den som sig själv. Ändå är Mercury-versionen ganska intressant, ur vissa aspekter.

Till att börja med är den input som AI:n får från Martel i full hi-fi. Ljudkvalitén är klanderfri. Men Mercury-versionen låter som att den är inspelad över en telefonledning.

Något som AI:n misslyckas med, är att leverera Mercurys typiska, ganska okontrollerade vibrato. Martel har ett sparsamt och medvetet vibrato, vilket den konstgjorda Mercury tar över, trots att det inte alls rimmar med hur Mercury brukar sjunga.

Något som förvånar även mig är att AI:n verkar ha koll på Mercurys röstomfång, som ligger några toner lägre än Martels. Martel tar sista tonen i sitt normala röstläge, medan AI:n återger Mercurys falestt-röst. Jag som analyserat Mercurys sång, gissar att han förmodligen hade valt en lägre ton att gå ut på, eftersom detta hamnar aningen utanför det register han normalt använder. Det är väldigt tydligt i både The show must go on och The great pretender att mercury gärna inte går ut i falsett, och i Gimme the prize så väljer han en rent musikaliskt mindre logisk ton som utgång, som tillåter att falsettsång kan undvikas.

Vi har en bit kvar innan vi kan låta en AI vara inhoppare för riktiga musiker, men vi är på god väg. Men med tanke på hur pass långt utvecklingen gått på så pass kort tid, så tror jag att det är en tidsfråga innan en konstgjord intelligens kan låta så pass trovärdig att gemene man kan spela in Freddie Mercurys tredje soloalbum.

Drag, trans och hat

Personer som uppträder på offentliga tillställningar för offentliga medel är inte anonyma. Drag queens (män som uppträder i kvinnokläder) som uppträder på offentliga tillställningar för offentliga medel är således inte anonyma. Dessa personer går inte att ”doxa” (hänga ut med namn mot deras vilja) eftersom de, precis som alla andra som väljer att göra jobb för skattebetalarnas pengar, gör det i ljuset av den som betalar för kalaset. Medborgaren.

Som medborgare har man inte bara rätt att veta var sina pengar tar vägen när man betalar skatt, man har en skyldighet att hålla reda på att saker och ting sköts korrekt, för pengar är inte gratis.

Ändå verkar det finnas något slags nyfunnen särskild omsorg om just drag-artister. Det var aldrig någon hemlighet att Barry Humphries dolde sig bakom Dame Edna eller vem som dolde sig bakom Christer Lindarws många karaktärer. Ändå hade både Humphries och Lindarw valet att vara anonyma eftersom de försörjde sig själva. Drag-artisten Miss Shameless, som försörjer sig som sagoläsare för barn, har inte det alternativet, eftersom det är skattebetalarna som står för notan. Detta är hans egna val, ändå är gemene man upprörd för hans skull.

Först måste jag kommentera att jag sällan ser rätt pronomen på drag-artister. En drag queen är en man som klär ut sig till kvinna för att göra en parodi på en kvinnostereotyp. En person som identifierar sig som kvinna och klär ut sig till en kvinnostereotyp är inte en drag queen, det är en kvinna som parodierar kvinnor.

Och jag tror att detta är nyckeln till varför gemene man är så upprörd över att Miss Shameless riktiga namn går att begära ut. Transpersoner är i mångt och mycket utsatta, och eftersom man inte ens riktigt vet vad trans, drag eller queer är, så tror man att det är samma sak. Den som erkänner att en transkvinna (en biologisk man som identifierar sig som kvinna) är en utsatt person och samtidigt i sitt inre ser en drag queen när hen tittar på en transkvinna, kommer se en transkvinna när hen tittar på en drag queen.

Men i själva verket har drag queens mer gemensamt med fenomenet blackface. Vita män klär ut sig till svarta och uppträder genom att porträttera stereotyper, utan att nödvändigtvis identifiera sig som svarta privat. Blackface-artister kan såklart göra det, men det är inte det som definierar dem som blackface-artister. Det är att de är blackface-artister. Det är alltså skillnad på Caitlyn Jenner och Ginger Minj!

Med det sagt är jag ytterst ödmjuk inför det faktum att det är mer lämpligt att parodiera kvinnor än det är att parodiera färgade personer. Så även om jag älskar att titta på drag shows, så har jag inget till övers för blackface.

Visst har jag sett hur hat riktas mot Miss Shameless, men jag har också sett uppskattningen som riktas mot Caitlyn Jenner, Barry Humphries, Ginger Minj, Christer Lindarw, Dana International och Conchita Wurst. Så något måste skilja dem åt?

Det finns en konservativ ådra i Sverige som vill skydda barn från normkritik, kanske för att normer kommer före normkritik. Det är förmodligen varken drag eller trans som är problemet, utan barn. Men genom att blanda ihop dessa två introducerar man nya problem kring vad man egentligen vill åstadkomma, bortom att kompromissa på skattebetalarnas insyn.

Lita inte på AI-experter

Vi har levt så länge med artificiell intelligens (AI) nu att vi kan konstatera att viljan att uttala sig om AI och förmågan att uttala sig om AI helt saknar korrelation, kausal eller ej.

Förmågan att förstå strukturerad data, och dra slutsatser från den, har vi levt med länge. En dator klarar att titta på fler parametrar och fler datapunkter än en människa, och kan utifrån dessa framgångsrikt säga något om framtiden. Idag är det ofta en AI som t.ex. bestämmer om du ska få ett lån beviljat eller ej, och den gör det genom att titta på alla kända attribut på tidigare låntagare ställt mot huruvida låntagaren framgångsrikt betalat tillbaka dessa lån. Redan när detta var en verklighet, fick man höra från personer som inte alls jobbar med AI, att detta är avlägsna science fiction-drömmar.

Förmågan att förstå ostrukturerad data som ljud och bild, har en liknande historia. Först långt efter att trängselskatten debiteras medborgarna från datortolkade foton på registreringsskyltar och deklarationer började granskas av robotar, var förbluffande många personer som inte alls jobbar med AI, beredda att säga att detta aldrig kommer att hända. SVT har redan sagt upp sina realtidstextare.

Idag finns äldre generationers konversationsmotorer och bildgeneratorer tillgängliga för alla att testa. Utan att ens ha sett dagens kapacitet, då den inte skänks ut gratis till gemene man (tro det eller ej, programmerare gillar också att få lön för mödan), inleds något slags skadekontroll.

Journalistklubben skanderar att AI aldrig kommer att kunna ersätta riktiga journalister, samtidigt som riktiga journalister tuggar sig igenom betydligt mer material genom att köpa synopser av AI-leverantörer. Nu handlar det inte längre om att låtsas vara AI-expert för att få mediatid, utan om att skydda sin egen försörjning. Den som kan vända AI till sin fördel, går ut som vinnare, medan den som ser sig själv som en förlorande motaktör till moderna verktyg, går ut som förlorare. Och det sista halmstrået handlar allt som oftast om att sälja in sin egen världsbild som fakta. ”AI kommer aldrig kunna ditt eller datt.” Till och med gemene man vet bättre än dessa självutnämnda talespersoner idag. AI är här för att stanna, och det kommer förändra samhället nästan lika mycket som tryckkonsten och Internet.

Samtidigt som en dator idag skriver bättre Freddie Mercury-låtar än Freddie Mercury själv, mycket som en konsekvens av hans död, kommer musik som är skriven och framförd av människor faktiskt att öka i värde. Men vi kommer att återgå till ett visst krav på virtuositet, eftersom alla kan skapa musik med AI och alla kan skapa musik med sin digitala MIDI-hemmastudio. Kvalitetsstämpeln ”komponerad och framförd av människor” kommer inte att vara värt något, om man inte har något alldeles extra att lägga på bordet, men kommer vara värt väldigt mycket för den som har det. Den som har övat. Detsamma gäller naturligtvis bildskapande.

Det vi inom mjukvaruindustrin kan lära oss, är att aldrig behandla annan facklig kompetens så som våran behandlas av andra. Men få andra yrken får så ofta möta och förstå annan facklig kompetens som just programmerare. Oavsett om det handlar om detaljhandel, om aktiehandel, om datorspel eller om AI, så är det nästan alltid programmerare som förväntas förstå ämnet och bygga programmen. För min del är nog den mest märkliga frågan som jag fått av en rekryterare att bygga en mjukvara som simulerar en get.

Bing må vara fantastisk på att sammanställa information från nätet, men…

Det råder inga tvivel om att Bing idag levererar datasammanställningar som vi knappt vågat drömma om för fem-sex år sedan. Bing kan förklara svåra ämnen enkelt, summera artiklar, sammanställa tabeller från olika källor, och gör detta fullt källförtecknat när man ber om det på ren svenska. Det kan jämföras med Googles nyligen annonserade framgångsrecept: Fler annonser på sidan!

Men när man ber Bing springa ens ärenden blir det stopp. Jag vet inte om det beror på att man inte vill att Bing, som i realtid har tillgång till allt som öppet publicerats på Internet, ska kunna skriva studenters skolarbeten, eller vad felet är.

I grund och botten är det samma AI-motor i både Bing och ChatGPT. Anledningen till att Microsoft stoppat ner en massa pengar i OpenAI är för att få tillgång till just frukterna av deras utveckling. Jag bad Bing och ChatGPT utföra en uppgift.

Jag: Kan du skriva en bloggpost som kritiserar socialdemokraternas lotteri ur ett libertarianskt perspektiv?

Bing: Jag är en sökmotor och kan inte skriva en bloggpost åt dig. Men jag kan hjälpa dig att hitta information om socialdemokraternas lotteri och libertarianism om du vill. Vill du att jag ska söka efter det? 😊

Jag: Kan du skriva en text som kritiserar socialdemokraternas lotteri ur ett libertarianskt perspektiv?

Bing: Jag kan inte skriva en text åt dig men jag kan ge dig några punkter som du kan använda för att skriva din egen text. Libertarianism är en politisk filosofi som värdesätter individuell frihet och begränsad regering. En libertarian kan kritisera socialdemokraternas lotteri för att det är en form av statlig inblandning i ekonomin och begränsar individens frihet att välja hur de spenderar sina pengar. Vill du ha mer information om detta ämne? 😊

Det är tydligt att Bing gärna tuggar åt mig, men helst inte sväljer åt mig. ChatGPT var på bättre humör, men notera att svaret i mångt och mycket är rappakalja. T.ex. att det är orättvist att alla inte har samma förutsättningar att delta i lotteriet och att personer med tur får en positiv särbehandling… Eller att lotteri fråntar individen sin frihet… Va?

Jag: Kan du skriva en bloggpost som kritiserar socialdemokraternas lotteri ur ett libertarianskt perspektiv?

ChatGPT: Titel: Socialdemokraternas Lotteri: En Libertariansk Kritik

Inledning

I dagens politiska landskap försöker olika partier erbjuda olika lösningar på samhällets utmaningar. Ett sådant förslag är socialdemokraternas införande av ett lotterisystem för att finansiera välfärden. På ytan kan detta verka som en lovande idé, men när man granskar det närmare ur ett libertarianskt perspektiv blir det tydligt att detta förslag strider mot individens frihet och marknadens principer. I denna bloggpost ska vi undersöka varför socialdemokraternas lotteri inte bara är orättvist, utan även ineffektivt och oförenligt med de grundläggande principer som libertarianska tankesätt bygger på.

Individualism och personligt ansvar

En grundläggande princip inom libertarianism är individualism och betoningen på personligt ansvar. Varje individ har rätt att själv bestämma över sin ekonomi och sina resurser. Lotteriet, å andra sidan, fråntar människor möjligheten att fritt bestämma över sina pengar. Det är ett tvångsmedel som tvingar människor att satsa sina pengar på en chansning, istället för att tillåta dem att fritt välja hur de vill spendera sina resurser. Detta underminerar principen om personligt ansvar och försöker att omfördela förmögenhet genom statligt tvång.

Marknadsineffektivitet och resursslöseri

Marknaden fungerar som en effektiv mekanism för att fördela resurser och tillgodose människors behov. Lotteriet, å andra sidan, skapar en ineffektiv fördelning av resurser genom att flytta pengar från enskilda individer till staten. Detta medför att resurserna hamnar i händerna på dem som har tur istället för att fördelas baserat på arbete, produktivitet eller efterfrågan. Resultatet blir att värdefulla resurser slösas bort på spel och att verkligt produktiva insatser inte belönas rättvist.

Snedvriden incitamentstruktur

Libertarianskt tänkande bygger på incitamentet att arbeta hårt och sträva efter framgång genom eget arbete och företagsamhet. Lotteriet skapar en snedvriden incitamentstruktur genom att erbjuda människor en chans att få snabba pengar utan att behöva anstränga sig eller ta ansvar för sin ekonomiska situation. Detta kan leda till en kultur av passivitet och beroende, där människor förlitar sig på chansen snarare än sin egen arbetsinsats för att förbättra sin ekonomiska situation.

Orättvisa konsekvenser

Lotteriet gynnar främst personer med tur och förutsätter att alla har samma möjligheter att delta och vinna. I praktiken är detta inte fallet.

När det gäller sådant som gemene man har tillgång till, är Bing bäst. Bing har dessutom tillgång till aktuell information, vilket ChatGPT inte har. Men av någon anledning vill inte Microsoft att deras robotar ska göra människors dirty work.

S-röstande Let’s dance-tittande taco-ätande svenskar drabbas inte av minskad frihet

I går meddelande Aljazeera att den iranska staten avrättat två personer som gjort sig skyldiga till hädelse. Iran är en muslimsk teokratisk stat, vilket innebär att religion är en regelgivande faktor som i Iran går via statschefen, vilken är en företrädare för religionen i fråga. Här finns inte någon yttrandefrihet. Individens frihet har fått slå tillbaka för religiösa förbud och påbud. Det drabbar ingen som håller sig i skinnet, har rätt tro och agerar på rätt sätt. Den som har rätt intressen, rätt åsikter och rätt politiska inriktning kan tycka och tänka fritt, trots att den rent tekniskt inte är fri. Den råkar bara inte säga eller göra något som står i konflikt med vad som får göras. Ett sådant samhälle fungerar, men rymmer ingen mångfald.

Sverige är på många sätt Irans motsats. Vi är ett extremt liberalt när det gäller rätten att tycka och tänka fritt, och har våra friheter inskrivna i vår grundlag. Muslimers rätt till sin tro uppgår till samma höga nivå som deras kritikers rätt att bränna muslimers heliga bok. Det ena trumfar inte det andra, båda har rätt att praktisera sin ideologi. Det är därför mångfald fungerar i Sverige. Åtminstone rent juridiskt, för båda politiska extrema ytterkanter har företrädare som ibland uttrycker sig ganska tveksamt.

Alla möjliga personer, vissa med ganska hög profil i samhällsdebatten har börjat knorra. Kanske vi är lite för fria här i Sverige, för alla gillar faktiskt inte frihet? TT-mannen har t.ex. uttalat sig om att det enklaste sättet att bli av med Rasmus Paludan är att låta honom bränna koraner utan polisskydd, vilket handlar om en önskan att någon som opponerar mot Paludan rent fysiskt skulle skada honom. Det råder inget snack om att toleransen för frihet och demokrati krymper.

Men alternativet till demokrati är inte bättre, för i takt med att det fria samhället avvecklas, så är det inte den skötsamma S-röstande Let’s dance-tittande taco-ätande svensken som drabbas. Det är den som avviker. Det är minoriteter som hamnar i kläm. Jag har full sympati för den som känner med muslimer som blir upprörda när deras religion hånas, men som vanligt kommer frihet med ansvar. Religionsfriheten kommer med ansvaret att ha ett vuxet beteende inför religionskritiken, oavsett vad man tycker om den. För det kan rent av vara muslimerna själva som hamnar i kläm om vi tummar på detta, precis som den minoritet av religionskritiker i Iran hamnar i kläm där.

Föräldraansvaret kan inte längre innefatta mat

Socialdemokraten Emma Engelmark som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Luleå, konstaterar att ”det är viktigt att barn och unga får mat i magen även när de har lov”, vilket är helt sant. Vem kan ta ansvar för något sådant?

Med ökad frihet, t.ex. ekonomisk frihet genom lägre skatter, kommer ett ökat ansvar, och frihet kan inte delas ut till den som inte är beredd att axla ett sådant ansvar. Hur vet vi att föräldrar väljer att använda sin ökade köpkraft till sprit och cigaretter? Det kan vi inte veta, och därmed måste vi vända blicken till någon som är betrodd.

Om kommunen ansvarar för lunchen, vilket framgångsrikt redan har testats i Luleå, så vet vi att det blir ordentligt gjort. Priset för föräldrarnas minskade ansvar över sina barn, kostar lite mindre ekonomisk frihet, eftersom pengar måste tillföras. Mat kostar pengar, personal som lagar och serverar mat kostar pengar. Men pengarna går åtminstone till mat, inte till sprit och cigarretter.

Skattepengar är dessutom gratispengar. Även om du rent tekniskt betalar skatt, så är det någon annan som befriar dig från pengarna, utan att du aktivt behöver göra något. Om du köper mat i en affär, måste du ta från det du har kvar, och aktivt betala, men de pengar som någon annan tar ifrån dig redan innan din lön ens har betalats ut, kan användas för att servera dig något helt gratis. Vi antas alltså inte bara befria föräldrarna från kravet att servera lunch till sina barn, vi kan dessutom göra det gratis, om du bara avstår lite mer av dina pengar.

Jag skulle tro att nästa steg är att kommunen erbjuder gratis tandborstning, munhälsa är också viktigt. Vi betalar med något som ändå inte är viktigt: Frihet. Och det vi slipper är något som svensken ändå inte kan hantera: Ansvar. Det är riktig omsorg, det!

Bristande kunskap och större klyftor börjar bli ett erkänt problem

På den tid då Socialdemokraterna betraktade varje bortslösad skattekrona som en stöld från folket (nej, det är inte ett politikercitat) frodades Sveriges industrier. Det var billigt att anställa, och Sverige stack ut som framgångsrik industrination. Allt från förpackningskartong, gem, bultar och förbränningsmotorer av världsklass såldes till utlandet och finansierade svensk välfärd. I takt med att skattetrycket skenade och arbetskraft blev dyrt, fann vi en ny lösning. Tack vare en skola i världsklass och en datorutrustad befolkning kan Sverige profilera sig som ett kunskapssamhälle! Där alla är skickliga på matematik i någon form, har god läsförståelse och var och varannan lärt sig programmera BASIC, Assembler eller C på in hemdator, kunde vi sälja konsultation till utlandet. Därmed var välfärden räddad!

År 2011 var 13% av Sveriges befolkning analfabeter, och det ska bli intressant att se när siffran följs upp med en ny mätning senare i år, men generellt sett är inte gemene svensk inte längre någon som kan sälja dyr konsultation till utlandet. Pengarna utifrån, som finansierar svensk välfärd, lever på gamla meriter, och en ny lösning måste till. Att sänka skatten och återta vår ställning som industriland är inte aktuellt. Bra eller dåligt, det finns ingen opinion för det. Vi har ett skattesänkarparti i riksdagen, C, som brottas i motvind med passionerade skattehöjare som SD, V och MP.

Och i takt med att skatter höjs växer klyftorna. Under Socialdemokraternas regim växer både andelen miljardärer och andelen fattiga. Höga skatter omallokerar pengar från fattiga till rika. Förr var vård, skola och omsorg skäl att ta arbetarnas pengar, idag är det även konst, kultur, vindkraft, Socialdemokraterna och media som ska ha pengarna. Visst betalar rika mer i skatt i kronor och ören, särskilt tack vare jobbskatteavdraget, men även ganska få tusenlappar naggar på låginkomsttagares nödvändiga köpkraft, medan en höginkomsttagare utan problem rent av kan avstå hälften av sin intäkt, och ändå leva gott – det är inte en slump att arbetarkommuner tenderar att rösta mer höger än rika storstadskommuner. Som Margaret Thatcher uttryckte det: ”Let me say this: socialism did not come from the people. Socialism came from a theory of the intellectuals. Socialism is not a creed of the people.” Att arbetare även tenderar att rösta SD betraktar jag som deras dåliga analys, men poängen att väldigt få intellektuella röstar SD stärker min poäng.

Det är frestande att fortsätta på den inslagna banan. Dagis serverar frukost, eftersom de ökade klassklyftorna gör det nödvändigt att flytta personligt föräldraansvar till ett gemensamt ansvar. Svensk filmindustri kan inte försörja sig på grund av skatter och avgifter, så en myndighet delar ut pengar till bolag som producerar kvalitativa filmer. Utan staten skulle vi inte få ytterligare en Sune-film och ytterligare en Göta kanal-film, utan skräpfilm som Brazil, Gudfadern och Bladerunner. Om inte ett statligt bolag lanserade nya artister i den årliga melodifestivalen skulle vi inte ha kvalitetsartister som Alvaro Estrella, Tone Sekelius och SaraHa, utan skitmusik som Pink Floyd, Yes och Queen. Och vilken arbetare vill inte sänka sin disponibla inkomst för en sådan sak?

Svenskens försämrade kunskapsnivå har inte gått obemärkt förbi. Den nya SOM-rapporten visar att inte minst kvinnor anser att healing fungerar och att tarotkort avslöjar framtiden. Hela 3 av 10 anser att man kan samtala med döda! Självaste Dagens Nyheter förfäras över att konspirationsteorier får höras i radio. När Elsa Widding får ge sin syn på klimat och vaccin är ”skadan redan skedd”, trots att det bara är hennes förvirrade åsikter i en Sveriges Radio-intervju. Den som anser att gemene man inte kan teoretisera mer än att slaviskt följa en röst i radio, borde rimligtvis frukta det fria ordet och propagera för hårdare styrning av media.

Samtidigt ser vi att hårt kontrollerad media inte klarar sig särskilt bra på egen han heller. Rysk ryktesspridning återges plikttroget av Sveriges Television.

Den kritiska texten till trots, skadan antas redan vara skedd. På skalan mellan hög personlig frihet och högt personligt ansvar, kontra låg personlig frihet och lågt personligt ansvar, kommer ytterst få experter anse att svensken klarar det sistnämnda. Inte precis en kunskapsnation, va?

Men ta gärna notis av vad som händer när man försöker backa bandet. Jag är nästan beredd att säga att det inte går. Kan vi säga att du måste vara beredd att ta ekonomiskt ansvar om du tänker alstra barn? Knappast. Kan vi kräva att du serverar frukost till de barn du redan har? Nej, inte det är inte socialistiskt! Kan vi låta medborgaren välja sin film och musik på egen hand? Nej, det är marknadskultur! Kan vi lägga ner myndigheten för alkoholinköp? Nej, då kommer alla dricka Pripps blå, och så kan vi inte ha det!

Som avslutning vill jag säga att du som läser detta naturligtvis väljer bra kultur, fin alkohol och tar utmärkt hand om dina barn. Det är ”alla andra” som är problemet.

Vem uppfattas som svensk? Samhällsnarrativet avgör!

Ibland läser man i svensk media om en svensk som begått ett brott utomlands, men i utländsk media pratar man om en annan nationalitet när man rapporterar samma fall. Personen kanske har två medborgarskap, och en bakgrund i det andra landet, vilket gör att utländsk media ibland kan välja att nämna det andra landet. Det är absolut inget konstigt att en person med svenskt medborgarskap, oavsett ursprung och oavsett annat medborgarskap, benämns som svensk i svensk media. Tvärt om, det snarare förklarar nyhetens relevans för läsaren.

Sveriges Television brukar föredra att betona utländsk bakgrund när man intar ett narrativ där protagonisten är offer, som t.ex. när man rapporterar om dödsdomen mot Habib Chaab. När protagonisten är förövare, nöjer man sig med att säga att han är svensk, som t.ex. när islamistiska terrorister blir tillfångatagna i Syrien.

Men vad händer om artikeln handlar om en person med undermålig värdegrund? Kriminalitet diskvalificerar inte någon från rätten att kallas svensk, men rasism gör det definitivt.

Rasmus Paludan driver det migrationsfientliga partiet Stram Kurs för att ha ett skäl att bränna koraner, men hans motiv att bränna koraner är naturligtvis att skapa bråk, så att han kan säga att muslimer är ett samhällsproblem. Inte riktigt den agenda eller värdegrund som uppskattas av den typiske svensken. Paludan är svensk medborgare och talar flytande svenska, och har kandiderat till Sveriges riksdag. Men är han svensk enligt Sveriges Television (SVT)?

”Den danske högerextreme politikern Rasmus Paludan har uppmärksammats…”

”Den högerextreme danske politikern Rasmus Paludan säger att han planerar nya demonstrationer i fler svenska städer.”

”Den högerextreme danske politikern Rasmus Paludan (Stram Kurs) hann knappt börja prata…”

”Den danske högerextremisten Rasmus Paludan har genomfört nya koranbränningar på fredagen.”

”Den 26 februari i är genomförde den danske högerextremisten och koranbrännaren Rasmus Paludan…”

”Den danske högerextrema politikern Rasmus Paludan (Stram Kurs) genomförde under torsdagskvällen…”

”Den danske högerextreme politikern Rasmus Paludan ville först hålla manifestationen på Gamlegården…”

Här rapporteras inte om några brott, utan om ett beteende som kraftigt ogillas av statens mediabolag. Paludans aktivitet handlar om värdegrund. Han driver ett narrativ som står i direkt kollisionskurs med vad den typiske svensken är acceptabelt. Men samtidigt borde vi förvalta allmängiltiga principer som kan appliceras helt oberoende av värdegrund, istället för att använda svenskhet som något slags bekräftelse att man, med alla sina fel och brister, åtminstone inte är rasist.

”Du förstår inte riktigt hur komplicerad frågan om gud är”

Idag kom jag i kontakt med en av de lite mer märkliga invändningarna mot avfärdandet av guds existens. Samtalet handlade om vilket slags bevis som skulle övertyga mig om att gud faktiskt finns. Jag sticker inte under stolen med att inget kan övertyga mig. För att jag ska ändra uppfattning i frågan om guds existens, och överväga hans existens som möjlig, krävs ett fungerande resonemang som resulterar i ett skäl att tro så. Något sådant kommer förmodligen inte att komma.

Gudstro har förekommit i tusentals år, men trots denna stora tidsrymd har man hittills fått ta hans existens just på tro. Och något mer än tro verkar inte behövas, för folk tror på allt möjligt utan några vettiga skäl. Därför är det lite märkligt när troende frågar efter vilket slags bevis som krävs, eftersom jag gärna tittar på precis vilket som helst. Hade någon haft något, hade det vid det här laget varit känt. Jag kan alltså ganska tryggt säga att jag inte kommer att ändra uppfattning i frågan, för jag förstår inte varför gudomliga väsen, muslimska, hinduiska eller andra, ens skulle kunna finnas.

Som vanligt när jag använder ordet ”finns”, så menar jag existens i någon för oss meningsfull betydelse. Självklart kan det finnas rutiga flygvalar och blommiga undervattensåsnor i massor i ett annat universum, men eftersom vi inte kan märka av dessa i vårt universum så betraktar jag dem som icke-existerande. Något som ”finns” måste antingen (åtminstone i teorin) kunna förnimmas av oss eller ha någon annan inverkan på oss. Jag köper t.ex. inte argument i stil med ”vinden syns inte, så varför tror du på den?” eftersom vinden kan både uppfattas och mätas. Baptisterna Tabernaklet erkänner vår möjlighet att varsebli vind, men för snabbt och okommenterat över det till ”anden”:

”Bilden av vinden är rik. Du kan tänka på den länge och hitta många tillämpningar. Vi ser inte vinden, men vi känner av den. Vinden kan välta stora träd eller driva ett vindkraftverk och ge kraft. Vinden är osynlig, men stark kraftfull och påtaglig. Sådan är Anden.”

I konversation kan argumentet användas mer rakt på sak. Harry till Dan:

”Jag kräver inte att Du ska bli kristen men det vore bra om Du kunde erkänna att Du tror på annat som är osynligt. Tror Du på vinden fast Du inte ser den?”

Hade evidensläget för vindens existens och guds existens varit ungefär lika, skulle det vara hyckleri att tro att det kan blåsa men att inte tro att gudomliga väsen lever bland oss. Men nu är det inte så. Skälen att acceptera förekomsten av vind väger mycket tyngre än skälen att tro att gudar kan finnas, eftersom dessa skäl ännu inte är producerade. Det är således inga problem att tro på vind men inte på gud.

Nåväl, jag lärde känna en herre vid namn Abdulah som var beredd att dra en lans för att försvara gud, för riktigt allsmäktig är man ju inte utan lojala undersåtar. Hans invändning mot mitt resonemang som jag presenterat ovan är att den jämställer monoteism med polyteism. Tydligen finns det ingen som tror på flera gudar och dessutom är det ologiskt att tro på flera gudar ur ett filosofiskt perspektiv.

Oaktat att en knapp miljard polyteister avfärdas som ”ingen”, så har han rätt i att det är ologiskt att tro på flera gudar. Den semantiska diskussionen om att ”ingen gud kan finnas där gudar inte kan finnas” intresserar mig inte. Men om det skulle vara ett problem att det är ologiskt att hålla öppet för möjligheten att ”gudar” kanske finns, måste det ju finnas ett logiskt resonemang som pekar ut möjligheten att ”en gud” kanske finns! Om jag hade trott att Tingeling fanns på riktigt, skulle jag välkomna resonemang som förklarar varför älvor kanske finns. Jag kanske har fel, men det borde vara enklare att rationalisera älvors existens än det är att rationalisera en specifik älvas existens. Och det första skapar onekligen ett visst utrymme för Tingeling.

Naturligtvis blir jag nyfiken på Abdulahs filosofi, och det finns en hel del att ta del av. Jag reagerade på en replik i en diskussion där han utlovade bevis för guds existens, men inte empiriska bevis som kan uppfattas med syn, hörsel, känsel, lukt och smak, på grund av någon regel utfärdad av gud. Och nu blir det riktigt intressant. Hur kan Abdulah ha bevis som inte är förnimbara? Han har forskat i 10 år med moderna hjälpmedel som t.ex. speciella datorprogram. Jag gissar att det ligger en grad av sanning i Einsteins gamla motto om att den som inte kan förklara ett ämne enkelt inte heller förstår ämnet tillräckligt bra.

Varför klagar vi på bränslepriserna?

På landet verkar man hellre gnälla över dyr diesel än att bara sätta sig på bussen. Varför?

Relaterat: Vi behöver göra det lite billigare att anställa personer (2022-02-12), Varför sänka skatten, när skatt används till bra saker? (2022-06-14)

Oviktig vetenskap behöver inte vara korrekt

Problemet med modern vetenskap är att den är alldeles för flexibel. Jag förstår att det är så, men jag tycker inte om det. Tänk dig att du är säker på din sak, du ”vet” att något förhåller sig på ett visst sätt, och du kommer över data som stärker din poäng. Är det då inte lockande att göra vissa antaganden, och flytta fram sitt fokus till vilka slutsatser man kan dra, givet att det man tror sig veta faktiskt är korrekt? Jo, det är ytterst mänskligt, och det är så religion fungerar. När man debatterar med gudstroende är det ytterst tydligt att väldigt starka bevis för att världen är fri från gudomliga väsen avfärdas oreflekterat, samtidigt som de entusiastiskt visar upp direkt värdelösa argument som anses styrka deras poäng.

Det är därför viktigt att man inte bara funderar på vad som stärker en föreställning om verklighetens beskaffenhet, utan även på vad som försvagar den. Det mest extrema feltänket stötte jag på i just en debatt om guds existens. Jag påpekade att det saknas skäl att tro på gud, varpå en vetenskaplig artikel lyftes fram – den skulle kunna peka på en favör för föreställningen att gud finns. Jag frågade om en falsifiering av artikeln skulle få honom att bli ateist. Naturligtvis blev svaret nej.

Så varför behövde artikeln påvisas? Om guds existens är oberoende av sanningshalten i artikeln, kan man inte lägga artikeln till sin samling av bevis för att gud finns.

Svenska universitet fungerar ungefär som gudstroende, vilket gör dem väldigt lättrollada. Till och med pellejönsarna på Fria Tider lyckades gillra en fälla. De frågade helt enkelt några universitetsanställda genusvetare vad man kan säga om att 88% av kokboksillustrationerna avbildar män. Svaret blev könsmaktstrukturer. De frågade några andra universitetsanställda genusvetare vad man kan säga om att 88% av kokboksillustrationerna avbildar kvinnor. Svaret blev könsmaktstrukturer. Forskningens slutsats låter sig helt enkelt inte påverkas av data, vi ”vet” ju ändå hur saker och ting är beskaffade!

Eftersom alla, forskare eller ej, prioriterar sina existerande uppfattningar över insamlad kunskap när de betraktar världen, är det viktigt att envar vet hur man faktiskt skiljer sant från falskt. I frågan om genusvetenskap spelar noggrannhet ingen roll, eftersom man inte ska diskriminera på kön oavsett om det finns könsmaktstrukturer eller ej – och förmodligen gör det det, men genusvetarna har ingen rätt att uttala sig i den frågan, för de äger ingen metod att samla in kunskap på ämnet. I frågan om gud spelar noggrannhet inte heller någon roll, då guds eventuella existens till synes har exakt noll påverkan på vårt liv utanför känslolivet. Men vi får vara på vår vakt när det gäller kunskap som faktiskt spelar roll, vilket det gör när man bygger flygplansmotorer eller formulerar hygienkrav inom matproduktion. Där måste de vetenskapliga metoderna förlänga våra sinnen till att begripa sådant som sunt förnuft och intuition är dåligt på. Som genusvetenskap, fast tvärt om.

Socialism fungerar inte utan kristallkronor

Socialdemokraterna fullkomligt badar i pengar. Deras lyxliv är en viktig orsak till att du måste jobba så hårt som du gör, då en väsentlig andel av den lilla människans inkomst ska finansiera Partiet. Skattebetalarna ger dem bidrag på totalt 130 miljoner kronor, kyrkan och facken skjuter till pengar och avkastning på kapital ger dem pengar. Inget annat parti kan mäta sin inkomst mot Partiets. Inte ens i närheten. Endast den övre medelklassen kan använda påstådd ”omsorg om arbetaren” för att övertyga arbetaren att makten behöver bada i pengar på fattigas bekostnad.

En problematisk post i Partiets inkomst är partilotterierna. Av Partiet köper du en chans att bli rik, och överskottet, knappt 200 miljoner kronor, blir en bonusinkomst från anonyma investerare som ytterligare ökar differensen mellan Partiet och det demokratiska systemet. Men nu finns ett utjämningsförslag.

Om partilotterna förbjuds så kommer en mindre andel av partiernas finansiering vara anonym, och skillnaden mellan partier kommer att minska. Socialdemokraterna kommer behålla sitt stora finansiella övertag, men förutsättningarna kommer bli lite mer rättvisa. Inte mycket, men lite.

Så vad händer om Partiet tjänar mindre än dubbelt så mycket som den konkurrent som tjänar näst mest? Förmodligen inget, men allt som inte stärker status quo till Partiets favör skapar nervositet.

• Advokat Peter Hellman anser att den som inte gratis får mer än dubbelt så mycket som sina konkurrenter är ”tystad”, och att det är Partiet som ska höras.
• Även självaste Magdalena Andersson menar att om Partiet inte gratis får mer än dubbelt så mycket pengar som sina konkurrenter, så är Partiet är tystat.

Vill du ”tysta politiska motståndare”? Citatet kommer från Andersson.

Är verkligen frånvaron av maktcementerande genom finansiellt övertag ett hot mot demokratin? Socialdemokraternas övertag, som faktiskt redan idag sätter demokratin ur spel, kommer inte att försvinna i och med att partilotterier försvinner, men det kommer att jämna ut spelreglerna en aning. Endast en aning. Partiet kommer fortfarande gratis få mest pengar.

Jag skulle vilja se någon på vänstersidan stå upp för utsattas rätt att spendera sina pengar efter eget huvud. Och nej, det handlar inte om att dra in på välfärden. Partiet är inte sjukvård, Partiet är inte utbildning, Partiet är inte sjukpenning. Partiet är inte välfärd. Håll gärna ett öga på den som vill motarbeta förutsättningarna att flytta makten från borgarna till folket.

Vad är svensk kultur?

Ibland rationaliseras rädslan för det okända genom att man tänker att ”svensk kultur är hotad”. Det uppenbara svaret borde vara att svensk kultur står ohotad så länge man får praktisera den och så länge det finns någon som vill praktisera den. Jag personligen är inte orolig för att de delar av svensk kultur som jag anammat inte ska gå att praktisera inom någon överskådlig framtid, för inget tyder på att svensk kultur är hotat.

Men istället finns det personer som bemöter oron över svensk kultur med motfrågan ”vad är svensk kultur?” Istället för att förminska det påstådda hotet mot svensk kultur, så förminskar man det som påstås vara hotat, nämligen svensk kultur.

Frågan är enkel att svara på. Svensk kultur är ett socialt överfört levnadsmönster som förekommer i Sverige. Det behöver inte vara unikt för Sverige eller heltäckande i Sverige, men det behöver vara någorlunda utbrett. Är det inte utbrett så handlar det om en lokal kultur eller en subkultur. Ett exempel på svensk kultur är att fira de tre stora högtiderna genom att äta sill och dricka snapsvisor. Ett annat exempel på svensk kultur är att ”passa på” när det är fint väder.

Exakt vilka vanor som är svensk kultur, och exakt hur dessa tar sig uttryck, varierar över tid. Och de varierar inte bara på grund av folkomflyttning, de varierar för att nya tider ger andra förutsättningar att leva. Idag äter många svenskar tacos, vilket var en exotisk rätt för så lite som 30 år sedan.

Det finns mycket av den svenska kulturen som verkligen är värd att bevara, så den som behöver ställa sig frågan vad svensk kultur är, har mycket att lära och många glädjeämnen framför sig. Den fantastiska maten, som utvecklats ur fattigsverige. Skärgårdslivet, pilsnerkulturen, friluftslivet och allemansrätten, plikttrohet och strävsamhet, jordbruket och folkdansen, Ingmar Bergman och Gunnar Hellström, Anders Zorn och Carl Larsson. Och gärna ett nakenbad i närmsta skogssjö efter tre snapsar för mycket.

Det finns mycket att vara rädd om, och mycket att vara stolt över, och en hel värld att upptäcka för den som undrar vad svensk kultur är. Och inget av det är hotat. För även om inte alla beteenden förs vidare till nya generationer, och även om nya vanor tillkommer, kommer ingen kräva att jag ska ändra mig och avstå att göra något av det jag gillar.

Uppdatering 2023-05-01: Så här ser författaren Anders Jacobsson på saken.

Roger Waters eller inte Roger Waters?

Pink Floyds tidigare sångare och låtskrivare Roger Waters besökte nyligen Sverige igen. Jag valde att gå, men min gode vän Jannik Svensson gav upp sina biljetter med Waters politiska och proryska uttalanden i åtanke. Vad är rätt och vad är fel? Lyssna på senaste avsnittet av podcasten Samtal – finns här eller där poddar finns.

Min syn på vindkraft

Jag är inte särskilt förtjust i vindkraft som elproduktion, och två av skälen kommenterade jag på Twitter igår. Rovfåglar kan krocka med rotorbladen och de rörliga delarna sliter på lamineringen, vilket frigör plastpartiklar. Huruvida det sistnämnda är farligt för miljön eller ej, råder det delade meningar om, så det får bero. Men frågan om rovfåglar upprörde en hel del människor, vilket märktes på att de flesta som ville ge replik hade en raljerande ton. Följande resonemang verkar ha fått fäste:

Bondkatter dödar pilfinkar. Vindkraftverken dödar färre havsörnar än katter dödar pilfinkar. Eftersom både pilfinkar och havsörnar är fåglar, är katter det stora problemet för fågellivet.

Det finns flera skäl till att detta resonemang är problematiskt. Katt och el har vi av olika syften, och har därför olika förutsättningar att ersätta dem. När det kommer till el, så är det inte vind-el som vi behöver, vi behöver el, och den kan produceras på annat sätt. Om det är tillåtet att relativisera på detta vis, skulle jag kunna säga: Vindkraften dödar betydligt mer insekter än vad katter gör, vill du förbjuda vindkraft, hö, hö. Men ett problem måste få stå på sina egna ben, för det finns alltid något som är värre.

Och på många punkter är vindkraften precis det. Värre. En vindkraftspark behöver ha infrastruktur för att lastbilar ska komma fram till varje snurra. Vindkraften är materialtung och inte återvinningsbar. Parkerna körs sällan när de verkligen behövs, och när de körs behövs en backup ifall vinden oväntat avtar. För många hushåll spelar ett oväntat strömavbrott ingen större roll, men för sjukhus och industrier kan det få konsekvenser.

Med detta sagt, så tycker jag att komplementär elproduktion, som t.ex. vindraft, ändå har en plats i elnätet. Ett hushåll eller en industri som installerar solceller på taket, avlastar elsystemet och håller nere elkostnaden. Skulle man som villaägare föredra att ha en vindsnurra på tomten istället för solceller på taket, så kan jag leva med det. Att använda vind för att avlasta elsystemet, tar bort vissa av problemen med vindkraftsparkerna (t.ex. infrastrukturfrågan) och kan dessutom rentav ha en positiv inverkan på allt från miljö till elräkningens storlek.

Men vindkraftsparker förbrukar mycket mark för relativt lite el jämfört med andra kraftslag, och (bondkatterna till trots) tenderar att byggas där det finns fler rovfåglar och insekter, långt ifrån din villatomt eller hyreshuset du bor i. Jag har inga problem med att man behandlar komplementärel som just komplementärel, även om jag själv förmodligen skulle välja solpaneler framför en vindsnurra. För om solen eller vinden avtar, så kan du falla tillbaka på den planerbara el som kommer via nätet. Att behandla komplementärel som något det inte är, skapar fler problem än det löser.

Du lyssnar på fel musik, du tittar på fel tv-program

I onsdags rapporterade SVT majoriteten av de mest lyssnade låtarna på Spotify var framförda av män. Hur kan det vara så här? Vem ska ställas till svars? ”Experter” låter hälsa att både musikindustrin och musikkonsumenterna måste hjälpas åt, men att lyssnaren måste se över sin egen konsumtion. Är det verkligen en kvinna som framför låten du lyssnar på, eller har du brustit i ansvar?

Inte heller deras egna program, ”Drag race Sverige” tittade vi på som vi skulle. Första avsnittet sågs av 700 000 personer, men sedan var det bara omkring 140 000-180 000 personer som fortsatte titta. Programchef Christina Hill underkänner tittarnas engagemang. De gav inte programmet en tillräcklig chans. Själv såg jag ett par avsnitt av ”Drag race Sverige”, och tyckte programmet var dåligt, och är således en av personerna som inte skött mitt tv-tittande till en tillfredsställande nivå.

Är det inte höjden av otur att världens bästa tv-bolag, SVT, har fått en i uppdrag att sända tv för väldens sämsta mediakonsumenter, nämligen svensken? Det är nu önskvärt att du vore vänlig att slänga ut dina skivor med Yes, Journey, Queen, Kansas, Pink Floyd, Whitesnake och Deep Purple, och ersätter dem med skivor av Madonna, The Bangles, Cyndi Lauper, Bette Midler, Cher, Vixen och Heart. Sen sätter du dig ner och tittar på reprisen av ”Drag race Sverige”. För du tar väl ansvar?

Alkohol och fakta göre sig icke besvär

Sverige är ett märkligt land med ett märkligt förhållande till både alkohol och fakta. Här har det statliga bolaget Systembolaget monopol på återförsäljning av alkohol till medborgarna. Systembolaget är det sista alkoholmonopolet som finns kvar. Det rensades rejält fram till och med 1990-talet, inte minst för att få EU-medlemskapet godkänt gick man med på att ta ifrån staten tillverkningsmonopolet (AB Vin- & Spritcentralen). Opinionen för bevarandet av statens alkoholmonopol är grundmurad, men man pratar inte längre om att endast statliga företag kan hindra att minderåriga och berusade köper alkohol, man pratar om utbud och kvalitét.

Vi som är lite äldre minns ett skuldbeläggande systembolag där man stod i kö och rabblade nummer över disk för att få en flaska vin från ett torftigt utbud i handen. Sedan vårt inträde i EU har bolaget förvandlats till en exklusiv boutique, och försäljningen ökat rejält. Bra utbud, bra öppettider och god service har tydliga effekter, så den som gillar Systembolaget gör klokt i att prata tyst om återhållsamhet. Nu är det istället det som gör att vi dricker mer – hög tillgänglighet och ett (jämförelsevis) gott utbud – som är de argument som väger tyngst när monopolställningen ska försvaras.

Jag, som ogillar monopolet, har inga problem med hög tillgänglighet, trots att det ökar drickandet. Det har nämligen visat sig minska supandet – det skadliga drickandet. Den som är intresserad kan studera skillnaden i dryckesvanor mellan norra och södra Sverige under 1960-talet. Men hur ligger det till med det påstådda utbudet? När det kommer till öl, är Systembolaget ganska duktiga – även om det inte kommer helt utan ett pris i form av leveranskrav som ett riktigt mikrobryggeri givetvis aldrig någonsin kommer kunna leva upp till.

När det gäller vin är hälften av sorterna från samma producent och 90% smakar som saft med alkohol. Som vinkännare har man inget att hämta hos Systembolaget – vilket de fick erfara när de anlitade en brittisk vinkännare till att berömma deras utbud. Han hade den dåliga smaken att påpeka precis det, vilket resulterade i att studien begravdes och vinkännaren bränt sina broar för all framtid i Sverige.

För vi ”tycker” att det svenska utbudet är bäst. Även om Danmark har både har ett bredare och bättre utbud än Sverige helt utan något statligt monopol, så ”tycker” vi att det bara finns billigt fulöl i Danmark.

Mångfald (ett slopat monopol) kommer att göra att den borgerliga vänstern inte kan komma åt sin ”fina” alkohol, särskilt inte på landsbygden. Om privata speceributiker får tillåtelse att dyka upp på mindre orter, kommer staten försvinna som aktör och alla medborgare kommer köpa billig fulsprit ICA. Inte jag, men alla andra.

Gissningsvis är 100% av Sveriges alkoholkonsumenter ”inte jag men alla andra”.

Men om staten drar sig ur en marknad på grund av konkurrens så är det staten som är problemet, inte marknaden. Och om vår myndighet för alkoholutbud vore så felfri som den som aldrig varit ute och rest verkligen påstår, skulle det vara Danmark som övervägde kriminalisering av privat alkoholförsäljning, inte Sverige som övervägde att introducera nya och fria alternativ.

Jag kan respektera att den som tror sig vara ensam om att dricka ”fin” alkohol, eller den som är borglig nog att tro att andra skulle göra dåliga val utan en alkoholmyndighets goda omdöme, vill bevara systemet, hur enfaldigt det än må vara. Men det finns inget som tyder på att en fri etableringsrätt skulle förstöra densamma. Om staten anser sig vara utkonkurrerad och därmed välja att lämna marknaden, kommer det troligtvis inte vara på grund av att ”alla andra utom jag” vill ha fulsprit. Det finns nämligen inte en enda människa som inte anser sig vara det enda undantaget på den punkten.

Det är samma borgerliga mentalitet som får folk att tro att de är helt ensamma om att kunna köra bil, som är den del av reptilhjärnan vi litar på mest, för den ser oss och berättar för oss att vi är unika. Att fakta säger något annat, spelar ingen roll, för just fakta är aldrig en parameter när socialism ska försvaras, när monopol ska försvaras, eller när etableringsrätten ska motarbetas.

Är du intresserad av frågan, är Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det” obligatorisk läsning.

Roger Waters i Tele2 Arena 2023-04-15

Jag har sett Pink Floyds gamle sångare och låtskrivare Roger Waters många gånger förr, men bestämde mig ändå att åka och se honom igen, en sista gång. Hans politiska ställningstaganden till trots, vi är ett gäng Pink Floyd-fans som brukar ha ganska kul tillsammans, och denna gång bjöd han faktiskt på något nytt.

Waters brukar varva mellan singback och faktiska live-framträdanden, men denna gång kördes hela gigget live, undantaget första spåret som var en nerskalad version av Comfortably Numb (Gilmour/Waters 1979).

När den sedan gick över i The happiest days of our lives (Waters 1979) och Another brick in the wall part 2 (Waters 1979) suckade jag en aning, men därifrån gick han vidare till Another brick in the wall part 3 (Waters 1979), vilket var mycket uppfriskande.

Den stora skrällen var The powers that be (Waters 1997) – äntligen något från Radio K.A.O.S!

Efter att därefter ha rivit av det gamla vanliga (fast på riktigt live denna gång) levererades hela b-sidan av The dark side of the moon för att avslutas med Two suns in the sunset (Waters 1983) från The final cut!

Jag hade inte förväntat mig att något nytt och fräscht skulle komma från Waters, men jag hade fel. Jag är mycket nöjd!

John Houdi: Tricks

Tricks är en dvd från 2009 som numera finns att betrakta gratis på YouTube. Det finns några olika kategorier av illusionister. Joe Labero gör Las Vegas-magi, Anders Fox gör close up-magi, och Houdi gör salongsmagi. Filmen är en nedkortad live-show som bara är dryga timmen lång, men Houdi är inte bara (med god marginal) Sveriges bästa salongsmagiker, han är dessutom rolig. I dagens TikTok-klimat skulle han säkert ha vunnit på att såga upp filmen till fyrtiotusenmiljarder klipp, men för den som vill hälla upp en cognac och sitta i en skön fåtölj under en dryg timme, är detta en solklar rekommendation.

Längtan till det totalitära är förförisk

Något som utmärker den som ”är för yttrandefrihet, men…” är ofta att det ska vara tillåtet att göra sig hörd så länge som man väljer att avstå. Det fria ordet ska helst vara lagligt, men kan inte vara lagligt om det används. Som exempel på yttrandefrihetsproblemet lyfts gärna sociala medier. Personer som inte är experter på sitt ämne, kan ändå tycka fritt i offentlighetens ljus. Obekväma åsikter kan få luft under vingarna, och innan vi vet ordet av har någon ifrågasatt Systembolagets monopol och någon annan bränt en koran. Och så kan vi väl inte ha det?

Lösningen är alltid staten. Staten ska bestämma vad som är sant eller falskt, rätt eller fel. För staten är aldrig korrupt, har aldrig några egenintressen och har alltid folkets väl för ögonen? I Sverige ska vi inte kunna landa där, för grundlagen kräver att staten sörjer för medborgarnas rätt att höras. Staten kan inte kräva att Twitter ska tysta de röster du inte gillar, men staten kan villkora Twitters närvaro på den svenska marknaden med kravet att alla ska få höras. Och tur är väl det.

För historien har lärt oss att den som gör staten allsmäktig, också direkt gör avkall på människors frihet. Oavsett om vi diskuterar Vitryssland eller Brunei, Qatar eller Kina, Ryssland eller Saudiarabien, ser vi samma sak: De enda som har något att vinna på en allsmäktig stat är majoritetssamhället. I USA kan man stänga en diskussion genom att påvisa att någons frihet blir inskränkt, men svensken har ingen längtan efter att vara fri. Svensken vill vara reglerad och korrekt. Vi vill ”lyssna på experterna”, vilket underförstått betyder att du förväntas avfärda allt du vet och aldrig ifrågasätta något som kommer från staten. Gud nåde dig om du lyssnar på någon annan än Folkhälsomyndigheten i frågan om hur pandemin ska hanteras, och kom inte dragandes med Folkhälsomyndigheten i någon fråga där de avviker från regeringens hållning.

Så vad är lösningen? Tyvärr ligger den på en plats där vi inte vill ha den, nämligen eget ansvar. Precis som grundlagarna skyddar oss från korrupta regeringar måste vi medborgare skydda oss själva från att hugga falska beten, och vi måste göra detta genom att vara pålästa och kunniga. Vi måste ha god förmåga att tillgodogöra oss textinformation, vara kapabla att ställa den mot annan information och annat vi tror oss veta, och anpassa vår världsbild efter vad vi kommer fram till. Genvägen, att växla ett kunskapsdrivet samhälle mot ett samhälle där staten äger sanningen, är givetvis en lockande hägring i all sin effektivitet och bekvämlighet, som alltid har förödande resultat. Det som drabbar ett samhälles minoriteter kommer i slutändan att drabba hela samhället.

Nästa gång någon har fel på Twitter, bör du ställa dig frågan om du själv ska vara där, och i så fall ta det ansvar som följer med din närvaro: Att veta bättre själv. Du bör inte ropa efter censur, för det kommer till ett pris som är högre än vad man kanske tänkt sig.

Minneshålen är det nya normala

Det har gått 75 år sedan George Orwell skrev sin makalösa dystopiska roman 1984, och idag är minneshålen, dit gamla historiebeskrivningar som blivit menliga för makten, ett lika självklart inslag i samhället som McDonaldsskräp i dikeskanten – ingen efterfrågar det, men man ser det precis hela tiden, precis överallt. Själv läste jag romanen innan historieomskrivningar var något man generellt sysslade med, och då förstod jag inte varför makt över nu- och framtiden behövde gå via historien. Idag, när man lever i det, är det självklart.

Att ”gripa makten” i ett land är inte lätt, men det är görbart. Skulle det inte vara det, skulle Socialdemokraterna aldrig ha avbrott i sitt regerande. Det är förvisso svårt att komma in utifrån, för Sveriges nuvarande system gynnar den som redan är mäktig. Men med det sagt, så händer det ibland att nya partier dyker upp.

1988 kom Miljöpartiet in i riksdagen.

1991 kom både Kristdemokraterna och Ny Demokrati in i riksdagen, medan Miljöpartiet åkte ut.

2009 fick mitt parti, Piratpartiet, 7,1% i valet till EU-parlamentet.

2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen.

Helst ska man beskriva den framtid man vill skapa, men för Sveriges socialdemokrater är det alternativet helt otänkbart. Sverige har nästan alltid en S-ledd regering och S är alltid riksdagens största parti. Att prata om framtiden man vill ha väcker motfrågan som inte får ställas: Varför lever vi inte redan idag i ett socialistiskt drömsamhälle? Ett bra politiskt parti med makt, skapar ett bra samhälle. Socialdemokraterna är till stor del ansvariga för ett samhälle där många står utanför.

Att berätta för röstlängden om vad som händer om de röstar fel, fungerar. Följ inte ditt hjärta, följ inte din hjärna, följ storebror! Kan man producera bevis för att värderingarna som rådde under sitt partis storhetstid var goda så kan man ställa det i kontrast med oppositionens dåliga värderingar. Några mindre justeringar i kulturarvet kan behövas, men det är det värt. Kan man producera bevis för att vi skulle ha varit förslavade eller levt i rännstenen om oppositionen fått inflytande så kommer medborgaren vara mer skötsamma när de går till valurnan. Några mindre justeringar i partiernas historia kan behövas, men det är det värt.

När Stefan Löfven väljs till ny partiledare för Socialdemokraterna väljer Sveriges Radio att lista hans politiska framgångar. När Ulf Kristersson väljs till partiledare för Moderaterna väljer Sveriges Radio att endast lyfta graverande uppgifter.

För det är genom historien man kontrollerar framtiden. Därför är minneshålen det nya normala.

Pågår ett folkutbyte?

Ja, det råder inga tvivel om att Sverige är ett land med en befolkning utan gemensam bakgrund, och att denna kulturella mångfald ökar. Jag vill börja med att säga att detta inte är ett problem för mig, och att den som har problem med denna förändring mycket väl kan ha rasistiska motiv bakom sin invändning. Men faktum kvarstår, demografin i Sverige har förändrats sedan millennieskiftet, och kommer säkerligen att förändras under många år framöver. Detta kan styrkas utan att hänvisa till källor som kan misstänkas vara rasistiska.

Tobias Hübinette, som beskriver sig själv som ”lärare, forskare, föreläsare och skribent i frågor som rör ras, vithet, svenskhet och minoriteter, adoption och adopterade, och Östasien [sic] och asiater”, är en av de flitigaste bevakarna över hur svensk demografi förändrats över de senaste åren. Hans (i skrivande stund) senaste rapport kom i förrgår (27/3):

Andel invånare i västvärlden med någon form av bakgrund i den s k MENA-regionen:

Sverige: 9,9% (runt 1 050 000 invånare)
Frankrike: ca 9%
Nederländerna: ca 6%
Tyskland: ca 4%
Spanien: ca 3,8%

Vi kan även styrka detta utan att hänvisa till källor som kan misstänkas vara partiska. Statistiska Centralbyrån rapporterar (22/2) att andelen utrikes födda har ökat från en miljon till 2.1 miljoner år 2022 sedan år 2000.

Hur många som har utländsk bakgrund beror lite på hur man väljer att definiera ordet och på hur väl integrationen fungerar. Den officiella definitionen är att man har utländsk bakgrund om man är född utomlands eller född av två personer som är födda utomlands. I ett land med en fungerande integration skulle det räcka att räkna de 2.1 miljoner svenskar som är födda utomlands som de med utländsk bakgrund. I ett land som Sverige, där integrationen fungerat ganska dåligt, kanske rent av den med två föräldrar med utländsk bakgrund också skulle betraktas som en person med utländsk bakgrund?

Nåväl, år 2021 hade 2,8 miljoner personer i Sverige utländsk bakgrund, de med utländsk bakgrund har högre fertilitetsgrad än de som inte har utländsk bakgrund. Att ett folkutbyte pågår, är fakta. Att folkutbytet är ett problem, är rasism. Vi lever i en föränderlig värld, och det måste man tåla.

Antalet som försörjs på bidrag är rekordlågt

Statistiska Centralbyrån har släppt nya siffror om bidrag (sjukpenning, aktivitetsersättning, arbetsmarknadsåtgärder, ekonomiskt bistånd och etableringsersättning) och man kan konstatera att antalet personer som lever på bidrag är rekordlågt. Sedan mätningarna startades år 1990 har antalet bidragstagare sjunkit från 732 tusen personer till 708 tusen personer år 2022. Folkmängden i arbetsför ålder (20-64 år) har under samma period ökat från knappt fem miljoner till knappt sex miljoner, vilket innebär att andelen bidragstagare minskat från 14,8% till 11,9%. I början av 1990-talet steg bidragstagandet kraftigt, men har sedan dess dalat till dagens rekordlåga nivå.

Glädjande kan tyckas, men det döljer sig ett allvarligt samhällsproblem bakom dessa siffror. Om vi tittar på antalet personer med utländsk bakgrund (födda utomlands eller med föräldrar födda utomlands) så har den siffran ökat från 1,4 miljoner personer år 2002 till 2,8 miljoner år 2022. Dessa har inte dragit ned bidragsberoendet. Det tar ganska lång tid att nå självförsörjande för personer med utländsk bakgrund att nå självförsörjande, och eftersom denna grupp ökar samtidigt som antalet bidragstagande minskar, finns det skäl att misstänka att integrationen till det svenska samhället inte har fungerat särskilt väl.

Ett samhälle där vissa demografier hamnar i utanförskap kommer att kollapsa. Där kommer subsamhällen att skapas och lojaliteten mot majoritetssamhället kan brista. Om det sker, kommer den grova kriminaliteten mot individer som inte ingår i det egna subsamhället ligga närmre till hands. Därför är det fundamentalt att alla, oavsett bakgrund, arbetar och betalar skatt efter sin bästa förmåga. Fungerar inte det, kommer i längden inget annat att fungera heller. Som t.ex. din egen pension.

2022 års siffror för Svenska kyrkan är på plats

Idag publicerade Svenska kyrkan (SvK) sina siffror för år 2022. Sedan år 2005 har folkmängden i Sverige ökat med knappt 1,5 miljoner till mättillfället (10 521 556, december 2022) och under den tiden har Svenska kyrkan tappat 1,4 miljoner medlemmar till dagens 5,56 miljoner. Andelen av befolkningen som är medlemmar är idag 52,9%. SvK skriver själva 52,8% i sin rapport, men jag är osäker på varför.

Nettotappet på 70 516 är ganska lågt jämfört med de senaste åren, och något lägre än snittet sedan 2005 (82 249 medlemmar per år), men det är trots allt ett medlemstapp på drygt sjuttiotusen personer.

Svk har under de senaste åren pekat på tre förklaringar till minskningen. 1) Man ansluts inte automatiskt till kyrkan vid födseln, utan först vid dop. 2) Invandrare måste aktivt ansluta sig, vilket inte alla gör. 3) Antalet aktiva utträden är högre än antalet aktiva inträden. Med aktiva inträden menas personer som går med av fri vilja, inte de som blir medlemmar för att föräldrarna döper dem i kyrkan.

Så även om medlemstappet ser ut att minska i hastighet, ökar glappet mellan befolkningsantal och medlemsantal fortfarande stadigt, vilket bilden nedan visar.

Ateismens destruktiva följder

Jag har tittat på den en timme och 45 minuter långa föreläsningen ”Ateismens destruktiva följder” med underrubriken ”Vad gör det för skillnad om gud existerar eller ej?” från YouTube-kanalen Islamakademin som levereras av imam Salahuddin Barakat. Det är både intressant och lärorikt att ta del av hur islams intellektuella resonerar om ateism, men det finns några påståenden som jag inte kan acceptera som korrekta, ens i ett religiöst kontext. Jag kommenterar dessa, med tidsangivelse, nedan.

0:50: Ateism är inte ett neutralt tillstånd. Ur ett religiöst perspektiv är detta en vettig ståndpunkt, och i många fall är det även en korrekt ståndpunkt. Men det finns inget i själva definitionen av ordet ”ateism” som säger att det måste vara så. Du kan vara ateist för att du förnekar gudomliga väsens existens, vilket inte är en neutral hållning. Förmodligen har du då rätt i sakfrågan, men du är inte neutral. Du kan vara ateist för att du inte tror på någon gud, vilket är en neutral hållning. Att tro på någon religions gud, är inte neutralt, det är ett ställningstagande för den religionen.

1:00: Ateism är ett val. Nej, ateism är inte nödvändigtvis ett val. Det enda som krävs för att du ska kunna kallas för ateist är att du inte tror på någon gud. Orsakerna kan vara bortom din kontroll. Du kanske inte sett något övertygande bevis för att det kan finnas gudar?

2:00: Man kan vara ateist på olika sätt. Ja och nej. Man kan vara socialdemokrat på olika sätt. Man kan vara en socialdemokrat som rånar banker, man kan vara en socialdemokrat som säljer droger. Men det är inte dessa ting som gör att du med rätta kan kallas för socialdemokrat, det är för att du sympatiserar med socialdemokraterna. Detsamma kan sägas om ateism. Du kan vara en ateist som med bestämdhet säger att inga gudar finns på riktigt, men du är ateist för att du saknar gudstro.

2.10: Ateism medför naturalism, vilket är materialism, vilket betyder att det enda som existerar är det materiella vi kan bevittna. Detta är ett sakfel. Naturalism medför ateism, och ordet beskriver hållningen att verkligheten är en naturlig plats. Men det finns inget som säger att varken ateism eller naturalism följer till materialism, alltså föreställningen att det enda som verkligen existerar är materia.

2.50: Frågan om guds existens kan enligt ”vissa lärda” vara den viktigaste frågan för människan. Detta är korrekt, men det är också en helt oviktig fråga för många människor. Jag tycker att frågan är viktig, och för mig är det intressant att delta i debatten. Men trots att jag är människa, är jag inte den typen som hoppas att det finns gudar, utan snarare den typen som anser att frågan ska hanteras korrekt. Låt mig ta ett exempel: Om vi hävdar att hypotesen om enhörningars existens skadas av erkännandet att de horn som på 1600-talet såldes som enhörningshorn egentligen tillhör narvalen, så påverkar inte det min uppfattning om att dessa horn faktiskt tillhör narvalen. Jag anser att man bör bilda sin uppfattning på vad som verkar vara sant (konsekvensneutralt), inte på vilka konsekvenser man tror uppstår om det man tror på är falskt.

9:30: De logiska följderna av ateism är att människan saknar ytterst syfte, människovärde och objektiv moral. Enligt religiös tankekultur brukar man tänka så, men det finns andra sätt att se på saken. Men återigen anser jag att man bör vara konsekvensneutral, åtminstone om man är intresserad av vad som faktiskt är sant eller falskt. Människan kanske inte har något ”yttersta syfte”, men då får vi göra det bästa av det vi har. Människan kanske inte har något ”sant människovärde”, men vi får lära oss att uppskatta de värden som faktiskt finns. Människan kanske inte har någon ”objektiv moral”, men då får vi göra det bästa utifrån får förmåga att själva filosofera kring moral.

10:40: En ateist måste skriva under på påståendet att människan är dömd att försvinna. Det som åsyftas här är inte arten, utan individen. Vi överlever inte vår egen död. Frågan är inte knuten till ateism, men frågan är precis som ateism knuten till naturalism. Tanken bygger på att medvetandet slutar att fungera när hjärnan slutar att fungera, vilket inte är en helt grundlös tanke. Förmodligen är det precis så det är. Som exempel påpekas att jorden kommer att förintas, och att det inte spelar någon roll för den enskilde människan, eftersom hon ändå kommer vara död. Och visst, när så sker, kommer jag inte ens kunna bry mig, för jag kommer vara död.

14:20: När texten läggs ut om den objektiva moralen, upprepas påståendet att den inte kan finnas utan någon gud. Men det etableras aldrig varför moral behöver vara objektiv för att vara värd något. Eventuellt kan det vara en premiss, en dogm eller något underförstått inom islam, som därför inte anses behöva styrkas. Jag kan inte se att vi förlorar några som helst skäl att agera så moraliskt som möjligt för att vi skapar vår egen moralfilosofi, för den kan vara skapad på goda grunder.

15:40: Ateism leder till nihilism. Nihilism är tanken att inget i det mänskliga livet har något värde. Resonemanget styrks av påståendet att ett värde inte kan skapas av människan själv, utan måste vara något yttre. Men sanningen är den att någon gillar sina barn, någon annan gillar en god middag, helt utan gudstro – finns inget värde får man vara sin egen lyckas smed. Om en gud behövs för att äkta värden ska finnas, så finns inte äkta värden. För många gör det ingen praktisk skillnad, men oavsett är det ett påstående som behöver beläggas för att jag ska kunna se det som sant. Några sådana försök görs aldrig, återigen kanske för att det är något underförstått inom islam.

16:00: För en ateist är det liv och död likgiltigt. Påståendet är rimligt om man likställer ateism med nihilism, men det kan man inte utan vidare göra eftersom långt ifrån alla ateister är nihilister. Tvärt om, många som inte tror att de kommer att överleva sin egen död (vilket är typiskt för naturalister) försöker göra sitt bästa för att ta till vara på sitt enda liv. Men ateister är inte någon homogen grupp, för det finns ateister som tror att deras själv har ett eget liv – det finns en ateist till allt.

16:10: Ateister lever som om det finns ett mål och ett syfte. Ja, och om så är fallet så kan det t.ex. bero på att man kan hitta syften, utan att behöva tänka att dessa ska vara gudomliga. T.ex. genom att umgås med sina vänner, eller äta och dricka gott.

16:40: Humanism är ett försök att göra religion av ateism och sekularism. Nej, s.k. sekulärhumanism är en livsåskådning som värnar om åtskillnad mellan religion och politik, att mänskliga rättigheter ska vara överordnade religiösa dogmer och att vetenskap bäst beskriver verklighetens beskaffenhet. I Sverige är sekulärhumanismen en mycket utbredd livsåskådning, som tyvärr ofta står i konflikt med islam.

18:00: Enligt ateismen har inte människan någon själ. Påståendet görs med hänvisning till en text som beskriver sekulärhumanismen. Det finns ateister med alla möjliga knäppa föreställningar – alla ateister är inte naturalister – men sekulärhumanister anser generellt sett att vetenskap är bättre än religion på att beskriva vår verklighet, och inom den sfären är föreställningen om en själ hårt knuten till en fungerande hjärna.

22:10: Det viktiga i frågan om livets mening är upp till vad individen känner. Påståendet är enligt mig helt korrekt, men läggs fram för att visa hur absurd ateismen är. Jag håller som sagt med, men eftersom inte ett enda ord om varför man måste tro på ett gudomligt väsen för att för att livet ska vara meningsfullt, kan jag bara konstatera att det tillsynes inte stämmer.

23:10: Den som kan få dig att tro på absurditeter kan få dig att utföra illdåd. Påståendet kommer från Voltaire och läggs även det fram för att visa hur absurd ateismen är. Jag anser att det är ett korrekt påstående, och jag anser att varje form av religiöst motiverat mord, terrorattentat eller samtyckeslöst ingrepp som omskärelse, demonstrerar påståendets korrekthet. Påståendet ifrågasätts inte, utan vänds tillbaka mot sekulärhumanismen: Att vi får skapa vår egen mening med livet är absurt.

27:40: Nyateisterna anser att man ska fokusera på ”meningen i livet” istället för ”livets mening”. Jag delar påståendet, så jag kvalificerar mig åtminstone på den punkten som nyateist. Varför detta är ett problem nämns inte, så återigen kan det inom islam vara underförstått. Föreläsaren Salahuddin Barakat kan vara hemmablind, eller av annat skäl inte tänkt på att det behövs. Däremot påpekas att det inte finns någon vetenskaplig grund för att man ska fokusera på ”meningen i livet”, varför nu det skulle behövas. Men där finns ett svar som tar avstamp i ett gudomligt straff, så tydligen var det inte så viktigt med vetenskaplig grund.

31:40: Den som inte ser någon mening med livet mår psykiskt sämre än den som ser en tydlig mening. Själva sökandet är ett problem, vilket jag kan förstå eftersom den som redan ser en menig söker inte. Jag kan dock inte se att det är just ateister som inte ser någon mening med livet, och jag har gett exempel på icke-gudomliga livsmeningar. Jag skulle kunna ge tillbaka med samma mynt och avfärda att tron på en uppenbart icke-existerande gudom är det som egentligen saknar äkta mening.

36:00: Om inga gudar finns, vad ger människan en unik särställning? Vi är bevisligen ganska duktiga på att på egen hand tänka ut att vi har en unik särställning. Den bristen på ödmjukhet är inte självklart något positivt. Jag misstänker att Salahuddin Barakat själv kände av hur det lät, för sedan lägger han ganska mycket tid på att prata om allas lika värde, och varje gång han sagt något åt det hållet, lägger han till ”är ni med?” följt av en lång konstpaus.

41:50: En muslim kan inte tro på evolutionsteorin i den form den återges i nutida populärvetenskap. En komponent i teorin är slump, och förekomsten av slump accepteras inte. Jag själv lockas gärna in i tanken att biologi är något mekaniskt, och att en misslyckad kopiering på något plan beror på något, men egentligen är det inte det som är viktigt. Det viktiga är förändring över tid och selektion. Jag måste vara försiktig med att lägga ut texten eftersom jag inte vet vilken populärvetenskaplig text Barakat har läst, men han understryker att evolution är kopplat till ateism. Förmodligen för att ekvationen inte innehåller någon gud.

44:30: Hur uppstod livet? Kunskapsluckornas gud är, vad jag kan förstå, det mest populära argumentet mot naturalism. Tanken är att ett gudomligt väsen ska tillskrivas som upphovsman när inget ursprung är känt. Inom vetenskapen är inte detta särskilt populärt, eftersom brist på kunskap snarare är en uppmaning till vidare forskning, men bland gemene man fungerar argumentet utmärkt.

47:30: Vetenskap kan inte svara på frågor som handlar om rätt och fel. Nej, åtminstone inte naturvetenskap, men religion gör till synes ett sämre jobb på den punkten än modern moralfilosofi. Och återigen behöver inte något vara objektivt rätt eller fel för att vi ska kunna bilda oss en uppfattning. Denna uppfattning kan även variera med situationen. Som exempel lyfter föreläsaren frågan om alkohol. Är det omoraliskt att dricka alkohol? Jag skulle gärna ställa några motfrågor, som jag ställer mig själv innan jag dricker en kall ök. Ska jag köra bil? Ska jag upp tidigt och jobba dagen efter? Har jag redan ett par öl för många innanför västen? Och så vidare. Svaren påverkar min syn på huruvida det är moraliskt att unna sig en bärs.

49:50: För en ateist finns inga andra skäl att göra rätt än att undvika straff. Uppenbarligen kunde föreläsaren hitta på skäl på egen hand. Det finns inget som säger att inte andra också klarar detta, kanske rent av bättre än föreläsaren. Någon annan kanske upplever en viss känsla av tillfredsställelse av att göra gott för andra?

59:50: Humanisterna ser på gud som en människa, en gubbe i himlen. Boken han citerar ur lägger ganska mycket tid på att nyansera gud, och erkänna olika typer av gudsbilder. Föreläsaren själv har beskrivit en gud som instiftat en moral baserat på något som verkar vara högst mänsklig subjektivitet och önsketänkande. Det finns ingen mening utan gud, vi vet inte vad som är rätt och fel utan gud (och kan därför rent av ta en öl ibland), vi överlever inte våran död utan gud. Hans gud talar inte till en intellektuell publik.

1:06:20: Fler har dödats i sekularismens namn. Men sekularismen har inte varit en drivkraft. Josef Stalin gjorde snarare religion av sin ideologi. När illdåd har religiösa motiv, är det nästan alltid det man tror, inte det man inte tror, som haft påverkan.

1:10:30: Ondskans problem är ett känsloargument. Ondskans problem (teodicéproblemet) ställer frågan om varför det finns ondska i en värld som styrs av en god gud. Teologer brukar försöka rationalisera ondska genom att prata om fri vilja, och Barakat hänvisar till den, och hänvisar även till tidigare svar i andra föreläsningar.

1:11:20: Hur bemöter man evolutionsteorin, när den kommer upp som en del av en utbildning? Svaret blir: Med kunskap! Känn till dess brister och lär er det muslimska förhållningssättet, igen med hänvisning till tidigare svar.

Föreläsningen frestar mig att måla upp en hypotes: Om gud finns, skulle den som kan förstå guds ord vara insiktsfull. Men som jag tidigare nämnt, talar Salahuddin Barakat uppenbarligen inte till en intellektuell publik. Att lyssna på t.ex. apologeten John Lennox är frustrerande eftersom han inte riktigt lyckas hålla sig ifrån frestelsen att låta argument ta avstamp i sina egna trosföreställningar, men Barakat kommer inte ens så långt. Han berättar utifrån sin lilla värld, hur saker och ting är, utan att ens ge mig en chans att följa något resonemang. Det är inte så här jag vill att nya generationer ska skolas.

Vet Kent Eklunds fanclub vem han är?

Jag har tidigare skrivit om hur (den då socialdemokratiska) regeringen borde backa i sin relation med twittraren Kent Eklund. De står såklart i sin fulla rätt att lyfta vem de vill, men de bör veta om vem de lyfter. Den gången handlade det om att Eklund fick beröm för att han tyckte att SÄPO skulle hålla ett öga på extremhögern, och medan hyllningarna pågick var Eklund själv upptagen med att argumentera för sexuellt våld som vapen i krig.

Idag sitter Socialdemokraterna i opposition, men den ömsesidigt kärleksfulla relationen fortsätter. Samtidigt som Annika Strandhäll beklagar sig över att ”Sverigedemokraternas trollarmé” (alltså en sverigedemokrat) kallar Eklund för idiot, är Eklund själv upptagen med angripa sexuella minoriteter.

Det må vara HBTQ, Queer och allt vad det heter. Det är inte sunt att rota varandra i rumpan. Det ger bara upphov till HIV, ebola, apkoppor, aids och andra åkommor i blodomloppet. Man och kvinna är som gjorda för varandra. Vi borde hålla oss till det.

Tycker jag.

Det är naturligtvis hårt att bli kallad för idiot, men jag tror att de som kommer in till Eklunds försvar från vänster egentligen bara bryr sig om att Eklund beskriver vänsterpartier i positiva ordalag – något som tycks alltid överskugga allt vad personen i övrigt står för eller vad personen har för bevekelsegrund.

Sen ska man såklart inte ge tillbaka med samma medel. Kent Eklund står i sin fulla rätt att uttrycka de åsikter han uttrycker. Hade svenska staten fortfarande haft kvar sin näthatsgranskare, hade Eklund levt farligt. Då hade jag tagit honom i försvar. Men inte av samma skäl som Socialdemokraterna, eftersom de tycks gilla hans inlägg. Jag hade försvarat hans rätt att uttrycka vidriga åsikter utan risk för repressalier.

Susanna Kierkegaard tror sig ha sett Buschs gårdsförsäljning

Propositioner om gårdsförsäljning av alkohol har kommit och gått under de senaste åren. Fördelen skulle vara att man kan ge landsorten en extra inkomst genom att i samband med en guidad tur tillåta försäljning. Det handlar om en begränsad mängd som får säljas till besökare som deltagit på en betalad guidad tur.

Idag beskriver Susanna Kierkegaard det som diskuteras som nattöppen snabbköpsförsäljning av billig sprit, utan regleringar. Man kan avfärda Kierkegaards text som en dystopisk värld som tar avstamp i det sluttande planet – om medborgaren kan åka ut till en gård på landet, betala för en visning, ta med sig en flaska vin hem, så kommer snart berusade personer få ständig påfyllnad från sin närmsta 7-Eleven.

En aspekt av hennes text tänker jag lämna för nu, eftersom dessa kräver ganska mycket utläggning. Hon skriver att sällskap som får slut på sprit, kan springa ner och köpa mer, vilket är ett problem. Det finns forskning på hur ohälsosamt drickande förhåller sig till tillgängligheten som jag tror att Kierkegaard inte känner till.

En annan aspekt, att gårdsförsäljning inte handlar om billig skitsprit på ICA, utan som en begränsad försäljning för den som betalat för en guidad tur. Det finns alltså skäl att misstänka att Kierkegaard inte vet vad gårdsförsäljning är. Man behöver inte diskutera den saken, det räcker att konstatera att hon blandat ihop de saker hon diskuterar.

Man kan tycka att Kierkegaards primära syfte handlar om regleringar, men läser man mellan raderna så kan vi konstatera att det är bättre att köpa en fin flaska vin av staten än att köpa något hon beskriver som ”ICA Basic-vodka”. Bryssel må ha alkoholvaror på extrapris, vilket är dåligt, men det är åtminstone fina sorter. Och så vidare. Drickandet är mer acceptabelt om det stannar hos den medel- och överklass som Kierkegaard själv tillhör.

Om så är fallet, bör faktiskt Systembolaget verkligen förlora sitt monopol. Även om antalet vinsorter ökade kraftigt sedan bolaget fick konkurrens av privatimporten i och med vårt inträde i EU 1995. Kierkegaard är alldeles för ung för att ha varit med om att stå i kö, och be om en flaska rött över disk genom att rabbla artikelnumret till ett strängt butiksbiträde som sedan, med lite tur, hämtade flaskan från ett uselt sortiment.

För den som uppskattar gott vin är Systembolaget fortfarande inte något alternativ. Hälften av vinerna kommer från samma tillverkare och nästan alla smakar saft. Men nu är det, som sagt, tillåtet att importera för privat bruk.

Slutligen behöver inte en avreglering av marknaden innebära en avreglering av vem som får köpa och i vilket tillstånd. Skulle någon som faktiskt bryr sig om gott vin vilja bjuda Systembolaget på en match, kan krav ställas även på den handlaren. Det steget har vi vågat ta både när det gäller snusförsäljning och alkoholservering på restauranger.

Personligen anser jag givetvis att gårdsförsäljning ska vara tillåtet, men jag är inte längre lika stressad över att Systembolaget ska förlora sitt monopol, för jag har kommit i kontakt med jättefina utländska firmor som gärna budar hem mitt vin till min dörr. Och jag är helt övertygad om att den som vill okynnessupa även i framtiden hellre satsar en hundring på en flaska Explorer på bolaget, än att sätta sig i bilen, åka ut på landet, betala 300:- för en guidad tur i syfte att få möjlighet att lägga 500:- på en flaska gårdsvin.

Gud kan inte skyddas av vetenskaplig jargong

Under åren som jag har debatterat frågan om guds existens har jag mött argument från försvarssidan som verkar fästa ganska bra hos åhöraren, förmodligen för att det låter som en jargong som har hög acceptans hos vetenskapliga skeptiker.

”Frånvaron av bevis är inte bevis för frånvaro”

Är frånvaron av bevis, bevis för frånvaro? Ja, ofta är det så. Oavsett om vi diskuterar huruvida det finns gudar och övernaturliga väsen eller om vi diskuterar huruvida jorden är platt, så kan man inte titta på frånvaron av bevis för att jorden är platt och konstatera att den alltså kan vara platt eftersom bevisfrånvaron skulle betyda att det inte heller finns några motbevis. För den gudstroende är detta en livlina, eftersom det ökar värdet av bevisfrånvaron. Men när man ställer de samlade bevisen för guds existens, som alltså inte finns, mot de samlade bevisen för att verkligheten är en naturlig och gudfri plats, vinner det sistnämnda. Det kan fortfarande vara sant att verkligheten är en artificiell plats som är skapad av gudomliga väsen, men man kan inte hävda något sådant i ljuset av bevisläget, som pekar i en annan riktning.

”Korrelation är inte kausalitet”

Nej, men kausalitet är inte skilt från korrelation. Den som påstår att något orsakar något annat, och blir konfronterad med att de två fenomenen inte korrelerar, kan inte försvara sig med att påpeka att korrelation inte är kausalitet. För även en korrelation inte nödvändigtvis är kausal, så är en kausal korrelation fortfarande en korrelation. Att två saker inte korrelerar betyder alltså inte att det korrelationen kanske är kausal, det betyder att det inte finns någon korrelation, kausal eller annan. Man kan inte avfärda kausalitet på grund av att det inte finns någon korrelation, för det kan finnas fler avgörande faktorer. Men frånvaron av korrelation visar på frånvaron av kausalitet. Ökar drunkningsrisken om man äter glass? Nej, men risken för drunkning ökar av samma skäl som risken för glassätande.

Ikväll ropas hovnarrarna in i kulturens namn

Jag har länge sagt att det finns metoder att släppa kulturen fri, och helt oberoende av det sade Henrik Jönsson ungefär samma sak i sin krönika från idag. Min bestämda uppfattning är denna:

Att prata om ”armlängds avstånd” och låta medborgaren finansiera den kultur som politikerna vill ha, är att styra kulturen.

Att ersätta bidragen med skattesänkningar och på så vis ge kulturskapare en möjlighet att agera utifrån eget huvud, är att befria kulturen.

Jönsson var inne på tanken att den politiker som styr kulturen i en riktning som politikern själv gillar, inte är medveten om att han styr kulturen. Som exempel bjöd Jönsson på ett uttalande av Miljöpartiets kulturpolitiske talesman, Amanda Lind, som när hon blev konfronterad med förekomsten av politisk styrning i en riktning hon uppskattade, kort och gott konstaterade att det var en bra riktning. ”Armlängds avstånd” är mest ord i dagens Sverige.

Medan politikerna är intresserade av att kulturen ska verka i favör av deras politiska agenda, är medborgaren bekymrad över fri kulturs konstnärliga djup. Man litar inte på att finkultur som Kicki, Bettan & Lotta skulle ha någon chans på en fri marknad, där ytlig pop som Yes, Pink Floyd och Genesis trollbinder en andefattig publik. Nej, Staten ska garantera kultur. Star Pilots istället för Jethro Tull, Liamoo istället för Gentle Giant.

Och ikväll är det återigen dags för en statlig styrkemätning i underhållning. Skådebrödet ställs fram, hovnarrarna ropas in, medborgaren bjuds på ytterligare en melodifestival – så att hon inte chanserar på det kulturella planet.

Grundlagsskydd är ingen garant för frihet

Yttrandefrihet har aldrig varit något större problem i Sverige. Vi behövde den, vi kämpade för den, vi fick den. För 30 år sedan grundlagsskyddades yttrandefriheten, vilket innebär:

Du får, utan att behöva frukta några konsekvenser, uttrycka precis vilka åsikter som helst. Förtal, hot eller yttrande av statshemligheter skyddas inte av yttrandefriheten, men en åsikt, hur vidrig den än må vara, skyddas.

Idag börjar detta bli ett problem. Idag består samhället till stor av människor som blir så pass upprörda över vissa yttranden att de är beredda att ta till våld för att tysta sin meningsmotståndare. Det har fått vissa att resonera kring att man kanske inte behöver praktisera uttryck bara för att man får det, och det har fått andra att teoretisera om att man inte får kränka andra människor.

Man behöver praktisera uttryck, även om folk blir arga. Om ett samhälle ska fungera, måste vissa anpassningar göras. Ett fungerande samhälle består inte bara av rättigheter utan även av skyldigheter. När man börjar ställa krav på att avvikande åsikter inte ska få yttras, är det inte bara utstuderade provokatörer som tystas, utan även minoriteter. För minoriteter och utstuderade provokatörer har nämligen ett ting gemensamt: De företräder åsikter som avviker från den stora massans, som rent av kan uppfattas som kränkande.

Och allt som oftast är den som uppfattar sig som kränkt inte alls kränkt i någon juridisk mening. Att man blir arg, att man är oförmögen att kontrollera sina känslor, eller att man tar till våld mot någon vars åsikter man inte delar, betyder egentligen bara att man är impulsiv och saknar förmåga att reflektera. Det betyder inte att man är kränkt. Samhället fungerar inte om individerna som bor där själva anser sig ha yttrandefrihet, men tar till med våld mot andra som praktiserar sin.

Idag, när nyheter sprids på Internet snabbare än vinden, har svensk yttrandefrihet och religionsfrihet ställa till med diplomatiska problem, vilket inte minst har visat sig i NATO-frågan. Jag kan förstå att Recep Tayyip Erdoğan inte blev särskilt glad över att en docka föreställande honom hängdes – hade dockan föreställt Annie Lööf hade det rent av uppfattats som ett hot. Men jag har mindre förståelse för att Sverige ska låtsas vara något annat än vad det är under tiden statsminister Ulf Kristersson försöker blidka hans ilska genom att fördöma grundlagsskyddade rättigheter, eller att SÄPO avråder tillståndsgivande till koranbränningar.

En grundlag är inte värd något om det är så lätt att kringgå den, och den skyddar inte några åsiktsminoriteter om den luckras upp så snart det blir hett om öronen. Vi har inte fått våra rättigheter gratis, och vi har inte kämpat för dem för att de är oviktiga.

Skattepengar ska inte läggas på sådan politiker råkar gilla

I Sverige lägger vi gärna skattepengar på något för att det är ”bra”. Acceptansen för att flytta pengar från arbetare och från välfärd till olika politikerprojekt gynnar ingen annan än den som redan har det bra.

Se gärna videon på YouTube.

Varje krona som går till Dagens ETC är en välfärdskrona stulen från folket

Om du gillar tidningen Dagens ETC, så är det förmodligen för att du gillar bekräftelse, och du råkar tillhöra samma politiska sida som Dagens ETC representerar, nämligen Putinismen, för medhåll berusar intellektet. Den som kritiskt betraktar vad Dagens ETC tillför, har inget annat än lögner och propaganda att finna. Jag ser inga problem med att släppa fram varken lögner eller propaganda, för den skeptiska verktygslådan skjuter ner detta enkelt, men jag har ett problem med att det dårhus som Dagens ETC utgör, finansieras av skattebetalarna. Varje krona som går till Dagens ETC är en välfärdskrona stulen från folket – en krona som antingen borde ha fått behållas av arbetaren eller gått till arbetarens välfärd. Att man inte klarar att försörja sig, är inte alltid ett uttryck för en brillans som måste räddas av skattebetalarna, utan ofta bara ett uttryck för just det faktum att man inte klarar att försörja sig.

Dagens ETC utmärker sig i två frågor. Man är extremt aggressiv i skapandet av prenumerationer för att leva upp till kraven som ställs på det bistånd de tar från folk som faktiskt jobbar för sina pengar, till den grad att man skänkte bort prenumerationer på den tiden det kvalificerade, och anlitar aggressiva säljare idag när det behöver vara betalande prenumeranter i bidragsunderlaget. Och man drar sina berättelser ur röven. Det finns aldrig någon verklighetsanknytning i det tidningen skriver. Använd den skeptiska verktygslådan! Följ upp källorna! Är något sant, kommer inget bläck att ödslas på att trycka det!

Det finns en romantisk föreställning om att den som inte kan försörja sig, skjuter över huvudet på pöbeln som ska försörja den. Men allt som oftast är det snarare inkompetenta människors agendadrivande som är svaret. Den som har något nedlåtande att säga om Avpixlat och samtidigt läser Dagens ETC är inget annat än en hycklare – men medborgarna måste av någon anledning betala för båda.

Svensken är hemmablind i frågan om frihet

Vi trodde att vi grundlagsskyddade yttrandefriheten för att skydda oss från en korrupt stat, men nu händer något mycket oroväckande på gräsrotsnivå i Sverige. TV4 låter hälsa att 42% svarar ja på följande fråga: ”Tycker du att det skall vara förbjudet eller tillåtet att bränna olika religioners heliga böcker offentligt som Koranen och Bibeln?” 42%! Värst är naturligtvis som alltid Socialdemokrater och Centerpartister. Något förbud kommer tack och lov inte införas utan vidare, tack vare grundlagen. Men man undrar naturligtvis vad denna längtan bort från ett fritt land egentligen handlar om?

Det är ganska tydligt Svensken är bortskämd med frihet. Vi är så vana med den, att vi inte förstår vad den ska vara bra för. Till detta konstaterar man att religiösa muslimer blir ledsna (och fundamentalister blir aggressiva) när man skändar deras religion. Om man har något man inte förstår vad man ska ha det till, som man kan ge bort för att någon annan ska slippa bli ledsen, så gör man det. Problemet är att frihet inte är något vi klarar oss utan. Några förstår inte detta, troligen för att det är svårt för en fri människa att tänka sig in i hur det är att inte vara fri.

I ett fritt land som Sverige får du göra lite som du vill. Någon kanske är nöjd med att sitta på en stol, och sitter därför bara på en stol hela dagarna. Kommer den personen ha något emot att något annat förbjuds? Hoppa hopprep? Nej, givetvis inte. Särskilt inte om det där andra kan kränka någon. Och det finns ju mycket annat än hopprep som fortfarande är tillåtet.

Kommer den som lever sitt liv genom att vaxa sin bil ha något emot att amatörradio förbjuds? Nej, och det finns ju mycket annat än amatörradio som fortfarande är tillåtet. Och för varje ting man förbjuder, skyddar man någon från att bli kränkt.

Tillslut har man inget kvar. Att vara inlåst i ett rum, är inte något problem för den som ändå hade tänkt att bara stå i det rummet, men ju hårdare staten drar åt snaran desto större risk är det att man faktiskt begränsar någons möjlighet att leva livet så som han behagar. Det låter trivialt, men är absolut inte det för den som drabbas.

Det gör ont när knoppar brister. I Sverige har kyrkan fått mindre makt under årens lopp. Människan har blivit mer fri genom att religion förvandlats från ett maktmedel till en personlig tro. Från politik till vidskepelse. Från påbud och förbud till kyrkkaffe och naiv andlighet. Det har varit en tuff kamp, och de som har fått ge upp sin religiöst instiftade makt har blivit både arga och ledsna. Men resultatet, mer frihet, har varit värt det.

Att det finns barn med eget rum blev för mycket för SR:s lyssnare

Sveriges Radio P4 Örebro har gjort en reportageserie om att bo, där man pratar om människors olika bostadslösningar. 20/1 åkte man hem till lilla Lowa, 9 år, där vi får höra att hon har ett eget rum, samt ett vardagsrum och ett badrum som hon delar med sin syster. Resten av familjen, som bl.a. innefattar en lillebror, bor en trappa ner. Inte alla barn med två syskon har eget rum. Inte alla trebarnsfamiljer bor i hus med två badrum och två vardagsrum. Det är onekligen lite lyxigt, men det klarar Sveriges Radios lyssnare. Trodde jag. Kommentarerna lät inte vänta på sig.

Först har vi problematiseringen av själva fenomenet att bo stort. Peter kommenterar det emotionella tomrummet som uppstår när människor köper större och större hus, istället för att bo i små lägenheter:

”Avståndet mellan vuxen och barn ökar allt mer, avståndet mellan många vuxna är redan stort, gemenskap blir till ett nostalgiskt minne när vi blir allt mer stajlade på hur vi ska leva våra liv, i avskildhet från varandra”

Sophia anser däremot att avståndet mellan barn och vuxna kan bero på annat än egna rum, och har faktiskt egen erfarenhet från sina barn:

”Mina grabbar hade samma när de växte upp. Var sitt sovrum och ett eget gemensamt vardagsrum. -och badrum också för den delen.
Smidigt då de ville hänga med kompisar och tex spela tv-spel, då fick vi ha våran tv i fred.
Ser kommentarer ovan om att klyftorna mellan barn och vuxna ökar…
Nja, det beror väl inte på det egna vardagsrummet kan jag tycka, det är väl mer en brist på engagemang hos föräldrarna. Det blir vad man gör det till, helt enkelt.”

Sen har vi de som blev riktigt arga över att Sveriges Radio har skildrat ett barn med eget rum. Som t.ex. Jenni:

”Är detta verkligen okej att skriva ett reportage om när människor knappt har råd att betala av sina lån och betala elräkning? Hur tänker man ens? Varför skulle detta intressera en enda människa? Vet många som har de så när man bor stort men de behöver inte skrivas om för de”

Gunilla nöjer sig inte med ”inte okej”, hon menar att den bortre gränsen för vad som kan sändas på radio är passerad med råge:

”Så dåligt att ha ett reportage om detta. Verkligen ett slag i ansiktet på de som inte har det så bra. Här tycker jag verkligen gränsen går. Riktigt besviken på er på P4 Örebro”

Frågan är om fattiga personer inte vet om att det finns rika människor, och att vi därför inte kan låta radion berätta att det finns barn med eget rum? Eller kanske är det är så att vanliga knegare inte tål att påminnas om detta?

Viktigast av allt är att vi inte vet något om familjens ekonomi eller prioriteringar. Det finns människor som bokstavligen börjat sitt liv med två tomma händer, som lyckats landa ett jobb och som prioriterat att skaffa grundplåten till ett huslån. Det finns människor som föddes med en silversked i mun, som inte prioriterat att spendera dessa pengar på ett extravagant boende. Rika personer (om flickans föräldrar nu är det) är nödvändigtvis en del av samhällsproblemet, för de kan ha blivit rika på att göra det bästa man kan göra för sitt samhälle: Arbeta, driva företag, betala skatt, köpa varor och tjänster och kanske rent av erbjuda människor anställning, så att de också kan jobba och betala skatt. Det är värdeskapande insatser, som gör samhället bättre för alla.

Du är en bättre människa än Jonna Sima

Häromdagen fick jag upp ögonen för Jonna Sima, då hon skrev en märklig text med klassfokus. Innan jag kommenterade den tänkte jag att jag skulle försöka ta reda på varifrån hon kommer, men en snabb bing-googling gjorde mig ganska förfärad – läs dessa texter och säg sedan att hon inte är en förvirrad marxist! I januari 2022 lät hon sig förfäras över ”börshajar”

”På många sätt är trenden begriplig. Samhällsutvecklingen mot mer marknad och personligt ansvar har minskat förtroendet för kollektiva lösningar. Otrygga anställningar och en havererad bostadsmarknad gör att ett sparkapital ses som en trygghetsförsäkring. Det är inte bara slöseri om de smartaste hjärnorna ägnar sig åt finansmarknaden. Det är direkt farligt, eftersom syftet aldrig är långsiktigt.”

Att finansiera arbete är aldrig långsiktigt? Både finansiärer och arbetare vill nog gärna ha en positiv utveckling. Men med tanke på att underrubriken gör gällande att det är ”farligt” att intelligenta människor investerar i företagande, får man gissa att det är bidragslinjen som är mer värdeskapande på planet Sima. Svenska Dagbladet bemöter texten någorlunda bra.

Därefter är antas Sverige lida av att vi låter miljardärer bo här, men det bemöttes faktiskt (tack och lov) av självaste Stig-Björn Ljunggren.

Det som fick mig att reagera på att Aftonbladet har ett s.k. alternativunikum på sin lönelista var en krönika från igår där hon hade sett en film som odlade tanken på att rika inte är till annan nytta än att bara äta, dricka och festa. Inget fel i det, men det blir lite konstigt när texten ger intrycket av att det är så hennes världsbild ser ut. Särskilt då hon rimligtvis känner sina löss på gången! Som tur är, har inte alla människor som fått slita för att ta sig ur fattigdom, samma snäva tankebana som Sima.

Mina 19 mest lästa inlägg på min gamla blogg

Då har jag äntligen vänt Google ryggen som värd för min blogg, och flyttat den till min egna hemsida, här: https://ahesselbom.se/blogg/

Orsaken är egentligen rent politisk – jag tror att man blir sin egen om man är en betalande kund, och jag tror inte att man blir sin egen om man konsumerar en reklamfinansierad ”gratis”-tjänst i ständigt behov av information om vem du umgås med, vad du gör på nätet och din aktivitet i sociala medier. Genom att ge pengar till en leverantör, kan just pengarna och inget annat, vara leverantörens motiv att serva dig.

Trots att jag var sen på bollen när det gäller bloggande, låg jag ändå på Googles plattform i 12 år, sedan 2011. När jag läser mina gamla inlägg så påminns jag om att jag tyckte bloggandet var ointressanta nymodigheter, för mina första inlägg tipsar om artiklar jag skrev 2009, 2010 och 2011. Men till slut gav jag efter. Trots att jag är gammal i gemet så har jag inte varit skeptiskt lagd mycket längre än 15-20 år. Först var jag skeptisk till gudomliga anspråk, sen blev jag även skeptisk till en annan religion, nämligen socialismen. Totalt blev det 1703 blogginlägg och 8000 kommentarer. För att stänga kapitlet tänkte jag titta på vilka inlägg som engagerat flest personer.

Googles produkt Blogger erbjuder en Top 19-lista. Fråga mig inte…

Men det är den listan jag har, så det är den listan jag tänker presentera här!

19: ”Idag är jag mer övertygad om att Umeå Universitet har problem”

758 visningar. Dagen innan hade Linda Strand-Lundberg och jag skrivit i Västerbottens-Kuriren att vi tycker att det belastade Umeå Universitet att aggressiva adjunkter attackerar medborgare på Twitter – inte för att jag har något emot att man attackerar folk på Twitter, utan för att varumärket Umeå Universitet är större än så (se plats 9 i denna lista). Eftersom stollerierna blev värre även efter att vår text publicerats, skrev jag inlägget i fråga.

18: ”En markering mot det bloggande rövhålet”

855 visningar. Vitsen med bloggar hade kommit och gått, men Daniel Swedin kände sig fortfarande hotad av att arbetarklassen kunde tala fritt – ett privilegium som traditionellt tillhör politikerklassen, företrädelsevis den vänstra sidan.

17: ”Lorentz Tovatt visar varför politiker inte bör vara ett karriärsyrke”

862 visningar. En tragisk studie i hur Lorentz Tovatt alldeles för sent upptäcker att det var en dålig idé att montera ner Sverige som industriland – något som han idag inte är särskilt stolt över.

16: ”Aftonbladets Anders Lindberg är hycklare”

863 visningar. Aftonbladets begåvningsreserv hade yrvaket läst sin egen tidning, för första gången. Åren innan tanken slog honom tjänade honom bättre. Och nu skulle hela svenska folket dela hans yrvakenhet.

15: ”Martin Ådahl och de mest pinsamma minuterna i svensk tv-historia”

933 visningar. Social Justice Warriors brukar säga att man måste var X för att förstå X. Centerpartiets Martin Ådahl lyckas köra över både vänstern (jag som vit man vet bäst) och högern (är man inte brun kan man inte förstå) i ett pinsamt tv-utspel.

14: ”Dags att debunka ’matgeeken’ Johan Hedberg”

995 visningar. Jag gillar Johan, men jag blev ganska skärrad över hur aggressiv han blev över att jag ifrågasatte hans relation till islam.

13: ”Dagens Anna Ardin”

1050 visningar. Anna Ardin råkar ut för en kollision mellan en författares faktiska identitet och hennes förväntade identitet. Eftersom boken var religionskritisk, kan det inte vara en Irak-född kvinna, det måste vara en vit man.

12. ”Kritiken mot Dawkins är mer talande än du kanske tänker på”

1060 visningar. Ulf Bjereld påstår att Richard Dawkins är en ”ateistisk fundamentalist” med anledning av boken ”Illusionen om Gud”, trots att boken redogör för de bakomliggande resonemang som gjort Dawkins till ateist. Välartikulerade ateister som lyckas göra resonabla utsagor till naturalismens försvar, uppskattas sällan av troende.

11. ”Alice Bah Kuhnke är kanske inte den vassaste ministern”

1110 visningar. Kulturminister Kuhnke talar om Jesu återkomst, att man bör återinföra tionde och andlighet för barn. Det skulle vara mycket intressant att se vad som händer om Ebba Busch skulle säga något liknande.

10. ”Moderaternas Facebook-vägg 2014-12-27”

1250 visningar. Jag kände mig tvungen att spara kommentarerna från Moderaternas Facebook-inlägg där de berättade om decemberöverenskommelsen, som bl.a. gick ut på att stänga ute Sverigedemokraterna.

9. ”Sämst på twitter”

1310 visningar. Föregångaren till plats 19. Umeå Universitet förklarar, med en irriterad ton, för typ alla på hela Twitter att de är dumma i huvudet.

8. ”Sveriges mest sexistiska barnprogram?”

1480 visningar. Jenny Alversjö nämner i förbifarten att ”Solstollarna” med Per Dunsö och Ola Ström är Sveriges mest sexistiska barnprogram. Självklart måste jag försvara mitt favoritungdomsprogram från detta påhopp!

7. ”Då har jag lärt känna Behrang Kianzad”

1510 visningar. Juristen Behrang Kianzad tänker inte gå med på att det finns vissa negativa strukturer som följer med religion. I en tid där det är väldigt populärt att prata om strukturer, blir Kianzad direkt hånfull av prospektet att det även kan gälla religion.

6. ”Kanske att vi ska sluta att rapportera om klimatförändringar eftersom det kan gynna Miljöpartiet?”

1680 visningar. En intervju med Joakim Ruist misstänks kunna gynna Sverigedemokraterna, och betraktas därför som olämplig. Därför anser jag att vi inte ska rapportera om klimatförändringar, eftersom det kan gynna Miljöpartiet.

5. ”Det är alltid män”

2240 visningar. Gärningsmän är nästan alltid män. Men finns det andra skillnader människor emellan som också kan vara relevant att titta på?

4. ”DDR-Sverige och slutet för nätneutraliteten”

2490 visningar. Bredbandsbolagets VD Jonas Jegerborn gör ett uttalande angående att Sverige vill avskaffa nätneutraliteten. Jag transkriberade uttalandet.

3. ”Är Aftonbladet nästa arbetsplats som tänker fundera på en policy för sociala medier?”

3520 visningar. En medarbetare på Aftonbladet går bärsärkagång på Twitter. Jag sparade ner konversationerna på Storify, men sedan dess har de lagt ner sin tjänst för att spara konversationer.

2. ”Bibelns böcker på engelska”

7400 visningar. Har du någon gång läst en svensk bibelvers som du vill slänga i ansiktet på en engelsktalande motdebattör? Eller har du någon gång läst en engelsk bibelvers som du vill avnjuta i den svenska översättningen? Denna tabell talar om vad böckerna heter på svenska och vilket som är det motsvarande engelska namnet på boken.

1. ”Vetenskapliga bevis för livet efter döden?”

12300 visningar. Jag kommenterar ingenjör Béla Baloghs påstådda vetenskapliga bevis för att vi överlever vår egen död. Spoiler: Det gör vi inte.

Några sådana siffror kommer jag inte att producera igen, men jag fortsätter mitt bloggande på min egen hemsida.

Anledningen till att Nerikes Allehanda inte vill vara transparent med pengar

I tisdags publicerades en väldigt märklig ledarkrönika i Nerikes Allehanda. Lars Ströman förklarar att Örebropartiet vill att partierna ska redovisa hur mycket pengar de lägger på annonsering i medier, och berättar sedan att det inte behövs eftersom Nerikes Allehanda tjänar mer pengar på sina läsare än på sina annonsörer. Va? Var kom den opåkallade kommentaren ifrån? Jag kan bara gissa, men förmodligen är ”medier” samma sak som ”Nerikes Allehanda” på planet Ströman, och att vill hålla tidningens inkomster hemliga. Så när som på att tidningens annonsörer inte är särskilt viktiga.

Örebropartiets syfte handlar naturligtvis inte om Nerikes Allehanda (NA), utan om transparens. Medborgarna finansierar partiernas arbete, och gynnas självklart av att veta hur dessa pengar spenderas. Och det är inte bara örebroare som betalar. Kommunen är mottagare av utjämningsbidrag på 9930:- per medborgare år 2022, vilket faktiskt har ökat till 10740:- för 2023. Att en kommun går dåligt, gör naturligtvis att transparensen blir viktigare, men det viktigaste skälet bakom insyn handlar om att medborgarna ska kunna göra utbildade val när de röstar på hur kommunstyrelsen ska se ut under en mandatperiod.

Men nåväl, annonsörernas pengar är inte viktiga för NA, läsarna drar in mera pengar. Det är inte helt enkelt att syna Ströman, för informationen är ganska knapphändig. 2015 hade NA en upplaga på 43.300 tidningar. Idag vet jag inte, men jag vet att den kostar 259:- per månad. Så leker vi med tanken att intäkten från läsare är 11,2 miljoner kronor, och eftersom Ströman säger att det är tre gånger mer än vad tidningen får in från annonsörer, så kan vi gissa att den intäkten är 3,7 miljoner. Omkring 15 miljoner kronor totalt. Det kan vara mer, det kan vara mindre, men förmodligen är bolaget, Bonnier News Local AB, nöjda med sin produkt. Men tala klarspråk om pengar vill Ströman inte göra.

Sanningen är den att partierna i Örebro har ett gemensamt med NA: De finansieras även av skattebetalarna. År 2022 tog NA emot 24 miljoner kronor i driftstöd från skattebetalarna. Ytterligare en miljon kom som stöd till journalistiken, 1,5 miljoner är kom som distributionsstöd och 2,7 miljoner som utgivningsstöd. Det kanske är klokt att vara mot transparens. Anser man att partierna ska vara det, kanske någon riktar frågan tillbaka till tidningen, och en tidning som är i behov av så mycket av skattebetalarnas pengar kanske helst skulle läggas ned. Eller göra ett nytt försök att vinna förtroende hos annonsörerna.

Kategorier: Uncategorized